Människosyn och den svenska avundsjukan

Sven-Otto Littorin avgår p.g.a. personliga skäl. Det har varit känt länge att han genomgår en uppslitande vårdnadstvist mot sin f.d. Fru. Jag avskyr den politiska linje Littorin står för, speciellt när det gäller den immigrationspolitik och den syn på Sverige som ”De nya Moderaterna” står för. Däremot känner jag en viss symtai för ”arbetslinjen”. Så här står det i DN.

Han berättade att han sedan två år är inblandad i en vårdnadstvist med sin före detta hustru, som han skilde sig från för fem år sedan. Mediebevakningen av denna tvist har varit oerhört påfrestande.

- När det nu är klart att tvisterna med min förra fru fortsätter, står det klart att jag inte orkar.

Nej, Littorin tar ansvar för sig själv och sina barn, han gör rätt naturligtvis. Däremot kan man ifrågasätta mediabevakningen av Littorins privata affärer, speciellt när det gäller kvällspressen. Det är samma kvällspress som brukar anklaga mig och mina meningsfränder för bristande ”människosyn”. Vi måste dock fråga oss vad man har för människosyn när man säljer lösnummer genom en annans människas uppslitande vårdnadstvist. Jag tycker Sveriges immigrationspolitik är vansinnig, men hade jag varit journalist hade jag inte kunnat gräva i Littorins vårdnadstvist. Min människosyn hade hindrat mig från det, även om min anställning stått på spel.


Länk DN


Länk SvD


Palats och tiggare


Jag delar för närvarande ut lite partimaterial för det parti jag sympatiserar med. Jag gillar att dela på lite avlägsna ensliga vägar, jag vill nå alla och jag vill se mig omkring. Dessutom är det underbart att dela material tidigt på morgnarna när fåglarna börjar sjunga och hararna gör sina morgonbestyr. 



Vid dessa turer så får man stifta bekantskap med nyrikedomen i vårt land, nya villor byggs på de lite avlägsna vägarna som mest liknar små palats. Jag har tidigare bara beundrat dessa hus och bedömt deras arkitektur. Själv vill jag bo ganska kompakt, så jag verkar inte ha drabbats av den svenska avundsjukan så långt. 



Men det har under mina turer visat sig att en icke obetydlig del av dessa nya palats på de lite mer ensliga vägarna byggts av ”nya svenskar”, alltså av invandrare, främst med någon form av arabiskt ursprung. Jag vill med skärpa påpeka att det inte är något fel med att jobba, tjäna pengar och bo fint. Tvärtom, skattepengarna för sådan verksamhet kommer hela samhället till del. Dessutom måste ju alla, oavsett ursprung eller etniska tillhörighet ha samma chanser att tjäna pengar och göra sig en karriär, det är självklart. Men det jag undrar över är hur flyktingar, som till stor del, fått sina uppehållstillstånd av humanitära skäl, kan ha pengar att bygga små palats? Har de på kort tid hunnit bygga upp sådan förmögenhet att de kan bygga palats i åtminstone sex-miljoners klassen?      


Raka motsatsen såg jag när jag var i staden för att införskaffa mig en ny mobiltelefon. Tiggare satt på trottoarkanten med en vädjande undergiven blick, ”snälla skänk en slant till en fattig”. Jag såg på deras blick att de verkligen var utan både mat och pengar, det fanns äkta desperation i deras blickar. Förmodligen rörde det sig om den grupp vi vanligen benämner ”papperslösa”. Jag såg att de Stockholmare som vanligen berömmer sig för att verkligen inte ha samma ”människosyn” som de hemska SD:arna, tog långa omvägar runt dessa tiggare, noga med att vända bort både blick och uppsminkat ansikte. 

Jag tänkte prata med en av tiggarna, men tyvärr orkade jag inte med hans blick, den var för mycket, på alla sätt. Jag gick därmed miste om hans historia och jag förbannar min tillfälliga svaghet. 


Det står alldeles klart att vår immigrationspolitik är skadlig och destruktiv både för nationen och enskilda människor. Det är en ovärdig politik som förnedrar alla inblandade. Politikerna ger oklara signaler till omvärlden vad som gäller för uppehållstillstånd och asyl i vårt land. Det hela blir ett ovärdigt och nyckfullt lotteri. Det som förvärrat situationen är att människor utan papper kan erhålla uppehållstillstånd. Det går helt enkelt inte att komma till vårt land utan papper. För att få uppehållstillstånd måste man ha giltiga papper, det är regel nummer ett.


Förövrigt så borde hela immigrationspolitiken göras om från grunden, även själva skrivningen om vad som gäller för uppehållstillstånd borde skrivas om. Vi har nåtts vägs ände med nuvarande immigrationspolitik. Det visar både palatsen och tiggarna, två sidor av samma nyckfulla och inkonsekventa mynt.