Skall vi rasera vårt land för att undvika "diskriminering"?

Doktoranden Mosa Sayed har i sin doktorsavhandling propagerat för att sharialagar skall införas i vårt land för de som så vill detta. Motiveringen till denna grundlagsändring skall vara hänsyn till att vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en mycket bra och genomtänkt artikel om Sayeds doktorsavhandling. Så här skriver hon bl.a. i sin artikel.

En ny doktorsavhandling propagerar för att sharialagar ska kunna tillämpas vid arvsskiften i Sverige om den döde antas önskat detta. Detta motiveras med att hänsyn bör tas till mångkulturen,

Nu kommer det alltså krav på ändrad lagstiftning med hänsyn till islam och det mångkulturella samhället. Det är precis, exakt vad vi som var emot det mångkulturella samhället befarat och varnat för. När vi varnat för dessa krav har vi kallats för islamofober och xenofober, tydligen så led vi inte av någon fobi trots allt. Låt oss påminna oss om att det mångkulturella samhället införts i vårt land utan folkligt stöd. Våra politiker har aldrig frågat folket vad det tycker om att ändra samhället i mångkulturell riktning. Om våra politiker skulle genomföra en lagändring i denna riktning representerar inte de längre det svenska folket, ens formellt. Vidare i artikel så står det så här.

På det moraliska planet måste man fråga sig varför ett samhälle som garanterar alla individer lika fri- och rättigheter, borde se det som önskvärt att övergå till ett samhälle där vissa grupper av individer inte längre har samma rättigheter som andra. För vem är detta en positiv utveckling? 

För de troende muslimerna, skulle Sayed svara. Men varför skulle ett sekulärt samhälle som menar sig värna individens frihet och medborgarnas jämlikhet tillgodose religiösa gruppers önskan om särlagstiftning? Därför att annars diskriminerar vi mot dem, deras tro och kultur, blir svaret. Det är den multikulturalistiska argumentationen i ett nötskal – kulturer har rättigheter, inte individer.

Vi skulle alltså, också enligt Demirbag-Sten, gå från ett samhälle med en gemensam lagstiftning till ett samhälle med särlagstiftning. Med en sådan politik skulle sönderfallet i vårt samhälle, som redan börjat, fortskrida med stormsteg. Vi skulle naturligtvis inte diskriminera någon grupp bara för att vi inte inför särlagstiftning. Alla som väljer att bosätta sig här får godta vår lagstiftning, hur svårt kan det vara? Precis alla förstår detta, möjligen med undantag av några politiker i vårt land. Alla har samma rättigheter och samma skyldigheter i vårt land, eller skall ha det i alla fall. Inga hänsyn skall tagas till speciella religiösa eller etniska grupper.

Bara att kraven framförs, i detta fall i form av en doktorsavhandling, är ett allvarligt varningstecken. Om inte ett parti som just nu befinner sig utanför riksdagen, men knackar på riksdagens port, skulle skrämma våra riksdagspartier så vet vi inte hur långt vi skulle gått med särlagstiftning och hur dessa krav skulle tagas emot. Tyvärr kan vi inte längre lita på våra politiker och deras sunda förnuft, vi litar mer på att hot om tappade röster (till ett speciellt parti) får dem att besinna sig en smula.

Länk SvD