Vi är många som frågat oss vart alla
”gammelmoderater” tagit vägen sedan moderaterna blivit ett
alltigenom liberalt parti. Det många dock inte frågat sig är
varför inte mer kritik mot migrationspolitiken och det
mångkulturella projektet kommit från vänster och
socialdemokraterna. ”Men det är ju ett vänsterprojekt från
början till slut”, svarar då den vars historiska kunskaper
huvudsakligen härstammar från Avpixlats kommentarsfält. Det är
verkligen en sanning med modifikation. Historiskt sett är det
mångkulturella projektet lika mycket ett liberalt projekt med fri
migration av arbetskraft, ett sätt att erbjuda billigare arbetskraft
och ett på sikt effektivt medel att hålla tillbaka
välfärdssystemen. Historiskt sett har också Socialdemokraterna
varit för en något njuggare migrationspolitik än de liberala
partierna [se Luciabeslutet, och dagens LO. Länk
SvD]. Framförallt så borde det finnas ”gammelsossar” likväl
som ”gammelmoderater”.
Socialdemokraterna är historiskt ett
parti för arbetarklassen, alltså för riktiga arbetare. Inte likt
de yngel från övre medelklassen som i dag skriker om ”underklassen”
och själva aldrig haft en fast anställning, eller de
kultur/journalist-knuttar från Södermalm som i princip aldrig sett
en arbetsplats utan datorer från insidan. De gamla
socialdemokraterna ansåg inte att dagens migrationspolitik gynnade
dem på minsta sätt, tvärtom. En enklare analys visar ju att i
förlängningen är vårt välfärdssamhälle (i huvudsak uppbyggd av
de gamla socialdemokraterna) omöjligt med dagens
immigrationspolitik. Resurserna kommer helt enkelt inte att räcka
till och transfereringssystemen kommer med nödvändighet att behöva
monteras ned. Detta är en utveckling mer förknippad med naturlagar
och enkel matematik än med politisk retorik. Socialdemokraterna kan
prata hur mycket de vill om välfärdssamhället, men när resurserna
är slut så är de. Det finns säkert en mängd liberaler som gjort
denna analys, det konstiga är att de från vänster inte klarar av
den.
En tidig morgon surfade jag in på den
numera nedlagda myndigheten för psykologiskt försvar (Styrelsenför psykologisk försvar). Där hittade jag efter lite grävande
bland dokumenten ett framtidsscenario som myndigheten ansåg i
princip oundviklig. Där målades det upp ett tredjedelssamhälle där
en tredjedel av befolkningen bodde i gated communities och där
fattiga horder av människor rörde sig oroligt utanför murarna.
Välfärdssystemen var nedmonterade och ekonomin styrde samhället.
Resurserna användes huvudsakligen till att upprätthålla något som
kan liknas vid ordning i samhället. Myndighetens ansvar var att
beskriva spänningarna i ett sådant samhälle. Även om
beskrivningen var mer än lovligt dyster så är det med nödvändighet
åt det hållet samhället rör sig med dagens immigrationspolitik.
Vi frågar oss om dagens socialdemokratiska, miljöpartistiska och
vänsterväljare är medvetna om detta? Vill de köpa paketet för
sina barnbarn? Ja kanske till och med i viss mån för sina barn.
Det har förvisso kommit en del
försiktig kritik av det mångkulturella samhället från
vänsterhåll, utan att ta fasta på den materiella historiska
utvecklingen. Vi såg för ett tag sedan en sociolog, Göran Adamson
gå ut i en lokal
tidning och påpeka det självklara faktum att högskolor inte
bör indoktrinera de studerande på det mest banala och rudimentära
sätt. Det mest anmärkningsvärda var att Adamson hade grävt fram
de rapporter som i princip beordrade indoktrinering av studenterna.
Den första rapporten som så att säga plöjde vägen för den
senare flod av skit som sköljt över både kommuner och lärosäten
var enligt Adamson ”Mångfald i högskolan” och var författad av
socialdemokraterna år 2000. I övrigt är det tunt med kritik från
vänster av det mångkulturella projektet, som ju ändå infördes
utan någon debatt i riksdagen, ännu mindre debatt med folket. Det
enda vi hör är klagandet från en massa kommuner runt om i landet
som inte mäktar med flyktingmottagningen. Ingen drar självklart
slutsatsen att om hundra kommuner runt om i landet har nått och
kanske överskridit sin kapacitet, så kanske man får se över
politiken på riksnivå. Det verkar vara en alldeles för svår
slutsats att dra tydligen.
Det är uppenbart att vänsterblocket i
vårt land blundar med båda ögonen och håller för öronen hårt
inför den utveckling vårt land är inne i. I stället för att
analysera utvecklingen ägnar man sig åt indoktrinering i skolorna
med hjälp av Expo, samt att brännmärka de budbärare som påpekat
att kejsaren verkar vara rätt tunt klädd. Man skall till varje pris
hindra de väljare man själva övergett att rösta på ”fel parti.
Där stannar analysen.
Under sommaren:
Kommer jag att uppdatera sidan
sporadiskt och mest bemöta hätska utfall från media, i skepnad av
statsvetare, journalister, krönikörer, kulturakrobater och
politiker. Möjligen kan det bli en artikel om medias natur också,
jag har ju svårt att avhålla mig. Så jag önskar alla läsare en
trevlig sommar på förhand.
