Självklart skall man
inte klassa hela folkgrupper efter vad några människor gör sig skyldiga till.
Jag vet inte om Wiechel ens gjorde detta, men jag hade inte uttryckt mig så.
Men orden måste sättas in i sitt sammanhang. Dessutom måste det stå klart för
alla normalbegåvade hyggligt oindoktrinerade människor att de människor som brändes
levande och vars öde Wiechel kände sådan fasa inför, faktiskt tillhör exakt
samma folkgrupp som han i sin frustration uttryckte vrede gentemot.
Vi måste fråga oss
vad humanisterna på Expo anser är idealet när en människa ser kvinnor brännas
levande. Är det att helt cyniskt konstatera att "detta måste strida mot
internationell rätt och jag anser att denna bestraffningmetod är både felaktig
och förmodligen inhuman". Det är nämligen sådana människor som premieras i
vårt nuvarande mediala och politiska system och där humanismens förkämpar på
Expo leder utvecklingen. I en framtid kanske vi får en väldigt hög andel
politiker med rent psykopatiska drag, som alltid vet hur man uttrycker sig men
med ett defekt känsloliv. Kanke vi redan gått en bit på den vägen. Har svensk
media uttryckt ett enda ord om vad som händer på själva filmen? Har det ägnats
minsta lilla intresse åt detta? Har någon enda människa på Expo eller i övrig
media ägnat kvinnornas öde den allra minsta tanke? SVARA PÅ DET!
Vi har alltså fått
en kultur där några ord i en privat chatt, om än fördömvärda, betyder allt och
att kvinnor bränns levande efter brutal misshandel eftersom de anses vara
häxor, inte betyder någonting. Denna utveckling leds av personer som enligt dem
själva står för denna enda och sanna humanismen. Exakt vad är det i vår
politiska och mediala diskurs som gör att vi värderar och prioriterar på detta
sätt? Vem är det som står bakom denna diskurs och värderingsskala? Osökt kommer
jag att tänka på vad Nicolas Bonnal skrev nyligen på Pravda
Ru om att demokratiska system världen över har manipulerats av
intressegrupper som i bakgrunden styr utvecklingen, detta bland annat genom
propaganda. På grund av det rådande medieklimatet måste jag påtala att jag inte
håller med alternativt inte tar ställning till vad han i övrigt skriver i
artikeln, (något som annars vore självklart).
Vi måste också fråga
oss hur Expo får tag på alla uppgifter från privat eller i vissa fall
sekretessbelagd kommunikation. Vi måste också fråga oss på allvar varför de
väntar så länge med att offentliggöra dessa uppgifter. Den senaste
kommunikationen från Wiechel var från 2011. Detta tillsammans att Expo/Expressen
hela tiden kommer över privat kommunikation och att man väntar med att
offentliggöra uppgifterna i åratal ger en mycket stark DDR-känsla. Alla blev
upprörda över FRA-lagen. Men ärligt talat, är detta som nu sker helt öppet mitt
framför näsan på svenska folket ett dugg bättre? Eller så är det faktiskt så
att stora delar av svenska folket faktiskt reagerar över dessa DDR-metoder och
att de stigande opinionssiffrorna för SD under tidernas värsta mediedrev
faktiskt är ett uttryck för just detta?
Jag hade först tänkt
länka filmen härifrån, men den är alltför vidrig för det. Den som vill se den
kan söka på Youtube själv och använda sökord som “häxbränning”. Jag
rekomenderar dock INTE att man ser den, och varningen gäller inte enbart
känsliga personer.