En liten del av problemet

Jan Björklund deklarerar att den gamla hederliga lågstadielärarutbildningen åter skall komma till heders. Nu utbildas alla lärare för hela grundskolan, men i enbart vissa ämnen. I praktiken jobbar dock lärare enbart med vissa åldergrupper och åldersspannet brukar vara ungefär tre år, t.ex. från 1an till 3an.

Kritikerna menar att ämneskunskaperna blir för dåliga eftersom lärarna specialiserar sig på didaktiken i stället för ämneskunskaper. Nu är i de flesta fall didaktiken viktigare än själva ämneskunskaperna. Det är sällan några problem med ämneskunskaperna för en vuxen person som skall lära ut matematik till årskurs treor, problemet är hur läraren förmedlar sina kunskaper till eleverna. Det innebär att Björklund alltså är på rätt spår.

Nu är detta enbart ett litet problem i svenska skolan. Betydligt allvarligare problem är att lärarnas och skolans auktoritet har minskat i förhållande till elever och föräldrar. Föräldrarna är kunder till skolan och anser skolan att ett barn missköter sig kan föräldrarna enkelt lägga skulden på skolan, ”ni sköter er inte och förmår uppfostra barnen, dessutom beskyller ni mitt barn orättvist, vi kanske byter skola och därmed förlorar ni både pengar och anseende” . Hjälper inte detta kan föräldrarna alltid skicka in en insändare i lokaltidningen, vill det sig riktigt illa hänger rikspressen på. Det är ju så ytterst sällan skolan kan försvara sig, bl.a. beroende på all sekretesslagstiftning.

Ett annat problem är att begreppet demokrati har missbrukats och missförståtts i den svenska skolan. Demokrati är inte att elever som inte ens vet sitt eget bästa skall få styra en skola eller avgöra vad som skall läras in. Skoldemokrati handlar om att lyssna på barnen när de spontant framför sina åsikter, inte att eleverna skall få rösta bort klassrumsregler eller rösta om vad dagens gymnastiklektion skall innehålla.

Ännu ett problem är att skolan inte bara skall förmedla kunskaper och grundläggande hyfs och vett samt basala sociala kunskaper. Skolan har allt på sin agenda i dag. Uppstår något problem som riskerar att dra med sig kostnader för kommunen läggs det i stället på skolan och lärarna som ju redan har sin lön, och därmed kommer både kommuner och samhället undan alla kostnader. Detta samtidigt som politikerna kan peka på att de verkligen gjort något, de har ju beordrat skolan att ta hand om problemet.

Göran Perssons kommunalisering bär inte skulden till alla dessa problem, däremot har kommunaliseringen förvärrat alla dessa problem. En rektor som inte känner vart vinden blåser kan lätt avsättas av kommunledningen. Det krävs ett grundligt paradigmskifte inom den svenska skolan. I annat fall lär vi få se fler skolor där det slutar på samma sätt som i den omtalade ”Värner Rydén-skolan”.

Länk SvD

Länk Skånskan Värner Rydèn skolan 

En politikers uppgift

När folket i vårt land röstade nej till EMU så tappade Lars Leijonborg fullständigt fattningen, han började anklaga svenska folket för att vara ”outbildat” och bakåtsträvande. Leijonborg fortsatte med att anklaga Socialdemokraterna för valnederlaget (trots att Centern t.ex. faktiskt var emot EMU). Göran Persson sade med pondus i rösten, ”vi förlorade, men vi behöver inte vara dåliga förlorare”. En fullpoängare som fick Leijonborg att tystna omedelbart.

Nu har Göran Hägglund (KD) visat upp samma dåliga förloraranda. När programledaren i Agenda frågade Hägglund hur det kunde komma sig att SD är större än KD skyllde han på det mediautrymme SD fått. Nu var inte SD ens representerade i den partiledardebatt som Agenda visade, SD kunde inte ens gå i svaromål på diverse anklagelser som de övriga partiledarna passade på att slunga ut i etern. Så här säger Hägglund enligt Journalisten.

Det är förstås inte min uppgift som politiker att styra och ställa, det här är en iakttagelse från min sida. Men jag anser att SD har fått oproportionerligt stor massmedial uppmärksamhet. 

Eftersom SD har högre opinionssiffror enligt en lång rad mätningar så är det väl snarast KD som får för stor uppmärksamhet. Det är säkert en bitter upplevelse när kunskapen kommer smygande att den politiska korrektheten inte längre fungerar som den gjorde förr. Det är med bitterhet Hägglund märker att slimmade budskap och triangulering mot mitten inte fungerar som det är tänkt, det är ju dessutom så många partier som står och trängs på den politiska mittpunkten.

”Verklighetens folk” accepterar inte att skolor fungerar som Värner Rydénskolan gör hur länge som helst, bara för att ta ett litet exempel ur ”verkligheten”. Det har stått om Värner Rydénskolan i bl.a. Skånskan. Personalen har sjukskrivit sig för alla trakasserier och allt våld. Skolan har fått stängas helt då unga ligister härjat precis som de vill. Enda sättet att få bort redan avstängda ligister är att ringa polisen. Hägglund har fel, det ÄR hans uppgift som politiker att ”styra och ställa”. Inte som han menar, att motarbeta ett annat parti med odemokratiska metoder, däremot är det hans och andra politikers uppgift att styra och ställa så våra skolor fungerar och att enskilda ungdomar som inte ens har skäggväxt ännu, inte kan terrorisera en hel skola och faktiskt ett helt samhälle.

Länk Journalisten

Länk Skånskan

Skall vi rasera vårt land för att undvika "diskriminering"?

Doktoranden Mosa Sayed har i sin doktorsavhandling propagerat för att sharialagar skall införas i vårt land för de som så vill detta. Motiveringen till denna grundlagsändring skall vara hänsyn till att vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en mycket bra och genomtänkt artikel om Sayeds doktorsavhandling. Så här skriver hon bl.a. i sin artikel.

En ny doktorsavhandling propagerar för att sharialagar ska kunna tillämpas vid arvsskiften i Sverige om den döde antas önskat detta. Detta motiveras med att hänsyn bör tas till mångkulturen,

Nu kommer det alltså krav på ändrad lagstiftning med hänsyn till islam och det mångkulturella samhället. Det är precis, exakt vad vi som var emot det mångkulturella samhället befarat och varnat för. När vi varnat för dessa krav har vi kallats för islamofober och xenofober, tydligen så led vi inte av någon fobi trots allt. Låt oss påminna oss om att det mångkulturella samhället införts i vårt land utan folkligt stöd. Våra politiker har aldrig frågat folket vad det tycker om att ändra samhället i mångkulturell riktning. Om våra politiker skulle genomföra en lagändring i denna riktning representerar inte de längre det svenska folket, ens formellt. Vidare i artikel så står det så här.

På det moraliska planet måste man fråga sig varför ett samhälle som garanterar alla individer lika fri- och rättigheter, borde se det som önskvärt att övergå till ett samhälle där vissa grupper av individer inte längre har samma rättigheter som andra. För vem är detta en positiv utveckling? 

För de troende muslimerna, skulle Sayed svara. Men varför skulle ett sekulärt samhälle som menar sig värna individens frihet och medborgarnas jämlikhet tillgodose religiösa gruppers önskan om särlagstiftning? Därför att annars diskriminerar vi mot dem, deras tro och kultur, blir svaret. Det är den multikulturalistiska argumentationen i ett nötskal – kulturer har rättigheter, inte individer.

Vi skulle alltså, också enligt Demirbag-Sten, gå från ett samhälle med en gemensam lagstiftning till ett samhälle med särlagstiftning. Med en sådan politik skulle sönderfallet i vårt samhälle, som redan börjat, fortskrida med stormsteg. Vi skulle naturligtvis inte diskriminera någon grupp bara för att vi inte inför särlagstiftning. Alla som väljer att bosätta sig här får godta vår lagstiftning, hur svårt kan det vara? Precis alla förstår detta, möjligen med undantag av några politiker i vårt land. Alla har samma rättigheter och samma skyldigheter i vårt land, eller skall ha det i alla fall. Inga hänsyn skall tagas till speciella religiösa eller etniska grupper.

Bara att kraven framförs, i detta fall i form av en doktorsavhandling, är ett allvarligt varningstecken. Om inte ett parti som just nu befinner sig utanför riksdagen, men knackar på riksdagens port, skulle skrämma våra riksdagspartier så vet vi inte hur långt vi skulle gått med särlagstiftning och hur dessa krav skulle tagas emot. Tyvärr kan vi inte längre lita på våra politiker och deras sunda förnuft, vi litar mer på att hot om tappade röster (till ett speciellt parti) får dem att besinna sig en smula.

Länk SvD

Fullständigt vansinnigt av en statlig utredning

Det står i en DN-artikel att en statlig utredning föreslår att barn till familjer som befinner sig här illegalt skall få rätt till skolgång. Enligt artikeln hänvisar utredningen om FN:s barnkonvention om att alla barn skall ha rätt till skolgång. Den konventionen är det svårt att argumentera emot. Den kan dock inte vara tänkt i just det fallet att familjer som befinner sig här illegalt skall sätta sina barn i skolan. Dessutom föreslår utredningen att skolornas skyldighet att anmäla misstankar till polisen om att familjer befinner sig här illegalt försvinner. Så här står det i artikeln.

Regeringen har låtit utreda frågan och resultatet presenterades på tisdagen i betänkandet ”Skolgång för alla barn”.
Samma rätt till utbildning ska gälla för flyktingbarn som för skolpliktiga barn, alltså tillgång till skola, förskoleverksamhet och barnomsorg på kommunala och fristående skolor. Gymnasieutbildning erbjuds också om utbildningen påbörjats innan 18 års ålder.

Detta är nästan värre än i en roman av Franz Kafka, alla begrepp har ställts på ända. Utredningen pratar om rätt till utbildning för människor som befinner sig här illegalt. Alltså det är människor som inte har laglig rätt att vistats här, de skall ju åka hem till sina hemländer är det meningen. Ja barnen skall gå i skola, i sina hemländer, inte här.

Vi har en asyllagstiftning och en utlänningslag. Vad är det för mening med dessa lagar om de inte gäller, om det förutsätts från början att de inte skall gälla? Vi skall bereda skolutbildning för familjer som inte skall vara här enligt vår lagstiftning. Det hela är absurt och inkonsekvent, hur har dessa människor i regeringen tänkt? Ja, ni läste rätt, utredningen har naturligtvis fått direktiv från regeringen vad den skall komma fram till, tro inget annat.

Det är naturligtvis en mycket tragiskt situation för barn till dessa familjer som fått avslag, eller kanske inte ens sökt uppehållstillstånd. Det blir på sikt enbart ännu värre, ännu mer tragiskt om vi inte håller en rak och konsekvent linje. Vi undergräver vår asyllagstiftning vilket får till följd att antalet fall kommer att öka i framtiden. Vi undergräver förtroendet för hela vår lagstiftning och våra institutioner. Som om inte allt detta vore nog så undergräver vi förtroendet för våra politiker, det lilla förtroende de eventuellt har kvar.

Länk DN

En utveckling som politikerna skapat

Det står i en artikel i SvD om den ökade brottsligheten, samtidigt som svenska folkets upplevda otrygghet inte ökat. Enligt BRÅ så har den upplevda otryggheten inte ökat i vårt samhälle. Det står dock inte något i artikeln om vilken nivå denna otrygghet består i. En undersökning som en kommun gjorde i en Stockholmskommun visade att över 75 procent av invånarna kände sig otrygga i sitt närområde, målet för kommunen var att få ned otryggheten till 66 procent. Det är ju glädjande att sådana siffror åtminstone inte ökat, men nivån är på en skyhög nivå redan från början.

Det skrivs i SvD:s artikel om att våldet huvudsakligen sker mellan kriminella gäng, och alltså inte drabbar den laglydiga allmänheten. Vi har alla ett ansvar för brottsligheten anser SvD, även om den inte i så hög grad drabbar allmänheten. Visst, men denna utveckling är dels en effekt av vår immigrationspolitik som våra politiker ensam får bära ansvaret för. Är man kritisk till den förda politiken utmålas man ju som ”främlingsfientlig”. Dels har den att göra med globaliseringen och Europapolitiken med alltmer öppna gränser. Om man samtidigt har låga straff och mycket höga beviskrav i våra domstolar så blir Sverige ett idealland för organiserad brottslighet. Politikerna i riskdag och regering kan inte vara helt ovetande om dessa faktorer.

I boken ”Svensk Maffia” av Lars Weirup och Matti Larsson så beskrivs utvecklingen av den organiserade brottsligheten i detalj. Den började i Skåne och spred sig logisk över hela vårt land. Våra politiker stod och såg på denna utveckling, utan att ens avslöja vad som skedde för vår befolkning. Det är också alldeles uppenbart att denna utveckling av brottsligheten inte hade varit möjlig utan våra öppna gränser, vår generösa immigrationspolitik och vår relativt mjuka kriminalpolitik. Det är lika uppenbart att enbart en striktare kriminalpolitik inte räcker för att vända utvecklingen, de andra faktorerna måste också åtgärdas. Så vi frågar oss, vem bär ansvaret för denna utveckling?

Länk SvD

Lägre än Glocalnet

Det står i en artikel att Sverigedemokraterna ”kapat en opinionsmätning” som anordnats av TV4. Det hela var tänkt som ett projekt där människor kunde sms:a in sina partisympatier och en barometer skulle tydligen visa resultatet på text TV. Nu har tydligen sympatisörer till SD skickat in flera sms, möjligen. Hela artikeln är utformad som om det skulle vara en organiserad kampanj av partiet Sverigedemokraterna. Så här står det i artikeln.

Ingen av kanalerna insåg att Sverigedemokraterna uppenbarligen mobiliserade horder av sympatisörer för att vrida statistiken till partiets fördel. När DN på måndagen påpekade det hela visade teverutan ett resultat som, om det stämde, skulle ge Sverigedemokraterna egen majoritet i riksdagen.

Nu har jag inte hört talas om någon kampanj från partiet att sms:a in sina sympatier i denna mätning. Jag känner hundratals sverigedemokrater och ingen har ens nämnt denna undersökning. Om det är sympatisörer eller medlemmar måste helt enkelt vara omöjligt att veta för både DN och TV4. Sverigedemokraterna som parti har med största sannolikhet inte mobiliserat någon för denna tävling, vad enskilda sympatisörer hittar på kan omöjligt ett parti få skulden för. Detta gränsar till ren och skär lögn från DN:s sida.

Det hela är så dumt och infantilt så man häpnar. Alla vet att det är rösterna vid valet i september som räknas och inte några sms-röster. TV4 är möjligen upprörda för att deras projekt, som möjligen har tekniska brister, gått i stöpet. Att beskylla ett parti för detta är lågt, faktiskt lägre än Glocalnet.

Länk DN

Länk SvD

Reinfeldt tappade masken för en stund

Det var partiledardebatt i Agenda i går, samtliga partiledare för de nuvarande riskdagspartierna ställde upp. De var formerade efter blocktillhörighet och ansträngde sig till de yttersta för att hålla samma linje inom blocken, svårast hade de rödgröna med detta.

På frågan om varför SD var större än KD blev Göran Hägglund ställd och i stället för att svara på frågan började han skälla på SD. När så ordet gick till Reinfeldt tappade han den statsmannamässiga rollen och började gnälla på att SD fått utrymme i media, det var därför SD hade blivit större än t.ex. KD. Aldrig förr har Reinfeldt så tydligt tappat den air av statsman som han gjorde just här och som är så hårt tillkämpad.

Väl att märka fick inte SD t.ex. ställa upp i denna partiledardebatt, här fick bara de nuvarande riksdagspartierna utrymme. Ändå så skyller Reinfeldt och Hägglund just på medialt utrymme när frågan om SD:s framgångar kom på tal. Maud Olofsson sade att SD:s framgångar beror på en misslyckad integration rent ut, vilket ju i alla fall ligger sanningen något närmare. Nästa fråga var den om burka, så här skriver SvD om detta.

"Det här är ju verkligheten, det här är ju verkligheten" ropade programledaren Anna Hedenmo när hon försökte ta tillbaka initiativet i burkadebatten i SvT:s Agenda.
KD-ledaren Göran Hägglund, som annars ofta talar om "verklighetens folk", hade just sagt att det är medierna som tycker att burkor är ett kittlande ämne.

Det stämmer att Hägglund sade just så om burkadebatten. Men när Hedenmo utbrast i sitt ”det här är ju verkligheten” så var det faktiskt i frågan om att SD gått förbi KD i opinionsmätningarna, det handlade inte om burka just vid detta tillfälle. Någon minns fel, antingen är det jag eller SvD.

Länk SvD

Länk DN

Rätt slutsatser av DN-redaktionen

Kristdemokraterna har lagt ett förslag som accepterats av övriga Alliansen, det handlar om att en värdegrundsparagraf skall skrivas in i socialtjänstlagen. Så här står det om detta förslag i DN.

Där ska det slås fast att äldre ska leva ett ”värdigt liv” och ”känna välbefinnande”. Dessutom vill regeringen att landstingen ska upprätta lokala så kallade ”värdighetsgarantier”. Det är välmenande men till intet förpliktande ord. Vackra och allmänna fraser som inte kan förändra vården av de äldre till det bättre i Sverige.

Vad är ett ”värdigt liv”? Vem skall bestämma när en människa känner ”välbefinnande”? Att skriva in sådana här subjektiva saker i en lag strider mot allt förnuft. Alla lagar skall vara glasklara och konkreta. Detta är jämförbart med att man skulle skriva in ”varje människa måste vara snäll mot sina medmänniskor” i brottsbalken. Självklart är det bra om man är snäll mot sina medmänniskor, men det skall inte stå i lagen. Inte ens i landets klassrum använder man sådana här flummigheter längre som klassrumsregler. Fördelen med sådana här skrivelser är att de inte behöver kosta något, utom för en hord administratörer och tjänstemän som kan sysselsätta sig hur mycket som helst med sådana här skrivelser. Så här står det vidare i artikeln.

Folkhälsominister Maria Larsson tycker att det är ”historiskt” att en nationell värdgrund håller på att bli verklighet i Sverige. Att övriga regeringspartier har gett upp sitt motstånd beror sannolikt på att allianspartierna bjuder varandra på sådant som kan framställas som framgångar inför det stundande valet. Dessutom är förslaget så allmänt och så otydligt att det kanske inte anses kunna ställa till med särskilt mycket skada.

Sådana här meningslösa skriverier ställer faktiskt till med skada. De som arbetar i äldreomsorgen måste avsätta värdefull arbetstid till att bläddra och läsa alla skrivelser som rör denna ”värdegrund”. Det kostar också samhället pengar att sysselsätta en massa tjänstemän med meningslösa skrivelser och påbud som ändå ingen bryr sig om. En liknande utveckling har skett inom skolan sedan den kommunaliserades. I varje kommun sitter ett antal kommunala tjänstemän och författar den ena ”värdegrunden” efter den andra. Ingen bryr sig om alla papper som kommer i en jämn ström från de olika kommunalhusen, men det slukar ändå tid och resurser, resurser som kunde användas på ett bättre sätt. Till slut så står det så här i denna utmärkta artikel av DN-redaktionen.

Regeringen vill avsätta 80 miljoner kronor årligen för att, som det heter, implementera värdegrunden i äldreomsorgen. Det finns tyvärr en uppenbar risk att dessa pengar framförallt kommer att sysselsätta alla som arbetar i äldreomsorgsbyråkratin. Det kommer att ordnas konferenser och tryckas handlingsplaner och informationsmaterial. Det kommer att användas ännu fler vackra ord. Men för en verklig förbättring av äldreomsorgen krävs något annat.

Den nuvarande regeringen kommer alltså att satsa 80 miljoner på en massa ”snömos” som redan hårt ansträngda inom äldrevården måste plöja igenom för att behålla sin löneutveckling. De som redan sliter inom äldreomsorgen vet förmodligen bättre än både Maria Larsson och övriga regeringen vad en värdig tillvaro för de äldre innebär. Detta är också ett sätt att dumförklara de som redan arbetar inom äldreomsorgen. Ett sämre förslag än detta får man leta efter. DN-redaktionen förtjänar en stjärna i boken för denna analys som jag faktiskt tycker är klockren. Det har ju hänt, om vi säger så, att jag understundom kritiserat denna redaktion som alla vaneläsare av denna blogg känner till.

Länk DN