Den splittrade socialdemokratin

I boken ”Persson och hans värld” av Olle Svenning så görs en intressant och riktig analys av klassbegreppet som det tolkats av socialdemokratin i olika tidsperioder och av olika auktoriteter i partiet. Så här står det från sid 92.

Persson hamnar i den gamla klassfrågan närmare Erlander än Wigforss. Han sade i tidskriften Tiden att socialdemokratin alltid haft ett bredare uppdrag än att tillvarata arbetarklassens intresse. Han sade t.o.m. ”vem är arbetarklass i dag?” Ungefär så svarade också Katrineholmsborna på 90-talet när sociologer bad dem ange sin klassposition.

Klassbegreppet bör tillämpas för att förstå politikens konflikt och skiljelinjer men klasstrukturen är i dag svåröverskådlig och nära nog omöjlig att utläsa. Frågan om ”klassen” har ändå sådan laddning inom socialdemokratin att den faktiskt delar partiet, kanske inte mitt itu men i gruppen modernister och traditionalister. Den Wigforsska uppfattningen att partiets intresse i första hand riktar sig mot klassen håller på att återuppstå eller återerövras. Mot den hållningen står en annan riktning inom vänstern, som berättar om ett mer komplicerat samhällsmönster där underordningen inte bara eller ens främst följer av klass utan av etnicitet och kön, kanske också av sexuell läggning. Socialdemokratins framtid kan komma att avgöras av hur denna konflikt hanteras eller av hur syntesen mellan de båda åsikterna programförs.

Frågan har fått sina symbolgestalter. Göran Persson presenteras av traditionalisterna som klassens företrädare. Mona Sahlin och delvis Margot Wallström bär upp förnyelse och fri och rättighetsmanifestet. Diskussionen mellan de båda hållningarna skulle kunna handla om förhållandet mellan individuell frihet och kollektivt ansvar.
Mönstret i Europa är tämligen entydigt: En progressiv medelklass med starka intressen för livsstilsfrågor och med uttalad respekt och tolerans för det multikulturella och för minoritetsfrågor får ett växande inflytande i vänsterpartierna. Parallellt pågår en förflyttning av en växande del av arbetarklassen högerut, mot mer eller mindre främlingsfientliga partier.

Arbetarklassen är generellt mer homofobisk, mer Europaskeptisk och antiliberal än medelklassen. I denna omvandling finns politisk dynamit; den har redan sprängt bort vänstern från regeringsställning i flera EU-länder. Balansen går att upprätthålla så länge vänstern förmår skapa arbeten, garantera välfärdssystemet och driva viss utjämningspolitik. Men när de uppgifterna uppfattas som överskuggade av fri och rättighetspolitiken, är vänstern illa ute. Högerpopulismen kan räkna in växande skaror.

Från Sahlins håll så hörs det enbart budskap om det som Svenning kallar ”fri och rättighetsmanifestet”, åtminstone innan hon blev partiledare. Sahlin har satt tolerans för det multikulturella och minoritetsfrågor som sin främsta uppgift, även om budskapen nu innan valet har fått en bredare utformning. Frågan som då uppstår är otvivelaktigt varför då de som inte tillhör någon av Sahlins omhuldade minoriteter skall rösta på henne.

Svenning kallar de som vänt de historiskt etablerade partierna ryggen för ”högerpopulister”. Dels så är dessa människor höger enbart i värderingsfrågor, ekonomiskt lär de flesta hamna någonstans i mitten. Dels så lever vi i en demokrati, om människor som tillhör arbetarklassen eller medelklassen inte vill ha eller vurmar för multikulturalism, HBT-frågor och andra minoritetsfrågor så är det enligt alla demokratiska principer logiskt att de röstar på någon annat parti, än de som t.ex. företräds av Mona Sahlin. Skulle det inte fungera på detta vis så vore hela vår demokrati meningslös. Det finns inget i vår grundlag som stipulerar att vi MÅSTE vurma för mångkultur, kämpa för HBT-frågor eller udda minoritetsfrågor.

Vilken immigrationspolitik förespråkar Moderaterna?

Den frågan måste vi ställa oss inför valet naturligtvis, väljarna måste få veta vad de röstar på. Fick upp en gammal artikel från SvD där moderaternas dåvarande talesman i integrationspolitiska frågor, Göran Lindblad uttalar sig på ett mycket öppet och informativt sätt. Så här står det i artikeln.

Göran Lindblad, moderaternas talesman i integrationspolitiska frågor och riksdagsman från Göteborg, välkomnar en kraftigt ökad arbetskraftsinvandring:
- 40-talisterna går i pension och det föds för få barn. Jag tror att vi behöver två miljoner nya invandrare de närmaste 15 åren, säger Göran Lindblad till SvD.

Nu har hälften av 40-talisterna gått i pension, vi har en arbetslöshet på 900,000 människor enligt SVT. De som fortfarande tror på Lindblads tes att vi behöver en arbetskraftsinvandring på runt 100,000 människor om året skall naturligtvis rösta på M i höst. Tror man inte på Moderaternas tes måste man rösta på ett annat parti, ett parti som förespråkar en annan linje. Vidare i artikeln står det så här.

Två miljoner nya invandrare på så kort tid innebär i genomsnitt 133 000 om året. Men att över 100 000 nya invandrare per år skulle medföra för stort tryck på det svenska samhället tror inte moderaterna:

- De blir ingen belastning, de blir en tillgång om de börjar arbeta bums. Däremot blir det ett problem om man tar in 100 000 socialbidragstagare varje år, säger Göran Lindblad.

Vi vet inte hur stor andel ”som börjar arbeta bums”, jag har inte sett siffror på det men vi vet att just nu är 900,000 arbetslösa. Vi vet att arbetslösheten i våra etniska enklaver är legio. Vi vet att ungdomar som går ut från vårt utbildningssystem har mycket svårt att få ett arbete. Vi vet också att det nu gått 8 år sedan denna artikel publicerades första gången i SvD och att vi i princip tagit emot de mängder av immigranter som Lindblad förespråkade. Tycker vi detta är en bra och ansvarsfull politik skall vi rösta på Moderaterna eller något annat alliansparti i kommande val. Tycker vi inte att detta verkar vara en vettig och positiv politik måste vi ta vårt demokratiska ansvar och rösta på något annat parti, som har en helt annan politik i denna fråga. För att vara övertydlig menar jag naturligtvis inte att Socialdemokraterna för en annan politik i immigrationspolitiken.

Länk SvD (från 20002)

Vad är det sunda förnuftet från våra statsvetare?

Enligt en undersökning av Skop presenterat av DN så har Sverigedemokraterna ökat från bottennoteringen 2,7 procent av väljarstödet till 5,0 procent. Det är enligt DN en ”statistiskt säkerställd uppgång”. Innan den rekordlåga noteringen på 2,7 procent så låg SD stadigt runt 5 -6 procent, detta enligt flera opinionsinstitut. Även dessa siffror på 5-6 procent kan vara undervärderade eftersom SD stadigt har undervärderats i dessa opinionsundersökningar.

Är det verkligen så att SD låg nere på 2,7 procent och därefter gjort denna ”statistiskt säkerställda uppgång”? Naturligtvis inte, hur skulle det gått till rent psykologiskt? Skulle först 5,5 -6 procent av väljarna vänt de sju systrarna ryggen efter att ha fått nog av massinvandring och politiskt korrekthet. Plötsligt en månad tänker 3-3,5 procent av dessa som vänt det politiska etablissemanget ryggen om ”nä men det är nog rätt bra med massinvandring och mångkultur ändå, det kanske är bra med islamiseringen av vårt land i alla fall” för att efter ännu än månad ta sitt förnuft till fånga ånyo? Det är ett fullkomligt otroligt scenario, jag tror att precis alla förstår det. SD låg med största sannolikhet aldrig nere på det låga opinionsstöd som redovisades från denna ”bottennotering”.

Just i fallet med SD visar dessa opinionsmätningar sina brister. Man byter inte från SD till Socialdemokraterna hur som helst, man gör det definitivt inte på samma sätt som man byter skjorta. Eftersom väljare faktiskt kan byte mellan Socialdemokraterna och V på ett annat sätt, för att inte tala om byte mellan FP och M, så har vi aldrig riktigt förr sett bristerna i dessa opinionsunderökningar. Nu ser vi bristerna i bjärt kontrast och vi kan med ro ta dessa undersökningar för vad de är. Det märkliga är att inga valexperter och statsvetare dragit samma slutsats.

Länk DN

Folkhemmet är problemet

Enligt en artikel i DN av Markus Uvell är de väljare som sympatiserar med Sverigedemokraterna väldigt lika ”vanliga människor”. Den typiske SD väljaren värderar samma saker högt som de flesta andra människor i vårt land, och är på de flesta områden väldigt lik genomsnittssvensken. Det som skiljer enligt Uvell är att SD-väljaren hyser ett hat mot etablissemanget, tycker att utvecklingen gått åt fel håll i vårt land samt att vi omhuldar folkhemstanken. Uvell tar tillfället i akt och myntar ett nytt begrepp, nämligen ”folkhemspopulism”. Så här skriver Uvell i sin artikel.

Kanske är det för sent att förhindra att de kommer in i riksdagen 2010, kanske inte. Men den utmaning partiet utgör försvinner hur som helst inte på valdagen. Den här folkhemspopulismen måste bekämpas, alldeles oavsett om dess främsta företrädare klarar fyraprocentsspärren den här gången eller inte.

Det är alltså främst ”folkhemspopulismen” som måste bekämpas. Det är ju faktiskt samma folkhem som monterats ned i takt med att vi omvandlat vårt samhälle i mångkulturell riktning, den tendensen är mycket tydlig. Vi vanliga medborgare kanske inte hade väntat oss att Socialdemokraterna skulle ha gått i spetsen för denna nedmontering av folkhemmet. Nu väntar vi med spänning på när Sahlin skall ta striden mot ”folkhemspopulismen”, att SD kommer att förlora väljare på det har jag oerhört svårt att se. Nästa steg i offensiven mot SD blir sannolikt att Miljöpartiet anklagar SD för "miljö och naturpopulism".

Länk DN

Det politiska etablissemanget avslöjar sig

Jag har tidigare skrivit om det politiska, mediala och kulturella etablissemanget, alla tre har sin tyngdpunkt i vår huvudstad. Det mediala etablissemanget har vi tidigare skrivit om otaliga gånger och hur det fungerar måste vara välbekant för alla samhällsintresserade. Det kulturella etablissemanget är mer dunkelt och otydligt, men finns där som ett stöd för det politiskt korrekta samhället. Det politiska etablissemanget gör inte så mycket för att dölja sin natur och struktur. De verkar totalt omedvetna om vad de egentligen lägger i dagen och hur de fuskar bort allt vad äkta demokrati är.

Som en poängtering av detta har Moderaterna och Socialdemokraterna gått ut i ett gemensamt utspel i Expressen där de förklarar att de mötts och kommit överens om hur de gemensamt skall agera ifall SD kommer in i Stockholms kommun. Så här står det i artikeln.

Om SD kommer in i fullmäktige och får så många mandat att de utgör tungan på vågen, så kommer Moderaterna och Socialdemokraterna att ingå en ohelig allians, rapporterar Sveriges Radios ”Ekot”.
– De har en människosyn att exkludera människor, säger moderaten Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm, till TV4 Nyheterna.  

Att Sten Nordin själv ”exkluderar” ett helt parti slår honom tydligen inte alls. Dessutom har inte Nordin eller någon annan från det politiska etablissemanget förklarat vad detta ”exkluderande” skulle bestå i. Vad Nordin omedvetet demonstrerar är en helt förfärlig människosyn. Carin Jämtin visar på ett övertydligt sätt att hon egentligen hör till exakt samma etablissemang som Nordin. Så här säger hon i artikeln.

Jag kommer inte att sätta mig i en majoritet som gör oss beroende av ett parti som står för en syn på människovärdet som inte jag delar. Jag tror inte heller Sten Nordin vill sätta sig i den positionen. Då hittar vi ett sätt att styra, där en majoritet av Stockholmarna får sin vilja igenom, säger Carin Jämtin.

Det var en helt ny vinkling av Jämtin, hon vill inte göra sig beroende av ett parti som har en syn på ”människovärdet” som hon inte delar. Med det säger hon alltså att t.ex. Moderaterna och Socialdemokraterna delar samma syn på människovärdet. Så lät det faktiskt inte från socialdemokratiskt håll innan SD fick över 1 procent av rösterna, då var det Moderaterna som hade en förfärlig människosyn där det bara var företagens vinster som gällde. Att hon dessutom har mage att tala för Nordin i en samförståndston är så magstarkt i ett land som har parlamentarisk demokrati så man baxnar.

Återigen visar det sig att Anders Isaksson hade rätt i sin bok ”Den politiska adeln”. De nuvarande riksdagspartierna tillhör samma etablissemang och har gemensamma intressen. De känner mer samhörighet med varandra än med valmanskåren, som skall upplysas och skrämmas till att rösta rätt. Iden gamle socialdemokraten Isaksson sade i sin bok att det politiska etablissemanget är vår tids adelsklass. Om han bara visste hur tydligt detta ter sig nu skulle han vrida sig i sin grav.  

Länk Expressen

Länk Den politiska adeln

Rubriker som spär på ”främlingsfientligheten”

Jag läser rubrikerna om dödsmisshandeln av 78 åringen i både DN och SvD, ordet ”olycka” står med fet stil. Båda artiklarna har exakt samma rubrik när man har klickat på dem, nämligen ” Landskronafallet: Det var en olycka”. Skall inte våra två konkurrerande tidningsdrakar åtminstone vara oberoende av varandra? Man får känslan av att tidningarna påstår att hela händelsen verkligen var en olycka från början till slut. Att den anhållne mannen inte menat att kvinnan han slog ned i vredesmod skulle dö, har alla normalintelligenta människor redan förstått för länge sedan.  

Innan man klickar på artikeln i DN så ser man en fet rubrik där det står ”Det var en olycka”, det är det närmaste man kan påstå att det verkligen är en olycka från början till slut, typ ”jag ramlade och råkade i fallet träffa kvinnan i ansikte med min knytnäve”. I DN står det så här om fallet.

– Det är en ung, ostraffad man som är djupt ångerfull och nu inte vill annat än att allting ska redas ut, säger Silbersky.

Om man nu vill lugna ned stämningen i Landskrona och annorstädes, hindra främlingsfientliga strömningar och inte peka ut några grupper av människor i en kollektiv skuld, ja då gör man precis allt fel. Man påstår (implicit naturligtvis) att det hela var en olyckshändelse. Samtidigt påstår man något som precis alla vet är helt fel, att den anhållne vill ”reda ut” saken. Man väljer Silbersky som advokat, denne man som väcker avsky hos stora delar av befolkningen efter alla hans försvarstal av totalt samvetslösa brottslingar. Att alla har rätt till en försvarsadvokat har inte med saken att göra.

Att komma ur en rättssal med Silbersky vid sin sida kan jämföras med att komma ur samma rättssal med en skylt där det står ”jag gjorde det, jag är skyldig, man jag har en chans att gå fri och fortsätta min brottsliga verksamhet”. Jag borde egentligen inte klaga, jag är ju systemkritisk och bättre draghjälp kan jag och mina gelikar knappast få. Faktum kvarstår, några människor måste ha fattat katastrofalt dåliga beslut, igen.

Länk DN

Länk SvD

Jag gick inte med

Det står i DN om hur en person lurade ”rasister” att gå med i en hatgrupp. När de väl gått med i gruppen skulle personen locka fram och avslöja deras ” innersta svarta tankar”. Efter en vecka bytte gruppen namn till ” Vi som vill göra Landskrona mer tolerant”. Personen som går under ett särdeles löjligt alias i artikeln, anser sig väl ha lyckas i sitt uppsåt, att lura med ”rasister” och en massa andra som inte är rasister men tycker utvecklingen gått åt fel håll i vårt land.

Man kan ju tycka att de som hela tiden propagerar för en ökad tolerans någon gång skulle visa lite tolerans mot alla dem som faktiskt inte tycker om utvecklingen i vårt land och som inte ser det mångkulturella samhället som paradiset på jorden. Det finns inget i vår grundlag eller i demokratibegreppet som stipulerar att man måste hylla ett mångkulturellt samhälle med en massiv immigration. Så här står det i artikeln när de intervjuar upphovsmannen.

Vad har ni fått för reaktion?

– Rasisterna i gruppen blev oerhört arga när de fick klart för sig att de blivit lurade. Man kan fortfarande läsa en hel massa aggressiva kommentarer i sidans logg. Vi har också fått en del aggressiva och hotfulla mejl. Men vår förhoppning är att gruppen faktiskt ska få fler medlemmar nu när den inte har ett hatbudskap längre, men det är kanske att hoppas för mycket.

Jag kan känna igen känslan att bli grundlurad fast jag inte är rasist. Våra politiska partier genomförde och ändrade i grunden vårt land utan att tillfråga befolkningen och utan att ordentligt informera om vad de hade i tankarna. Jag är självklart inte arg på immigranter för det, jag är arg på våra politiker som bär ett oerhört tungt ansvar för sitt handlade och sin politik.

Till slut vill jag påpeka att många av de våldsdåd vi ser i dag är ett tecken och symtom på att vårt s.k. mångkulturella samhälle inte är bra eller välfungerande. Det är ett otryggare samhälle där gemenskapen och en gemensam värdegrund är eroderad. Det är ett kyligare samhälle där det förvisso är lättare att finna billig arbetskraft än fordom, men det är också den enda positiva sidan jag kan finna. Jag gick inte med i hatgruppen/bluffgruppen, men jag tycker i alla fall dödsmisshandeln i Landskrona är en alarmerande varningsklocka om samhällstillståndet just nu. Ropen på ett mer tolerant Landskrona ter sig nästan infantilt, vi vill helt enkelt inte ha det våra politiker gav oss.

Länk DN

Arbetskraftsunderskottet, en myt enligt Schlaug

Birger Schlaug anser på sin blogg att det omtalade arbetskraftsunderskottet är en myt. Schlaug säger i sin artikel att vi till hösten har en arbetslöshet på närmare 10 procent, detta trots att nästan hälften av ”köttberget” 40-talisterna redan gått i pension. Dessutom påstår Schlaug att många pensionärer ändå väljer att jobba vidare trots uppnådd pensionsålder.

Själv anser jag att om det skulle uppstå den minsta brist på arbetskraft så kanske alla arbetslösa ungdomar i vårt land har en chans att få ett arbete. Vi har en jättelik armé av arbetslösa just nu som förvirrat tittar sig omkring efter den arbetskraftsbrist man talat så länge om. Under den senaste högkonjunkturen hade vi i vårt land 290,000 arbetslösa. Faktum är att denna uttjatade arbetskraftsbrist borde vara här just nu om teorierna stämmer.

Detta prat om arbetskraftsunderskottet liknar allt mer propaganda och ett skäl att fortsätta föra en oansvarig immigrationspolitik. Ena stunden pratar politikerna om arbetslöshet som det stora hotet mot våra ungdomar, för att i nästa andetag börja prata om den förväntade arbetsbristen, gärna med orden ”vem skall ta hand om oss när vi blir gamla”. Jag trodde att våra ungdomar kanske skulle ta hand om oss när vi blir gamla och skröpliga. Det är ett utmärkt första jobb för en ung människa som skall ut på arbetsmarknaden. Vi kan i vilket fall inte cyniskt importera människor som egentligen skall bygga upp sina egna hemländer, till att torka oss i stjärten när vi blir gamla. Det bygger på ett rasistiskt och främlingsfientligt synsätt i grunden.

Länk Schlaug

Propagandan i vår tunnelbana

Jag åkte tunnelbana i dag och eftersom jag inte hade något läsvärt med mig (som jag faktiskt brukar) så tittade jag på några av de reklamskyltar som fanns uppsatta i fönsterlisterna. De första som jag såg var den gamla vanliga reklamen för hår och hudvårdsprodukter. Jag undrar om någon läser dem med intresse och jag undrar om något företag säljer något med just denna reklam, förmodligen gör de väl det eftersom de fortsätter att bekosta denna reklam.

Det som dock fångade mitt intresse var en skylt som Svenska kyrkan satt upp. Där stod det att Svenska kyrkan var emot all form av rasism och främlingsfientlighet. Det (främlingsfientlighet) var också emot det kristna budskapet påstod de, om jag minns rätt.
 

Fint! Jag håller faktiskt med Svenska kyrkan, jag är också emot rasism och jag är förmodligen emot ”främlingsfientlighet”. Jag skriver förmodligen eftersom jag inte vet exakt vad som menas med ordet, ingen har någonsin förklarat det närmare och ännu mindre gett det en exakt definition. Jag är i alla fall emot någon automatisk fientlighet mot främlingar. Däremot är jag nog hyggligt vaksam om en främling ringer på min dörr eller om någon främmande människa närmar sig mig utan synbar anledning en mörk natt.

Något säger mig att det inte är för denna rätt hälsosamma vaksamhet Svenska kyrkan kallar mig ”främlingsfientlig”. Det är snarare min syn på immigrationspolitiken som gör att vår Svenska politiskt korrekta kyrka kallar mig ”främlingsfientlig”. Enligt vår forna statskyrka så får man inte ha en viss syn på immigrationspolitiken, man skall vara för en extrem generös immigrations och flyktingpolitik, ety annars stämplar Svenska kyrkan dig som kärlekslös och kanske rentav ogudaktig. Det är helt i sin ordning att framställa Jesus som homosexuell och hallick, men gud nåde dig om du är för samma immigrationspolitik som Finland och numera Danmark har. Dessa nationer borde väl enligt Svenska kyrkan uteslutas från alla kristna samfund, enligt all logik.

Nästa plansch (som om inte den första vore nog) jag såg var av Stockholms socialförvaltning. De drog en lång historia om en mamma och hennes dotter, enligt följande.

Tänk om din dotter var en enstöring och bara låg på sängen och läste böcker. Tänk om du var tvungen att skicka iväg henne så långt du bara kunde för att hon inte skulle bli inkallad i krig. Vilket hem skulle du då vilja att hon kom till?

För det första, det är väl bara pojkar de kallar in i krig? För det andra, varför är ”så långt du bara kunde” alltid Sverige? Ja, jag vet att andra länder också tar emot ensamkommande barn, men Sverige står i särklass per capita. Varför inte skicka barnen till grannlandet bara, det kan inte alltid vara krig också i alla grannländer. Är det förresten ett legalt asylskäl, att man riskerar att kallas in? Om den extrema fanatiska muslimska rörelsen i Somalia skall bekämpas måste väl människor kallas in i det militära antar jag. Många frågor, få svar.

Att denna politiska propaganda förs på tunnelbanan är nytt för mig i alla fall. Förr har väl partierna använt sig av reklamplats på både bussar och tunnelbana, men nu skall tydligen kampen föras på en bredare nivå. I ljuset av detta, och när man betänker alla andra kanaler som vårt politiska och mediala etablissemang har till sitt förfogande, så är det mycket märkligt när man klagar högt på att några systemkritiker skriver kommentarer efter DN:s och SvD:s artiklar.