Ett halvårs ungdomsvård för dråp

I onsdags kom domen mot de fyra tonåringar som mördade den fyrtiosjuårige mannen på en skolgård i Fittja. Alla blev förvånade när domen kom, för att inte säga chockade. Den mördades familj skall enligt Metro vara rasande, det är lätt att förstå. Den 15-åring som mördade mannen och höll i en 33cm lång kniv, blev dömd till 6 månaders sluten ungdomsvård. Straffet är lågt även i beaktande av att han blev dömd för dråp och inte mord som åklagaren yrkade på. Ett halvår för att mörda någon, det är direkt stötande och strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Det ger signaler om att det inte är så farligt att ta livet av någon. Den dömde 15-åringens kamrater kommer inte att tycka att straffet var speciellt hårt, de kommer inte att bli avskräckta av att deras kamrat blev dömd till detta straff. Den avskräckande effekten är sannolikt lika med noll med denna obegripligt milda dom.

Enligt krönikören Ulrika By, som läst förundersökningen, så har de åtalade ungdomarna konsekvent ljugit och hotat vittnen. De har på ett förslaget vis förstört sim-korten till deras mobiler efter att de använt de i samband med mordet. Är det någon enda människa i detta land som tror att dessa ungdomar kommer att börja nya hederliga liv efter denna händelse? Om inte, vad innebär dessa groteskt milda straff för deras framtida brottslighet och framtida offer, hur många oskyldiga människor hade sluppit bli utsatt för deras brottslighet om straffen hade varit mer normala? Ansvaret faller tungt på Huddinge tingsrätt, hur har de tänkt när de utdömt dessa närmast perversa straff?

Dessutom måste man ju fundera över åklagaren Kai Koskelas insats, det är i nuläget hans förbannade plikt att överklaga denna parodi på rättvisa. Många människor i detta land tror felaktigt att ett rättsamhälle enbart vilar på humana straff och att inga oskyldiga döms i våra domstolar, inget kan vara mer fel. Ett fungerande rättsamhälle bygger på att det råder balans mellan risken för att oskyldiga döms och att tillräckligt många skyldiga döms, att det råder balans mellan humanitet i straffsystemet samt att straffen ändå speglar det allmänna rättsmedvetandet, att människor i gemen tycker att de utdömda straffen är rimligt hårda för de begångna brotten. Allt detta är viktigt för att människor i vårt samhälle skall finna tilltro till rättssystemet. Denna tilltro har fått sig ytterligare en rejäl törn efter denna fullständigt obegripliga dom. Hade det varit min bror hade jag tyvärr funderat på att ta lagen i egna händer vid sen sådan här dom, rättssystemet ser ju inte till samhället eller brottsoffrens intressen. Detta mina damer och herrar, är underkänt.

Nyligen.se
Andra bloggar om: juridik, samhälle

Falska pass

Migrationsverket har gett signaler under ett par års tid, att det förekommer mängder med falska pass utfärdade av den Irakiska ambassaden i Stockholm. De svenska myndigheterna har till synes inte reagerat på dessa signaler. Enligt bloggaren Wager har Sverige gett asyl till folk trots att de vetat att de sökt asyl på falska pass, så här skriver hon,

- Också i Sverige har mängder av irakier fått tillstånd på falska identiteter sedan Iraks ambassadör i Stockholm, som trots att handlingarna varit falska och att det inte ens alltid varit fråga om irakier, utfärdat pass på löpande band. Svenska myndigheter har känt till detta. I motsats till andra länder inom EU, har man i Sverige godtagit passen som utfärdats på falska grunder, och beviljat människor som de inte har en aning om vilka de egentligen är - eller varifrån de kommer - asyl här.

Migrationsminister Billström håller en låg profil när han samtalar med DN och säger att han vill veta mer om saken innan han vidtar några som helst åtgärder. Nu är det ju så att uppgifterna började komma från Migrationsverket redan för två år sedan. Hade inte Norska polisen sprängt förfalskarligan som hade satt detta förfalskande av irakiska pass i system så hade väl inget hänt någonsin.

Förkylning och media

Tänkte skriva en artikel om media i allmänhet och DN visavi SvD in synnerhet. Har dock dragit på mig en kraftig förkylning med tillhörande led och muskelvärk, känner inte att jag orkar. Vill i alla fall peka på hur DN respektive SvD rapporterar från den första proffsgalan i Sverige på 37 år. Det är i sanning underhållande att jämföra de två drakarna, SvD förhåller sig väl någorlunda neutral och gör ett normalt sportreportage utan för mycket egna vinklingar. DN däremot är ju så klart mot proffsboxning, de är ju som bekant Westerbergliberala ut i fingerspetsarna. Inget fel i det, alla tidningar får väl ha sin politiska profil, det är bara det att de låter sin politiska profil komma till uttryck i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Man skulle ha kunnat tro att DN:s reportage var ett inlägg i debatten och inget sportreportage. Så här skriver DN:s Jakob Lundberg,

- Managern, och galans matchfixare, Wally Munteanu stod nedanför ringhörnan och skrek. Oftare och oftare, starkare och starkare i takt med att träffarna mot tyskens huvud blev allt tätare:
- Jaa! Jaa! En till, en till! Fortsätt, fortsätt!

Publiken jublade, visslade och tjöt efter mer.
Den skarpögde åskådaren fick se blod.
Från Kandemirs näsa skvätte det ut över ringrepen. Blodstänken landade på den isländske poängdomarens kavajslag som blänkande droppar, utan att han märkte något.

Ja DN, boxning är inget för Westerbergliberaler, ni bör väl därför inte beskåda sådana tillställningar heller. Jag lider lika mycket av en opera som ni fisliberaler lider av att se boxning, blodvite eller inte. Jag skulle lida mer av att se Svansjön än vad Westerbergliberalerna lider av att se några blodstänk, som man dessutom får vara skarpögd för att se. Jag skulle dock aldrig få för mig att införa något förbud för andra att skåda Svansjön, det få herrarna på DN: redaktion göra så ofta de vill för mig. Att genom ett sportreportage ge uttryck för sin politiska motvilja mot en form av idrott är ohederligt, det vore hederligare att herrarna på DN:s ledarredaktion gick ut med sin åsikt i t.ex. en ledare.