Märklig artikel i SvD

I en artikel i dagens SvD så nämns ett uppslagsverk som "högerextremt", hela uppslagsverket sägs vara kopierat från Wikipedia. Enligt SvD så har Linköpingspolisen startat en förundersökning om sidan bryter mot PUL, lagen om personuppgifter. Det låter redan som om personerna bakom hemsidan inte kommer att åtalas, polisen har skyndsamt lämnat ärendet till JK, ett klokt beslut, skulle jag också göra som polismästare.

Nåväl, det märkliga, för att återknyta till rubriken, är att SvD inte nämner uppslagsverket vid namn, SvD talar hela tiden om "det högerextrema uppslagsverket", utan att en enda gång nämna uppslagsverkets namn, varför undrar jag? Är de rädda för att en god Socialdemokrat skall snubbla in på hemsidan och som genom ett trollslag omvändas till en högerextrem våldsverkare?

Nåväl, jag har ingen aning om ifall hemsidan är högerextrem eller vad den är, jag har aldrig nyttjat den, men namnet är i alla fall "Metapedia" och jag är så oförskämd så jag lämnar en länk här.

Förövrigt så har även artiklar i Wikipedia som handlar om samhälle och sociologi börjat bli alltmer politiserade (inget som SvD tar upp naturligtvis). Om vi tar en artikel om ordet Oikofobi så märks det mycket klart. Oikofobi betyder rädsla för den egna kulturen, de egna traditionerna och det hemvana. Läser vi i Wikipedia om ordet så finns det tillägget "Användare av termen oikofobi i Sverige använder den gärna om vad de upplever som urspårad mångkulturalism".

Hör det hemma i en objektiv förklaring av ett ord? Kontrollerar vi ordet Xenofobi så finns inga sådana kommentarer alls, där borde det i logikens namn stå
"Användare av termen xenofobi i Sverige använder den gärna om vad de upplever som "främlingsfientligt".

Andra bloggar om: Politisk korrekthet, Samhälle

DN om mobbning

Nu ger sig tidningen DN plötsligt in i mobbningsdebatten, inget välkommet inhopp kan vi konstatera. In en stort uppslagen artikel kritiseras den s.k. Farstametoden för att den bryter mot Stockholms läroplan. Skolborgarrådet uttalar sig i frågan,

- Det är bedrövligt. Skolan äger inte barnen och föräldrarna har rätt att få veta vad som händer med barnen, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp).

Det är bara det att Farstametoden är den enda metod som visat sig effektiv. När föräldrar till mobbade barn blir kontaktade så ringer de i många fall till mobbarnas föräldrar och förstör omgående allt effektivt mobbingarbete på skolan. Detta har hänt gång efter gång, massvis med barn blir mobbade i onödan eftersom föräldrar har tagit kontakt med varandra innan skolan har hunnit haft samtal med mobbarna. Det som händer är att föräldrar till dem som anklagas för mobbning tar sina barn i försvar innan ett effektivt samtal har hunnit skett på skolan, det omöjliggör allt verkningsfullt arbete på skolan som sedan får stå med hela ansvaret, och som i dagens DN, får stå med hundhuvudet. Enligt Farstamodellen så blir samtliga föräldrar kontaktade dagen EFTER att samtal skett, alltså en fördröjning på något dygn, det är alltså detta som skolborgarrådet Lotta Edholm tycker är bedrövligt. Det är ytterst olyckligt att människor får bre ut sig i rikets medier utan att ha tillräcklig sakkunskap i de frågor de så villigt uttalar sig om. Vidare på DN,

Barn- och elevombudet Lars Arrhenius tycker också hemlighållandet är fel.

- Enligt lagen måste skolorna förhindra fortsatta kränkningar. Att föräldrarna informeras ser jag som en förutsättning för att det ska lyckas, säger han.

Godnatt jord! Hur idiotiskt får man uttala sig egentligen. Föräldrarna informeras EFTER att samtal med mobbarna skett, vilket skall ske så fort som möjligt. En förutsättning för allt meningsfullt mobbningsarbete är just att föräldrarna INTE informeras innan dessa samtal har skett. DN är en riktig skittidning, varför kan de för en gångs skull inte prata med någon som har lite sakkunskap?

Andra bloggar om: Skola, Samhälle

Sverigedemokraterna granskas

I kväll onsdag kl. 21.00 så gick ett program av Karin Swärd och Phil Poysti. I början av programmet fick vi se väldigt mycket marscher, trummor och svenska flaggan, symboliken gick inte att ta miste på, tankarna skulle gå till ett parti på trettio och förtitalet som hade en löjlig mustasch och skrikig stämma.

Tonen i programmet var sådan att allt gjordes med en speciell vinkling, som exempel kan nämnas att SD anklagades i programmet för att t.ex. ha gjort "hätska påhopp" på de etablerade partierna i de olika kommunalfullmäktige de sitter i runt om i landet. Själva anklagelsen är absurd då SD fått utså en ocean av "hätska påhopp" från de etablerade partierna, dessutom visades som exempel en ytterst timid Roger Hedlund som följde formalia och hövligt tonläge till punkt och pricka.

Nu skall det sägas att alla Sverigedemokrater inte gjorde riktigt lyckade prestationer i programmet, TV-redaktionen gjorde väl sitt "bästa" för att klippa och klistra dessutom, men Jimmie Åkesson och Jonas Åkerlund gjorde mycket solida intervjuer. Man kan gissa att TV-redaktionen ändå gjort sitt yttersta för att plocka fram det sämsta även hos dessa personer, ändå så lyckades både Åkesson och Åkerlund göra ett mycket gott intryck.

Stor affär gjordes av Roger Hedlunds kriminella förflutna, nu kom det fram att det var minst 8 år gamla brott, som dessutom inte var speciellt grova.

Skall SD verkligen ta sig in i riksdagen och skörda ytterligare framgångar tror jag att de måste satsa en del på mediaträning. Vårt samhälle ser ut som så att de flesta väljare vinns genom våra rikstäckande medier, det är där de stora väljarklippen kan göras inför ett val. Dessutom har SD media emot sig, de försöker göra allt för att SD skall framstå i så dålig dager som möjligt, ett nödvändigt motdrag, ett bland andra, är att låta dem som riskerar hamna i en intervjusituation genomgå en effektiv mediaträning.

Andra bloggar om: Media, Samhälle

Svar från Barnombudsmannen

I mitten på januari skrev jag en artikel angående att BO kraftigt kritiserat Gustav Adolf-skolan i Helsingborg som infört regeln att alla skolbarn skall prata svenska i skolan. Denna regel infördes därför att barn på skolan blev kränkta på främmande språk samt att lärarna hade svårt att ingripa då de ju inte förstod språket. Jag efterlyste förslag från BO vad skolan skulle göra i stället för att införa förbud mot främmande språk, någon åtgärd måste ju skolan komma med. Jag reagerade också på att barn sannolikt blev betydligt mer kränkta av andra elever, än vad vissa barn blev av detta "främmande språkförbud". Nu har jag fått svar av BO och det ser ut så här.

"Dnr. 4.1:0110/07

Hej Robsten!

Tack för dina synpunkter. 

Barnombudsmannen arbetar för barns rättigheter i samhället
på ett generellt plan utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) samt driver på och bevakar efterlevnaden av barnkonventionen. 

Det införda språkförbudet under hela skoldagen i en skola i Landskrona har väckt en stor debatt.
Gustav Adolf skolan har ändrat sin regel kring språkförbudet men diskussionerna i samhället pågår fortfarande.
Det är viktigt att ständigt diskutera barnets rättigheter.

Enligt barnkonventionen ska alla barn som vistas i ett land ha de rättigheter som
barnkonventionen ger. Det gäller även för barn som exempelvis inte är svenska medborgare.
Barnkonventionen medför alltså att alla barn har rätt till utbildning i Sverige oavsett
vilken nationalitet de tillhör eller vilket språk de talar.

Det är oacceptabelt att barn och unga utsätts för kränkande behandling.
Rätten att inte utsättas för mobbning eller kränkande behandling gäller
oavsett vilken nationalitet barnet tillhör eller vilket språk barnet talar. 

Barnombudsmannen vill framhålla att det ska finnas ordningsregler
på varje skola och att det är rektor som
ansvarar för dessa. De lokala ordningsreglerna måste bygga på elevernas, men
även de vuxnas, uppfattning om vad som bör gälla och samtidigt
ha en bred förankring bland elever och personal.
Reglerna ska vara levande dokument som är möjliga att efterleva.
Ordningsreglerna är ett sätt att tydliggöra vad elever och lärare har att förhålla sig till.
De visar även vad som är tillåtet för lärare och annan personal i skolan att
göra när tryggheten och arbetsron inte kan upprätthållas.
Det är därför viktigt att både lärare och elever följer de ordningsregler som skolan har satt upp.
Att elever och personal känner till reglerna är ett sätt att garantera elevernas trygghet.
Det måste framgå att rektor har ett ansvar för att informera elever och personal om vilka bestämmelser som finns. 

Ett förbud mot att tala något annat språk än svenska under skoldagen kan som ordningsregel
vara svår att efterleva och det kan upplevas som kränkande.
Under lektionstid kan man ha regler som säger att man ska tala ett visst språk. Det ska vara möjligt att kräva
engelska på engelska lektioner och svenska på svenska lektioner. Men vid sidan av lektionstid kan det vara problematiskt.
Modersmålet är viktigt för att kunna lära sig nya språk. Att garantera eleverna trygghet och arbetsro i skolan
är givetvis av yttersta vikt och reglerna för detta måste vara tydliga och visa vad som är accepterat
beteende och vad som inte är det. Barnkonventionen medför att undervisningen för ett barn ska vara
balanserad på så sätt att undervisningen ska fästa lika stor vikt vid de värden som till exempel Sverige representerar
som vid de värden som andra stater eller kulturer står för.
Undervisningen ska tillerkänna att alla människor och alla kulturer har lika värde.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har beslutat att tillsammans granska skolans likabehandlingsarbete
utifrån lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. De har skickat ett brev till Landskrona kommun som finns på
www.do.se  och på www.jamo.se .

Barnombudsmannen kommer att naturligtvis att följa ärendet. Vi avvaktar framför allt DO:s bedömning.

Med vänlig hälsning

Lena Nyberg

Barnombudsman"

Jag kan hålla med om att regeln är svår för lärarna att upprätthålla, på lång sikt kanske omöjlig.
Men som kortsiktig akutåtgärd duger den. Sedan verkar DO mer angelägen om att lärarna följer uppsatta regler än att barnen gör det,
nu är det så att det stora problemet är faktiskt inte att lärare bryter mot gällande regler, utan att vissa elever gör det.
Sedan påpekar BO att alla barn har rätt till utbildning i Sverige, oavsett vilket språk de talar, enligt barnkonventionen.
Det verkar vara högt ställda krav i denna barnkonvention, enligt samma konvention så gissar jag att barnen helst skall slippa bli kränkta, även på främmande språk.

Andra bloggar om: Immigration, Skolan

Ingen utvisning efter grova brott

I dagens EKO läser jag med förfäran att Hovrätten rivit upp ett utvisningsbeslut som Tingsrätten fastställde av en utländsk medborgare som begått en rad mycket grova brott, orsaken är att regeringen 2004 ändrade i utlänningslagen, ändringen innebär att större hänsyn skall tas till om den dömde har barn i Sverige.

Den nu dömde har begått brott såsom våldtäkt, misshandel och grova narkotikabrott. Enligt Hovrätten så skall alltså ingen utvisning efter avtjänat straff ske beroende på att den dömde har fem minderåriga barn. Åklagaren Gunnar Stetler har vänt sig till riksåklagaren som för bedöma om detta fall skall prövas i högsta domstolen. Stetler anser att det samhälliga intresset väger tyngre i detta fall, än mannens fem barn, om denna man slipper utvisning så innebär det i princip att ingen utländsk medborgare med barn i Sverige i framtiden behöver riskera utvisning längre, oavsett hur grova brott de gjort sig skyldig till.

Det är lätt att hålla med åklagaren, denna man kommer med stor sannolikhet att göra sig skyldig till nya grova lagöverträdelser, brott som kommer att drabba svenska medborgare mycket hårt. Hovrätten är i princip medskyldig till dessa framtida brott om denna dom står sig. Det är fullkomligt horribelt att utländska medborgare som gjort sig skyldig till dessa grova brott får stanna efter avtjänat straff. Sedan kan man fråga sig vad för föredöme denna man är för sina barn, han har för bövelen gjort sig skyldig till grova narkotikabrott, brott som sannolikt drabbar många ungdomar som befinner sig i riskzonen att börja missbruka droger. Frågan är varför han inte redan utvisas, sådana element är inte välkomna i vårt land, inte enligt mig i alla fall.

Andra bloggar om: Juridik, Samhälle

Hårdare tag inom skolan

I svensk skoldebatt så finns det huvudsakligen två läger, de som är för s.k. "hårdare tag" och de som vill ha en "mjuk linje". Ett parti som Folkpartiet har profilerat sig som ett parti som driver den hårda linjen, V och i viss mån Socialdemokraterna har profilerat sig som partier vilka driver den mjuka linjen. Vad innebär då en "hård" linje? Tar vi FP som fått stå modell för en sådan linje så vill de införa ordningsomdömen, öka lärarnas befogenheter att till exempel ingripa vid bråk. Så mycket mer går inte att utläsa ur deras program, de vill alltså öka lärarnas befogenheter och införa ordningsomdömen. Nu är lärarnas befogenheter hårt kringskurna i dagens skola, en lärare som gör minsta övertramp riskerar jobbet, emedan en elev kan göra oerhört mycket utan att det händer någonting. Skolan kan i dag inte ens flytta en omöjlig elev om inte föräldrarna ger sitt samtycke. Att ändra på detta beskrivs som att vilja införa "hårda tag". De allra flesta av jordens länder har redan "hårda tag" utan att det ses som speciellt hårt, här är Sverige återigen världsunikt, det hela avgörs ju av var man sätter referensramarna, vad som kallas "hårda tag" och vad som kan kallas flum.

Vidare står det i FP:s program

-För att locka fler ungdomar till läraryrket måste skolpolitiken läggas om. Framför allt måste den disciplinära situationen på landets skolor förbättras. Det är inte acceptabelt att lärarinnor blir kallade grova könsord i klassrummet. Lärarna måste också slippa många av de byråkratiska uppgifter som tillförts yrket under senare år. Lärarens huvuduppgift ska vara undervisning och de arbetsuppgifter som medföljer undervisningen, t ex förberedelse och utvärdering av elevernas resultat.

Hur stor del av Sveriges befolkning vill att lärarinnan i klassrummet skall kunna kallas vid grova könsord i klassrummet? En försvinnande liten minoritet, som dessutom inte är riktigt friska i huvudet. Märkligt nog är det "flum och feministvänstern" som står för den "mjuka linjen" inom skolpolitiken, en politik som möjliggjort att kvinnliga lärare blir kallade vid grova könsord i klassrummet, samtidigt förfasar de sig över att sådant kan hända och tar manliga maktstrukturer som inteckning för dessa händelser.

Den mjuka linjen har visat sig stå för elevdemokrati, prat i stället för bestraffningar, alla skall gå i vanlig klass, inga specialklasser, alla skall få komma till tals. En del av den mjuka linjens åtgärder är inte dåliga, en del bra åtgärder har vidtagits när olika klassråd kommit med förslag. Själv så är jag dock en smula pessimistisk, klassråd har tagit upp saker som snuskiga toaletter, de vill ha de åtgärdade så att de kan gå på dessa under skoltid, en högst rimlig begäran kan man tycka. Många gånger har dock ingen uppryckning skett, varför. Jo för att det är andra elever som snuskar ner dessa toaletter hela tiden, för att åtgärda detta på ett någotsånär långsiktigt sätt måste man införa mycket av det som förknippas med "den hårda linjen".

En kritik som den "mjuka sidans" förespråkare ofta framför är att de som vill ha hårda tag enbart åtgärdar symtomen inte de bakomliggande orsakerna till att elever beter sig oacceptabelt. Det är helt riktigt, de grundläggande orsakerna är ofta stökiga hemförhållanden och slapp uppfostran av föräldrar som inte orkar bära sitt föräldraansvar. Skolan KAN inte åtgärda dessa problem, det har aldrig varit meningen att skolan skall åtgärda dessa problem, ingen regering har gett några resurser för att skolan skall kunna ta tag i dessa problem. Vad skolan KAN göra är att bekämpa symtomen så inte andra elever drabbas alltför hårt av att någon elev i klassen har allvarliga problem i sin familj, även den utagerande eleven mår sannolikt bättre i det långa loppet av fasta ramar. Så i stället för att fokusera på skolan skulle dessa humanister, om de menar allvar med sin humanism fundera på vilka andra samhälliga institutioner som verkligen skulle kunna göra en insats vad gäller stökiga elevers grundproblematik. Än har vi dock inte hört någonting av detta från dessa grupper, det är hög tid att både bredda och fördjupa debatten om skolan om vi verkligen vill skapa en skola för alla.

Andra bloggar om: Skola, samhälle