Den svenska EU-avgiften kan komma att höjas med 10 miljarder

Erik Almqvist fick inget vettigt svar från Lena Ek under den utfrågning som ägde rum under onsdagen i plenisalen. Almqvist ställde frågan om regeringen kommer lägga in sitt veto mot den avgiftshöjning som EU aviserat för Sveriges del på 10 miljarder kronor om året. Ek svarade på en massa typiska frågor från en mellanstadieklass, men inte på Almqvists direkta fråga.

Utan att skryta kan vi säga att denna blogg var först med uppgiften om den aviserade avgiftshöjningen. Nu verkar det tyvärr, av Ek:s svar att döma, som om denna höjning också blir av. Hur svårt är det egentligen för regeringen att lägga in sitt veto?

Förstår du vad vi säger Reinfeldt?

Statsminister Fredrik Reinfeldt bevistade Stockholms universitet och höll enligt SvD ett anförande för, får vi förmoda, hänförda studenter. Artikeln är något kortfattad om formerna för anförandet, om övrigt innehåll och hur det gick till när en av studenterna tydligen ställde en fråga om partiet på allas läppar, Sverigedemokraterna. Förmodligen gavs som brukligt är, tillfälle till frågor efter anförandet och det var då Reinfeldt fick tillfälle att torgföra sina åsikter om SD, en chans han inte missade.

Att denna enkla fråga från en student renderar en artikel i en av våra rikstidningar, där ämnet för anförandet över huvudtaget inte nämns säger något om vad den senaste tidens opinionsmätningar inneburit för det mediala Sverige. På frågan om SD är vågmästare från en av, förmodar vi, mindre briljant student svarade Reinfeldt så här.

Vi har på alla sätt argumenterat mot och konfronterat Sverigedemokraterna, det är ett av de svåraste problem som finns att hantera, har de kommit in i ett parlament är de svåra att få ut.

Precis, det är betydligt lättare att få ut oönskade partier i diktaturer. Där kan man kalla in någon milis eller paramilitär grupp som genast ordnar ett sådant irriterande problem som att något parti har fräckheten att bryta den politiska konsensus som enligt överrenskommelse skall gälla. Att moderaterna har konfronterat Sverigedemokraterna "på alla sätt" kan stämma, om det nu inte är SD som konfronterat Moderaterna. Självklart är det ett svårt problem om människor ute i verkligheten inte fattar storheten i den politik man så noga utmejslat i sin ombonade villa i Täby. Vidare beskriver Reinfeldt den del av valmanskåren som inte förstått storheten i vårt mångkulturella projekt så här.

De lyssnar på djungeltrummorna på internet, där finns de enkla svaren, rätt gapigt framförda, där görs jobbet. Det är där SD hämtar sin näring och driver sin verkliga politik.

 

Djungeltrummorna? Ähum...själv tycker jag nog liknelsen är mindre lyckad av Reinfeldt. Dessutom känner jag mig kränkt. Det är en hemsida som just denna Reinfeldt beskriver som en "djungeltrumma". Själv betecknar sig Reinfeldt som höjden av politisk briljans och abstrakt tänkande självklart. Tyvärr har Reinfeldt inte lyckats förklara storheten i vår immigrationspolitik eller i den mångkulturella visionen. Det kan ju bero på att en simpel tjänsteman som undertecknad har svårt att hänga med i det stora och överlägsna tänkande som en statsman som Reinfeldt ägnar sig åt. Vi andra, som storögt och med gapande munnar försöker ta in de fantastiska visioner Reinfeldt torgför med sina rådjursögon, verkar mer befinna oss på samma nivå som statsministerns son, som förövrigt nog kommer att ha ett par frågor till far när han blir äldre. Vidare i Reinfeldts resonemang.

Det ni ser i riksdagen är en förfinad form i kostym, men budskapet finns på internet, där finns fotsoldaterna. Tar man in deras verklighetsbeskrivning ser man ett helt annat Sverige. Lyssnar man på det och inget annat får man en helt annan verklighetsbild och det gör att det är otroligt svårt för mig att nå fram.

Budskapet finns svart på vitt i de partiprogram som ligger lätt tillgängliga på internet. Det är självklart lättare att angripa kommentarerna på någon hemsida än det som står i partiprogrammen. Nu har vi yttrandefrihet och denna frihet utökades mer än vad som någonsin var meningen när vart samhälle blev uppkopplat.

Nu är det dock så att fler och fler verkar undra över vad våra regeringar håller på med, speciellt vad gäller vissa frågor som immigration och EU. Dessa personer har understundom klen politisk skolning och bristande retorisk förmåga. Reinfeldt missar inte ett tillfälle att visa sitt förakt för denna undervegetation av gräsrötter. Även undertecknad kan ju ibland tycka att både språk och politiska ställningstagande tar sig väl "folkliga" uttryck i kommentarsfälten, men att ge det som förklaring till det växande missnöje med den förda politiken är inget annat än en bluff.

På tal om "verklighetsbild" så är ju vi några som förtvivlat anklagat och påpekat att problemet är just Reinfeldts egen verklighetsbild, som skiljer sig monumentalt från den bild vi andra har av vår samtid. Här tror jag faktiskt att Reinfeldt närmat sig pudelns kärna, fast inverterat. Det är Reinfeldt och hans gelikars verklighetsbild som är huvudproblemet. Vidare säger Reinfeldt så här.

Det går, enligt statsministern, inte att lösa något genom att prata eller samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Rätt igen. Vissa problem går inte att lösa varken genom att pratat eller driva politiska spel, man måste ändra sin politik och fatta obekväma beslut. Till sist tar vi med detta, även om vi kunde dekonstruera vartenda ord Reinfeldt fällt under sitt besök på Stockholms universitet.

De finns bara där för att betona det negativa, för att peka finger och driva upp vi och dom-tänkande.[…]
SD är det ”svenska svaret på att tänka ilska och aggressivitet” […]
SD är ett parti som över huvud taget inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.

Gräv där du står lyder ett gammalt ordspråk. Om Reinfeldt verkligen vill motverka ett ”vi och dom-tänkande” kunde han kanske börja där han själv står, i riksdagen.

Reinfeldt låter påfallande ilsken och aggressiv så fort Sverigedemokraterna kommer på tal. Kanske menar statministern att han själv tänker aggressivt och ilsket så fort SD kommer på tal, och därför ger skulden för detta på själva föremålet för hans ilska.

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Låt oss lyfta blicken och skåda ut över vår samtid. En dominerande syn är bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rosengård. En förlamande arbetslöshet och utanförskap härskar i samma stadsdel. Samma sak som i Rosengård gäller Hammarkullen, Ronna, Hovsjö, Fittja, Alby, Rinkeby och i många, många andra stadsdelar. När vi lyfter blicken ser vi bilbränder och brinnande skolor, vi ser en omfattande skadegörelse av våra allmänna samhällsfunktioner. Vi ser en ökande trend mot våldsbrott och våldtäkter. Trenderna är tydliga, oavsett vilka folkgrupper eller som står bakom dessa företeelser. Förmodligen finns tendenser till förfall inom samtliga grupper i vårt samhälle i varierande grad, även den helyllesvenska. 
    
”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi ser en tokprivatisering av våra allmänna kommunikationer som gör att ingen tar ett helhetsansvar för t.ex. underhållet. Pendeltågstrafiken står allt som oftast stilla under rusningstrafik, också beroende på en gammal utsliten vagnspark. Vi ser en tokprivatisering av vården, som går ut över våra gamla som i sin krafts dagar byggde upp det samhälle vi lever i nu. Vi ser en privatisering av vårt skolsystem där skattebetalarnas pengar förs utomland, i stället för att användas till undervisning av det släkte som en gång skall ta hand om oss när vi blir gamla. Med detta sagt vill vi inte kritisera alla former av privatisering. Det som fungerar för brukarna bygger upp vårt samhälle och gör det bättre, och tvärtom för de privatiseringar som inte fungerar självklart.

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi ser ökade skarpa krav från EU att öka vår avgift till projektet med 10 miljarder kronor per år. Vi är redan nu det land som får minst tillbaka av den avgift vi betalar in till EU. Denna ojämnvikt blir alltså dramatiskt högre om regeringen inte lägger in sitt veto mot EU:s finansplan. De pengar vi skyfflar in till EU är pengar som skattebetalarna arbetat ihop för att vi skall ha en fungerande sjukvård, polis och äldrevård. 

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi har avvecklat, eller rivit ner, för att tala med Reinfeldts vokabulär, nästan hela vårt försvar. Vi har avvecklat detta för att ha råd med införandet av vårt mångkulturella samhälle och den alltmer betungande EU-avgiften.

Följer vi utvecklingen i tangentens riktning ser vi ett samhälle där de lite mer välbeställda bor i gated communities. Utanför dessa skyddade minisamhällen lever otrygghet och kriminalitet. Självklart finns en stor kader av billig arbetskraft där företag, skyddade bakom murar, kan välja och vraka bland billig arbetskraft. Våra samhälleliga institutioner har eroderat och vårt fordom så vackra land har sänkts ned i fattigdom och förtvivlan. I stället ser vi brinnande bilar, förfallna husfasader och rädda människor som skyndar fram över ett härjat och chanserat stadslandskap. Det är en bild som förskräcker och kanske aldrig blir sann, men utvecklingen pekar just åt det hållet.  

Nej Reinfeldt, du når varken mig eller mina grannar med ditt budskap. Fast å andra sidan misslyckas vi med att nå dig med vårt budskap. Jag skriver på ren svenska, utan att nyttja någon form av musikinstrument, lyssnar du Reinfeldt? Förstår du vad vi säger? Eller talar vi helt olika språk?      


Nej till hemundervisning och religiösa friskolor

Paulina Neuding skriver på SvD opinion att hemundervisning bör tillåtas, i alla fall om speciella skäl föreligger. Detta efter att Göteborg stad tillåtit några barn hemmahörande i den ortodoxa Chabadrörelsen att fullgöra sin skolplikt genom hemundervisning. Orsakerna som kammarrätten i Göteborg hänvisar till är risken för att barnen kan mobbas i en vanlig skola. Neuding svarar på detta enligt följande.

Det är synd att beslutet överhuvudtaget måste grundas på rädsla och risker, snarare än föräldrarnas vilja och förmåga att ge barnen en bra utbildning. Det har gjorts omfattande forskning kring hemskolning i USA, och erfarenheten därifrån visar att detta knappast är en rörelse för föräldrar som vill låsa in sina barn i källaren; hemundervisade elever är mer aktiva i föreningsliv än andra barn, och de får högre resultat än genomsnittet i offentliga skolor.

I dag kan vi inte ta föräldrars vilja att ge sina barn en bra utbildning för given. Det kan finnas andra skäl till att vilja bedriva hemundervisning, som att barnen inte skall beblandas med det svenska samhället t.ex. För tjugo år sedan var denna risk marginell till den grad att vi kunde utesluta den helt, i dag kan vi inte det. Framförallt har otaliga undersökningar visat på att skolans kanske viktigaste uppgift är att fostra barnen socialt, att lära dem samarbete och att kunna interagera med omgivningen. Hur väl går det ihop med hemundervisning? De skolbarn som klarar sig bäst i både livet och arbetslivet är inte de som får högsta betyg, utan de som får kanske lite lägre betyg, men tillägnar sig goda sociala kunskaper [Anita E Woolfolk, 1995, Educational psychology]. 

Erfarenheterna från USA är inte nödvändigtvis relevanta för dagens förhållande i Sverige. Neuding lämnar heller ingen källhänvisning, vilket hon i princip måste göra i ett sådant här fall för att uppgiften överhuvudtaget skall äga relevans. 

Om vi haft en annan samhällsutveckling och därmed ett annat mer homogent samhälle skulle jag inte heller då ha propagerat för hemundervisning, men möjligen hade vi kunnat slacka efter lite på lagstiftningen. I dagens splittrade samhälle borde vi snarast strama åt lagstiftningen för hemundervisning ytterligare.  Slutligen undrar jag vad det skall bli av barnen från Chabadrörelsen. Var skall de arbeta i framtiden? Hur skall de få sin högre utbildning? Eller är en karriär inom den egna rörelsen självklar och inget att diskutera? När det är frågan om böneutrop hänvisas det till religionsfriheten i vartannat andetag. När det är frågan om att uppväxande barn kanske skall få välja både sin karriär och tro själva, är det ingen som hänvisar till denna frihet.   

Samma problematik har vi när det gäller konfessionella friskolor. I ett modernt folkhem skulle det inte föreligga några större problem med dessa friskolor, nu däremot har vi problem. Vi har konfessionella friskolor där i princip alla vet att skollagen och läroplanerna inte följs. Frågan är bara hur och när dessa skall stängas, om vi skall följa våra skolparagrafer. Vi stiftar lagar för att de skall följas. Kräver vi inte att de följs kan vi lika gärna avskaffa dessa lagar helt. När det gäller våra konfessionella friskolor så är detta mer aktuellt än kanske inom något annat område.  

Ett talande exempel är att Abdirizak Waberi, moderat riksdagsledamot startat den konfessionella friskola som kanske rönt mest kritik av alla, Römosseskolan i Göteborg. Hur kan en riksdagsledamot starta och under en period driva en skola som rönt mest kritik från Skolinspektionen av alla landets skolor? Hur trovärdig är moderaternas skolpolitik efter att en i deras riksdagsgrupp själv startat det kanske värsta exemplet på en skola som totalt brister i respekt för de undervisningsregler vi har i detta land? 

Fler exempel på missförhållanden, även av kristna skolor, tas upp i denna motion av Richard Jomshof och Margareta Larsson. 

Även en del liberaler säger i dag att vi i detta land fullständigt misslyckats med integrationen av immigranter, vilket visar sig i bristande förankring på arbetsmarknaden. Om nu detta är förhållandet kan inte konfessionella friskolor, finansierade av Saudiarabien vara ett steg närmare en god integration. Överhuvudtaget är det förkastligt att en främmande stat, som på intet sätt utmärkt sig för jämställdhet och demokrati, finansierar friskolor i Sverige. Det borde vara oerhört mycket mer problematiskt att denna stat finansierar friskolor i vårt land, än att FOI säljer kommunikationsutrustning till samma land.