Rasisten finns i betraktarens öga

Jag var inne och läste lite på sidan "Nyheter 24". Jag möttes av ett massivt drev mot allt vad rasism heter. Sidan verkar vara en sann fyrbåk mot rasism och allehanda intolerans. Först läser jag att Anette Kullenberg förmodligen är rasist, detta för ett oförsiktigt uttalande om någon restaurang. Ett oförsiktigt uttalande innehållande ett enda felaktigt ord som författaren Bianca Meyer tolkar vidare till det absurdas yttersta gräns. Anette Kullenberg är alltså rasist p.g.a. ett oförsiktigt ord. Denne Kullenberg som är syster till superfeministen och supermångkulturalisten Claes Borgström och prästen Kerstin Vinterhed, samt moster till Stella Fare. Hårda bud! 


Även den gamle komikern John Cleese anklagas för rasism, här finns det mer att ta på. Så här har vår gode Cleese sagt i en intervju. 

Jag älskar att ha olika kulturer kring mig, men när moderkulturen upplöses, står man kvar och tänker: "Vad är det som pågår?"    

Samt 

London är inte den staden som jag kände som barn och jag blir ledsen av de ovälkomna utvecklingarna som framför allt varit ett resultat av en snabb massinvandring.

Självklart är det rasism om man inte gillar att den egna moderskulturen upplöses, även om man som Cleese, i övrigt gillar att ha olika kulturer kring sig. När Cleese sedan nämner det tabubelagda ordet "massinvandring" är saken klar och domen kan utdömas, androm till varnagel. 


Om någon enda människa tvivlar på Cleeses rasistiska och rentav nazistiska tendenser kan Nyheter 24, Expo, Aftonbladet, Expressen och andra balanserade och objektiva medier peka på denna film där Cleese oavsiktligt avslöjar sina nazistiska böjelser.

Länk Nyheter 24 Cleese

Länk Nyheter 24 Kullenberg

Lite statistik från bloggen

Jag tittade (för en gångs skull) på lite statistik från bloggen. Det är intressant att studera vilka sidor som visats och vilka artiklar som lästs. Läsarnas intresse borde ju ge en vägledning av vad som fångar människors intresse och vilka ämnen som är "heta", samtidigt visar det ju också vad som är mindre intressant. Så här ser statistiken ut för vilka sidor människor "klickat" fram. Värt att tänka på är att de allra flesta, inklusive undertecknad, läser artiklarna utan att klicka fram sidan. 

Det är inte konstigt att artikeln om Breivik är den mest klickade, det var ju ett nordiskt trauma. En gammal artikel om journalister och media är den näst mest klickade artikeln. Därefter kommer artiklar som jag själv glömt bort att jag skrev (några i mängden). Jag vet att bloggen nämnts i media några gånger och artiklarna kan ha legat högst vid dessa tillfällen. En artikel om Bjurwald finns med på listan vilket gläder mig. Vi tittar på vilka sidor som visats. 

Blacklist ligger i topp och skall så göra. Alla sverigedemokrater bör ju hålla sig ajour med denna lista om inte annat ;-). Det gläder mig att folkbildningssidan "Bruna rötter" ligger näst högst. Alla vet ju att partiernas "rötter" är viktigt dessa dagar, för journalister och politiker i alla fall. Att den chockerande läsningen av Söderqvist ligger i botten på denna lista tycker jag är synd. Att en journalist som fortfarande är anställd på en av Sveriges största tidningars kulturredaktion kan skriva något sådant är i sanning upprörande.    

Nyhetsvärdering

En spännande fråga är hur våra tidningar viktar sina nyheter. Vad tas med i tidningarnas nyhetssvep, vad sållas bort och vad anses som mindre viktigt. Frågan är ju viktig i ett demokratiskt perspektiv enligt alla bedömare. Rysslands demokrati har bl.a. kritiserats för sin bristande pressfrihet och alla påpekar den bristande pressfriheten i diktaturer. Frågan är ju också hur fria tidningar i västvärlden utnyttjar sin pressfrihet. Tittar vi på dagens nätupplaga av SvD så har de en försvarlig artikel om att en flicka, blott sju år gammal blev nekad att åka buss då bussbolaget övergivit kontanthanteringen (en åtgärd som tidigare närmast hyllats av våra rikstidningar), LÄNK.

När flickan, som saknade förköpt färdbevis, sträckte fram en tiokrona för att betala fick hon inte åka med, rapporterar SR Norrbotten.
- Hon började nästan snyfta, säger Julia Eklund, vittne till händelsen.

Det hela är självklart väldigt trakiskt. Själv hade jag resolut viftat in flickan, men busschauffören var väl av det nitiska slaget. Dock måste vi ställa oss frågan om detta är en nyhet på riksnivå. SvD fick möjligen blodad tand efter debaclet med den unga flickan som blev avkastad från tåget nyligen (där samtliga tidningar undanhöll uppgifter som talade emot flickan), men det går liksom inte hur många gånger som helst. Vad blir nästa steg? ”En pojke blott 6 år nekas äta sin frukost i skolbussen, pojken gick hungrig hela dagen.”

Sedan måste vi värdera denna nyhet mot det politiska våldet som flera SD:are blivit utsatt för senaste tiden. Jo, SvD har bl.a. nämnt den unga kvinnan som blev utsatt för mordbrand, detta i en ungefär lika omfattande artikel som om den snyftande flickan som inte fick åka buss till skolan. Jag har förgäves försökta hitta en artikel på SvD om överfallet på SDU i Norrköping, jag har dock inte hittat någon. Det är möjligt att jag missat någon artikel, men jag har tröskat igenom nyhetssvepet två gånger nu. Ljuspunkten är väl Gudmundsons krönika mot politiskt våld, men det är en herre som simmar mot strömmen som vi alla vet, LÄNK.

Vad jag däremot hittade när jag skannade nyheterna var en artikel om SD där det stort uppslaget deklarerades att en man fyllda 65 år hade valts in i SDU:s styrelse i Helsingborg. Så jätteintressant, en verklig riksnyhet! Uppgiften kom ursprungligen från Expo som när ett nästan sjukligt intresse för SD och alla små incidenter som inte ens gamla trotjänare i partiet orkar bry sig om. När en nyhet som denna viktas tyngre än rent politiskt våld mot ett parti som enligt alla demokratiska regler är invalt i Sveriges riksdag är något på tok (fast det visste vi redan). Den fria pressen lyfter gärna fram sig själv som demokratins spjutspets och stolta fanbärare. Det återstår bara att leva upp till detta, också i Sverige. Det är ju så mycket lättare att kritisera skavanker på pressfriheten utomlands.

Länk SvD 65 åring

Länk SvD politiskt våld

En vänsterpartist sätter karriären på spel

En vänsterpartist, Staffan Norberg från Södertälje har skrivit en riktigt intressant debattartikel i DN. Man trodde inte det var möjligt att en vänsterpartist skulle kunna skriva en artikel som man orkar läsa till slutet men undrens tid är ännu icke förbi. Jag läste artikeln utan at ens fundera på att avbryta läsningen. Ett axplock från artikeln. 

3. Partiets flyktingpolitik är dålig för såväl flyktingar som för Sverige. Den kommun där jag sedan snart 15 år haft förmånen att ingå som kommunalråd i en politisk röd-grön majoritet har tagit emot mer än 60 000 flyktingar och arbetskraftinvandrade permanent eller tillfälligt under en mycket lång tid. Sverige ska ha en generös flyktingpolitik, men den lag om eget boende (EBO) som koncentrerar nyanlända till ett fåtal kommuner i landet gör alla en björntjänst. I dag bidrar en total frihet till den växande segregation vi ser. Det finns bättre metoder att sprida solidariteten och ge nya svenskar bättre förutsättningar att nå målet om ett jobb (i dag är genomsnittstiden 7 år utan jobb). Dessa få kommuner är kunniga och har erfarenhet men går nu på knäna såväl ekonomiskt som resursmässigt när världens konflikthärdar landar här.

Självklart förespråkar Norberg en generös immigrationspolitik, han är ju vänsterpartist. Ändå så gör han uttalanden som tidigare möjligen kommit från FP. Bor man i Södertälje så tränger sig verkligheten på, antingen man vill eller inte. Det är väl snarast i det ljuset vi skall se Norbergs inställning. Så här skriver Norberg också i sin artikel. 

2. Utrikespolitiken är partiets mest omhuldade självbild. Världen består av onda och goda. Alla som hatar USA är goda och de som förknippas med USA är onda. Ett bra exempel är de exempellöst vidriga diktaturer i Nordafrika och Mellanöstern som nu faller. Vänstern har varit så förblindad av sin syn på Israel att man till ganska nyligen blundat eller urskuldat de länder som hatar Israel.

Äntligen självinsikt! Det är bedrövligt att det skall ta så lång tid innan någon säger det helt uppenbara. Det är som om någon går naken till sitt arbete, fast ingen säger något förrän det gått 20 år, "hmm...hörru du, du har faktiskt inga kläder på dig". Har Norberg otur så kan denna självinsikt bli respass från alla framtida politiska uppdrag. Slutligen ett märkligt uttalande.

Det finns ändå många anledningar att hålla på vänstern, bland annat den humana människosynen och synen på fördelningen av samhällets resurser.

Att fördela resurser ÄR politik, det är vad politiker i grunden sysslar med. Inget att säga om. Men den "humana människosynen" är ju bara ord, det är ju bara tomma floskler. Vad exakt är det som gör vänsterpartiets människosyn humanare än övriga partier? Detta är ännu ett gigantiskt självbedrägeri, som inte ens Norberg sett igenom. Dessutom stödjer Ung Vänster diverse våldsgrupperingar, grupperingar som riktar sitt våld mot dem som inte tycker som V. Gäller den humana människosynen bara dem med de rätta åsikterna? 


Jag har själv alltid avskytt nazismen och allt den står för. Ändå så har Ung Vänster stått utanför min arbetsplats och delat ut flygblad till mina arbetskamrater (och alla andra i orten där jag arbetade) där det påstods att jag är nazist. Hur humant är detta alla vänsterpartister? Ni stod med mörka huvor över era huvuden, och vore det inte för den skrämmande uppsyn detta utgjorde kunde ju någon ha trott på vad som stod i flygbladen. Fast det är kanske inte troligt ändå, flygbladet var lika förvirrat som Breiviks manifest. Bara ytterst infantila personer kan fästa någon vikt vid sådan rappakalja, och dem vill jag i alla fall inte ha att göra med.   


Det är precis sådana här märkliga föreställningar om humanism, vilka aldrig analyserats, prövats eller gett ett konkret innehåll, som förstört svensk politik och förvandlat den i vissa stycken till en floskelpolitik. Det allvarliga är den falska självbild som uppstår vid denna floskelpolitik. Det tas orealistiska destruktiva beslut för att bekräfta en falsk självbild. Dessutom så kan man tydligen bete sig hur som helst, mot speciellt utpekade grupper. Det är ju lite som vissa mobbningsledare på en del skolor också gör. Alla är snälla och i grunden goda, förutom vissa "mongon", mot dem kan man avreagera sin ilska och frustration mot. Har man dessutom fått avreagera sig kan man vara lite extra snäll mot övriga, kan det bli bättre? 

Länk DN 

DN stänger möjligheterna att kommentera

DN:s ledning har beslutat att tillfälligt stänga ner möjligheterna att kommentera artiklar. Detta för att DN enligt egen utsago inte har möjlighet att moderera kommentarerna. Enligt ledningen skall det återigen bli möjligt att kommentera när ett system med inloggning sjösatts. Så här skriver Björn Hedensjö, chef DN.se.

Självklart är vi besvikna över att behöva ta det här steget, idealet är naturligtvis en fri och öppen debatt som inte ens kräver moderering. Verkligheten är tyvärr en annan, kommentarsfälten hos oss och andra har kommit att utnyttjas av en liten grupp personer som bland annat ger uttryck för rasistiska åsikter. Något som vi tydligt säger nej till i vår kommentarpolicy.

Jag håller med om att en del kommentarer går över gränsen för det smakliga såväl som det acceptabla. Detta händer speciellt i kommentarer under artiklar som är väldigt politiskt korrekta. Det verkar finnas en undertryckt ilska mot åsiktsmonopolet och det mediala monopolet i vårt land. Dock måste det med skärpa påtalas att de undermåliga kommentarerna kommer från båda hållen, de kommer från både mångkulturförespråkarna och skeptikerna. Jag har själv försökt föra en sansad debatt bl.a. på SVT Debatt där de enda svaren är "fascistjävel" och liknande. Tyvärr står det bara om det hat som kommer från ena hållet. Det är sannolikt inte så mycket trevligare att bli kallad "fascistjävel" än att några personer fäller rasistiska kommentarer. Speciellt som de "rasistiska" kommentarerna befinner sig i gränslandet mellan rasism och allvarlig kritik mot det mångkulturella samhället (vilket faktiskt är en helt annan sak). Vidare i DN:s förklaring. 

Jag vill understryka att DN.se:s beslut att gå över till ett inloggningsförfarande inte är ett ställningstagande mot anonymitet på nätet i bredare bemärkelse. Möjlighet till anonymitet på internet är en viktig demokratisk rättighet, något som blivit tydligt inte minst i samband med nätaktivismen under vårens revolutioner i arabvärlden.

Jag tycker egentligen inte att man skall behöva vara anonym på nätet. En man skall kunna stå för sina åsikter. Tyvärr har vi i vårt land en mörk historia där de som uttryckt fel åsikter och anmält en åsikt som t.ex. går emot de sju systrarnas immigrationspolitik, råkat illa ut. Några har blivit av med sina arbeten, ännu fler har blivit utsparkade från sina fackföreningar. Trakasserier och annan förföljelse har tyvärr varit vanlig för de som haft fräckheten att inte se ljuset i den samlade riksdagsmannakårens drömlika visioner. Allt detta har sannolikt gjort att en del känt sig manade att uttrycka sig anonymt. 


Det har publicerats och pratats en hel del om det s.k. näthatet i media. Man menar att det publicerats en hel del kommentarer som uttrycker förakt för människor från andra världsdelar. En del kommentarer har dock solklart uttryckt hat mot vår politik och mot våra politiker. Det är självklart inte acceptabelt att uttrycka vad som helst mot valda politiker, även om det bara är tryckta ord. Det vore dock välgörande om våra politiker understundom steg ned från sin upphöjda piedestal och lyssnade på verklighetens folk, trots att de inte lärt sig de senaste politiskt korrekta flosklerna. Det finns en potent medicin mot hat, som nästan alltid fungerar. Medicinen heter "dialog". Nu förs dialogen mest mellan de som tycker lika, och då växer hatet följaktligen mellan dem som tycker olika. Skall hatstämningen i vårt land mildras så måste de som "gillar olika" nedvärdera sig att lyssna och prata med dem som "tycker olika". 


Till sist så måste man reflektera över det medieutrymme som upplåtits åt "näthatet" jämfört med det intresse media och övrigt etablissemang ägnat åt de rena våldsdåd som drabbat företrädare för SD. Det förra är faktiskt ord, skrivna på ett tangentbord, det senare är högst konkreta slag och sparkar. Varför är ohyfsade kommentarer under en artikel så mycket viktigare än de brev med direkt mordhot som SD-kvinnor drabbats av? 

Länk DN

Ack, ack dessa envisa martyrer

Återigen har en sverigedemokrat envisats med att dra på sig offerkoftan. Efter en demonstration av SDU så kunde inte SD:s kanslichef motstå frestelsen att ikläda sig martyrkronan, utan slängde handlöst sig på marken där han fick motta en välriktad spark mot huvudet. För att understryka sin martyrroll och för att irritera Reinfeldt så uppsökte kanslichefen sjukhus för läkarvård. 


I förra veckan har de envisa sverigedemokraterna visat en nästan patologisk drift att dra på sig offerkoftan. Sverigedemokraterna Therese Borg och Hanna Wigh har på något outgrundligt sätt fått arga brevskrivare med mångkulturella böjelser att skicka ytterst osmakliga och hotfulla brev. Uppfinningsrikedomen vet inga gränser när det gäller konsten att framställa sig som offer. Therese Borg har för att fullborda sin offerroll också fått stenar inkastade genom sitt fönster, detta när hennes 4 åriga barn var i lägenheten. 


Inför valet så tog nog ändå sverigedemokraten Issa Issa priset då han spelade sin roll som martyr på så stort allvar att han fick en kniv i magen. Efter föreställningen så lämnade Issa partiet, det tär på krafterna att hela tiden spela martyr. 


Märkligt är ändå att dessa föreställningar i avancerat martyrskap skapar så lite rubriker. När det etablerade samhället i skepnad av politiker och journalister gör betydligt harmlösare martyrroller i den föreställning som går under namnet "näthat", så renderar det betydligt mer medialt utrymme. Det är som om en skoluppsättning av mellanstadieelever skulle uppmärksammas mer än en föreställning på Dramaten.    


Vår statsminister Reinfeldt har inför valet gett klartecken för att denna verksamhet i martyrskap skall få fortsätta. Det är enligt statsministerns egna ord helt i sin ordning att personer som tillhör fel parti och helt enkelt tycker fel, skall få spela martyrer. Reinfeldt kanske t.o.m. gillar dessa föreställningar, hans egen son har ju också deltagit i en martyr-performance. Ett gäng från Erik Reinfeldts skola slog ner Erik och förnedrade honom enligt det mönster som offerrollen kräver. Det börjar nästan framstå som något av en poetisk rättvisa att även Reinfeldts egen familj får smaka på denna illustra och odemokratiska offerrollsteater. 





UPPDATERING:


Jag var ute och delade ut lite systemkritiskt material, som jag brukar göra nuförtiden när jag inte har något inbokat söndagar. Detta för att sprida lite folkvett samtidigt som jag håller vikten nere (tveksamt, men ändå). 


I en port sade en kvinna till att hon inte ville ha detta material. Helt OK, jag bara tog tillbaka tidningen, "no big deal".


I sista porten jag var i öppnade en äldre herre dörren ovanför mig, där jag nyss delat. Han började skrika och gapa "jävla IDIOT! Är du inte klok etc, etc. Eftersom jag kanske inte var på bästa humör efter att ha läst om kanslichefens martyrskap i morse och vad som hänt SD-kvinnor, så tappade jag humöret en smula och skrek faktiskt tillbaka, något i samma stil. 


Dumt gjort. Jag ångrade mitt utfall och började gå uppåt i trappen, för att diskutera lite mer politik i ett mer sansat tonläge (förhoppningsvis) med mannen. Då pilar mannen in som en ekorre och smäller igen dörren! 


Våra politiker och media har fått äldre herrar att bete sig som barnrumpor, hoppas ni är stolta över ert verk. Gamla pensionerade herrar börjar alltså att bete sig sämre än 6-åringar när de indoktrinerats tillräckligt mycket. Här är bara en slutsats att dra. Vi måste ovillkorligen fortsätta vårt folkupplysningsarbete, så här kan vi ju inte ha det. Snart får man skämmas för att man är svensk banne mig!

Länk DN

Länk DN 2

Länk SvD