Men se till och gör något åt dessa ligister någon gång!

Jag läser i SvD att AFA-aktivister fått tråkigt på nationaldagen och därför gett sig ut på gator och torg i Farsta. I brist på Sverigedemokrater, som ju kan vara svåra att identifiera, så har apejävlarna gett sig på raggare och skinnskallar. Dessa ligister har fått härja alldeles för länge alldeles för ostört. Låt oss vara ärliga, en del av dessa element är andra generationens invandrare, en hel del är också svenska ungdomar från övre medelklassen som aldrig betalt en krona i skatt och som förövrigt är födda med en guldsked i munnen. Det kanske är därför de fått härja så länge och bryta mot svensk lag som de själva behagar.

En undersökning jag läste förkunnade att dessa små ligistyngel kan gå vidare i sin karriär efter att ha misshandlat folk till höger och vänster under sin ungdomskarriär. Det är en förmån som inte skinnskallar eller andra grupperingar på högerkanten har. Kanske dessa små ligistyngel kan börja i sin pappas advokatbyrå efter att de spöat upp tillräckligt många människor med fel åsikt. Jag är innerligt trött på att dessa i grunden kriminella små ligistyngel kommer undan och sedan småvisslande kan göra karriär som om inget har hänt. Jag är innerligt trött på att de kan kasta gatsten på poliser och ändå få sympati från massmedia. Kanske är de söner till en och annan chefredaktör, vad vet jag? Gör inte samhället något snart är det dags att börja slå tillbaka handgripligt mot dessa apejävlar. Måttet är snart rågat.

Länk SvD

Nationaldagen

I dag firar vi nationaldagen, den svenska nationaldagen. Vi firar Sverige som nation och vad Sverige står för när det gäller kultur, traditioner, historia och alla svenska modeller som finns i de mest skiftande sammanhang. Vi firar det speciellt svenska. Vi firar arbetsmoralen, den svenska naturen, vår syn på natur och vilda djur. Vi firar vår syn på barn och dess uppfostran. Vi firar vår syn på kvinnan och jämlikhet mellan könen. Vi firar vår höga tro på kunskap och utbildning. Vi firar vår skiftande och spännande historia. Vi firar det svenska vädret som väl måste vara unikt i världen. Vi firar fjällen, skogarna, sjöarna och Skånes böljande slätter. Vi firar våra årliga traditioner som alla har det gemensamt att de avslutas med en kraftfull nordisk fylla. Vi firar våra egenheter att förhandla och diskutera beslut i all evighet. Ja, vi firar allt det som kan betecknas som svensk. Vi firar summan av våra traditioner, vår historia och vår syn på individer och samhället.

Det vi inte firar är den speciella svenska politiska korrektheten. Niel Young sjunger ”America is beautiful, but it has an ugly side.” Samma sak kan vi nog sjunga om Sverige, och när vi då talar om ”ugly side” så menar vi den politiska korrektheten. Låt oss göra något åt den skönhetsfläcken.

Slår vi dessutom Danmark i fotboll denna dag så är det ingen tvekan om vilken nation som är pärlan i kronan bland Tellus nationer.

Länk DN

Länk SvD

Partiledardebatt TV2 – några snabba reflexioner

Ja, så här direkt efter partiledardebatten vill jag enbart komma med några snabba reflexioner. Några partier är just nu i EUP-valrörelsen bättre än de varit på många år, andra partier gör sämre ifrån sig. Det kan bero på att det ju är helt andra personer som står för debatten för de olika partierna än i riksdagsvalen. Det kan också bero på andra orsaker.

Ulvskog för Socialdemokraterna förvånade mig med en bättre insats i debatten än jag väntat mig. I arbetsmarknadspolitiska frågor står hon förmodligen närmare min systemkritiska ståndpunkt än Alliansblocket, det kom fram ganska tydligt under debatten. Förmodligen gjorde Ulvskog någon av sin bästa debatt under hela hennes karriär. Hon har erfarenhet och hundratals timmar mediaträning, denna kväll gav det resultat.

Sören Wibe för Junilistan gjorde enligt mig ett mycket bra intryck. Nu minns man plötsligt varför Junilistan fick 14 procent av väljarstödet vid förra valet. Han kritiserade samtliga riksdagspartier på ett adekvat sätt enligt mig. Han lyfte fram frågor som de andra debattörerna helst skulle vilja slippa att ta i. Han var rentav en smula systemkritisk.

Vänsterpartiets representant, Eva-Britt Svensson gjorde ingen höjdarinsats och kom inte upp till vissa andra debattörers höjder. Dock skall i ärlighetens namn sägas att hon, ur ett vänsterperspektiv, inte på något sett gjorde bort sig. Hon appellerar förmodligen mer till den svenska väljarkåren än vad Ohly gör. Hon gör ett mer sympatiskt och förnuftigt intryck än den numera hårt sammanbitne Ohly, som mest visar upp ett ansikte lämpat att skrämma olydiga barn med.

Ella Bohlin gjorde bort sig totalt enligt mig. Hon har inte samma erfarenhet som de övriga rävarna och hon var definitivt inte TV-mässig. Ser hon sig själv i en inspelning av programmet kommer hon garanterat att gråta sig till söms. Det var ideligen bilder på Bohlin när hon sitter med nervöst uppsträckt finger på ett enerverande tonårsmässigt och överdrivet kvinnligt sätt. Dessutom började man spontant att titta på hennes hårt sammanpressade lår, hon såg väldigt kissnödig ut. Jag minns inget av det hon sade faktiskt, det jag minns är hennes eviga finger i luften och hennes hårt sammanpressade lår. Hon hinner nog växa till sig, hon är avgjort yngst av representanterna. Var inte TV-männen lite väl elaka mot den unga flickan förresten?

Ja, så denne Marit Paulsson då, inte min favorit bland politiker skall sägas. Jag avskyr hennes populistiska (i negativ mening) åsikter och är innerligt trött på hennes kärring-approach och hennes falska bondmaner. Tyvärr, ändå, i ärlighetens namn, hon gjorde mycket bra ifrån sig. Jag hatar att skriva det, men hon är TV-mässig, hon vet hur man gör intryck, hon vet när man skall passa, hon vet hur man skall uttrycka sig. Jag har nog underskattat denna plast-bondmora en aning, det får jag nog ändå erkänna.

Lena Ek Centerpartiet gjorde bra ifrån sig TV-mässigt och debattekniskt, utan tvivel. Jag håller inte med henne i hennes EU-vänliga politik och åsikter som förmodligen är direkt skadliga för Sverige som enskild nation och dess befolkning. Men hon för fram sina åsikter med pondus och en mycket stark röst.

Carl Schlyter (MP) är en spelevink jag aldrig skulle lägga min röst på, jag tror inte många andra heller lägger sin röst på denna kvicka estradör som försöker vara lite väl TV-mässig. Man anar en spelevink till elevkårsordförande bakom Schlyter, ett kvicksilver som gärna utmanar den distingerade rektorn på skolan, och t.o.m. får honom på fall med sin kvickhet. En rolig gamäng man gärna ser på en blöt fest, men som man aldrig skulle lägga sin viktiga röst på vid ett val utanför gymnasieskolan.

Gunnar Hökmark (m) fick mycket höga röster på SvD:s röstruta om hur bra insats de olika representanterna gjorde under debatten. Jag tror detta beror på den otroligt dåliga förmåga till objektivitet stora delar av befolkningen besitter. Är man moderat så röstar man på Hökmark oavsett hur han presterade under debatten. Det var ju inte riktigt frågan som SvD faktiskt ställde, vilket parti man sympatiserar med. Jag minns inget Hökmark sade under debatten.

Länk DN

Länk SvD

SVT:s valanalys – har de också en politisk agenda?

I går såg jag på Aktuellt, det handlade om det kommande EU-valet och småpartierna. Tvärt emot vad en del andra uttryckt tycker jag dessa partier utanför riksdagen ändå fått hygglig mediebevakning. Så fram till i går kväll var jag, efter förväntningarna, ganska nöjd.

I gårdagens Aktuellt framställdes Piratpartiet som den stora vinnaren och uppstickaren bland dessa partier utanför riksdagen. SD och Fi gavs nästintill inga chanser alls. Det stora tricket programmakarna gjorde var att klumpa ihop SD med Fi. SD fick i senaste valet 2,9 procent av rösterna från valmanskåren, Fi fick 0,8 procent. Det är en avsevärd skillnad. I opinionsmätningar har SD legat långt över de siffror Fi erhållit, ändå väljer programledaren att klumpa ihop dessa partier, som om de legat på samma nivå.

Man framhävde Piratpartiet som den stora raketen, samtidigt sade man att inför varje val så är det bara ett parti utanför riksdagens fina krets som kan göra sensation och ställa till med ett jordskred. Ordagrant sades det i programmet att det parti som blir ”uppstickaren” alltid ”sopar rent” och lämnar i princip inga röster kvar åt övriga ”uppstickarpartier”.

Det man, nästan övertydligt, ville få fram var att endast PP har en chans i det kommande valet. För det första så gör man sig skyldig till en alldeles uppenbar (och medveten) felkalkyl när man jämför ett fyra gånger så stort SD med Fi. Man bortser från de opinionsmätningar som visar förhållandevis höga väljarsiffror för SD. Man bortser också från att SD i princip alltid ligger lågt i opinionsmätningar. Framförallt bortser man från att SD inte är något vanligt missnöjesparti utan är det enda partiet med socialkonservativa värderingar. Tycker man inte mångkultur är speciellt bra och vill man ha en mer konservativ politik så hoppar man inte över till ett annat parti från SD hur som helst, vilket man kan göra från en del andra missnöjespartier. Det finns djupa ideologiska skillnader mellan partier och människor som SVT i sina grunda, och som jag misstänker, medvetet felaktiga analyser, inte tar någon hänsyn till.

Jag tror svaret till det tendentiösa reportaget ligger i en annan välkänd effekt. I val till EU-parlamentet så kan många människor proteströsta och ”ta ut svängarna” i sitt röstande som de inte vågar i ett riksdagsval. Man vet naturligtvis att SD-sympatisörerna kommer att rösta enligt sin övertygelse och att SD kommer att göra ett bra val. Det man till varje pris vill förhindra är att proteströstarna lägger sin röst på SD och att det blir det stora jordskredet. Man vill styra över dessa proteströster, som kan bli väldigt många, till Piratpartiet i stället. Efter gårdagens Aktuellt är jag övertygad om att det är en medveten strategi av SVT. Gärna ett jordskred tänker de, men rätt sorts jordskred tack.

Journalistpartiet

På rikstidningarna har vi i åratal kunnat läsa epitet framför det politiska partiet Sverigedemokraterna. Varje gång partiet nämns har ett prefix sats framför partinamnet. Detta har samtidigt skett i flera rikstidningar, som dessutom använt samma prefix. Sverigedemokraterna är, om man läser partiprogrammet, ett fullt normalt demokratiskt parti. Det enda som skiljer dem från de nuvarande riksdagspartierna är politisk inkorrekthet samt ett annat ställningstagande i frågor som riksdagspartierna, ovanför huvudet på väljarna, kommit överens om. Det är övertydligt att journalisterna och tidningsredaktionerna alldeles på egen hand utsett sig själva till det politiska etablissemangets försvarare. Vem har annars gett dem detta uppdrag? Är det i enlighet med våra demokratiska spelregler att tidningar och journalister kan arbeta utefter en egen politisk agenda? Vem skall granska journalisterna och tidningarna?

Journalisten.se:s chefredaktör Helena Giertta, undrar varför det inte blev någon skandal av radioprogrammet Kalibers infiltration av SD. Hennes besvikelse är inte att ta miste på. Giertta undrar också varför ingen ställde Åkesson till svars. Jo han blev ställd till svars och bad omedelbart om ursäkt. Politiker som gör så brukar klara sig ganska bra. Det är politiker som ljuger och snirklar sig fram, likt Wanja Lundby-Wedin, som brukar åka dit. Så här skriver Giertta på Journalisten

Men då har jag heller inte hört någon ställa honom riktigt till svars för det som avslöjades av Kaliber. Programmet själv har inte kunnat göra det, eftersom partiledaren, enligt uppgift, slänger på telefonen så fort någon därifrån vill ställa frågor.

Så underligt att Åkesson slänger på luren när Kaliber ringer. De har använt dolda mikrofoner. De har ljugit. Medarbetare på Kaliber har blivit medlemmar och sagt att de är entusiastiska nya medlemmar, när de i själva verket var reportrar. Det är ingen medborgerlig plikt att svara på en journalists frågor, det gör man helt frivilligt. Dessutom får man ta konsekvenserna av sitt handlande. Har man ljugit och betett sig illa så kan det ju hända att de drabbade inte vill prata med en. Jag kan inte slå min granne på käften för att dagen efter ringa på och be att få låna lite kaffe. Det är alldeles tydligt att Giertta har en alldeles egen agenda som hon arbetar efter. Något som egentligen är förbehållet politiker och inte journalister. I alla fall inte journalister som skall vara oberoende. Vidare skriver Giertta så här.

Det senaste exemplet ligger utanför journalistiken och handlar om konstnären Anna Odell. Hon försökte säga något viktigt om sina erfarenheter av psykvården. Men hela debatten kom att handla om hennes metod. Varför?

Hela svenska folket vet varför. Därför att Odell också ljög och utnyttjade vården på ett sätt som strider mot både moral och lagen. Jag vet inte i vilket hem Giertta uppfostrades i. Men det verkar som att hon inte riktigt besitter vanlig svensk moralkodex. Det är inte ok att ljuga Giertta. När det gäller användandet av dolda mikrofoner skriver Giertta så här.

Ändå är det ibland förmodligen enda möjligheten att få fram vissa sanningar, som om vad Sverigedemokraterna egentligen tycker. En av reportrarna som arbetade under cover menade att det var värt allt det jobbiga för att det var för ett bra syfte.

Ett bra syfte? Vilket syfte då? Att påverka hur folk röstar i detta land? Att säkerställa det politiska etablissemangets fortsatta oinskränkta maktinnehav så att inga uppstickare påverkar den så omsorgsfullt uppbyggda politiska korrektheten? Varför bildar ni journalister inte ett eget politiskt parti och rakryggat för fram era åsikter? Vi är rätt många som är innerligt trötta på er smutsiga journalistik. Är det någon som nödtorftigt döljer vad man egentligen tycker så är det ni journalister. Ni bedriver partipolitik genom journalistik. Det var INTE meningen med varken vår demokrati eller pressfrihet.


Länk Journalisten.se

Ny skollag

Björklund och Nyamko Sabuni offentliggör delar av den nya skollag som skall på remiss i sommar. En hel del intressanta detaljer offentliggörs nu av Björklund och Sabuni. Rättan för föräldrar att befria sina barn från simundervisning och religionskunskap skall försvinna. Det är även vanligt att föräldrar ”befriar” sina barn från ämnet ”sex och samlevnad”. Att Sveriges politiker tillåtit dessa undantag från en obligatorisk undervisning så länge är en skandal och ett underbetyg av våra rikspolitiker från båda blocken. Både borgerliga och vänsterpartier har suttit i regeringsställning utan att ha gjort ett skvatt åt detta märkliga förhållande. Samtidigt måste ju Björklund och Sabuni upprepa det obligatoriska mantrat. Så här skriver de.

Invandringen är en tillgång för Sverige. Mångfalden berikar vårt samhälle och utan invandrare skulle vårt land aldrig ha blivit en framgångsrik industri- och välfärdsnation.

Självklart har invandringen av t.ex. valloner betytt mycket för vårt land. Vallonerna lärde oss hantera järn på ett bättre sätt och bidrog till vår utveckling. Men denna invandring har ju inget alls att göra med den oansvariga immigration vi ägnat oss åt sedan 1975. Vallonerna kom till vårt land för att det fanns arbete åt dem, de var eftertraktade och fick ett högt anseende i vårt samhälle. Ett visst in och utflöde av människor i en öppen nation är också naturligt. Men den vansinniga politik som svenska regeringar fört vad gäller immigrationen på senare tid, har inget med detta att göra. Jag hävdar att stadsdelar som Rosengård, Hammarkullen, Ronna och Fittja inte berikar vårt land, tvärtom. Vidare skriver skribenterna så här.

För att kontrollera döttrarna vill vissa föräldrar att de inte deltar i vissa inslag i skolan, till exempel undervisningen i idrott, simning eller sex och samlevnad. De får kanske inte följa med på klassresor och klassfester. Flickors liv kan vara hårt kontrollerade och överträdelser av familjens regler kan leda till sanktioner i form av hårdare restriktioner, hot och i värsta fall våld.

Ja, alla tycker ju att det är fullständigt oacceptabelt, det blir sannolikt ingen debatt om det olämpliga i denna ”befrielse” av vissa skolämnen. Men hur har den kunnat fortgå så länge? Jag menar att det är en skandal att våra politiker inte tagit tag i frågan tidigare. Dessutom är i alla fall jag lite förvånad att hela 10 procent av dem som deltog i undersökning var utsatt för denna ”befrielse”. Vidare skriver författarna så här i artikeln.

Studierna visar att problemet med hedersförtryck kan vara större än vad som framgått tidigare. Effekterna för de barn som drabbas vet vi dessvärre redan en hel del om. I sin yttersta form är förtrycket ett direkt hot mot barnets liv, men även om det inte tar sig så dramatiska uttryck så kränker det nästan alltid barnets fundamentala rättigheter.

Studierna visade det vi alla redan visste naturligtvis. Vad jag inte kan förstå är varför man väljer att flytta till ett land som Sverige om man nu har en sådan stark hederskultur. Det är våra politiker som skapat problemet från början då de implicit tillåtit denna hederskultur. Var det från början solklart att detta inte accepterades skulle några välja att inte flytta hit, andra skulle förmodligen överväga att överge sin hederskultur. Det står vidare i artikeln.

Problemet med omfattande befrielse från annars obligatorisk skolundervisning belyser tydligt konflikten mellan å ena sidan föräldrars rätt att ta ansvaret för sina barns uppfostran och å andra sidan barnens rätt till en allsidig skolundervisning. Vi menar att samhället i sådana konflikter i första hand måste se till barnens rätt. Det finns ett skäl till att grundskolan är obligatorisk. Vi anser i Sverige att alla barn och ungdomar har rätt till de kunskaper som grundskolan ska ge, oavsett om föräldrarna gillar det eller ej.

Här måste vi ändå ge en eloge till författarna för viss tydlighet i frågan. Samhället skall självklart se till barnens rätt. Vi har vandrat lång så lång väg från förnuftets själklara stig att vi återigen måste poängtera rena självklarheter. Det är själva vitsen med vår obligatoriska skola, med våra lagar och förordningar, att tillgodose barnens rätt. Det stora problemet kommer väl att bli de religiösa friskolorna. Jag tror inte att de kommer att följa den nya skollagen helt enkelt. Återstår att se vad Björklund kommer att göra åt det (Sabuni kan vi glömma i detta sammanhang). Socialdemokraterna under Sahlin, saknar fullständigt trovärdighet i dessa frågor. Det skulle vara spännande att se vad Björklund kan åstadkomma om han fick ytterliga fyra år på sig att styra upp den svenska skolan, kanske tillsammans med ett stödparti utanför de gängse blocken.

Länk DN

UPPDATERING:

Föga förvånande så är MP och V starkt emot det nya lagförslaget. De vill i stället ha riktlinjer från Skolverket. Frågan är om inte sådana riktlinjer redan finns i dag. Vi kan konstatera att de inte fungerar helt enkelt. Socialdemokraterna är ovanligt försiktiga i sina uttalanden. Kan vi gissa att de sitter och gör taktiska överväganden?

Länk SvD