Avslöjande integrationskurs

Denna komikfilm om en integrationskurs för immigranter till vårt land är rolig. Jag kommer ihåg att jag faktiskt såg den när den först visades i TV. Jag skrattade gott åt det typiskt svenska. Ja vi har en kultur med en massa implicita regler och beteenden. Vi har en kultur och traditioner på både gott och ont. Att vi t.ex. inte kan säga till om någon tränger sig i systemkön är egentligen under alla kritik. Men tyvärr så är vi på det viset i detta land, konflikträdda och konsensusorienterade in absurdum.

Å andra sidan så klipper vi inte till varandra bara för vi tycker olika. Det blir inte upplopp i biokön, även om den är lång. Vi tränger oss inte framför barn eller gamla i busskön. Tågen går oftast i tid och lönen kommer punktligt. Vi är nyktra i trafiken och på jobbet. Ja vi är tråkiga enligt en del, men vad är då denna tråkighet? Är det att vi inte antastar folk på bussen eller pendeln? Jag VILL inte prata med okända personer på våra allmänna färdmedel. Jag VILL inte starta ett upplopp för att jag får vänta 15 minuter i en kö. Jag VILL inte hoppa upp på bordet och dansa flamenco efter två stadiga whisky.   

Det är inte debatten som är viktig Björklund

Folkpartiet har sina landsdagar i Växjö just nu. Den första reflexion man tvingas göra är att någon av medieelitens alla representanter skrev att när SD hade sina landsdagar så var själva namnet ”landsdagar” ytterst misstänkt, det refererade till landet och nationen, andades nationalism. Nåväl, det kanske går bra att Folkpartiet har samma namn på sin kongress, då är det inte nationalistiskt.

Artikeln har en braskande rubrik där det står att Björklund skall ”ta strid” mot SD, det är knappast Björklund själv som satt rubriken, i vanlig ordning. Däremot säger Björklund själv enligt artikeln att han skall debatten mot Sverigedemokraterna. Det är bra och det beror med största sannolikhet på de höga opinionssiffror som SD erhållit sen senaste tiden. Vidare så säger Björklund så här enligt DN.

Att vi inte skulle ha plats för ensamkommande flyktingbarn i ett av Europas mer glesbefolkade länder är naturligtvis inte sant, sade Jan Björklund och avbröts av kraftiga applåder. 

Nu är det som alla vet inte armbågsutrymme som är den springande punkten. Om så vore skulle ju Mongoliet vara ett utmärkt land att emigrera till, de har massvis med utrymme för nya medborgare. Frågan är varför vi skall ta emot dem och frågan är om det löser några problem på sikt eller skapar problem både här och i de länder som blir av med sina unga pojkar. Sedan så står det så här i artikeln.

Men han underströk också att FP kommer att fortsätta driva frågan om att ställa hårdare krav på dem som vill bli svenska medborgare. Språkkravet kvarstår liksom ett nytt förslag om medborgarkurs.

Folkpartiet sitter faktiskt inte i opposition längre, de har suttit i regeringen i över tre år nu. Språkkrav och annat har vi hört till leda, när har Björklund tänkt förverkliga detta krav? Det nya kravet om medborgarkurs kanske kan förverkligas efter mandatperioden 2022. Tyvärr, Folkpartiet har ingen trovärdighet längre. De har inte genomfört någonting den tid de suttit i regering, t.o.m. skolan ser ut som den alltid gjort.

Det sämsta vi från de etablerade partierna skulle kunna göra är att förneka att det finns integrationsproblem. För det finns det. Men vi måste klara av att anvisa andra lösningar än dem som Sverigedemokraterna står för, sade Jan Björklund på en pressträff.

Men så här långt har inte FP ens anvisat några lösningar alls, förutom de gamla uttjatade som de aldrig tänker förverkliga. Ibland undrar man över våra yrkespolitikers intellektuella förmåga. Kriminologen Leif GW Persson har nästan tjatat i programmet Efterlyst om att det självklara, det man har mitt framför ögonen, ofta är det som stämmer och är lösningen. I detta fall är det att vi helt enkelt tagit emot för många immigranter på alldeles för kort tid. Det är själva grundproblemet. Alla åtgärder som satts in med miljardkostnader som följd hade säkert gett någon effekt om strömmen av immigranter vore lite mindre strid. Vidare så står det i artikeln.

Han[Björklund] tror att det kan bli svårare att driva integrationspolitik om SD blir stort.
– Så fort man tar upp problemen med integration blir man oerhört misstänkliggjord för att man själv vill närma sig Sverigedemokraterna.

Och innan SD blev så stort som det är nu så blev man misstänkliggjord illa fall om man nämnde fel saker. Det är just därför vi har det som vi har det med enklaviserade förorter, utanförskap, kulturella krockar och en integrationspolitik som är fullständigt meningslös. Politikerna har backar för att någon mångkulturfundamentalist anställd på någon av landets tidningar kan skriva negativt om dem.

Det är inte debatten som är viktig Björklund, inte ens att vinna debatten är det viktiga, ja inte ens att knipa ett antal röster genom en slagfärdig debatt är det viktiga. Politik och demokrati är inget spel, ingen tävling i att vinna röster genom slughet och fula trick eller någon trianguleringslek där man genom strategi skall vinna röster från motståndarna. Visionen om vår demokrati är att politikerna skall presentera olika alternativ så väljarna kan ge uttryck för det samhälle de tror på, det samhälle de vill ha för sina barnbarn. Väljarna skall på valdagen ge uttryck för sin vision om ett gott samhälle, de skall visa hur deras drömmar om ett framtida samhälle ser ut. Just nu är vi ganska långt från den ursprungliga visionen om vår demokrati.

Länk DN

Skönt med övervakningskameror ibland

En familj som ägnar sig åt butiksstölder fastnar på övervakningsfilm, publicerad i "Corren". Jag visar den inte för själva stölden utan för diskussionen efteråt. Ingen kan bli anklagad för diskriminering bara för att man tycker det är bra med övervakningskameror. Ingen hade nog anklagad familjen om det inte vore för de objektiva kamerorna, inte ens DO kan argumentera med den. Filmen med stölden är 6 minuter in i filmen.

Länk

Politiker som förlorar förtroendet för folket

Sanna Rayman tar på SvD opinion upp frågan att politiker vill ”gå före” folket, som det så vackert heter, i en del frågor. Rayman tar som exempel föräldraförsäkringen som den något rabiate feministiske folkpartisten Birgitta Ohlsson vill dela lika mellan mannen och kvinnan. Ohlsson har inte fått någon opinion med sig varken bland väljarna eller i sitt eget parti. Däremot har Ohlsson lärt sig hur man retoriskt skall framställa sin sak. Så här skriver Rayman i sin artikel.

Hon målar upp opinionsläget och menar att eftersom Socialdemokraterna vill tredela föräldraförsäkringen och sextio procent av kvinnorna mellan 18 och 34 sympatiserar med ett rödgrönt parti så måste dessa kvinnor hålla med S även om tredelningen. Alltså bör FP agera, ty: ”Vi har inte råd att vända dessa framtidsväljare ryggen”.

Som alla vet är detta enbart ett retoriskt grepp. Alla kvinnor som röstat på S i det aktuella ålderspannet håller naturligtvis inte med S i frågan om delad föräldraförsäkring. När man går till vallokalen och röstar är det många faktorer som spelar in när man slutligen bestämmer vilket parti som får förtroendet och rösten. Ofta väljer man det minst dåliga alternativet dessutom. Vidare skriver Rayman så här i sin artikel.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Ohlsson är besviken på medborgarnas beteende. Ur hennes perspektiv missbrukar folket sin frihet att handskas ”korrekt” med barnledigheten. Därmed har vi förbrukat Ohlssons förtroende och således är det ”dags”. Problemet med det resonemanget är att bara elva procent tycker som hon. Resten verkar inte ens bry sig om huruvida Ohlsson har förtroende för dem eller inte.

Det är som Rayman skriver, om inte väljarna tycker rätt eller beter sig rätt får politikerna nog, då är det dags för tvångsåtgärder. Vi hörde samma resonemang när det konstaterades att kommunerna inte tecknade avtal med Migrationsverket i tillräckligt hög grad vad gäller mottagning av de ensamkommande barnen. Politikerna agerar i själva verket som föräldrar vilka ger sina barn hög grad av frihet, skenbart. Men om barnen inte motsvarar förväntningarna att välja på rätt sätt tas de vederbörligen i örat.

Det finns en inneboende föreställning hos våra politiker att de i slutänden vet bäst och sitter inne med fakta som gemene man inte gör. Det politiska arbetet består inte i att representera det människor verkligen tycker utan att ”gå före” folket och övertyga dem om vad som är rätt.

I vissa frågor kan det förhålla sig så att politikerna verkligen ser problem som är svåra att upptäcka för valmanskåren. Gemene man har inte de möjligheter att sätta sig in i alla långsiktiga frågor som är förbehållet yrkespolitiker. Demokratiskt är det dock tvivelaktigt om inte politikerna lyckas övertyga väljarna inom en rimlig tidsrymd och ändå driver sin linje utan folkligt stöd. Detta verkar ju vara fallet i detta med delad föräldraförsäkring. När det gäller migrationspolitiken är det rent ideologiska ställningstagande som driver politikerna och sakkunskapen ligger hos befolkningen. Yrkespolitikerna har isolerat sig från verkligheten i sin ideologiska upphöjdhet och det är politikerna som blundar med båda ögonen, väldigt hårt.

Länk SvD  

Hur var det nu igen FP?

Folkpartiet kommer sannolikt lägga ett förslag i sitt partiprogram där äldre garanteras att leva sin sista tid tillsammans, även om bara en av makarna beviljats särskilt boende. Ett förslag som få är emot kan man anta. Men hur var det nu? Hur gick det med språktest för medborgarskap? Hur gick det med käpphästen om att alla skulle ha rätt till eget rum när de äldre vårdas i livets slutskede? 

Folkpartiet sitter med i regeringen och vi undrar hur många av deras braskande förslag som genomförts. En hel del av Alliansens gemensamma förslag har genomförts, men det är liksom en annan femma.

Länk SvD

De ”inhumana” kommunerna

DN listar de kommuner som inte har något avtal med Migrationsverket. De hängs ut och beskriva som inhumana. Det är lite som en Robinssontävling, fast tvärt om. Vår nya TV-trend är ju annars mobbningsprogram där det gäller att vara så elak som möjligt. I den såpa där det gäller för kommunerna att inte bli uthängd är det i stället de ”humanaste” som slipper att hamna på en lista och bli uthängd.

De kommuner som inte tecknat avtal beskrivs som egoistiska, rasistiska och allmänt illvilliga. Kan inte någon programledare på SVT göra en såpa av hela denna hantering? Då skulle man samtidigt kunna slå mynt av denna cirkus och hänga ut kommunerna ytterligare, två flugor i en smäll!

Vi läser samtidigt en länkad artikel på DN under rubriken ” Frågor & svar om ensamkommande flyktingbarn” en del ”fakta”. Så här står det.

Varför kommer de utan familjer?
Att anlita en smugglare kostar upp emot 100.000 kronor. Föräldrar har endast råd att skicka den som är mest utsatt och som har störst möjlighet att skapa sig en framtid.  

Så flickorna är alltså inte utsatta, eftersom absolut inga flickor kommer hit. Inga flickor bedöms att ha störst möjlighet att skapa sig en framtid. Min bedömning är nog att flickorna skulle ha större chans än pojkarna att anpassa sig till vårt samhälle och jag är inte ens feminist. Vad säger alla jämställdhetsivrare om detta?

Sorry, jag anser inte att denna grupp är de som vår flyktingpolitik var avsedd för från början. Denna politik har inget mandat från vår befolkning och jag anser att kommunerna gör principiellt rätt som inte tecknar avtal med Migrationsverket. 

Länk DN kommunerna

Länk DN frågor

Sagt av Nalin Pekgul

"Det råder inget tvivel om att den religiösa extremismen ökar i vårt land", hört på SVT1 kl 0612 ABC-nytt. Nu väntar vi på att Pekgul blir utsatt för samma mediala kampanj som Åkesson.

Ja, jag länkar väl Pekguls artikel också, vi vill alla ha dessa Twinglylänkar, varför förneka det. LÄNK.

Vilka representerar Malmström?

Både DN och SvD sjunger sin lov över Cecilia Malmströms utnämning till ny EU-kommissionär. Margot Wallström skall avgå och det spekulerades i vem som skulle bli ny kommissionär, bland namnen som nämnts inför utnämning är bl.a. Bilds, som alltså inte blev utnämnd. Så här står det i både DN och SvD.

Hon är en övertygad europé, har en gedigen akademisk och politisk bakgrund. Hon har en bakgrund som EU-parlamentariker och är en av de som kan mest om det europeiska arbetet. Hon har arbetat hårt med att förankra EU i Sverige i sitt arbete som EU-minister, sade Fredrik Reinfeldt när han motiverade regeringens beslut.

Malmström är alltså en övertygad europé. Det är knappast någon som tycker att Europa skall strykas från kartan, så det är inte någon övertygelse att Europa skall vara kvar på våra kartor som menas. Det menas förmodligen att hon tycker EU skall ha mer makt på de enskilda nationernas bekostnad. Det är en utveckling jag inte tycker om. Malmström är utan tvivel meriterad efter de parametrar som regeringen mäter efter, så utnämningen var varken förvånande eller kan kritiseras på saklig grund. Så här står det i SvD vilket är intressant.

Vilka kommissionärsposter som kan vara aktuella för Cecilia Malmström ville varken hon eller Reinfeldt precisera, men det framgick på presskonferensen att båda gärna ser att den svenska kommissionären får ansvar för miljö- eller utvidgningsfrågor.

Miljö eller utvidgningsfrågor är två intressanta områden. På miljöområdet får man gärna intrycket att Sverige vill gå före övriga Europa. Det är svårt att veta hur mycket sanning det ligger i denna bild, men efter vårt EU-inträde så fick Sverige backa på en del miljöområden så det kan ligga mycket sanning i den bilden. Som miljökommissionär är Malmström sannolikt inte sämre än någon annan, även om t.ex. Wetterstrand skulle passa något bättre för just den posten.

När det gäller utvidgningen så vill regeringen och Malmström att Turkiet skall bli medlem i EU. Det är en linje som varken jag eller en majoritet av svenska folket stödjer. Malmström representerar alltså regeringen men inte en folklig majoritet i vårt land i denna fråga. Om Turkiet skall bli medlem i EU så kommer det att ske på bekostnad av bl.a. de svenska skattebetalarna, bara det gör denna linje oerhört tveksam. Jag och många med mig känner inte att Malmström representerar oss eller Sveriges befolkning om hon driver linjen att Turkiet skall in i EU. Som vanligt blir vi inte ens tillfrågade.

Jag såg ett program (Korrespondenterna) där Erika Bjärström intervjuade Malmström och en politiker från Vlaams Belang, Philip Clays, på ett kafé över en öl. Clays är ingen nazist eller liknande utan är väl snarast jämförbar med en Sverigedemokrat. Malmström var dock för fin för att sitta vid samma bord som Clays. De satt alltså vid skilda bord och drack sin öl medan de blev intervjuade av Bjärström, som själv verkade tycka Malmströms agerande var konstigt.

Ärligt talat, när Malmström blev utnämnd som vår nye kommissionär, hur många tänkte på hur hon kommer att verka för svenska intressen (vilket hon sannolikt inte kommer att göra) och hur många tänkte på vilket karriärklipp Malmström gjort, vilken lön och vilka förmåner hon nu kommer att åtnjuta? Jag måste erkänna att min första spontana tanke rörde det senare.

Länk SvD

Länk DN

Länk tidigare blogginlägg Philip Clays och Malmström

Vem har missförstått vad?

I en artikel på DN:s opinionssidor skriver redaktionen att Lars-Ingvar Ljungman, ordförande för Skånemoderaterna missförstått sitt uppdrag. Vellinge är en kommun i Sverige, inte ett eget rike som kan styra sig själv. Detta med anledning av att Vellinge vägrat att ta emot s.k. ensamkomna barn i sin kommun. Redaktionen har rätt i att Ljungman svävat på målet varför de inte vill ta emot de ensamkomna. Ljungman och de andra har väl helt enkelt inte vågat säga som det är, att hela experimentet med denna vansinniga flyktingcirkus avskräcker. Det blir problem av allehanda slag i både skolorna och vidare upp i systemet. Vem vill ha fröet till ett nytt Rosengård i sin hemkommun? De ekonomiska anledningarna är väl också plausibla. Så här skriver ledarredaktionen.

Nu kommer flyktingarna i stället som gäster på ett vandrarhem. Det är Malmö som bokat, organiserat och betalat för verksamheten. Ett kommunalråd kan inte bestämma över vilka gäster som ska bo på ett vandrarhem eller hotell på orten. Det är naturligtvis upp till den ansvariga för vandrarhemmet att avgöra om man upplåter rummen åt ett fotbollslag, en samling bröllopsgäster eller asylsökande barn.

Man önskar att det officiella Sverige resonerade på samma sätt när Sverigedemokraterna skall hyra lokal till landsdagar och annat. Hitintills har både DN:s ledarredaktion och andra politiska och mediala aktörer inte ställt sig upp och deklarerat rätten att hyra lokal varsomhelst och från vem som helst. Hotell Gustav Fröding i Karlstad har tydligen blivit utsatt för ren och skär mobbning och ekonomiska sanktioner efter att de hyrt ut sina lokaler till SD i tre dagar, trots att de förmodligen aldrig haft tacksammare gäster.

Alla vet att frågan inte gäller de ensamkomnas vistelse just på vandrarhemmet utan vad det skall bli av allt detta i framtiden. Man är alltså rädd att ett kommunalt beslut undergrävs bakvägen genom placeringen på vandrarhemmet. Vidare så står det så här i artikeln.

Transitboendet utmanar alltså på inget vis det kommunala självstyret. Det gör däremot det nya system – som nu diskuteras i regeringen – och som skulle göra alla kommuner skyldiga att delta i mottagandet. Det kommunala självstyret är i grunden något gott. Men det är också asylrätten och de internationella överenskommelser som Sverige ingått. Här kolliderar två intressen med varandra. Och finns det ingen annan lösning så väger asylrätten tyngre än enskilda kommunalråds rätt att hålla sig med en annan flyktingpolitik än Sverige i övrigt.

När redaktionen talar om asylrätten så mörkar den att denna ju inte är skriven i sten. Sverige har frivilligt utökat flyktingbegreppet, sedan är det ju också en fråga om hur man tolkar denna rätt. När redaktionen talar om internationella överenskommelser så är det ett fåtal asylsökande som dessa avtal gäller. Massvis med andra nationer har skrivit på samma avtal som Sverige men har en helt annan asylpolitik. Det redaktionen framförallt glömmer att tala om är att Sveriges asylpolitik saknar folkligt stöd och dessutom har valmanskåren aldrig ens blivit tillfrågade vad gäller detta. Eftersom samtliga nuvarande riksdagspartier för samma immigrationspolitik och att detta politiska område aldrig debatteras så är det nog inte meningen att folket skall ha något att säga till om i denna fråga heller. Till sist skriver redaktionen så här i sin artikel.

Ljungmans utspel har varit så många och formuleringarna så avslöjandet att det inte råder något tvivel om vad han tycker. Han kan pudla sig bäst han vill. Fientlig till främlingar är han i alla fall.

Ja det är möjligt att han är ”fientlig till främlingar”, jag känner honom inte och har inte pratat med honom. Han har faktiskt använt en del formuleringar jag inte skulle ha gjort. Men jag tror det spelar mindre roll, är man fientlig till nuvarande immigrationspolitik så ligger man illa till och det mediala och politiska etablissemanget har sin stämpel, märkt ”främlingsfientlig” i höger byxficka lättillgänglig för alla som inte böjer sig för den påbjudna åsikten.

Länk DN

Tänkvärd jämförelse

Tänkvärd jämförelse av bloggen "Åsiktsmaskinen" om folkpartisten Stig Strandberg som fick avgå och pedofilen Åke Blomqvist som fick stanna i sitt parti Folkpartiet. Länk.

Vad var det hon sade?

I kvällen Agenda så sopade Nyamko Sabuni golvet med Veronica Palm som gjorde en mycket slät figur och helt uppenbart inte kunde möta Sabunis argumentation (jag håller dessutom med Sabuni i det hon sade denna kväll). Diskussionen gällde nödvändigheten av att invandrare skall lära sig vissa grundläggande begrepp och kulturella inslag i vårt land. Sabuni argumenterade faktiskt väldigt väl för dessa värden (ok, jag blev t.o.m. lite imponerad av henne denna kväll). 

Programledaren Karin Hübinette blev förmodligen stött av Sabunis ställningstagande. När programtiden var slut avslutade Hübinette inslaget med orden ”du har varit så länge i Sverige så du borde ha lärt dig att passa tiden när den är slut”, vänd till Sabuni. Jag blev helt paff framför TV:n, utfallet var helt oprovocerat såvitt jag kunde se. Hur kan en programledare plötsligt säga dessa ord till en svart minister med den korrekta kod vi har i vårt samhälle? Det skall bli intressant och se om det blir något efterspel till detta, jag gissar på att det inte blir det.

Länk SVT Agenda

Finns det något samband?

Jag läser ”uppslaget” på SvD:s nätupplaga nu på morgonen. Första braskande nyhet är att SD gått framåt i en opinionsundersökning (Sifo), partiet är nu större än både KD och Centerpartiet. Det förtjänar att påpekas att undersökningen gjordes av Sifo, det institut där SD alltid legat väldigt lågt. Sedan läser jag vidare bland rubrikerna i SvD, där står det bland annat att ”Vellingemoderat läxats upp”, ”Misstänktes ålder förvånar” och ”Skolbrand tros anlagd”. Nu undrar vi om det kan finnas ett samband mellan den första nyheten, SD:s framgång i opinionen och de övriga nyheterna.

I DN läser jag att chefen för Sifo (Toivo Sjörén) uttalar sig, kanske då som expert för man förmoda. Han säger att SD:s framgångar beror på medieexponering samt den skandalomsusade artikeln i Aftonbladet där tidningsredaktionen självsvåldigt satte rubriken. Detta är väl slutsatser som vilken medborgare som helst skulle ha kunnat dra, men det manar ändå till eftertanke (eller borde göra). Tydligen hade den massiva hatkampanj av hela media-Sverige som kom efter Åkessons artikel ingen effekt. Varför hade den inte det?  

Apropå media så läser jag i boken ”Massmedier” av Weibull och Hadenius att våra tidningar blivit alltmer ekonomiskt styrda efter att från början av 1800-talet varit rena partiorgan och megafoner för politiska intressen. Det finns fortfarande politiska intressen i tidningarna och de propagerar såklart fortfarande, men det är mer fråga om sfärer än rena partier som äger eller/och styr tidningarna. Det är inte Moderaterna som äger och styr SvD utan starka intressen i näringslivet. Det är inte Folkpartiet som äger och styr DN utan en maktsfär med liberala förtecken. Min tanke, som jag tycker finner stöd i verkligheten, är att detta gett ökat utrymme för journalistkåren som grupp och som etablissemang att driva egna agendor, som i flyktingfrågan.

En olönsam tidning läggs obönhörligen ned i dagens ekonomiska klimat, förr eller senare. Alltså har publiken, de potentiella köparna en ekonomisk makt över tidningarna. Driver tidningarna en agenda eller politik vi inte gillar så kan vi sluta köpa tidningen. Sådana samband har förövrigt Weibull visat på i t.ex. frågan om rennäringen. De som inte gillat den politik en tidning drivit i frågan har helt enkelt lämnat tidningen (detta gäller främst våra nordliga landskap såklart). Är det något som gissar vart jag vill komma med detta resonemang? Nåväl, då får ni fortsätta gissa, ni är förmodligen tänkande intelligenta varelser annars hade ni inte läst denna blogg såklart.

Länk SvD

Länk DN