En vänsterpartist sätter karriären på spel

En vänsterpartist, Staffan Norberg från Södertälje har skrivit en riktigt intressant debattartikel i DN. Man trodde inte det var möjligt att en vänsterpartist skulle kunna skriva en artikel som man orkar läsa till slutet men undrens tid är ännu icke förbi. Jag läste artikeln utan at ens fundera på att avbryta läsningen. Ett axplock från artikeln. 

3. Partiets flyktingpolitik är dålig för såväl flyktingar som för Sverige. Den kommun där jag sedan snart 15 år haft förmånen att ingå som kommunalråd i en politisk röd-grön majoritet har tagit emot mer än 60 000 flyktingar och arbetskraftinvandrade permanent eller tillfälligt under en mycket lång tid. Sverige ska ha en generös flyktingpolitik, men den lag om eget boende (EBO) som koncentrerar nyanlända till ett fåtal kommuner i landet gör alla en björntjänst. I dag bidrar en total frihet till den växande segregation vi ser. Det finns bättre metoder att sprida solidariteten och ge nya svenskar bättre förutsättningar att nå målet om ett jobb (i dag är genomsnittstiden 7 år utan jobb). Dessa få kommuner är kunniga och har erfarenhet men går nu på knäna såväl ekonomiskt som resursmässigt när världens konflikthärdar landar här.

Självklart förespråkar Norberg en generös immigrationspolitik, han är ju vänsterpartist. Ändå så gör han uttalanden som tidigare möjligen kommit från FP. Bor man i Södertälje så tränger sig verkligheten på, antingen man vill eller inte. Det är väl snarast i det ljuset vi skall se Norbergs inställning. Så här skriver Norberg också i sin artikel. 

2. Utrikespolitiken är partiets mest omhuldade självbild. Världen består av onda och goda. Alla som hatar USA är goda och de som förknippas med USA är onda. Ett bra exempel är de exempellöst vidriga diktaturer i Nordafrika och Mellanöstern som nu faller. Vänstern har varit så förblindad av sin syn på Israel att man till ganska nyligen blundat eller urskuldat de länder som hatar Israel.

Äntligen självinsikt! Det är bedrövligt att det skall ta så lång tid innan någon säger det helt uppenbara. Det är som om någon går naken till sitt arbete, fast ingen säger något förrän det gått 20 år, "hmm...hörru du, du har faktiskt inga kläder på dig". Har Norberg otur så kan denna självinsikt bli respass från alla framtida politiska uppdrag. Slutligen ett märkligt uttalande.

Det finns ändå många anledningar att hålla på vänstern, bland annat den humana människosynen och synen på fördelningen av samhällets resurser.

Att fördela resurser ÄR politik, det är vad politiker i grunden sysslar med. Inget att säga om. Men den "humana människosynen" är ju bara ord, det är ju bara tomma floskler. Vad exakt är det som gör vänsterpartiets människosyn humanare än övriga partier? Detta är ännu ett gigantiskt självbedrägeri, som inte ens Norberg sett igenom. Dessutom stödjer Ung Vänster diverse våldsgrupperingar, grupperingar som riktar sitt våld mot dem som inte tycker som V. Gäller den humana människosynen bara dem med de rätta åsikterna? 


Jag har själv alltid avskytt nazismen och allt den står för. Ändå så har Ung Vänster stått utanför min arbetsplats och delat ut flygblad till mina arbetskamrater (och alla andra i orten där jag arbetade) där det påstods att jag är nazist. Hur humant är detta alla vänsterpartister? Ni stod med mörka huvor över era huvuden, och vore det inte för den skrämmande uppsyn detta utgjorde kunde ju någon ha trott på vad som stod i flygbladen. Fast det är kanske inte troligt ändå, flygbladet var lika förvirrat som Breiviks manifest. Bara ytterst infantila personer kan fästa någon vikt vid sådan rappakalja, och dem vill jag i alla fall inte ha att göra med.   


Det är precis sådana här märkliga föreställningar om humanism, vilka aldrig analyserats, prövats eller gett ett konkret innehåll, som förstört svensk politik och förvandlat den i vissa stycken till en floskelpolitik. Det allvarliga är den falska självbild som uppstår vid denna floskelpolitik. Det tas orealistiska destruktiva beslut för att bekräfta en falsk självbild. Dessutom så kan man tydligen bete sig hur som helst, mot speciellt utpekade grupper. Det är ju lite som vissa mobbningsledare på en del skolor också gör. Alla är snälla och i grunden goda, förutom vissa "mongon", mot dem kan man avreagera sin ilska och frustration mot. Har man dessutom fått avreagera sig kan man vara lite extra snäll mot övriga, kan det bli bättre? 

Länk DN