Europakonventionen som retoriskt tillhygge - Reva

I samband med polisens Reva-projekt har det stormat om metoder och tillvägagångssätt för hur polisen arbetar med att hitta och avvisa människor som befinner sig i vårt land olagligt. Inte bara de väntade kulturpersonligheterna har höjt sina röster utan också en del politiker, företrädesvis socialdemokratiska sådana. De vet ju att de inte behöver ta så stort ansvar eftersom de sitter i opposition. Fakta och ett långsiktigt ansvar lyser med sin frånvaro i debatten. De socialdemokratiska EU-parlamentarikerna Anna Hedh och Marita Ulvskog skriver så här i DN.

Slentrianmässiga id-kontroller på personer som inte "ser svenska ut" är helt och hållet avskyvärt och går emot Europakonventionen som Sverige skrivit under.

Katarina Berggren vice ordförande i Polisstyrelsen uttrycker sig så här i Aftonbladet

Jag blir verkligen bekymrad över de erfarenheter som många invånare i Botkyrka upplever på väg till jobb eller skola, där man upplever sig diskriminerad. Det handlar om stockholmare, som är födda i Stockholm, men som har ett utseende som bygger på att de har utländsk bakgrund

Nu sker kontrollerna bara på personer som utnyttjat kollektivtrafiken utan att ha betalat för sig, som ledarbloggen på SvD konstaterar. Struntar man i att betala för sin resa bryter man mot lagen, om någon politiker har en annan åsikt för de vara så goda att meddela detta. Sitter man i Polisstyrelsen så kanske man borde överväga om man skall sitta kvar där med en sådan inställning. Är man på väg till ”jobb eller skola” får vi hoppas att man har ett giltigt färdbevis med sig, då slipper man nämligen bli kontrollerad.

Jag har själv rest varje morgon till Stockholms stad och jag har inte sett röken av vare sig någon kontrollant eller Reva-polis. Problemet har sannolikt förstorats upp enormt. Däremot har jag ett flertal gånger stött på personer som äskat bidrag för deras leukemisjuka barnbarn, vackert porträtterat på ett fotografi och ibland ackompanjerat av rumänska folksånger på dragspelsmusik. Vi har ett samhällsproblem med att människor befinner sig i landet olagligt och det är polisen och statsmakternas åliggande att åtgärda detta problem. Ofta ser dagens populistiska politiker och kulturpersonligheter inte skogen för bara enskilda träd. Därmed inte sagt att alla åtgärder skulle vara tillåtna eller etiskt försvarbara. Skulle polisen kontrollera personer enbart på utseende skulle deras handlande vara svårare att försvara (även om det lagmässigt och t.o.m. enligt Europakonventionen fortfarande skulle vara korrekt).

I en ledare på DN nås också en del riktigt låga retoriska och tankemässiga bottennapp. Så här skriver redaktionen.

I berättelserna om människor som stoppas och avkrävs identifiering bara på grund av utseende saknas till och med fernissan. Sådan kontroll är inte tillåten.

För det första gäller det människor som reser utan betalning, ett klart lagbrott och en klar felaktighet av ledarredaktionen på DN. För det andra har polisen all rätt att fråga om ID-handlingar, påståendet att detta skulle vara olagligt är hårresande. Sedan är det en annan sak att man som medborgare har rätt att vägra gå med på en sådan kontroll.

Även en del kulturpersonligheter har fått rejält med medialt utrymme för att ”rasa” mot de elaka poliserna. Ann Heberlein (yrke, kulturpersonlighet i största allmänhet med kristen profil [måhända]) skriver på DN kultur följande.

Ingenting, inte ett ord, inte en stavelse, antyder att det är människor det handlar om, riktiga män, kvinnor och barn med drömmar, rädslor, viljor, ja en hel massa liv. Det där ”verkställighetsarbetet” handlar om människors liv. Om att människor, ännu en gång, får sitt liv raserat och drömmar krossade, på ett ”rättssäkert och effektivt” sätt.

Jag förvånar väl alla när jag ger Heberlein rätt. Det är många människor som får sina drömmar krossade och kanske sina liv raserade. Hela migrationssystemet krossar sannolikt många drömmar och många liv. Arbetslöshet och kriminalitet krossar också mångas drömmar och att leva innebär att man kan råka ut för hårda bakslag. Nu kan man fråga sig om dessa drömmar ändå går att förverkliga när man väl fått avslag på sin asylansökan. Det handlar snarare bara om att acceptera den verklighet som redan ligger för handen.

En genomtänkt migrationspolitik med klara och tydliga ramar skulle sannolikt minska antalet krossade drömmar, även om det skulle innebära att betydligt färre fick uppehållstillstånd i vårt land. På lång sikt finns ingen annan utväg än att människor måste förverkliga sina drömmar i sina hemländer och därmed utveckla dessa länder och göra dem drägliga att leva i. Det är en smärtsam insikt för många men det är också en nödvändig insikt.

Vi håller också på att glömma bort att det är politikers och andra beslutsfattares uppgift att föra en långsiktigt ansvarsfull politik, snarare än att hela tiden snappa åt sig populistiska poäng i en Robinsson liknande tävling där ”snällaste” får stanna kvar. Politiker skall långsiktigt bedöma vad som är bäst för nationen och det folk som valt dem, även om detta skulle innebära att DN:s ledarredaktion inte utser dem till dagens politiker eller beslutsfattare. När yrkespolitiker med en lön i Bryssel som verklighetens folk inte ens kan drömma om, kommer dragandes med Europakonventionen och FN för att hindra och skambelägga polisens arbete, då har skam gått på torra land. 

Låt inte gränsen vara ”öppen”

I en ledare på DN propagerar tidningen för att vår gräns skall vara ”öppen”. Vad som egentligen menas med detta är oklart och dess motsats, en ”stängd” gräns ger en negativ klang som får människor att tänka på Nordkorea. Nu hade vi i vårt land vad DN menar med en ”stängd” gräns under större delen av 1900-talet. Varor och turister flödade fritt och några problem att ta sig ut eller in i Sverige förelåg absolut inte. Med ”öppen” gräns menar DN sannolikt ett fritt flöde av arbetskraftsinvandrare och immigranter. Det hela blir en lek med ord där det gäller att erövra ett semantiskt och retoriskt övertag.

DN pekar i sin artikel på att Sverige tjänade på den arbetskraftsinvandring vi hade under t.ex. 60-talet. Det stämmer förvisso (även om vi skulle kunna problematisera även denna invandring) men situationen såg då helt annorlunda ut. Vi hade gott om arbeten i industrin, där även immigranter lätt kunde sköta de arbeten som erbjöds. Redan när dessa arbetskraftsinvandrare anlände hade de både arbete och bostad ordnade. Att jämföra detta med dagens immigration är inget annat än ohederligt. DN hävdar att Sverige är beroende av utländsk arbetskraft. Till vissa delar kan detta stämma men enklare arbeten måste kunna gå till den enorma kader av arbetslösa vi redan har i detta land. Immigranter som inte får något arbete blir ju en belastning för statskassan och förbättrar ju inte samhällsekonomin i vilket fall.

I artikeln skriver DN följande.

Å ena sidan vill man hålla sig väl med LO, en pålitlig gränsvakt, å andra sidan hålla rent mot Sverigedemokraterna som knappast vill ha några utlänningar alls i Sverige, arbetande eller ej.

 
Det vore välgörande om DN själv höll rent mot lögner och halmgubbar. Sverigedemokraterna vill ha ungefär samma immigrationspolitik som Finland, ett land DN kritiserat högst måttligt för sin immigrationspolitik. SD vill självklart ha utlänningar i Sverige och propagerar inte för en Nordkoreansk samhällsmodell, vilket klart borde framgå av alla partiprogram. Man kan ändå säga att DN fick en fjärdedel rätt. SD vill inte ha arbetskraftsinvandrare i Sverige som inte arbetar eller har fejkade ”skenarbeten”.

Apropå Löfvens framträdande i Agenda där han framförde åsikten att arbetskraftsinvandringen skall styras av Sveriges behov skriver ledarredaktionen så här.

Och, förstås, utan att i den ekvationen räkna in de människor som i alla tider drömt om att med hårt arbete skapa en bättre tillvaro i ett annat land.

Nej, det är sant. Sverige kan inte ta emot alla människor som drömmer om att med hårt arbete skapa en bättre tillvaro i ett annat land. I ett annat land behöver heller inte vara Sverige, som ju redan ligger i topp per capita vad gäller immigration. Vi har också svårt att avgöra vilka som verkligen vill arbeta hårt. Arbetslösheten i vissa utanförskapsområden skvallrar om att det är en vansinnig politik att låta immigrationspolitiken styras av en vacker klyscha. Det är många hedervärda och duktiga människor som Sverige måste säga nej till, p.g.a. att svenska politiker skall ansvara för vår nation och inte aspirera på att vara ett globalt samvete. Många människor världen över är hedervärda och duktiga, de vill verkligen skapa sig ett bättre liv genom hårt och ärligt arbete. Jag vill vara klar på denna punkt. Det innebär dock inte att Sverige ens kan ta emot alla dem som faller inom denna kategori (vilket inte alla gör). Svenska politiker skall avgöra vad som långsiktigt är bra och rimligt för de väljare som valt dem och för nationen.