Jan Björklund deklarerar att den gamla hederliga lågstadielärarutbildningen åter skall komma till heders. Nu utbildas alla lärare för hela grundskolan, men i enbart vissa ämnen. I praktiken jobbar dock lärare enbart med vissa åldergrupper och åldersspannet brukar vara ungefär tre år, t.ex. från 1an till 3an. Kritikerna menar att ämneskunskaperna blir för dåliga eftersom lärarna specialiserar sig på didaktiken i stället för ämneskunskaper. Nu är i de flesta fall didaktiken viktigare än själva ämneskunskaperna. Det är sällan några problem med ämneskunskaperna för en vuxen person som skall lära ut matematik till årskurs treor, problemet är hur läraren förmedlar sina kunskaper till eleverna. Det innebär att Björklund alltså är på rätt spår.
Nu är detta enbart ett litet problem i svenska skolan. Betydligt allvarligare problem är att lärarnas och skolans auktoritet har minskat i förhållande till elever och föräldrar. Föräldrarna är kunder till skolan och anser skolan att ett barn missköter sig kan föräldrarna enkelt lägga skulden på skolan, ”ni sköter er inte och förmår uppfostra barnen, dessutom beskyller ni mitt barn orättvist, vi kanske byter skola och därmed förlorar ni både pengar och anseende” . Hjälper inte detta kan föräldrarna alltid skicka in en insändare i lokaltidningen, vill det sig riktigt illa hänger rikspressen på. Det är ju så ytterst sällan skolan kan försvara sig, bl.a. beroende på all sekretesslagstiftning.
Ett annat problem är att begreppet demokrati har missbrukats och missförståtts i den svenska skolan. Demokrati är inte att elever som inte ens vet sitt eget bästa skall få styra en skola eller avgöra vad som skall läras in. Skoldemokrati handlar om att lyssna på barnen när de spontant framför sina åsikter, inte att eleverna skall få rösta bort klassrumsregler eller rösta om vad dagens gymnastiklektion skall innehålla.
Ännu ett problem är att skolan inte bara skall förmedla kunskaper och grundläggande hyfs och vett samt basala sociala kunskaper. Skolan har allt på sin agenda i dag. Uppstår något problem som riskerar att dra med sig kostnader för kommunen läggs det i stället på skolan och lärarna som ju redan har sin lön, och därmed kommer både kommuner och samhället undan alla kostnader. Detta samtidigt som politikerna kan peka på att de verkligen gjort något, de har ju beordrat skolan att ta hand om problemet.
Göran Perssons kommunalisering bär inte skulden till alla dessa problem, däremot har kommunaliseringen förvärrat alla dessa problem. En rektor som inte känner vart vinden blåser kan lätt avsättas av kommunledningen. Det krävs ett grundligt paradigmskifte inom den svenska skolan. I annat fall lär vi få se fler skolor där det slutar på samma sätt som i den omtalade ”Värner Rydén-skolan”.
Länk SvD
2 kommentarer:
Appropå elevinflytande så skulle jag vilja poängtera att när det kommer till idrott, säg åk 6 och uppåt bör eleverna få samverka till en önskvärd sammansättning av sitt schema. Detta fick vi göra minns jag och det var väldigt uppskattat. Det spelar som bekant ingen roll för skolverket om vi har handboll eller innebandy oftare än tex badminton och basket... /torgny
Nä, det kan så vara ;-)
Skicka en kommentar