torsdag, augusti 16, 2007

Reepalu och Sabuni om det politiska våldet


I Aktuellt i kväll torsdag så intervjuades både Reepalu och Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Reepalu som själv utsatts för ganska allvarliga hot var ytterst bekymrad och ville ha snabba åtgärder mot detta odemokratiska våld, gärna skärpta straff. Tyvärr så måste jag tolka Sabunis inhopp som att hon backar i frågan och inte tänker göra något. Sabuni pratade om pågående utredningar och att skärpta straff inte är någon lösning. Så vad är då ditt förslag då Sabuni undrar jag?

Det håller inte med Sabunis inställning, det politiska våldet kommer att fortsätta, det har i princip Sabuni sett till. Ingen påstår att skärpta straff för politiskt våld är den enda lösningen, men att avfärda skärpta straff som en av flera åtgärder är inte seriöst. Tyvärr, Sabuni kan vi inte vänta oss något av, inte efter det framträdande hon gjorde i Aktuellt i kväll. SD borde kanske starta en egen pistolskytteförening, helt enligt alla regler naturligtvis. Jag kan inte komma på något annat bra förslag eller åtgärd.

Kinnunen i intervju på politikerbloggen


Politikerbloggen publicerar en längre intervju med Kinnunen. Både han och flickvännen är såklart starkt påverkade av det inträffade. Kinnunen säger dessutom saker som jag tidigare var inne på, nämligen att våra rikspolitiker indirekt krattat manegen för sådant här våld genom det debattklimat de själva varit med och skapat, det bör upprepas så många gånger att dessa politiker sätter sina ord i halsen nästa gång de skall tala om SD. Jag vill lägga till att med sista artikeln som handlar om Kinnunens flickvän så tycker jag Niklas Svensson går över gränsen och nästan frossar i detta, äckligt!

Kinnunen intervju Politikerbloggen

onsdag, augusti 15, 2007

Politiskt våld i Sverige


Ja, det förekommer klockrent politiskt våld i Sverige i dag, vi pratar inte om Ryssland eller Kina utan om Sverige. Det står i dagens tidningar att Martin Kinnunens flickvän blivit bortförd och hotad med kniv. Det är i huvudsak ett politiskt parti som är utsatt för detta våld, därför kan vi tala om systematiskt politiskt våld. Jag och många med mig undrar var alla reaktioner och avståndstaganden är från våra yrkespolitiker från riksdagspartierna, som normalt kryddar alla sina tal med vackra ord om demokrati samt gärna slår ner på odemokratiskt politiskt våld, bara det inte är i vårt eget land. Jag kräver som röstberättigad samhällsmedborgare att våra rikspolitiker på starkast möjliga sätt tar kraftigt avstånd från det politiska våld som just skett mot Martin Kinnunens flickvän, samt vidtar kraftfulla åtgärder mot detta våld.

Det råder ingen som helst tvekan om att det våld som drabbade Martin Kinnunens flickvän är utfört i politiskt syfte, ett sätt att försöka påverka den politiska agendan med våld, hot och skrämseltaktik. Våra politiker har hitintills inte reagerat särskilt mycket på detta våld, gör de likadant nu också är de i princip medskyldiga till detta våld.

Länk DN

Länk SvD



tisdag, augusti 14, 2007

Rondellhundarna stoppade igen


Lars Vilks som blev omtalad för att ha blivit refuserad på en hembygdsgård utanför Karlstad tidigare under sensommaren blev återigen stoppad från att visa sina teckningar "Muhammed som rondellhund". Denna gång var det konstskolan Gerlesborg som med motiveringen att de inte kunde garantera säkerheten för sina elever och andra sade nej till att visa de omtalade skisserna.

I praktiken innebär detta och andra liknande beslut att vi är så rädda för vad enskilda muslimska extremister kan göra så vi backar av rädsla för dem. Vi ger avkall på vår yttrandefrihet och dessutom den så omhuldade konstärliga frihet vi säger oss vara så stolta för. Nästa gång någon talar om konstnärlig frihet när de framställer Jesus som läderbög så kommer i alla fall jag att hånle. Många av etablissemangets representanter är mycket pigga på att kalla de som kritiserar islams frammarsch i vårt kulturella område för islamofober, men vad tycker dessa människor om att vi kastat alla våra principer på sophögen för att vi alldeles uppenbart är rädda för muslimska extremister? Jag har inte hört någon av alla dessa människor som så frikostigt kallar andra människor för islamofober yttra sig om detta.

I SvD står det,

- Han (Lars Vilks) får stöd av Göteborgskonstnären Fateme Gosheh. När hon ställde ut sina satirteckningar där mullor klämde kvinnor mellan koranens pärmar 2002 på Liljevalchs vårsalong polisanmäldes hon, konsthallen och tidningar, däribland SvD, som publicerade dem.

Så konsthallen och tidningar polisanmäldes för bilder där mullor klämde alldeles uppenbart några av jorden mest förtryckta kvinnor mellan Koranens pärmar? Fy fan säger jag! Så långt har det alltså gått. Extremfeministen Joanna Rytel kan publicera de mest avskyvärda texter i Aftonbladet, texter som är de mest kränkande man kan tänka sig, JO tittar inte ens på de anmälningar som kommer in innan han avfärdar dem. Elisabeth Ohlssons kan genomföra en utställning i svenska kyrkan där Jesus framställs som läderbög, en utställning som upprör i alla fall hela den äldre svenska befolkningen, K.G. Hammar som uppvisat ett perfekt väderkorn för det politiskt korrekta är inte sen att försvara utställningen, allt detta går utmärkt i vårt land. Om däremot en kvinna framställer kvinnor tryckta mellan Koranens pärmar så är det ingen från vårt politiska etablissemang som ställer sig upp och försvarar vår konstnärliga frihet, eller för den delen den ännu viktigare yttrandefriheten.

Länk SvD

måndag, augusti 13, 2007

Isaksson om politikens ideal och praktik


Isaksson är utan tvekan den mest läsvärde krönikören i svensk media, det bevisar han en än gång när han funderar över politikens ideal och den praktiska verklighet som blir slutresultatet av all de ideal som våra kära politiker så gärna upprepar framför TV-kameror.

Isaksson tar upp fartkamerorna som ett utmärkt exempel. Dessa kameror är till för att rädda liv, få bilar att sänka hastigheten på olycksdrabbade vägavsnitt. Men hur ser då praktiken ut? Den ser inte bra ut, fartkamerorna är utplacerade på vägavsnitt där trafikvolymen är stor och risken för fortkörningar är överhängande, men där olycksrisken är liten. På vägar där trafiken är något glesare men där olycksrisken är mycket hög finns det inga fartmätningskameror. På den väg jag varje morgon tar mig till arbetet finns det ingen fartkamera, trots att det måste vara en av Sveriges farligaste vägar. Bilarna kör alldeles för fort, liksom lastbilar, sopbilar och långtradare, sällan ser man en manuell fartkontroll och vägverket har inte behagat sätta upp en kamera, det är skamligt helt enkelt. För ett år sedan blev en ung flicka ihjälkörd på vägsträckan, för ett och ett halvt år sedan körde en bilist ihjäl sig. Allt detta på en kort vägsträcka som mäter 5 km. Orsaken till den märkliga utplaceringen av fartkameror är att staten vill få in så mycket böter som möjligt naturligtvis, den politiska praktiken.

Isaksson tar också upp vår biståndspolitik. Våra politiker är mycket måna om det s.k. en procents målet, det vittnar ju om vår altruism och humanism. Hur dessa pengar sedan används är det inte så noga med, en stor del av pengarna torde gå direkt i fickorna till korrupta politiker och statschefer. Vi stödjer också diktatorer som Mugabe med enorma summor, pengar som på olika sätt stöttar en regim som helst skulle falla.

Länk DN