Valrörelsen går in i sin final och
stämningen är naturligt nog uppskruvad. Plötsligt vill politiker,
som haft all tid i världen att föra fram sina förslag innan,
skärpa straffen för olika brott och återinföra värnplikten
t.o.m. (FP). Det hör till en valrörelse att tonen och debattens
vokabulär skärps och skruvas upp. Vissa övertramp för god ton får
man nog också acceptera i en valrörelse, andra saker, som flitigt
förekommit i denna valrörelse bör inte förekomma någonsin. Vi
bokför ännu en mycket smutsig valrörelse där sociala regler och
t.o.m. regler grundläggande för vår demokrati, inte bara
åsidosätts utan nonchaleras helt, dessutom med medias goda minne.
Vi har sett hur en ung flicka från SDU
blir kallad saker vi inte ens vill upprepa på denna blogg. Detta
dessutom av de som säger sig vara humanismen och tolerans virtuoser.
Vi har sett hur SD:s valstugor blir
demolerade. Vi har sett hur valaffischer systematiskt demoleras.
Valaffischer har alltid demoleras (låt oss vara ärliga) men det har
aldrig skett med den systematik vi ser i denna valrörelse. Bäst att
lägga till, det gäller inte bara SD:s affischer, moderaterna har
blivit utsatt i nästan lika hög grad.
Vi har sett ett exempel
på ren misshandel av politiska orsaker när Jonas Anderson från
Linköping blev ganska gravt misshandlad för några dagar sedan.
Media har varit mycket njugg med att rapportera misshandeln. En grav
misshandel av rent politiska orsaker får alltså minimala rubriker
medan kommentarer skrivna på Avpixlat för flera år sedan blir
förstasidesstoff i flera dagar. Vad ger detta för signal?
Media tvekar inte heller att låta en
dedikerad lögnare komma till tals för att sänka trovärdigheten
hos ett visst parti. Dagens
Opinion låter Daniel Assai uttala sig om Åkessons karaktär så
här i valrörelsens slutskede. Ägnar inte undertecknad sig åt
förtal nu, vad har jag för bevis för lögnerna? Vi nöjer oss med
att konstatera det faktum att Assai signerar artikeln med titeln f.d.
Kanslichef, vilket han alltså aldrig varit.
Låt oss slutligen ta ett talande
exempel på medias och hela det politiska Sveriges dubbelmoral.
Företrädare för SD har fått avgå efter kommentarer på sociala
fora (kommentarer som jag självklart tar avstånd ifrån). Senast
var det Christoffer Dulny som avgick efter vissa kommentarer som
avslöjades för flera år sedan (bara det faktum att media sparar
uppgifter i flera år till valets slutskede måste ifrågasättas).
Kjell Bergqvist fick oemotsagd kalla sverigedemokrater för ”ett
jävla pack” tisdagen den 9e september i programmet Valet med Janne
& Belinda. Det är i princip ett grövre tillmäle än något av
de Dulny avslöjats med. I alla fall av de kommentarer som nämnts i
TV (har ej hunnit läsa artiklarna). Nu kanske någon tänker att
Bergqvist ändå är skådespelare och inte politiker. Detta håller
ju inte heller längre när Bergqvist faktiskt kampanjar för FI.
Hur skall vi tolka det faktum att
Bergqvist oemotsagd kan kalla medlemmarna för ett visst parti för
”jävla pack”. Är det tillåtet att kalla grupper av människor
för grova epitet, bara man gör det i direktsändning hos vår
Public Service? Hade Bergqvist blivit uthängd om han skrivit exakt
samma sak i en anonym kommentar? I vilket fall har vi nu satt en ny
nivå på vårt politiska samtal. Vi kan jämföra alla kommentarer
på sociala fora och alla andra uttalanden med det faktum att det
tydligen är OK att kalla partimedlemmar för ett parti för ”jävla
pack” i TV på bästa sändningstid. Det är ingen nivå jag är
stolt över eller gläds åt.
Vi går inte i valspurtens slutskede
och vi kan tyvärr konstatera att demokratin är en synnerligen tunn
fernissa i vårt samhälle. Speciellt de som säger sig företräda
humanism och ”antirasism” kan tydligen tillåta sig precis vad
som helst och använda sig av hur grova tillmälen hur som helst i
sin godhetskamp. Man kommer osökt att tänka på inkvisitionens
Spanien. Det var en tid med en dubbelmoral jag trodde vi för alltid
lämnat bakom oss.
