Det gick ganska lätt för västmakterna och NATO att besegra Libyen och avsätta diktatorn Khadaffi. Svenska Gripenplan utförde sina spaningsuppdrag utan problem och slapp dessutom släppa några egna bomber, vilket säkert gjorde att svenska riksdagsmän kunde sova riktigt gott. Två flugor i en smäll. Dels fick Sverige som nation deltaga i en internationell aktion, vilket ger pluspoäng av högsta värde för svenska rikspolitiker. Dels så kunde man samtidigt putsa på den humana fasaden då vi enbart utförde spaningsuppdrag. Bättre kan det inte bli. Svensk massmedia kunde t.o.m. tillåta sig att frossa lite i filmsnuttar från det snaskiga mordet på Khadaffi direkt efter att rebellarmén slutgiltigt vunnit (som det då såg ut) över regeringsstyrkorna.
Efter rebellarméns seger har det varit ganska tyst från Libyen. Vi har inte fått veta hur den demokratiska utvecklingen framskridit, om den ens har gjort det. Något reportage från SVT har visat att rebellarmén startat rena klappjakten på gästarbetare, som misstänks för att ha varit enrollerade av Khadaffi. Finns det några planer på fria demokratiska val? Eller finns det tecken på att någon muslimsk rörelse kan tänka sig att ta över makten och kanske skrota alla visioner om en demokratisk utveckling?
Nu höjs röster för en invasion av Syrien, det gick ju så lätt i Libyen. Bakgrunden är fruktansvärda massakrer på civila, där kvinnor och barn har dött. Tecken på rena avrättningar har också uppdagats. Det råder inget tvivel om att situationen är svår för civila i många områden. Många civila har också flytt till Turkiet. Tar man del av massmedias rapportering verkar det som att strider och uppror enbart råder i vissa, starkt avgränsade områden. Det i sin tur skulle indikera att det är olika etniska eller religiösa grupper som rest sig mot det Syriska styret. Det är ingen positiv indikation på vad som väntar om det nuvarande styret faller.
En artikel i Dagens SvD slår fast att Syriens försvar är av en helt annan dignitet än den Libyska. Stefan Ring, militärstrategisk expert slår fast att Assads maktbas också är betydligt större än vad den störtade Khadaffi hade. Skall en militär intervention genomföras måste USA återigen spela huvudrollen. I praktiken så höjs alltså europeiska (och svenska) röster för att USA skall ingripa militärt. Bara detta torde ju vara kontroversiellt, speciellt som USA inte anser sig ha råd eller intresse av att ens vara kvar i Afghanistan. Att intervenera land efter land och sedan lämna dessa länder i ett tillstånd som mer eller mindre kan betraktas som kaosartat kan inte vara en vettig långsiktig politik.
I en DN artikel uppges rebellstyrkan FSA:s ”tålamod vara slut” och styrkan ställer ultimatum till regeringssidan. Detta ger mer intrycket av ett regelrätt inbördeskrig än att det enkom är regeringens styrkor som slår ned civila uppror och enskilda spontana väpnade incidenter.
Självklart råder ett katastrofläge i Syrien och civila drabbas hårt. Alla diplomatiska och olika former av sanktioner skall självfallet utnyttjas. Dessutom kan Ryssland användas som en tung påtryckningsfaktor. Men man verkställer inte en militär intervention om man inte har en realistisk plan om vad som skall komma efter striderna. Lika vansinnigt är det att ersätta en sekulär diktatur med en religiös sådan (kanske ännu värre diktatur). Man intervenerar inte innan man vet vilka som strider och varför, det är helt enkelt inte seriöst. Man intervenerar inte förrän man är säker på att det hela inte bara rör sig om en intern maktkamp mellan lika goda kålsupare. Innan man intervenerar så ser man dessutom till att man har alla tillgängliga resurser och är på det klara med hur länga man tänker stanna och hur mycket detta kommer att kosta och vem som skall betala. Såvitt framkommit i svensk media är inget av dessa villkor uppfyllda.
Till sist så måste vi påpeka att det skulle ha varit välgörande med denna iver att intervenera 1994 i Rwanda. I stället så drog FN bort sina trupper efter att 10 belgiska FN-soldater mördats. Efter det visste hela världen att ett av mänsklighetens värsta folkmord pågick för fullt i den f.d. Belgiska kolonin, ändå valde man att dra bort alla trupper och låta ett bestialiskt folkmord ostört pågå. Den enda person i sammanhanget som kom undan detta folkmord med hedern i behåll var den Kanadensiske befälhavaren Dallaire som förtvivlat bad om förstärkningar för att stoppa den civila massakern. Vi kan inte reparera gamla underlåtenhetssynder med att huvudstupa kasta oss in i nya ogenomtänkta äventyr. Situationen i dagens Syrien är inte densamma som i Rwanda -94.
Länk DN
Länk SvD
Det sägs ha utbrutit en twitterstorm efter att Björn Söder ifrågasatt svenskheten hos Loreen efter hennes överlägsna seger i Eurovision Song Contest. Själv såg jag bara twitter där Söder påpekade de kommande kostnaderna, en fråga som också dryftas i våra tidningar. En del andra nationalistiska personer har på Facebook dock tagit upp frågan om att de olika nationaliteterna har eroderats vid den omtalade tävlingen, ur flera aspekter. Själv minns jag den tid när bidragen skulle framföras på respektive länders nationalspråk. Jag tror att denna regel var dömd att gå under, oavsett hur nationalistisk sinnad jag än är.
Sedan kan man förståss fråga sig hur seriös tävlingen är överhuvudtaget och om det är värt att ta upp ett debacle som mest liknar en storm i ett vattenglas. Det intressanta är egentligen att det inte var Söder eller någon annan nationalist som startade den politiska vinklingen av denna tävling och Loreens seger, det var tvärtom mångkulturförespråkarna. Redan innan tävlingen skrev Jimmie Baker så här på sin blogg.
Samtidigt som Loreen är en duktig artist så representerar hon också, med sitt (enl. Wikipedia) marockansk-berbiska påbrå, Det Nya Sverige. Loreen är ytterligare ett exempel på att Sverige berikas när människor väljer att komma hit.
Tro mig Baker, vi kan hitta många exempel på när "berikningen" inte har fallit ut fullt så lyckligt. Dessutom är frågan inte adekvat överhuvudtaget när det gäller om vår immigrationspolitik varit lyckad eller inte, det är att infantilisera hela frågan. Jag anser inte att vi skall göra politik av en tävling, även om en ny medborgare i vårt land kommer sist i någon tävlingen eller om en infödd svensk vinner nästa gång. Det är att sänka sig på en för barnslig nivå. Vidare skriver Baker så här.
Avslutningsvis: samtidigt som de flesta av oss kommer att njuta av kvällens färgsprakande melodifestival, heja på och hoppas på att Loreen och Sverige tar hem 1:a-platsen, så kan SD-trollen att sitta hemma i sin tråkiga och destruktiva ensamhet, knaprandes på ett tort knäckebröd med en sillbit, titta på en svart-vit pilsnerfilm och drömma sig tillbaka till det fattiga och lortiga Sverige som guskelov aldrig kommer att komma tillbaka!
Sverige var fattigt under en lång tid. Människor släpade och slet 12 timmar om dagen. Bostadsstandarden var låg och hela syskonskaror levde i samma rum, ibland sov de i samma säng. Under missväxt eller när konjunkturen vår i botten överlevde stora delar av Sveriges befolkning på sill och potatis. Det var säkert smutsigt i vissa hem, då vi levde i ett jordbrukssamhälle och ett industrisamhälle i vardande, men att raljera som Baker gör om detta är att spotta på de generationer som faktiskt byggt upp det samhälle som Baker nu drar nytta av. Att SD skulle vilja tillbaka till den skriande fattigdom som våra tidigare generationer arbetade sig ur är att direkt ljuga. Det är inte SD som står för en ekonomisk vanvettig immigration eller att rädda hela Europa med svenska resurser. Jag tror att t.o.m. Gösta Bohman kraftfullt skulle ta avstånd från Bakers osmakliga raljerande, men Reinfeldt gör det säkert inte.
Det är tydligt att de som förespråkar ett multikulturellt samhälle redan från början hade tänkt dra växlar på den redan i förväg segertippade Loreen. Sångstjärnan själv lär ha sagt detta i tidningen Novell enligt DN.
Jag är inte för att bevara kulturen. Ta den och gör vad fan du vill med den.
Lite längre ner i samma artikel står det så här.
Loreen själv har inspirerats av sina föräldrars berbiska kultur bland annat i sin scenkonst. Sminket har inspirerats av berbiska kvinnors tatueringar och även sättet att använda mellantoner i sången har hon blivit influerad av.
Nu kan man ju tycka att de två påståenden strider mot varandra. Vi kan ta vår svenska kultur "och göra vad fan vi vill med den", samtidigt som Loreen har inspirerats av sin berbiska kultur. Hur menar Loreen egentligen? Skall vi bevara den berbiska kulturen med avveckla den svenska?
Många har glatt sig mycket åt Loreens seger i Baku, där hon ju dessutom månade om yttrandefriheten enligt välvilliga rapporter. Det är trist att behöva skriva en sådan här artikel som ju lägger lite sordin på glädjeruset, men tyvärr så kommer nog detta att bli en återkommande fråga i framtiden. Denna gång var det faktiskt multikulturalisterna som startade debatten.
Länk Baker
Länk DN
SVT Nyheter
