Dilsa Demirbag ”Fosterland” – Diskussion

Jag tänkte att Dilsa Demirbag-Stens bok ”Fosterland” kunde tjäna som diskussionsunderlag för en immigrations och integrationsdebatt. Jag tänkte publicera vissa avsnitt för att sedan kommentera med funderingar och åsikter. Det skulle vara roligt om så många som möjligt vill delge sina funderingar. När man diskuterar behöver man inte ha färdiga genomarbetade åsikter, det man behöver är ett öppet och ärligt sinne. Vi diskuterar ju alldeles för lite om vissa känsliga frågor. Låt oss råda bot på detta.

Dilsas far reste till Sverige som politisk flykting. Mycket talar för att han, åtminstone till en del, uppfyllde kravet för att klassas som politisk flykting. Han hade demonstrerat mot regeringen i Turkiet, han hade erfarit fysiska korrigeringar av den turkiska militären och säkerhetstjänsten. Efter ett år kom så familjen efter till det förlovade landet av honung och mjölk, nämligen till Sverige. Så här skriver Dilsa på sidan 75 i sin bok.

Allt skulle förändras till det bättre, hade far sagt till mor före avresan till Sverige, men allt hade inte blivit bättre. Vissa delar av livet hade blivit sämre, sa mor. Rikedomarna som skulle samlas på hög var en fantasi. Arbetet som städare gav inget överskott. Mor levde plötsligt i en annan slags fattigdom än den hon hade upplevt i byn. En annan torftighet och armod än den som infann sig när fårpesten drabbade klanens boskap. Drömmen om rinnande vatten och element hade besannats. Men det fanns inga pengar att köpa nya skor och kläder för barnen, som växte ur sina plagg i otakt med lönen. ”Vi äter sämre än i byn” hävdade mor bestämt och far suckade. ”I hemlandet smakade grönsakerna mer och allt var färskt. Gud vet hur länge köttet har legat i frysdiskarna på ICA” klagade hon.

På sidan 119

Redan efter några år efter vår flytt till Sverige började mina föräldrar glida isär. Mor undrade om detta var vad far hade lovat henne. Far frågade varför hon var så fientligt inställd till det nya goda – till Sverige, svenskarna och det liv som i hans ögon var så uppenbart mycket bättre än det som de lämnat bakom sig. Hon valde att minnas allt det goda medan han inte kunde glömma förnedringen i byn. Hon sa: gemenskapen, värmen, skrattet, avlastningen, språket, kulturen och sångerna. Han sa: fattigdomen, fadershatet, det hårda arbetet, skvallret, tomheten, leran, isoleringen och kraven. Kvinnorna pratade han inte om. Inte med mor.

Vi slås av den starka saknad efter sin kultur och sina rötter som Dilsas mor ständigt lider av i det främmande landet och i den väldigt främmande kulturen. Allt handlar inte om rinnande vatten och elvärme. Dilsas mor har säkert rätt att kvaliteten på maten är oerhört mycket bättre i det område Dilsa och hennes mor kom ifrån. Dilsas mor saknade sin kultur, sina rötter och den gemenskap som fanns i det samhälle hon lämnade bakom sig. Dilsas far var politiskt intresserad och fann gemenskap med den svenska vänstern som blommade vid den tid familjen flyttade till vårt land. Fadern fann sin plats i Sverige genom hans engagemang, han fick även vänner och bekantskaper genom denna verksamhet. Att Dilsas far var ateist gjorde sannolikt anpassningen till det svenska samhället oerhört mycket lättare. Längre fram i boken ser vi vilka oerhörda problem moderns religiösa övertygelse stället till med. Det är tyvärr så att en stark religiös övertygelse i främmande religioner inte går ihop med det samhälle vi har här.

Det är uppenbart att Dilsas mor drog en nitlott när hon emigrerade till vårt land. Modern mådde mycket sämre än vad hon någonsin gjort i sitt hemland. Hennes hemlängtan var konstant och tärande. Det är också uppenbart att emigration inte är lösningen på alla problem och att det ibland ställer till med rena tragedier. Nu var ju Dilsas far politisk flykting så han vann säkert på att emigrera. Dessutom verkade han ju inte vara lika bunden vid sin hembygd som modern.
Några slutsatser: De kulturella banden och de historiska rötterna spelar mycket större roll för människor än vad många samhällsdebattörer i vårt land vill erkänna. Emigration och immigration är en lösning med förfärande resultat ibland och denna politik skall användas med försiktighet. Turkiet skall inte och kan inte bli medlemmar i EU med tanke på hur de behandlar sina fritänkare (även om situationen är bättre i dag). Hur Carl Bildt tänker är en gåta.

Länk Adlibris "Fosterland" (tror man kan köpa den billare än här, det finns recensioner har som kan vara värda att läsa dock)

Bilden av en lögnare

Upprörda medlemmar ringde mig på förmiddagen och tipsade om en lögnaktig och allmänt hemsk artikel i Aftonbladet. Jag svarade att jag inte befattar mig med Aftonbladet och inte orkar bemöta alla de insinuationer som sprids i dessa alster. Lite senare ringde gamla medlemmar mig, sådana som var med på den tiden som artikeln handlar om. Dessa gamla medlemmar förtäljer upprört att rena lögner framförs i den aktuella artikeln i Aftonbladet, de var själv med på den tiden och vet genom egna upplevelser vad som är sant. Jag får också veta skribentens namn, Gellert Tamas. Eftersom jag känner till Gellert Tamas och hans retorik rätt väl så ger jag med mig och läser artikeln. Jag konstaterar snabbt att de som ringt mig har helt rätt, det är kanske den mest lögnaktiga artikel som publicerats i Aftonbaldet, vilket inte säger lite.

Gellert Tamas

För det första så är tonläget i artikeln svepande och insinuationerna och diffusa kopplingar står som spön i backen. Goebbels skulle ha blivit stolt över den retorik som genom halvsanningar och rena lögner tjänar som ett vapen för stigmatisering av dem som inte tycker som Tamas. Författaren gör allt i sin makt för att på alla sätt koppla SD till Breivik, Lasermannen och annat våld. Att SD otaliga gånger tagit avstånd från allt våld och att Breivik faktiskt var medlem i ett annat parti, det nämner självklart inte denne Tamas. Så tar vi då lögnerna. Så här skriver denna Tamas.

När jag träffade honom tio år senare påstod sig Ausonius vara påverkad av såväl den tidens Nydemokrater som av de Sverigedemokrater som då marscherade på landets gator under hakkorsprydda fanor, med uppsträckta högerarmar vrålande slagord som ”SIEG HEIL!” och ”UT MED PACKET!”

Jag har talat med två gamla SD-medlemmar denna förmiddag. Båda hävdar med emfas att Tamas ljuger rätt upp och ned. Det fanns inga som lyfte någon högerarm, det fanns inga som skrek Sieg Heil! Detta är alltså klockrena lögner av en man som tar till alla ”vapen” för att misstänkliggöra de som inte delar hans förment humanistiska utopi. Förövrigt så är det i enlighet med logikens enklare lagar att om ett parti tar upp uppenbara problem som en oansvarig immigrationspolitik, så kan det finnas alla möjliga människor som känner igen sig i den verklighetsbeskrivningen. Ja vi är några som faktiskt är förvånade att inte precis alla känner igen den verklighetsbeskrivningen, antingen det rör sig om vanliga Svenssons eller om personer som mår psykiskt dåligt och sitter inne på Säters fasta paviljong. Vidare i Tamas oförblommade lögner.

Socialdemokraternas invandringspolitiske talesman, Leif ”Blomman Blomberg”, påstod att det var dags att stoppa de ”ekonomiska flyktingarna”, trots att Sverige aldrig beviljat någon flyktingstatus av ekonomiska skäl.

Officiellt finns det som bekant ingen skrivning där det uttryckligen står ”asylskäl, låg levnadsstandard” vilken ingen påstått heller. Frågan gäller om asylsökande fått beviljad asyl för att de haft en önskad om högre levnadsnivå (men med sämre livskvalitet som följd.) Då tar vi det igen, enbart för att Tamas skall se argumentet, Fadimes tal direkt till riksdagen.

När jag var sju år gammal flyttade vi till Sverige, av ekonomiska skäl. Till en början var allt frid och fröjd men ju äldre jag blev, desto mer förbud började mina föräldrar sätta upp. De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan.

Läs detta igen Tamas, du verkar ha svårt att läsa med båda ögonen. Men Tamas påstår säkert att jag ljuger nu, vi börjar kunna hans trista metod. Förövrigt så säger Dilsa Demirbag samma sak om regler och förbud i hennes bok ”Fosterland” som Fadime sade till riksdagen. Skillnaden var väl att Demirbags pappa var politisk flykting och inte en religiös fanatiker. Vidare i Tamas hemsnickrade teorier.

Teorin om den enskilde galningen förutsätter den långtgående premissen att en enskild individ, oavsett psykiskt tillstånd, kan verka i ett sorts vakuum, bortom och utanför det övriga samhället.

Fel igen! Naturligtvis påverkas alla människor av den samhälleliga debatten, ingen har tillbakavisat detta. Men vilka slutsatser och metoder enskilda galningar får för sig att använda kan inte politiska rörelser göras ansvariga för, om de inte direkt propagerat för dessa metoder och slutsatser. Breivik har tagit till sig argument och ideologiska fragment från vitt skilda håll. Skall alla dessa ideologier göras ansvariga eller bara de Tamas själv råkar avsky? Konsekvensen av Tamas synpunkter är att all kritik och all debatt i vårt samhälle skulle dö ut, ty en galning kan påverkas av idéerna. Vidare i Tamas lögner.

Det är knappast en tillfällighet att det idag är just Sverigedemokrater som ivrigast försöker avfärda Breivik som en ”enskild galning” som givetvis inte kan ha någon som helst koppling till den Sverigedemokratiska retoriken, trots massmördarens egna lovord om partiet.

Breivik nämner SD 21 gånger enligt de sökningar jag gjorde på det 1500 sidor långa dokumentet. I något kort stycke så nämndes partiet flera gånger dessutom. Ofta så nämnde Breivik SD i samband med den stigmatisering som partiet utsattes för, ja exakt det Tamas nu faktiskt gör i sin artikel. Breivik skrev alltså om SD i samband med artiklar som den Tamas nu publicerar. Med Tamas egen logik (OBS inte min logik) så borde han själv vara medskyldig. Tamas nämner SD, men inte det parti som Breivik faktiskt var medlem i, nämligen Fremskrittspartiet. Vad säger det oss? Kan det ha att göra med någon inhemsk politisk agenda månntro? Är det betydelsefullare att Breivik nämnde SD 21 gånger (ofta i samband med stigmatisering) i sitt 1500 sidor långa manifest, än att han faktiskt var medlem i FrP? Vidare i Tamas artikel.

I Norge är det i dag allt fler som efterlyser en debatt om ordens makt och allas vårt ansvar för de bilder och budskap vi målar med dem. Den diskussionen behövs även i Sverige.

Absolut! Och du Tamas har grovt åsidosatt ditt eget ansvar med dina klockrena lögner. Vi skall inte tala om de genomfalska bilder du målar upp, de trotsar all beskrivning. Vi behöver ta en diskussion om debattklimatet, och det värsta exemplet är du själv Tamas. Vidare i den olustiga artikeln. 

Och på tal om ord, så här på dagen 20 år efter inledningen på Ausonius mördarturné, tål det att påminna om måndagen den 27 april 1992 då drygt fyrahundra Sverigedemokrater, däribland stora delar av partiledningen, marscherade genom centrala Stockholm taktfast skrikande: ”LASERMANNEN SKJUT FÖR ATT DÖDA, LASERMANNEN SKJUT FÖR ATT DÖDA

Detta är en klockren lögn efter de uppgifter jag fått av gamla medlemmar. Det är inte bara en lögn, det är att stigmatisera ett politiskt parti på samma sätt som Goebbels stigmatiserade en viss befolkningsgrupp på 30-talet i Tyskland. Att som Tamas komma med klockrena vidriga lögner samtidigt som man talar om ansvar i debatten är inte riktigt friskt. Jag märker att jag blir upprörd och mina allra sämsta sidor kommer fram. Det kan inte vara bra att en publicist som lockar fram de sämsta sidorna hos människor överhuvudtaget deltar i en debatt om ”ansvar” för det talade och skrivna ordet. Gellert Tamas har ljugit för ofta, för mycket och alldeles för grovt.

Länk Aftonbladet 

 

Höj biståndet!

Det är torka i Afrikas horn vilket medfört dåliga skördar och svält. Regeringen har gett mindre summor för att hjälpa till att motverka svältkatastrofen (olika summor är i nämnda), men det krävs större summor för att motverka den svältkatastrof som uppstått. I en SvD-artikel så skriver flera socialdemokrater hur det gått till när regeringen skrivit av 1028 miljoner från biståndsbudgeten. Så här skriver de.

Den första summan, 1038 miljoner, är bruttovärdet på skulderna – de ursprungliga skuldbeloppen från 1970-talet på 373 miljoner uppräknade med ränta på ränta. Bruttovärdet är dock långt ifrån de här skuldernas verkliga värde. Tittar man på beloppen som Exportkreditnämnden reserverar för förutsedda förluster i myndighetens årsredovisning, där också skillnaden mellan skadefordringarnas bruttovärde och nettovärde framgår, blir det tydligt hur lite dessa skulder i praktiken är värda. Hur lätt det skulle vara att bara efterskänka dem utan att samtidigt ta pengar från biståndet.

På 70-talet lånade den tidens regering alltså ut 373 miljoner till Kongo och Togo. Man räknade av någon outgrundlig anledning med att dessa länder skulle kunna betala tillbaka dessa pengar (eller så gjorde man det inte.) Med ränta blir denna summa 40 år senare 1038 miljoner, som man då helt fräckt drar av i biståndsbudgeten. Vilket får den konsekvensen att vi inte kan hjälpa de biståndsorganisationer som försöker häva den svältkatastrof som just nu ligger för handen i Afrika.  

Nu är det alltså en akut svältkatastrof i Afrika och människor svälter ihjäl. Vi undrar varför vår regering (inklusive tidigare regeringar) är beredda att satsa enorma summor på en vanvettig immigrationspolitik men är ytterst njugga med att bistå vid akuta svältkatastrofer? Hur många svältande barn och vuxna skulle vi kunna ge mat åt med samma summa som ett s.k. ensamkommande barn kostar? Är det en vettig politik att ta emot åtminstone halvvuxna barn till vårt land när vi inte har råd att skänka anständiga summor till en akut svältkatastrof? Vari ligger logiken och humanismen i denna politik? 

Länk SvD

Vad kan Expos agenda vara?

Jag har tidigare påpekat att i samband med dåden i Norge så har Expo och andra tidningar i Sverige nämnt SD, men inte nämnt ett ord om Fremskrittspartiet, där Breivik faktiskt var medlem. Nu har Alexander Bengtsson, Expo rått bot på tystnaden kring FrP, och det rejält. Inte mindre än två artiklar har publicerats om FrP. Dröm då om den förvåning som drabbar både mig och säkert andra när de väljer att framställa FrP i positiva ordalag, i motsats till SD och Dansk Folkeparti som framställs i betydligt mörkare färger. Vad är den bakomliggande agendan för denna taktik? Så här skriver Expos Alexander Bengtsson i den senaste artikeln.

För det första är Fremskrittspartiet ett utpräglat högerpopulistiskt parti. Partiet är inte, likt Sverigedemokraterna, sprunget ur efterkrigstidens extremhöger. Fremskrittspartiet växte fram ur skattesmissnöjespartiet Anders Langes lista på 1970-talet. Under ledning av den tidigare partiledaren Carl I Hagen började partiet kombinera sitt motstånd till höga skattesatser och en stor offentlig sektor med främlingsfientliga utspel under 1980-talet. Men skattemissnöjet har aldrig förpassats till det förflutna utan har istället varit kvar som en viktig biståndsdel i den norska högerpopulistiska framgångssagan.

På något sätt får Bengtsson och Expo det till att det är en starkt förmildrande omständighet att FrP också är ett nyliberalt parti som helst såg en mycket låg skatt. SD och Dansk Folkeparti som vill ha något högre skatter och en bättre välfärd, där de också tar hand om samhällets svaga, är med denna logik en hemskare variant på populismen. Ursäkta men detta är verkligen en överraskning. Har SAF gått in och sponsrat stiftelsen Expo eller vad? Dessutom använder Bengtsson väldigt svepande ordalag när han beskriver SD:s bakgrund, som ju enligt alla uppgifter bildades år 1988 (vilket i.o.f.s. är efter kriget.) Vidare i artikeln står det så här.

Något som är viktigt att påpeka är att Fremskrittspartiets svenska kontakter framförallt har handlat om kontakter med delar av den svenska borgerligheten. Då har det inte handlat om vare sig flyktingmotstånd eller de antimuslimska idéerna utan snarare partiets ekonomiska politik. 

En mycket, mycket intressant uppgift. Låt mig se nu, den svenska borgerligheten vill inte ta i SD med tång, enligt Alliansledaren. Däremot har de samarbete med FrP som väl har en lika restriktiv immigrationspolitik som SD i sitt partiprogram, men med en nyliberalare framtoning. Hur skall vi tolka detta? Framförallt, exakt vilka borgerliga partier har FrP samarbete med? Dessutom undrar vi om kontakterna sker med eller utan tång? Vidare i artikeln.

För det andra har Fremskrittspartiet ett betydligt större politiskt spektrum än både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.

Ett parti med 22,9 procent i senaste valet kan forma en bredare politik p.g.a. större resurser. Skall vi tolka det som att SD blir rumsrent med ett bredare politiskt program som snart lär komma? Man slås ändå av hur mycket finare och bättre FrP framställs, frågan är bara varför då? Är det för att man kan sitta hos Skavlan och gulla med FrP och samtidigt kasta lite skit på andra systemkritiska partier? Till sist i artikeln.

För det tredje har Fremskrittspartiet genom sin ekonomiska politik betydligt bredare allianser än både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti. De danska högerpopulisterna är förvisso på många sätt en katalysator i den danska politiken och har förändrat samhällsklimatet drastiskt. Det handlar dock om just partiets främlingsfientliga retorik och politik. Fremskrittspartiet har även dem förändrat debattklimatet men partiet står och faller inte med sin främlingsfientliga och antimuslimska retorik. Det finns dessutom aktörer som står partiet nära som kan fortsätta agitera antimuslimskt medan Siv Jensen tonar ner sin retorik. Här har Sverigedemokraterna än så länge väldigt få vänner. Den mest högljudda supporterskaran består mestadels av brölande bloggare.

  
Ja, Fremskrittspartiet har bredare allianser än SD, jag förstår bara inte varför Bengtsson och Expo är glada för det. Det är väl SD som borde vara glada för att det går bra för ett systemkritiskt parti och inte Expo, om nu världen inte vore upp och ner. Skulle FrP inte ha en restriktiv immigrationspolitik på sin agenda, utan ha mer en profil som Centern i Sverige, skulle sannolikt partiet ha samma valresultat som Centern också. Det är möjligt att Norge är en smula nyliberalare än Sverige med sin nyfunna olja, men så mycket kan det inte skilja. Ja till skaran av brölande bloggare kanske även denna ödmjuka blogg hör, jag vet inte. Jag tänker nog fortsätta bröla i vilket fall. 


Jag kan inte riktigt förstå att Expo men även andra höjer FrP till skyarna (nåja) för att sedan slå på SD och Dansk Folkeparti. Jag blev i det närmaste chockad när jag såg ett inslag med Skavlan där taktiken framstod i all sin glans. Den första tanken man slås av är ju att politiska krafter som Expo vill försöka splittra de nordiska systemkritiska partierna. Att Expo inte lyckats intervjua Siv Jensen utan någon okänd lokal företrädare talar ju för ett sådant scenario. Men mycket annat talar emot, bl.a. så har ju SD och FrP inte haft något samarbete mig veterligen. Hur kan man splittra partier som inte ens har något samarbete? Varför då lägga ned energin på detta? Dessutom är min uppfattning (helt ovetenskaplig) att FrP hela tiden sett sig som lite "finare" än "underdogsen" SD, som hela tiden pratat mycket mer om social välfärd. 


Något större splittringsarbete verkar alltså inte vara nödvändigt (för den som har annat att göra i alla fall.) Framför allt så borde det vara uppenbart för den som kan se med åtminstone ett öga, att både SD och Dansk Folkeparti klarar sig utmärkt väl utan ett samarbete med FrP. Frågorna faller alltså platt till marken. Om det inte förhåller sig så otroligt enkelt att organisationer och politiska aktörer inte har kunnat dra dessa för mig självklara slutsatser. 


Om min analys stämmer att Sverige är mindre nyliberalt än Norge, kan det t.o.m. vara så att SD tjänar på att inte ha något öppet samarbete med FrP. I så fall skulle det innebära att Expo går SD:s ärenden och i själva verket hjälper partiet. I sådana fall borde vi bjuda Expo på en prinsesstårta, tanken svindlar. 

Länk Expo

Sydsvenskan vinner inga priser i logik

I en stort uppslagen artikel går Sydsvenska Dagbladet till angrepp mot PI, Kent Ekeroth och SD som parti. Ekeroth har tidigare meddelat att han upplåtet ett konto hemsidan Politiskt Inkorrekt, så att hemsidan skall kunna samla in pengar för deras arbete. Det är ställt utom allt tvivel att Ekeroth gör detta som privatperson, inga beslut har tagits i någon styrelse angående detta konto (enligt de uppgifter jag fått). Trots detta gör Sydsvenskan allt i sin makt för att koppla både PI och kontot till SD.



Riktigt illa blir det dock när Sydsvenskan går till angrepp för att PI lagt upp Breiviks manifest så att allmänheten kan ladda ned detta. Så här skriver Sydsvenskan om detta.

Det är samma webbplats som publicerat den misstänkte norske terroristens manifest och video – okommenterat och i sin helhet. Manifestet lades upp på hemsidan natten till söndagen den 24 juli, ett drygt dygn efter dödsskjutningarna på Utöja.

Samt

Kent Ekeroth är den enda fysiska personen som går att koppla till en sajt som publicerat Breiviks manifest i sin helhet. Var går gränsen för vad en riksdagsledamot kan göra som privatperson?

Denna blogg har ju valt att inte publicera manifestet, men gjorde jag det vore det i allmänhetens tjänst. Detta eftersom massvis med tidningar och andra medier har refererat till denna skrift. Stiftelsen Expo, en del tidningar och andra aktörer har med utgångspunkt av manifestet gjort kopplingar till både SD och allt möjligt annat. Är det inte rimligt att allmänheten kan få tillgång till manifestet och dra sina egna slutsatser? Tydligen inte enligt Sydsvenskan. Det är ”gammelmedia”, Expo och andra ”betrodda” aktörer som exklusivt skall ha tillgång till manifestet.


Om nu inte Breiviks manifest skulle nå en större allmänhet så skall ju inte media och andra aktörer refererar till det heller. Om kopplingar till manifestet görs är det ju en fördel och en förutsättning att vi alla kan kontrollera vad som står själva. Sydsvenskan dröm är tydligen att en massa slutsatser dras utifrån manifestet utan att någon enskild person eller parti kan kontrollera detta. Nu sprack den agendan eftersom i princip alla själva kan läsa Breiviks förvirrade tankar. Det som sätter stopp är väl snarast den egna orken och tålamodet. Till slut noterar vi att en del debattörer gått ut och sagt att det Breivik skrev i sitt ”Manifeste” är allmängods i vissa obskyra forum. Om nu detta är sant (vilket det inte är) så finns det ju heller ingen anledning att censurera manifestet. Nu är det en samling ideologiska hopkok med avarter av allt möjligt i manifestet. Den som orkar plöja denna skrift är väl bara att gratulera för ett tålamod och uthållighet utöver det vanliga.

Länk Sydsvenskan

Vi har inte råd med en vansinnig immigrationspolitik

Generaldirektören för arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svankvist skriver ännu en av dessa artiklar som påtalar att vi måste ta tillvara den arbetskraft vår massimmigration ställt till vårt förfogande. Artikeln är publicerad i DN denna gång, men den säger samma sak som så många har sagt förut. Bermudez-Svankvist skriver att vi måste ta tillvara den arbetskraft som bara står och väntar på att tas i bruk. Har man tagit sig tusentals mil hit så besitter man inneboende styrkor, dessutom har de flesta gymnasieutbildning. 


För hundra år sedan var det en styrka att resa långa sträckor, knappast i dag när det i princip är en folkrörelse att semestra med barnen i Thailand. Dessutom är gymnasieutbildning inte mycket att hänga i julgranen dessa dagar, vi har 200,000 etniska svenskar som också är arbetslösa, många med högskoleutbildning. Så här skriver Bermudez-Svankvist i sin artikel. 

Våra kunskaper om omvärlden, och de villkor och möjligheter människor från olika länder bär på var länge mycket begränsade. Denna okunskap har bidragit till ett bemötande där omhändertagande av flyktingar och invandrare varit i fokus, istället för arbete. Nu är det dags för en attitydförändring i hela samhället för att kunna ta vara på kraften och se potentialen hos alla dessa människor. 

Alla länder har rätt modesta kunskaper om sin omvärld. Vilken kunskap har Jemen och Saudi Arabien om främmande länder? I USA är det uppenbart att de saknar både intresse och kunskap om främmande länder och kulturer, få amerikaner kan ens peka ut vårt land på en karta. Nu är det dags för en attitydförändring, dels har sannolikt Bermudez-Svankvist rätt angående integrationsproblematiken, dels måste vi föra en vettig immigrationspolitik. Så här fortsätter Bermudez-Svankvist. 

Tidigare spanske premiärministern Felipe González visar i en rapport till EU-kommissionen att EU-länderna kommer att behöva invandrad arbetskraft i storleken 50 miljoner personer för att klara framtidens välfärd. Generationsväxlingen kräver ny arbetskraft. Det ser vi inte minst i Sverige där vi bara inom några år kommer att behöva tillsätta runt en halv miljon tjänster för att ersätta dem som går i pension. Och det är bara början. En allt mer åldrad befolkning kräver fler i jobb.

Fel! Vi har inte sett skymten av någon arbetsbrist utom på vissa specialområden. Vår produktionsapparat behöver helt enkelt inte den arbetskraft den en gång behövde. Vi har en enorm reserv av arbetskraft som inte får arbete nu, det är osannolikt att detta plötsligt skulle vändas i en situation med arbetskraftsbrist. Att en åldrande befolkning kräver fler jobb är inte sant, däremot kan inte denna åldrande befolkning leva på vilken standardnivå som helst. Inga generationer kommer sannolikt att få lika bra pensionsvillkor som den omtalade 40-talsgenerationen, jätteproppen Orvar.


Importerar vi arbetskraft för att betala våra pensioner så blir det en ond cirkel då den importerade arbetskraften också blir äldre och går i pension, som kräver en ännu större import, som i sin tur kräver ytterligare import i en mycket ond spiral. Dessutom löser vi inga problem om inte denna import av människor får arbete, vilket de ju bevisligen inte får. En felaktig immigrationspolitik skapar ännu större problem som leder till ännu sämre villkor för våra pensionärer i framtiden. Vi har inte råd med en vansinnig immigrationspolitik.


Olika skribenter och politiker har påtalat vår bristande attityd när det gäller att sätta våra nya medborgare i arbete ungefär en miljon gånger. Jag har hört mantrat till leda att vi måste sluta "ta hand om" våra immigranter för att i stället sätta dem i arbete. Men varför händer då inget? Situationen blir inte bättre, vad beror det på? Har samtliga våra beslutande politiker en hjärnskada som gör att de helt enkelt inte kan sluta "ta hand om" nya immigranter eller för vi en felaktig politik på felaktiga premisser? 


Länk DN

Var kommer det nyvunna modet ifrån?

Jag läser med ohöljd förvåning att en rad partiledare "vågar vägra Prajd". Det har ju annars varit ett nära nog obligatorium att samtliga partiledare utan SD:s deltar med liv och lust i denna obskyra parad. Den partiledare som inte deltagit har kunnat vänta sig gliringar för homofobi eller att man inte fullt ut sympatiserar med "allas lika värde". Nu plötsligt så meddelar Reinfeldt, Björklund, Hägglund, Juholt och Olofsson att de helt zonika inte tänker deltaga i spektaklet. Lars Ohly tänker fortsätta spela luftgitarr och självklart så deltar MP:s liberala språkrör Romson och Fridolin. 

Ärligt talat så tror jag inte politiker som Reinfeldt, och Björklund någonsin gillat att delta i spektakel som Pridefestivalen, deras deltagande har sannolikt alltid skett under yxan. Så här står det i SvD.

Sverigedemokraterna deltar inte på något sätt under veckan.

Precis, och nu har det gått upp för de övriga partierna att ungefär 90 procent av väljarna ger måttligt med pluspoäng för att partiledarna spökar ut sig i Pridefestivalen. Det tog lite tid. 


Den stora frågan är vem som vinner den rosa tisteln. Jimmie Åkesson har redan vunnit den en gång, så chanserna att vinna ännu en gång förefaller små. Men i vårt land där alla politiker ställer sig på tå för att ivrigt intyga sin HBT-vänliga inställning så måste det vara ett grannlaga jobb att dela ut detta eftertraktade pris. Där har faktiskt Åkesson en liten chans till en dubbel.

Länk SvD

UPPDATERING:


På SVT Aktuellt sade TV-mannen som påannonserade ett program om HBTQ att "bögar" och "flator" kommer att berätta om sina liv. Jag tycker det låter fruktansvärt fult och slarvigt med detta infantila språkbruk (det är faktiskt inga vackra ord). Vad blir nästa steg på SVT? Att prostituerade kallas "horor" och narkomaner för "pundare"? Typ: "Nu skall vi följa horan Yvonne och pundaren Lars genom Stockholms gator i sin ständiga jakt på pengar". Har vi vunnit något i folklighet då? Varför inte säga att homosexuella av båda könen skall berätta om sina liv, är det för svårt?