Det mångkulturella samhället – bokslut

I en artikel i DN tar journalisten Mia Tottmar upp problematiken med de invandrartäta förorter som ligger runt våra storstäder i dag. De sista tio åren har andelen invandrare i vissa av Stockholms förorter ökat markant, från en redan hög nivå. Som exempel nämns Rågsved där andelen invandrare ökat från 40 procent till över 66 procent på elva år. På dessa elva år har också nästan all service försvunnit från stadsdelen. Varför servicen försvunnit från Rågsved samtidigt som andelen invandrare ökat till en majoritet tar inte artikeln upp, men det vore en intressant frågeställning. En invånare i Rågved uttalar sig för DN och säger så här.

Förr var det jättefint här, nu är det otäckt, jag är rädd att bli rånad. Och jag vågar inte åka tunnelbana, det är bråkigt där

Det verkar tyvärr vara så att segregationen och extremt invandrartäta förorter medför just det som invånaren i Rågsved påpekade här, ökat brottslighet och ökad otrygghet. Om inga problem uppstod med dessa etniska enklaver och invandrartäta förorter kunde man ju se det som ett naturligt inslag i det mångkulturella samhället. Nu håller detta resonemang inte, verkligheten pekar på att det helt enkelt inte fungerar. Moderaten Joakim Larsson uttalar sig så här för DN.

Segregation, och det här är viktigt, säger ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M), är inte att många med samma härkomst bor på samma ställe. Segregation är om de bor där ofrivilligt och vill komma därifrån.

Jag vill helst se en blandning av människor i alla stadsdelar,
och vägen dit är en mångfald av boende- och upplåtelseformer.
På Södermalm är 55 procent av lägenheterna hyresrätter, i Rinkeby är de över 90 procent, säger Joakim Larsson. Invandrartäta förorter är ett problem om det har strukturella orsaker, att det finns för få alternativ.

Larsson tror alltså att problemen går att lösa med en blandning av upplåtelseformer av boende. Man kan naturligtvis få ned andelen invandrare som är utanför arbetsmarknaden i vissa områden genom att öka andelen bostadsrätter och eget hus. Men att det skulle vara en medicin mot de problem vi har i dag i våra invandrartäta förorter är så naivt att inte ens Larsson kan tro på det själv.  Var skulle de invandrare flytta som inte längre får plats i förorten då? Till en annan likadan förort eller till Djursholm? Det hela skulle med säkerhet bli ett trist nollsummespel, någon enstaka kommun skulle kunna göra en liten vinst med Larssons koncept men totalt skulle sannolikt inga problem i grunden lösas.

Dessutom (och det här är viktigt) så ÄR det ett problem att väldigt många från samma kulturella grupp bor på samma ställe. Invånarna tenderar att lära sig det svenska språket sämre. Det tar längre tid att lära sig hur det svenska samhället fungerar. Vägen till arbetsmarknaden blir längre och människorna som bor i en etnisk enklav tenderar att konservera sig själva i ett avgränsat område.

Den alldeles uppenbara lösningen har vi sprungit ifrån, delvis i alla fall, en ansvarsfull immigrationspolitik. Att helt enkelt inte låta för många immigranter komma på en given tidsrymd. Dessutom så skulle det hjälpa upp situationen betydligt om statsmakterna ställde adekvata krav på nya invånare samt fördelade de som fått uppehållstillstånd för annat än arbete där det är lämpligast. En människa som försörjer sig själv bor precis var den själv vill, men kommer man som flykting är det orimligt att välja bostadsort själv. Det blir nämligen alltför ofta i de förorter som redan är överbelastade. Är man flykting och flyr för sitt liv får man asyl i Sverige, inte i Hovsjö eller Fittja.

Länk DN