Det mångkulturella samhället – bokslut

I en artikel i DN tar journalisten Mia Tottmar upp problematiken med de invandrartäta förorter som ligger runt våra storstäder i dag. De sista tio åren har andelen invandrare i vissa av Stockholms förorter ökat markant, från en redan hög nivå. Som exempel nämns Rågsved där andelen invandrare ökat från 40 procent till över 66 procent på elva år. På dessa elva år har också nästan all service försvunnit från stadsdelen. Varför servicen försvunnit från Rågsved samtidigt som andelen invandrare ökat till en majoritet tar inte artikeln upp, men det vore en intressant frågeställning. En invånare i Rågved uttalar sig för DN och säger så här.

Förr var det jättefint här, nu är det otäckt, jag är rädd att bli rånad. Och jag vågar inte åka tunnelbana, det är bråkigt där

Det verkar tyvärr vara så att segregationen och extremt invandrartäta förorter medför just det som invånaren i Rågsved påpekade här, ökat brottslighet och ökad otrygghet. Om inga problem uppstod med dessa etniska enklaver och invandrartäta förorter kunde man ju se det som ett naturligt inslag i det mångkulturella samhället. Nu håller detta resonemang inte, verkligheten pekar på att det helt enkelt inte fungerar. Moderaten Joakim Larsson uttalar sig så här för DN.

Segregation, och det här är viktigt, säger ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M), är inte att många med samma härkomst bor på samma ställe. Segregation är om de bor där ofrivilligt och vill komma därifrån.

Jag vill helst se en blandning av människor i alla stadsdelar,
och vägen dit är en mångfald av boende- och upplåtelseformer.
På Södermalm är 55 procent av lägenheterna hyresrätter, i Rinkeby är de över 90 procent, säger Joakim Larsson. Invandrartäta förorter är ett problem om det har strukturella orsaker, att det finns för få alternativ.

Larsson tror alltså att problemen går att lösa med en blandning av upplåtelseformer av boende. Man kan naturligtvis få ned andelen invandrare som är utanför arbetsmarknaden i vissa områden genom att öka andelen bostadsrätter och eget hus. Men att det skulle vara en medicin mot de problem vi har i dag i våra invandrartäta förorter är så naivt att inte ens Larsson kan tro på det själv.  Var skulle de invandrare flytta som inte längre får plats i förorten då? Till en annan likadan förort eller till Djursholm? Det hela skulle med säkerhet bli ett trist nollsummespel, någon enstaka kommun skulle kunna göra en liten vinst med Larssons koncept men totalt skulle sannolikt inga problem i grunden lösas.

Dessutom (och det här är viktigt) så ÄR det ett problem att väldigt många från samma kulturella grupp bor på samma ställe. Invånarna tenderar att lära sig det svenska språket sämre. Det tar längre tid att lära sig hur det svenska samhället fungerar. Vägen till arbetsmarknaden blir längre och människorna som bor i en etnisk enklav tenderar att konservera sig själva i ett avgränsat område.

Den alldeles uppenbara lösningen har vi sprungit ifrån, delvis i alla fall, en ansvarsfull immigrationspolitik. Att helt enkelt inte låta för många immigranter komma på en given tidsrymd. Dessutom så skulle det hjälpa upp situationen betydligt om statsmakterna ställde adekvata krav på nya invånare samt fördelade de som fått uppehållstillstånd för annat än arbete där det är lämpligast. En människa som försörjer sig själv bor precis var den själv vill, men kommer man som flykting är det orimligt att välja bostadsort själv. Det blir nämligen alltför ofta i de förorter som redan är överbelastade. Är man flykting och flyr för sitt liv får man asyl i Sverige, inte i Hovsjö eller Fittja.

Länk DN

Ser vi ett paradigmskifte just nu?

För några år sedan såg vi en politisk rörelse dö. Runt 2000talet växte sig den militanta feminismen stark i vårt land. Schyman stod i talarstolarna och utan att darra på stämman så jämförde hon den vanliga svenska mannen med talibaner. Partiledare stod på rad och kände sig tvingade att erkänna sig till feminismen. Ja t.o.m. Göran Persson med en utstrålning som inte precis är feminin, såg sig tvungen att uttala den klassiska frasen ”jag är också feminist”. Hela Sverige smålog när den pompösa statsministern uttalade den klassiska repliken som alldeles uppenbart var avsedd att avväpna, om inte annat så tokfeministerna i det egna partiet. 

Nu är denna rörelse i princip död. Det började med Evin Rubars program ”Könskriget” 2005. Efter det så var det valrörelse där F! sjöng kampsånger vars texter fick alla manliga feminister att oroligt vrida på sig i sina stolar samtidigt som det stod skrivet i deras ansikte ”detta var ett misstag”. Som lök på laxen så valdes den mer eller mindre bindgalne Tiina Rosenberg in i F!:s styrelse. Rosenberg fick definitivt alla någotsånär normalt funtade människor att omedelbart lämna rörelsen för att aldrig kasta en blick åt densamma igen. Kvar blev en samling mycket udda existenser som ingen normal människa någonsin ens skulle mardrömma att rösta på.  

Man kan säga att den militanta feminismens död var ett paradigmskifte i miniatyr. Nu står vi möjligen inför ett riktigt paradigmskifte, den politiska korrektheten börjar få betänkliga sprickor i sin fordom så välputsade fasad. Två artiklar i vår rikspress har indikerat detta paradigmskifte. Den ena artikeln var av Kurdo Baksi där han beskrev sitt ”drömsamhälle”. En störtflod av kommentarer vällde in, alla bedyrande att det var ett mardrömssamhälle Baksi just beskrivit.

Den andra artikeln kom i dag och var skriven av Dilsa Demirbag-Sten där hon propagerade mot Niqab i offentliga sammanhang samt allmänt varnade för att låta islam flytta fram sina positioner i vårt sekulära samhälle. Fortfarande skulle det varit omöjligt för en som inte själv har rötter i islam att skriva denna artikel. Det börjar faktiskt bli pinsamt tydligt att invandrare, speciellt de med rötter i andra religioner än den kristna, kan skriva artiklar ”etniska” svenskar inte kan. Alla normalintelligenta människor måste förr eller senare börja fundera över detta faktum.

Vi kan också nämna partiledare Göran Hägglunds artikel på DN-debatt där han försiktigt med ena lilltån försöker känna var gränsen för det politiskt korrekta går. Där Hägglund prövade gränsen med lilltån satte Demirbag ned hela foten. Skillnaden är naturligtvis Demirbags utländska rötter, samt att Hägglund är partiledare. Den KAN vara början på ett paradigskifte vi ser just nu. Frågan är om vi känner historiens vingslag smeka våra hjässor och doften av en ny politisk era kan anas om man känner efter en stilla morgon.

Länk Evin Rubar

Länk Baksi

Länk Demirbag

Länk Hägglund 

Hotet mot vår demokrati och yttrandefrihet

En journalist på SvD, Lars Berge kan representera den kulturella och mediala elit som påverkat den politiska debatten så mycket från 70-talet och fram till i våra dagar. Det som utmärker denna elit är att den inte lever i samma verklighet som stora delar av den övriga befolkningen, den brännmärker alla meningsmotståndare som försöker ge en mer adekvat verklighetsbeskrivning med epitet som ”fascist” eller liknande, den förespråkar ett mångkulturellt samhälle och spar ingen möda för att dölja experimentets brister.

Berge skriver i sin artikel i SvD att dessa bilbränder som härjat våra förorter inte är annat än en bagatell som i princip alltid funnits. Våldet och kaoset är något som följt det svenska samhället i alla tider och är inget nytt enligt Berge. Som bevis ger han dessa exempel.

Bärsärkarna klädde sig i djurhudar, rörde sig i skränande klungor och slogs i blint raseri.

När något politiskt beslut går oss emot, när vi är hungriga, när vi inte har någon lokal eller bara är allmänt uttråkade. Då löper vi svenskar i regel amok. Hur festligt det kan vara att slåss med polisen är något vi lär våra barn redan på dagis. Jag är ingen juridisk expert. Men nog verkar det som om Pippi Långstrump, Sveriges kanske internationellt mest kända och uppskattade litterära figur, gör sig skyldig till åtminstone våld mot tjänsteman när hon jagar konstaplarna Kling och Klang ur Villa Villekulla?

Berge tar alltså Pippi Långstrump som bevis på vår svenska våldsamhet och påstår dessutom att vi lär barnen på dagis att slåss mot polisen. Dessutom har Berge mage att komma med det horribla påståendet att vi löper amok när något politiskt beslut går emot oss. Låt mig då påminna Berge och hans gelikar att en stor del av Sveriges befolkning är djupt förtvivlad av de politiska beslut som har inneburit införandet av det mångkulturella samhället. Människor ringer till mig och gråter i telefon över sakernas tillstånd, ännu har dock ingen löpt amok p.g.a. de besluten.  Det är i förorterna ungdomsgäng löper amok. I Alby brann 13 bilar upp under två nätter i förra veckan, i Tumba brann sex bilar under samma period. Media snarare mörkar dessa bränder än blåser upp dem. Vi har inte ens nämnt attackerna på brandmän och poliser ännu. När jag var barn var brandman och polis yrken som var hett åtråvärda för varje ung pojke. Ögonen lyste på oss småpojkar så fort en brandbil eller polisbil åkte förbi. Vi vet alla hur det är nuförtiden. Till sist skriver Berge så här i sin artikel.

Men det normala är inget för Jimmie. Det normala, det är det värsta han vet. Han ljuger förstås när han säger att han vill införa lag och ordning i svenska förorter. Det är precis tvärt om. Jimmie vill att det ska spåra ur igen, igen och igen. Kaos har alltid varit livsluft för fascister. Utan kaos är de ingenting.

Här erkänner Berge, närmast av misstag, att det verkligen ”spårat ur”.  Sedan anklagar han Jimmie Åkesson för att tjäna på alla dessa upplopp. Men det är precis det en verklig demokrati handlar om, om regeringen misslyckas med sin ekonomiska politik så tjänar vänsterblocket på det. Om vänsterblocket misslyckas med sitt samhällsbygge så tjänar Alliansen på det. Om det visar sig att riksdagspartiernas immigrationspolitik och integrationspolitik misslyckas så tjänar partier utanför detta politiska etablissemang på det. Det är precis vad demokrati handlar om, fast det förstår inte Berge, han vill bara cementera den politiska korrekthet som fram till nu styr det politiska samtalet i vårt land.

Utan den politiska korrektheten och de mediala strukturer vi har är du ingenting Berge, ingen skulle tro på dig och ingen skulle lyssna på dig. Nu har du en tidning där du kan kalla en partiledare för ett demokratiskt parti för fascist. Berge använder den klassiska metoden stigmatisering för att lägga locket på all debatt. Den som vågar säga att kejsaren är naken blir brännmärkt som fascist, det gör att människor blir rädda för att säga det man inte får säga. Nu fungerar inte denna metod längre Berge, den som borde brännmärkas är du Berge, man kallar inte en partiledare för ett demokratiskt parti och som ställer upp på alla demokratiska principer för fascist. Det är ett oerhört stort hån mot alla de som föll offer för den riktiga fascismen.

Den som i själva verket står närmast fascismen är Berge själv då han försöker kväva obehagliga sanningar från att uttryckas. Det Berge representerar är inget annat än ett inhemskt svenskt hot mot verklig demokrati då Berge och hans gelikar brännmärker alla meningsmotståndare genom stigmatisering. Alltså man försöker koppla ihop obekväma personer och dess åsikter med något helt annat som de allra flesta avskyr. Lägg namnet Lars Berge på minnet, han representerar vårt eget hot mot demokratin och det kulturella och mediala etablissemang som är så skadlig för vårt land.

Länk SvD     

Tyvärr Kjöller, det kortet är redan bortspelat

Hanne Kjöller resonerar kring Kanadas immigrationspolitik och den lyckade integration som skett där. Knappast någon debatt sker kring immigrationen i Kanada och det verkar som att de flesta immigranter jobbar och bidrar till landets uppbyggnad.  Kjöller kopplar den lyckade integrationen till avsaknaden av debatt kring immigrationen. Så här skriver hon i DN.

Just eftersom de frivilligt invandrade är handplockade höjer jag inte nämnvärt på ögonbrynen när Duncan berättar att gruppen efter en tid i landet, med till en början blygsamma inkomster, går om de infödda kanadensarna. Men hör och häpna, det gör gruppen asylsökande också.

Kjöller drar slutsatsen att de immigranter som är handplockade arbetskraftsinvandrare påverkar gruppen asylimmigranter så att den sistnämnda gruppen också integreras i samhället på ett annat sätt än i t.ex. Sverige. Vidare drar hon då slutsatsen att man skulle kunna öka immigrationen av arbetskraftsinvandrare för att integrera ett stort antal asylsökande som får uppehållstillstånd. Så här utvecklar hon sina tankar.

Det finns svenskar som är rasister. Men jag tror mycket av det vi kallar främlingsfientlighet är sprunget ur en irritation över den låga graden av egenförsörjning bland asylsökande.

Tänk om vi kunde råda bot på det genom att öppna dörrarna för fler.

Det är nog ingen som på allvar tror på Kjöllers idéer här. För det första är detta kort redan bortspelat med den enorma mängd asylsökande som redan fått uppehållstillstånd, chansen att integrera dessa är ohjälpligt borta. För det andra så kan vi inte skaffa arbete ens åt de som skulle arbetskraftsinvandra, vi har just nu en arbetslöshet på en halv miljon människor. För det tredje kanske inte Kjöllers tes stämmer, Kanada har sannolikt en massa andra parametrar i sitt samhälle som gör integrationen bättre. Det kan röra sig om ett strängare socialsystem och en massa andra regler. För det fjärde vet vi inte om det är så problemfritt som utmålas i artikeln med integrationen i Kanada, vi har ju bara Kjöllers artikel som bevis på det. I vilket fall är inte Sverige ensam om att ha problem med integrationen och en generös immigrationspolitik.  

Slutligen så är det ingen naturlag att vi måste ha den immigrationspolitik vi har just nu. Faktum är att människor i Sverige aldrig fått säga sitt om varken immigrationspolitiken eller det mångkulturella samhället. Det kan knappast anses vara demokratiskt att omvandla hela samhället utan att ens tillfråga befolkningen.

Länk DN

Sverige – ”godhetens” högborg

Sverige är ordförandeland för EU detta halvår och alliansregeringen med Tobias Billström i spetsen har ansträngt sig för att sy ihop ett avtal som handlar om ”vidarebosättning”. Det innebär att flyktingar som sitter i t.ex. Syrien skall tas emot i EU av länder som t.ex. Sverige. Att delta i detta program kommer att bli frivilligt för EU-länder men vi antar att Sverige ställer sig först i kön. Så här står det i DN

Vidarebosättningsprogrammet är en viktig prioritet för det svenska ordförandeskapet, sade Billström.
Programmet kommer att fungera på frivillig basis, men enligt Billström kunde flera länder redan på måndagen säga att de är redo att delta.

Att just en fråga om att ta emot ännu fler flyktingar skulle bli en fråga när Sverige har ordförandeskapet är inte förvånande. Vi måste ju gå före i alla sådana här sammanhang och visa omvärlden vår stora humanism och hur goda vi är. Dessutom visar alliansregeringen att den är minst lika positiv till en generös flyktingpolitik som vänsterblocket i Sverige, något som en del människor tvivlat på innan. Frivillig basis i detta sammanhang innebär att Sverige och några länder till kommer att delta, men förmodligen kommer de flesta andra nationer att säga nej till detta avtal. Vidare så står det så här i DN.

Vidarebosättningsprogrammet innebär också att EU i högre grad självt kan välja vilka flyktingar som kommer till unionen med förhoppningen bromsa strömmen av olagliga immigranter, som blivit allt fler på senare år.
De länder som deltar i programmet kommer att få 4.000 euro per person från EU:s flyktingfond.

Varför strömmen av illegala flyktingar skulle bromsas bara för att man legalt tar emot flyktingar är svårt att förstå, möjligen blir det ännu fler illegala flyktingar för att man skickar en signal att EU är villig att ta emot immigranter (det är här inte fråga om flyktingar i egentlig mening, det är uppenbart). Summan på 4,000 euro per immigrant är närmast ett skämt, de reella kostnaderna kommer att bli mycket högre.

Den svenska alliansregeringen samt en del regeringar ute i Europa struntar tydligen i det allt större folkliga motstånd mot en extremt generös immigrationspolitik som symboliseras av ett förslag som detta. I dag är det dessutom mycket få människor som förknippar denna typ av politik som ”god”, snarare vansinnig. Vi närmar oss den punkt där nationer som Sverige blir delade samhällen på allvar. Delat mellan de som vill ha ett extremt multikulturellt samhälle med etniska enklaver runt våra städer och de som inte vill det, delat mellan de som har arbete och de som inte har det, delat mellan infödda svenskar och de som inte är det. De som föraktar allt tal om ”gemensam” kultur är verkligen på väg att få igenom sin vision.

Länk DN

Rapporterna strömmar in – Kyrkovalet

Det hölls val till beslutande organ i kyrkan under söndagen. Rapporterna om att valsedlar saknades på många valställen strömmade in under kvällen. Det var speciellt ett parti (eller snarare enbart detta parti) som valsedlar saknades för. Det saknades valsedlar på så många håll att man kan tala om organiserat valfusk. Senaste rapporten säger att det saknades valsedlar i Grödinge och Tullinge, båda vallokalerna ligger i Botkyrka. På poströstningsställen har det saknats valsedlar inne i Stockholms stad under veckan. Detta med organiserat valfusk är med andra ord inte bara något som händer i bräckliga demokratier, det händer hos oss här i Sverige i dag. Dessutom verkar det vara kyrkan och guds män som med fördel ägnar sig åt detta kriminella fusk. Dagens svenska kyrka säger sig ha rättspatos när de gömmer illegala flyktingar, men att hålla ärliga rättvisa val är inget som kyrkans rättspatos sträcker sig till i dag.

Det är ingen fara att detta kommer att hända i nästa års riksdagsval, den saken är klar. Frivilliga står i princip på kö för att undersöka vallokaler inför nästa val. Den valförrättare som inte skött sig eller på minsta sätt mixtrat på något sätt kommer definitivt få veta att han lever. Man kan nästan tala om en förväntansfull, energisk och en smula aggressiv stämning inför valet 2010.

Valresultatet då? Enligt både DN och SvD gick mindre partier framåt i valet på de borgerliga partiernas bekostnad. Mycket mer än så skriver varken DN eller SvD om valet. Intresset är inte bara ljumt från allmänheten, även media hyser ett högst mediokert intresse för detta val.

Länk DN

Länk SvD    

Kurdo Baksi har en fin vision om det mångkulturella samhället

I DN skriver Kurdo Baksi en krönika om hur hans vision av det mångkulturella samhället ser ut anno 2030. Det är en fin vision och den är intressant därför att den speglar säkert det idealsamhälle alla mångkulturförespråkare ser för sig när de talar om det mångkulturella samhället. I Baksis vision (och säkert de flesta andra mångkulturalisters) så förekommer ingen brottslighet och samhället genomsyras av vänlighet och mänsklig värme. Statens tjänare antingen det gäller poliser eller politiker är i hög grad invandrare och bär med sig sin kultur i sitt arbete. Valdeltagandet är enligt visionen 99 procent och speglar ett lyckligt folk där rasism och främlingsfientlighet knappast existerar. De enda som kanske är diskriminerade i detta underbara rike är väl sverigedemokrater kan vi tänka oss.

Ett enda parti nämner Baksi vid namn i sin vision, det är SD. Så här skriver Baksi i sin fantasi.

En kvällstidning, som kämpar för sin överlevnad, fångar min blick. Nättidningar har tagit över all information på sistone. Aftonbladets löpsedel är en klassiker: ”Afrikan gav njure till SD-ledare i natt.”
Fantastiskt. Ingressen kommer alltid att fastna i mitt minne. ”Hela sitt liv bekämpade han invandrare".

Man undrar varför det enda Baksi nämner vid namn från våra dagar är SD. Varför skulle det vara så sensationellt om en afrikan gav en njure till en SD-ledare om vi nu har ett system för transplantation? Om en SD-medlem gav en njure till en afrikan då, vilken sorts rubrik skulle det generera? Sedan så bekämpar inte SD ”invandrare” utan en ansvarslös invandringspolitik vilket gör all skillnad i värden. Men sådana små bagateller är inget som Baksi bryr sig om. Vidare skriver Baksi så här i sin fina vision.

Våldtäkter är nästan obefintliga i Sverige. Vad det beror på vet jag inte.

Det vet inte jag heller Baksi, i en vision kan man ju drömma fritt och behöver inte bry sig om den trista verkligheten. Just nu pekar tillgänglig statistik åt motsatt håll och det finns vissa indikationer på att mångkulturen s.a.s. inte hjälpt upp situationen. Inte heller när det gäller jämställdheten mellan könen, som Baksi pratar så mycket och fint om, så indikerar det att just mångkulturen hjälpt upp situationen.

Man kan säga så här, den dag vi kan ha Pridefestivalen i Rosengård så har vi tagit ett steg till Baksis fina vision. Baksi nämner SD flera gånger och man kan lätt få för sig att Baksi har ett horn i sidan till SD. Kanske hela drömmen mynnar ut i ett samhälle där SD för en tynande tillvaro, resten av Baksis vision är kanske är lite utsmyckning för allmänheten. Inget av den statistik vi har pekar ju åt rätt håll för att närma sig Baksis vision, tvärtom. Det är ju också därför opinionssiffrorna hela tiden stiger för SD, just för att Baksis vision är så skrattretande avlägsen.

Till slut får vi då göra en historisk tillbakablick. Baksi är författare och kan konsten att vända orden rätt, det erkännandet måste vi ge honom trots allt. Men Baksi har fällt en hel del inte så vackra uttalanden genom åren. Ett exempel är när han i debattprogrammet Kvällsöppet (SVT 960829) sade att ”svenskarna har tio-femton år på sig att ändra sin attityd gentemot invandrarna, i annat fall väntar blodbad”. Det var en helt annan visa än den fina vision Baksi gav prov på här.

Länk DN

Naturligtvis har du rätt Kjöller

Hanne Kjöller skriver i dag en artikel om det kvinnliga klädesplagget niqab, eller burka som det också kallas (jag antar att det är samma klädesplagg). Kjöller har väl utmärkt sig för att vara så där lagom politiskt inkorrekt. Hon sticker ut hakan där det är relativt riskfritt, utan att utsätta sig för de korrektas riktiga vrede. Möjligen har hon någon gång gått lite längre än så om jag minns rätt. I dag, anno 2009 får det väl sägas att frågan om niqab i undervisning och i andra speciella sammanhang inte är speciellt vågad, Kjöller borde ha skrivit sin artikel för en tre år sedan, om hon ville ta lite risker.

Till artikel då, Kjöller skriver om Alia Khalifa som anmält Stockholms stad till Diskrimineringsombudsmannen för att staden inte vill anställa kvinnor som bär niqab om de jobbar som barnskötare. Kjöller inser såklart att det är omöjligt för en människa som bär niqab att arbeta som barnskötare. Kontakten med barnen blir lidande och det skapar en konstig stämning. Nu säger Khalifa att hon inte skulle bära niqab i sitt arbete med barnen, bara när deras pappor dyker upp. Det håller såklart inte, enligt det allom rådande genusperspektivet i dagens Sverige skall det anställas manliga barnskötare också. Så här står det bl.a. i Kjöller artikel.

Kommunikation är mer än ord. Det är mimik, gester och allt annat som sorterar under den icke-verbala kommunikation som, enligt Wikipedia, står för ungefär 50 procent av det budskap som förmedlas. Skalar man av det blir det stumt och entonigt. Att utbilda sig till lärare är alltså ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.

Jag har inte kollat i Wikipedia men jag har själv gått ett otal kurser där de påstår att den ickeverbala kommunikationen står för ungefär 70 procent av det som förmedlas i väst (detta skiljer sig förmodligen åt en smula beroende på vilken världsdel man befinner sig i). Detta skulle alltså innebära att det är ännu sämre ställt med undervisning i niqab än vad Kjöller tror. Enligt allt sund förnuft så är undervisning med niqab i vår västliga hemisfär fullkomligt utesluten. Khalifa får gärna undervisa iklädd niqab, men inte här utan i Jemen, Förenade Arabemiraten och Iran, där är det t.o.m. ett krav att så sker.

Länk DN