lördag, juli 10, 2010

Hägglund är för tam och insyltad


Förra året i Almedalen lanserade Hägglunds sitt berömda ”verklighetens folk”, det blev ganska stor uppståndelse över talet och lanseringen av det nya begreppet i den svenska politiken. De som kände sig träffade av Hägglunds tal, alltså de som kan betäknas ”overklighetens folk” blev upprörda och tillbakavisade Hägglunds tal och begrepp som sådant. Det är ju dessutom så att just denna grupp, ”overklighetens folk” har stor medial makt. 


I år så fortsatte Hägglund på samma tema som förra året, det är givet. När alla partier sjunger samma visa och den politiskt korrekta paradigmen blivit informell lag så växer det med tiden upp ett alltför stort utrymme mellan den vardag människor lever i och den politiska bilden av vardagen. Kristdemokraternas chans att hålla sig kvar i riksdagen är att attrahera alla de människor som tröttnat på politikernas tillrättalagda bild av verkligheten. Det torde vara just de människor som dessutom sneglar på att för första gången rösta på ett nytt parti som för närvarande knackar på riksdagens port. 


Naturligtvis kan inte Hägglund ta ut svängarna alltför mycket, både han och hans parti tillhör det politiska etablissemanget trots ihärdiga försök från Hägglunds sida att ge motsatt bild. Vad skulle Alliansparterna säga om Hägglund tog steget fullt ut? Vad skulle hända med det konsensius om den politiska korrektheten som råder i landet om Hägglund gick för långt? Mycket riktigt utmanar Hägglund inte ”overklighetens folk” på allvar. På två områden vågar Hägglund utmana det politiskt korrekta, när det gäller konsten (det ofarligaste området) och när det gäller petandet i människors privatliv av klåfingriga politiker, möjligen utmanar han i någon mån också den hysteriska feminismen i vårt land. 


Ett par intressanta saker tog Hägglund upp i årets tal. Så här sade Hägglund  bl.a.(SvD).


Det finns bara en sak vänstern tycker sämre om än skattesänkningar och det är att inte få bestämma om vad folk ska tycka och hur de ska ha det i sin vardag.


Här träffar Hägglund rätt och vänstern är intolerantare än vad de borgerliga partierna är när det gäller att få tycka och tänka som man vill. Frågan är dock om det inte rör sig om en gradskillnad, i stället för en ”artskillnad”. Ett enkelt test är att ställa frågan ”får man tycka att Sveriges immigrationspolitik skall stramas åt”, börjar den tillfrågade politikern skruva på sig så har han inte klarat testet. En sak till i Hägglunds tal kan man spekulera kring, det är bland det sista han säger (SvD).


KD vill ha ett öppet Sverige som är ett öppet för "de som flyr undan förföljelse och förtryck". Men, säger Hägglund, partiet vill också ha ett Sverige där "politiker förstår människors behov av gemenskap".


På vardagsspråk betyder ”ett öppet Sverige” en slapp och destruktiv immigrationspolitik med i princip öppna dörrar. Den andra satsen, ”politiker förstår människors behov av gemenskap” betyder sannolikt på vanlig svenska att de som väljer att bosätta sig i vårt land i någon mån måste ta seden dit de kommer och anpassa sig, åtminstone till ett minimum. 


Hur svårt har det ändå inte blivit att tala klarspråk i vårt land? Skulle Hägglund plötsligt få hjärnsläpp och säga att vi skall strama åt immigrationspolitiken och att de som kommer hit skall följa våra lagar och regler så skulle inte längre riksdagsspärren vara ett problem, denna spärr skulle passeras med råde. Däremot skulle det övriga politiska Sverige plötsligt bli ett problem, samt media som skulle kasta sig över Hägglund som en flock utsvultna vargar. Hägglund försöker gå balansgång mellan det politiskt korrekta (utan att på allvar utmana det) samt att ändå attrahera ”verklighetens folk”. Det är på sikt en balansgång som är dömd till att misslyckas. Detta därför att avståndet helt enkelt är för stort mellan ”verklighetens folk” och vårt politiska etablissemang, samt för att ett nytt parti på allvar gjort entre på den politiska arenan. Ett parti som ligger mycket närmare ”verklighetens folk”. 

Länk SvD

Länk DN

Länk SR

torsdag, juli 08, 2010

Bloggo om Rinkeby

Bloggo (Bortkopplad.se) är boende i Alby och var enligt egen uppgift på plats när det brann i Rinkeby sist. Bloggo kommer med intressanta uppgifter om hur det gick till när media och polis rapporterade från Rinkeby.

Länk Bloggo

Gycklarnas parad

I Almedalen är det Socialdemokraternas och Sahlins dag. När jag slår på TV:n så ser jag att Wallström och Solveig Ternström står bredvid Sahlin. Plötsligt så brister Ternström ut och säger "det här är min statsminister". Det var bara några dagar sedan som Ternström var centerpartist, då var Maud Olofsson "min statsminister". Hela detta spel liknar mer och mer en dålig cirkus, ett spel som saknar allt allvar. När en riksdagsledamot ena dagen har en centerpartistisk partibok, men nästa dag står och hyllar Sahlin, så spottar man på de demokratiska idealen.  


Vi noterar att Sahlin plötsligt talar fortare under sitt Almedals-tal. En retorikexpert påtalade att Sahlin pratar mycket långsamt, som om hon pratar till idioter eller barn. Retorikexperten blev ganska hårt kritiserad av socialdemokrater för att hon tog parti för Alliansen. Nu har Sahlin tydligen tagit notis om kritiken i alla fall, en kritik som för övrigt vi bloggare kommit med för flera år sedan. 


En hemsk tanke slår mig plötsligt när jag tittar på detta gycklarspel. Kan Littorins känslosamma avhopp från politiken vara planerad? Kan de så sällsynta politikertårarna vara planterade? Det är väl ändå inte möjligt?


Länk Aftonbladet


Länk SvD

onsdag, juli 07, 2010

Människosyn och den svenska avundsjukan


Sven-Otto Littorin avgår p.g.a. personliga skäl. Det har varit känt länge att han genomgår en uppslitande vårdnadstvist mot sin f.d. Fru. Jag avskyr den politiska linje Littorin står för, speciellt när det gäller den immigrationspolitik och den syn på Sverige som ”De nya Moderaterna” står för. Däremot känner jag en viss symtai för ”arbetslinjen”. Så här står det i DN.


Han berättade att han sedan två år är inblandad i en vårdnadstvist med sin före detta hustru, som han skilde sig från för fem år sedan. Mediebevakningen av denna tvist har varit oerhört påfrestande.
- När det nu är klart att tvisterna med min förra fru fortsätter, står det klart att jag inte orkar.


Nej, Littorin tar ansvar för sig själv och sina barn, han gör rätt naturligtvis. Däremot kan man ifrågasätta mediabevakningen av Littorins privata affärer, speciellt när det gäller kvällspressen. Det är samma kvällspress som brukar anklaga mig och mina meningsfränder för bristande ”människosyn”. Vi måste dock fråga oss vad man har för människosyn när man säljer lösnummer genom en annans människas uppslitande vårdnadstvist. Jag tycker Sveriges immigrationspolitik är vansinnig, men hade jag varit journalist hade jag inte kunnat gräva i Littorins vårdnadstvist. Min människosyn hade hindrat mig från det, även om min anställning stått på spel.


Länk DN


Länk SvD


Palats och tiggare


Jag delar för närvarande ut lite partimaterial för det parti jag sympatiserar med. Jag gillar att dela på lite avlägsna ensliga vägar, jag vill nå alla och jag vill se mig omkring. Dessutom är det underbart att dela material tidigt på morgnarna när fåglarna börjar sjunga och hararna gör sina morgonbestyr. 



Vid dessa turer så får man stifta bekantskap med nyrikedomen i vårt land, nya villor byggs på de lite avlägsna vägarna som mest liknar små palats. Jag har tidigare bara beundrat dessa hus och bedömt deras arkitektur. Själv vill jag bo ganska kompakt, så jag verkar inte ha drabbats av den svenska avundsjukan så långt. 



Men det har under mina turer visat sig att en icke obetydlig del av dessa nya palats på de lite mer ensliga vägarna byggts av ”nya svenskar”, alltså av invandrare, främst med någon form av arabiskt ursprung. Jag vill med skärpa påpeka att det inte är något fel med att jobba, tjäna pengar och bo fint. Tvärtom, skattepengarna för sådan verksamhet kommer hela samhället till del. Dessutom måste ju alla, oavsett ursprung eller etniska tillhörighet ha samma chanser att tjäna pengar och göra sig en karriär, det är självklart. Men det jag undrar över är hur flyktingar, som till stor del, fått sina uppehållstillstånd av humanitära skäl, kan ha pengar att bygga små palats? Har de på kort tid hunnit bygga upp sådan förmögenhet att de kan bygga palats i åtminstone sex-miljoners klassen?      


Raka motsatsen såg jag när jag var i staden för att införskaffa mig en ny mobiltelefon. Tiggare satt på trottoarkanten med en vädjande undergiven blick, ”snälla skänk en slant till en fattig”. Jag såg på deras blick att de verkligen var utan både mat och pengar, det fanns äkta desperation i deras blickar. Förmodligen rörde det sig om den grupp vi vanligen benämner ”papperslösa”. Jag såg att de Stockholmare som vanligen berömmer sig för att verkligen inte ha samma ”människosyn” som de hemska SD:arna, tog långa omvägar runt dessa tiggare, noga med att vända bort både blick och uppsminkat ansikte. 

Jag tänkte prata med en av tiggarna, men tyvärr orkade jag inte med hans blick, den var för mycket, på alla sätt. Jag gick därmed miste om hans historia och jag förbannar min tillfälliga svaghet. 


Det står alldeles klart att vår immigrationspolitik är skadlig och destruktiv både för nationen och enskilda människor. Det är en ovärdig politik som förnedrar alla inblandade. Politikerna ger oklara signaler till omvärlden vad som gäller för uppehållstillstånd och asyl i vårt land. Det hela blir ett ovärdigt och nyckfullt lotteri. Det som förvärrat situationen är att människor utan papper kan erhålla uppehållstillstånd. Det går helt enkelt inte att komma till vårt land utan papper. För att få uppehållstillstånd måste man ha giltiga papper, det är regel nummer ett.


Förövrigt så borde hela immigrationspolitiken göras om från grunden, även själva skrivningen om vad som gäller för uppehållstillstånd borde skrivas om. Vi har nåtts vägs ände med nuvarande immigrationspolitik. Det visar både palatsen och tiggarna, två sidor av samma nyckfulla och inkonsekventa mynt.

tisdag, juli 06, 2010

Feminismen politiskt bankrutt i Sverige


På samma närupplaga kan man i DN läsa om en kvinna som skall stenas för otrohet i Iran, hon erkände efter 99 piskrapp enligt artikeln. Lite längre ned kan man läsa att Gudrun Schyman och Fi skall elda upp 100,000 kronor för att manifestera mot orättvisa löner mellan kvinnor och män.

Jag är osäker på om Fi verkligen kommer att elda upp så mycket pengar, det skulle vara en oerhört dum manifestation. Ingen lågavlönad människa skulle sannolikt rösta på partiet efter en sådan uppvisning i överflöd på pengar, då återstår lite mer välbesuttna människor som Benny Andersson. Det är i själva verket rätt förmögna människor som står bakom detta budskap att kvinnor tjänar för dåligt, Schyman som låter sin handväska åka taxi för hundratusentals kronor och Benny Andersson som nog inte äter torrt franskbröd utan pålägg till frukost. Trovärdigheten närmar sig absoluta nollpunkten.

I själva verket visar gamla undersökningar att skillnaden i inkomster om man tar hänsyn till alla parametrar som tjänst, antal anställningsår och ansvar att skillnaden i lönenivå mellan män och kvinnor är försvinnande små. Mina sympatier ligger hos den kvinna i Iran som skall stenas till döds om inte världsopinionen lyckas stoppa vansinnet. Hon har inga hundratusen att elda upp, hon får inget stöd av varken Schyman eller stenrike Benny Andersson. Ibland undrar jag om vi inte fått det för bra i vårt land, människor har tappat all verklighetsförankring. Det mentala avståndet har dessutom ökat mellan det politiska etablissemanget och valmanskåren. Vi får en vag känsla av att detta etablissemang inte ens kan förställa sig vad vanliga människor 8verklighetens folk om man s vill) tycker eller hur de reagerar på olika utspel.

Länk DN stening

Länk DN Schyman

UPPDATERING:
De brände verkligen upp pengarna! Länk SvD
Verkar som att ingen tänkt på att det faktiskt är olagligt att bränna pengarna.

måndag, juli 05, 2010

Svenska kyrkan förnekar sig inte

 Under Almedalsveckan (politikerveckan i Almedalen om ni så vill) så gör alla politiska partiet sitt bästa för att hamna i rampljuset, helst då på ett positivt sätt. Även Sverigedemokraterna är självklart där med några representanter, i skuggan av Reinfeldts och Sahlins tjafs om skattesatser. När Björn Söder debatterar med KD:s Rolf Tufvesson så stormar Biskop Lennart Koskinen fram och vill uppenbarligen mota iväg SD från platsen. Detta trots att SD fått alla tillstånd man behöver och blivit anvisad platsen i vederbörlig ordning. Därefter påstår Koskinen att han blivit bortmotad med våld, han kan vidare inte förstå att ”De har mera rätt än Svenska kyrkan”. Man tar sig för pannan, är det ett barn som Svenska kyrkan befodrat till biskop? Vidare så säger Koskinen så här i artikeln.

Sverigedemokraterna som står för ett helt annat budskap än Svenska kyrkan ställer sig två meter framför vårt tält så att vi inte har möjlighet att visa vårt budskap. De har stora högtalare så att allmänheten kan tro att det är vi som står för detta främlingsfientliga budskap, när det är precis tvärtom

Alla känner redan till de meningslösa floskler Koskinen och Svenska kyrkan skall mata åskådarna med, vi har alla hört dem till leda. Alla människor är lika mycket värda (ingen säger emot detta) alla har rätt att bo i Sverige (nästan alla säger emot detta) papperslösa skall få stanna, tycker man inte det är man mycket elak och inhuman (de allra flesta säger emot detta). Islam är en mycket bra religion, nästan bättre än kristendomen (folk kliar sig i huvudet och undrar var Svenska kyrkan egentligen är för organisation nuförtiden). 

Att någon enda människa på Gotland eller i norra Europa skulle förväxla SD:s plattform med Svenska kyrkan är lika sannolikt som att Bälinge skulle slå Tyska landslaget i fotboll eller att underteckand skulle slå Mike Tyson i en 12 ronders match. Denne Koskinen har gjort sig till fullständigt åtlöje och har väl, om möjligt, ytterligare undergrävt det ytterst lilla förtroende denna organisation har kvar.


söndag, juli 04, 2010

Hatkampanj som hatkampanj

Inte mindre än 26 socialdemokratiska distriktsordförande skriver på DN-debatt om den hatkampanj som sägs bedrivas mot Mona Sahlin. Undertecknarna av artikeln uppmanar Moderaterna att stoppa sin hatkampanj och bedriva en valrörelse där sakfrågorna dominerar debatten.

Nu förekommer det ju andra politiska hatkampanjer i vårt land, där även Socialdemokraterna medverkar högst aktivt. Det rör sig då om hatkampanjer mot ett speciellt parti där alla etiska och moraliska regler kastats överbord, allt detta i ”humanismens” och ”demokratins” namn. 

Nu är det inte bara Moderaterna som bedriver hatkampanj mot Sahlin, denna kampanj kommer från alla håll, t.o.m. från Sahlins eget parti. Vi frågar de socialdemokratiska distriktsordföranden hur vore det att föregå med gott exempel och sluta med deras egen hatkampanj?