LO:s uppgift är att tillvarata sina medlemmars intressen - Cwejman

Adam Cwejman publicerar sig i SvD och kritiserar LO:s senaste utspel om en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Det han kritiserar är den typ av arbetskraftsinvandring vi hade från 1968 till 2006, då den var behovsstyrd. Det Cwejman verkar vara orolig för är att Socialdemokraterna skall nappa på LO:s förslag och därför nämner han SD frekvent i samband med LO:s förslag. Det blir en sorts ”guilt by association” i förskott om man så vill. Man får intrycket att Cwejman redan i förväg vill skrämma socialdemokraterna redan från att snegla på LO:s förslag. Så här skriver Cwejman i sin artikel.

Läser man rapporten blir det däremot tydligt att det man vill åstadkomma är minskad konkurrens för LO-anslutna i Sverige.

Ja, nu är Cwejman väldigt ung och kanske inte har hela fackföreningshistorien riktigt klar för sig. Men det är en fackförenings uppgift att värna sina medlemmars intressen, något de ibland glömt bort dessutom. Fackföreningsrörelsen vill normalt ha en hög lönenivå, det är deras uppgift. Andra aktörer vill ha en lägre lönenivå för att bevaka konkurrenskraften i landet, men det är i första hand inte fackföreningens uppgift. Inte ens facket vill ha en så hög lönenivå så att en massa arbeten slås ut självklart. Men att en fackförening välkomnar att arbetskraftsinvandrare konkurrerar ut dess medlemmar med betydligt lägre löner går knappast att föreställa sig i en normal värld. Det skulle ju vara lika vansinnigt som att svenska bönder skulle välkomna superbillig mjölk och vete från Frankrike.

Adam Cwejman

Cwejman pekar på att det förekommit missbruk av det generösa nuvarande svenska systemet. Han förordar naturligtvis att detta åtgärdas lagstiftningsvägen. Det är dock inte hela sanningen. Även undertecknad kunde redan vid reformens införande 2006 misstänka att systemet innehöll en hel del luckor som skulle komma att utnyttjas och missbrukas. Det kan då helt enkelt inte vara en nyhet med allt detta missbruk av systemet för alla de experter som sitter på regeringskansliet. Om rena amatörer kunde förutse missbruket måste helt enkelt experter, eller de som åtminstone skall gälla för att vara experter, kunnat förutse det omfattande missbruket som nu uppdagats. Det är helt enkelt obegripligt att missbrukat av de nya lagarna för arbetskraftsinvandring inte kunde förutses redan vid dess införande. Vidare i Cwejmans artikel.

Ett skäl som de, likt SD, inte anser håller. Men man behöver inte stödja reformen av arbetskraftsinvandringen av oro för svensk demografi, det räcker att man vill att svenska företag ska kunna söka arbetskraft utomlands och att denna arbetskraft ska ha en rimlig chans att göra rätt för sig i Sverige.

Om nu de framförda farhågorna om demografin inte stämmer (i alla fall inte att de går att avhjälpa genom immigration), så lär det inte spela någon roll om SD påtalar att de inte stämmer. Verkligheten förändras inte genom vad SD tar för ställning. Frågan är ju inte vad SD säger om demografi-problemet, utan om det är sant eller falskt. Vi kan konstatera att problemen skulle komma när förtiotals-generationen gick i pension. Nu har de huvudsakligen gått i pension och vi har över 400 000 arbetslösa T.o.m. upploppen i Husby har förklarats med ungdomsarbetslöshet. Cwejmans ivrighet att föra in SD i diskussionen blir nästan penibel.  

Exakt varför skall företag få söka arbetskraft utomlands om samma arbetskraft finns inom landets gränser? För företagen finns bara en orsak, att få ned arbetskraftskostnaden, alltså att ge de som immigrerar hit betydligt lägre löner än den inhemska arbetskraften. Det kan på kort sikt ge en ”win-win” situation för företagen och de som anställs. Men övriga samhället får ta problemen och de negativa konsekvenserna. Kvar i samhället går då arbetslösa som skall ha bidrag och som kanske hamnar i utanförskap. Många människor lider rent mentalt av arbetslösheten och känner sig icke behövda. Skattebetalarna får stå för arbetslöshetsbidragen och försörjningsstödet. För samhället, är det som ekonomen Tullberg visat, en dubbel vinst för samhället om en arbetslös inom landets gränser tar ett arbete än om en plats tillsätts med någon som kommer utifrån. Detta för att samhället inte behöver betala ut bidrag för den som inom landets gränser som erhåller ett arbete. Även företagen drabbas så småningom av en felaktig politik, men som det så ofta visat sig så saknar dagens kvartalskapitalism den långsiktighet som krävs för att räkna in detta i sina kalkyler. 

Den egoistiska arbetsimmigrationen

Med titeln ”Välfärdsturismen är en myt” publicerar GP en artikel där ekonomen Joakim Ruist i en doktorsavhandling påstår att vi varken har förlorat eller vunnit på arbetskraftsinvandringen. Enligt Ruist har varken skatteutgifterna eller de sociala utgifterna ökat sedan vi införde den fria rörligheten för arbetskraft. Enligt artikeln har denna invandring ”inte frestat på ekonomin ett dugg”.

Jag har inte tillgång till doktorsavhandlingen men att mäta de sociala utgifterna totalt sett verkar vara ett mycket konstigt sätt att undersöka utgifterna för en speciell grupp. Det måste vara mycket bättre att helt enkelt be att få uppgifterna från berörda myndigheter på hur mycket de betalar ut till de aktuella grupperna. 

Eftersom skatteinkomsterna inte ökat kan man förmoda att en viss undanträngningseffekt ligger vid handen. Alltså att arbetskraft utifrån tagit en del arbeten som annars skulle gått till inhemsk arbetskraft. De som bor fast i Sverige och därmed är arbetslösa erhåller ju A-kassa eller annat bidrag, vilket blir en kostnad för arbetskraftsinvandringen i de fall de inte får arbete p.g.a. undanträngningseffekten.

Dessutom har vi i dag enligt Ekonomifakta en arbetslöshet på 8,8, procent. Som ekonomen Jan Tullberg konstaterat blir det en dubbel positiv effekt om en arbetslös inom landet tar ett nytt arbete i stället för en immigrerad arbetskraft. Detta eftersom den arbetslöse inom landet har levt på bidrag, en kostnad som samhället slipper när han får ett arbete. Tar en arbetskraftsinvandrare samma nya arbete blir det bara plusposten genom skatteintäkter som staten gör i vinst. Detta behöver egentligen inte ekonomer som Tullberg påtala, det borde alla normalintelligenta människor förstå ändå.    

Vi kan också tänka oss att svensk ekonomi som det talas om, inte avläsbart påverkas av arbetsimmigrationen, beroende på vad och hur man mäter. Kadern av arbetslösa kan ju i alla fall lida men av arbetskraftsinvandringen, beroende på att de har svårare att få ett arbete. Detta är något som i alla fall artikeln inte tar upp, men som det står en SR-artikel om i dag. Sedan skall man också sätta in siffrorna i sitt sammanhang. Alltså inte bara läsa av den ekonomiska utvecklingen, utan också ta med i beräkningen vad vi kunde gjort I STÄLLET för att importera arbetskraft, som t.ex. att försöka få den allt större kadern av arbetskraft i arbete.

En annan effekt av arbetsimmigrationen kan bli pressade lönenivåer i landet. Något som sannolikt redan skett i Sverige inom t.ex. byggbranschen. Det behöver ju självklart inte innebära en sämre ekonomi för nationen Sverige, tvärtom innebär det vissa positiva effekter. Men snickarna kanske inte håller med Ruis om det saliggörande med dessa pressade lönenivåerna. Om regering och andra aktörer vill få ned en för hög lönenivå inom vissa branscher, så är arbetsimmigration sannolikt det sämsta verktyget för detta ändamål.      

Enda sättet det kan uppstå en ”win-win” situation är sannolikt om arbetsmigrationen sker mellan likvärdiga länder där migrationen går likvärdigt åt båda håll. Om Sverige saknar snickare och Polen golvläggare kan ett fruktbart utbyte ske. Alternativt att läkare tar sig från Polen till Sverige och ingenjörer den motsatta färdvägen. Om Sverige tar emot läkare från Polen men skickar iväg golvläggare uppstår på sikt en obalans som Polen förlorar på. En sådan arbetsmigration vi talar om här dör med tiden ut då det verkar vansinnigt att länderna inte själva täpper till kompetensluckorna.

Man kan också tänka sig att en nation tar emot arbetsmigration då det råder absolut arbetskraftbrist från en nation där det råder absolut arbetskraftsöverskott, men långsiktigt är inte ens det hållbart. Att Polen skulle utbilda arbetskraft som sedan arbetar och betalar skatt i Sverige skapar långsiktigt ohälsosamma obalanser. Situationen kommer inte heller inom överskådlig tid bli sådan för västliga nationer att det kommer uppstå absolut arbetskraftbrist. Ekonomierna ser helt enkelt inte ut så nuförtiden i norra Västeuropa. Sedan har vi konjunkturerna att tänka på. Skulle det otroliga ske att det uppstår absolut arbetskraftsbrist, lär denna brist försvinna vid nästa lågkonjunktur. Exakt vad gör vi av alla arbetskraftsinvandrare då? Man slås också av hur oerhört egoistisk denna arbetsimmigration ter sig. Ju mer man tittar på den, ju mer egoistisk ter den sig.

Det står i GP-artikeln att vi inte sett något av den oro för ”social turism” som Göran Persson lidit sådan smälek för att ha uttalat. På pendeltåget tog jag på måfå upp sista numret av Dagens Samhälle. Första uppslaget jag fick upp handlade om den lavinartade ökning av utländska tiggare som ju är ett resultat av den fria rörligheten vilken Persson uttryckte oro inför. Det står också att socialtjänsten inte har skyldighet att hjälpa dessa individer, men att trycket hela tiden ökar. Det ställs fler och fler krav på att dessa den fria rörlighetens vagabonder skall få ta del av vårt välfärdssystem. Jag kan inte se annat än att Göran Perssons oro var befogad och att GP har fel. 

UPPDATERING: 
En uppmärksam läsare har påtalat att nationalekonomen Joakim Ruist inte bara är nationalekonom, han är också miljöpartist och har suttit i Stenungsunds fullmäktige. Vad jag kan se från Stenungsund kommuns hemsida sitter han inte i fullmäktige i dag. Att en aktiv politiker skulle vara oberoende och objektiv är inte särskilt troligt. Ruists avhandling kan läsas här.   

Upprepade felaktigheter om arbetskraftsinvandringen blir inte sannare för att de framförs gång på gång

Hur två moderater, Gunnar Axén och Mikael Cederbratt överhuvudtaget fick in sin artikel om arbetskraftsinvandringen på SvD opinion är en gåta. Det är en artikel som inte säger mer än att Alliansen skall komma med förslag om arbetskraftsinvandringen senare under våren. I princip hade de kunnat föra ut det budskapet via twitter. 

Artikeln innehåller självklart mer av det som alliansen trummar ut gång på gång, att det råder arbetskraftsbrist och att det framförallt kommer att råda arbetskraftsbrist i framtiden. Det finns ingen generell arbetskraftsbrist i Sverige i dag, vi har en omfattande arbetslöshet och en ännu större ungdomsarbetslöshet. Ekonomifakta anger arbetslösheten till 8,5 procent under februari och ungdomsarbetslösheten till hela 26,4 procent. Så har det sett ut en längre tid. Förut hette det att arbetskraftsbristen skulle slå till med full kraft när 40-tals generationen gick i pension. En person född 1949 är i dag 64 år. Ingen har fortfarande sett skymten av den omtalade arbetskraftsbristen. 

Moderaterna i artikeln och många från övriga Alliansen talar om ”öppenhet” att de vill ha ett öppet land, till skillnad mot alla dem som vill stänga landet då får man förmoda. Vi hade knappast något Nordkorea innan Alliansen förändrade reglerna för arbetskraftsinvandringen. Nordkorea är med normala mått mätt ett stängt land. Att vi skulle närma oss detta tillstånd för att vi införde en restriktivare arbetskraftsinvandring är som att påtala faran med anorexia när en överviktig person byter ut ölen mot bordsvatten till lunch. 

Till sist kommer vi till det riktigt delikata, påståendet från de två moderaterna att arbetskraftsinvandringen naturligtvis inte på något sätt tjänar till att sänka den generella lönenivån. Så här skriver de. 

Människors fria rörlighet begränsades [med tidigare regelverk, min anm.] på grund av oron för negativ löneglidning om arbetsmarknaden utsattes för konkurrens. Efter fem år av friare arbetskraftsinvandring har detta inte skett. 

Så någon lönedumpning har inte skett? Vi noterar att ingen referens till någon undersökning ges, bara ett konstaterande vi skall ta för givet. Men samtidigt skriver de två moderaterna så här i sin artikel.

Samtidigt har det rapporterats om oseriösa arbetsgivare som kringgått lagstiftningen och utnyttjat arbetstagare. Det är oacceptabelt att människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden.[…] 

För att ytterligare motverka att människor som kommer till Sverige för att arbeta utnyttjas.

Exakt på vilket sätt har de då utnyttjat arbetstagare om de inte dumpat lönerna? Har de varit allmänt otrevliga mot arbetstagarna men i övrigt gett dem avtalsenlig lön? Det är knappast troligt. 

Självklart skall vi ta hit arbetskraft där det råder en verklig bristsituation. Det kan vara frågan om både vissa typer av ingenjörer och t.ex. under en övergångsperiod läkare (innan vi hunnit utbilda fler själva). Men att det i arbetslöshetens Sverige skulle råda brist på restaurangpersonal och städare kan helt enkelt inte stämma. Mellan utspelen om arbetskraftsinvandring talas det ofta om hur svårt våra nya medborgare, som fått uppehållstillstånd av skilda orsaker, har att få ett arbete. Det talas ibland om strukturell rasism (som plötsligt inte visar sig när det gäller att importera billig arbetskraft utifrån) som förklaring till att dessa människor inte får ett arbete. Jag tror inte på någon strukturell rasism från arbetsgivarhåll, snarare avsaknad av lämpliga arbeten till rätt pris. Oavsett orsak vore det mycket bättre att försöka få dessa grupper i våra utanförskapsområden in på arbetsmarknaden. Deras chanser ökar ju inte om vi samtidigt importerar arbetskraft. 

Journalisternas politiska agenda – nyliberala visionen – asylskäl

Helena Riviére skriver på Newsmill att hon samband med drevet mot Billström tycker sig märka att journalister på vissa nyckelpositioner verkar ha en egen agenda att avsätta Billström. Dessutom är det viktiga i samma agenda att skrämma en eventuell ny migrationsminister så denne inte ens vågar fundera på någon åtstramning i migrationspolitiken. Den sista slutsatsen är inte Riviéres utan min egen men den är desto mer uppenbar. Journalister med en viss politisk åskådning driver helt uppenbart en politisk agenda för att driva igenom just den politik de själva står för.

I en demokrati förväntar vi oss att pressen agerar enligt de principer vi vanligtvis förknippar med yttrandefrihet, åsiktsfrihet och ett visst mått av opartiskhet. Vi förväntar oss att journalistkåren bevakar samtliga partier och politiker någorlunda objektivt och även kritisera dessa politiker i den mån detta är befogat. Journalisterna är inte hindrade att dra politiska slutsatser samt att spekulera angående effekterna av olika politiska förslag. Inte heller strider det mot några principer om en politisk märkt tidning på t.ex. ledarsidan ger uttryck för sin politiska åskådning. Men när en grupp journalister, som alla ”råkar” ha samma agenda och politisk åskådning uppenbart påverkar både politiker och den allmänna opinionen för att i grunden skrämma politiker till att gå i en viss politisk riktning, har vi definitivt rört oss bort från demokratins yttersta gränser. Det som i Billströmsaffären beskrivs som en ”kraftfull opinion” består av samma grupp journalister och politiker som redan innan deklarerat sin hållning i migrationspolitiken. Ja, självklart har ”opinionen” kryddats med en sedvanligt rabiat hoper från ”twittervänstern”.

Att en bredare opinion inte sett igenom detta mediala spel och gett uttryck för detta är förvånande. Någon gång måste den Potemkinkuliss som media och små grupper av högljudda verklighetsfrånvända migrationsliberaler avslöjas. Det måste ske vid en motattack med stöd av partiledaren, om nu en enskild minister är den som hamnar i blåsväder. Nu fick inte Billström detta stöd av sin partiledare och då borde han ha avgått under värdiga former, samt påtalat det orimliga i hela affären. Hade Billström gjort detta hade han sannolikt stärkt sin position långsiktigt, men kraftigt försvagat sin partiledares position.

Den nyliberala visionen

Jag dristade mig att följa med en kamrat till Kungens kurva, då han skulle införskaffa några elektroniska varor med tvivelaktig nyttovärde. Vi stegade in på Media Markt och jag kunde snabbt konstatera de låga priserna. Den enormt vidsträckta affären var vid denna tid, kl. 17:30 full av människor som dreglade över diverse elektroniska produkter. Det slog mig plötsligt att detta är en del av den nyliberala visionen. Fler människor från jordens alla hörn (det var mycket tydligt denna kväll i Media Markt), fler människor som konsumerar och fler aktier i diverse affärskedjor.

Vi har ju många gånger hört att antalet arbeten inte är konstant och att arbeten kan skapas av immigrationsströmmar. Självklart finns det säkert ett par extra affärskomplex i Kungens kurva p.g.a. vår immigrationspolitik. Självklart har det skapats extra vinster för dem som äger aktier i dessa affärskedjor. Det är ju dock inte samma sak som att vi nationellt sett tjänar på denna politik. Räknar man in alla minusposter med arbetslöshet och annat så är ju alla seriösa ekonomer överrens om att hela politiken är en minuspost. Skulle vi i stället för att importera arbetskraft få en del av alla de arbetslösa i arbete skulle vinsten samhällsekonomiskt bli enorm.

Självklart tjänar aktieägare och andra grupper på den genom migration utökade marknaden, medan skatterna blir högre och välfärden sämre för vanliga inkomsttagare. Lönerna pressas också nedåt för enklare arbeten p.g.a. ökad konkurrens om arbetena. Detta är ju en politik i riktning mot den nyliberala vision som Centerpartiet fick backa något på inför deras stämma i dagarna. Att utvecklingen i verkligheten går mot denna vision är en helt annan sak. Det är uppenbart att Sveriges väljarkår inte vill ha denna utveckling, inte ens inom Centern verkar det finnas en klar majoritet för denna vision. Ändå så drivs utvecklingen i riktning mot denna nyliberala vision genom helt andra beslut på helt andra områden som arbetskraftsinvandring och övrig immigrationspolitik.

En nedmontering av vårt välfärdssystem börjar också märkas. Denna nedmontering märks inte så mycket genom direkta beslut utan att resursbrist uppstår där det tidigare fanns tillräckliga resurser. Andra tecken på nedmontering av välfärdssystemet kan vara lokala beslut som rör t.ex. färre antal sängplatser på vissa sjukhus eller att viss medicin inte finansieras genom det allmänna längre. En långt gången privatisering som innebär billigare service men sämre kvalitet och urvattnat ansvar är också ett tecken i tiden. Det märkliga är att dagens vänster som traditionellt försvarat vårt välfärdssystem vägrar se uppenbara samhälleliga konflikter mellan den migrationspolitik de så varm omhuldar och den välfärdsmodell som i alla fall tidigare, utgjort ryggraden i deras politiska vision. Hur länge dagens vänster kan driva detta dubbelspel återstår att se. 


Asylskäl för jihadister

Svenska Dagbladet och SR tar i en artikel upp företeelsen att unga muslimer åker från det trygga Danmark för att delta i det Syriska inbördeskriget. Enligt artikeln har danska politiker gett uttryck för att det strider mot ”danska värderingar” att delta i ett heligt krig. De danska socialdemokraternas talesman Ole Haekkerup säger att de unga männen borde utvisas omgående om och när de återvänder hem, just p.g.a. dessa värderingar som ett heligt krig är ett uttryck för.

Att väga värderingar är svårt och vanskligt, även nordbor ägnade sig fordom åt heliga krig med en annan religion som grund. Resonemanget utgör nog en snårskog av olika argument och överväganden. Däremot torde det stå utom allt tvivel att människor som frivilligt reser till krig för att deltaga med liv och lust saknar asylskäl. Det främsta argumentet både från svensk och danskt håll är ju att människor flyr från krig och elände. Om det nu visar sig att dessa asylsökande och även de som redan erhållit asyl, reser till krig och elände, så borde även den mest svagbegåvade politiker förstå att asylskälen saknar grund.  

Låt inte gränsen vara ”öppen”

I en ledare på DN propagerar tidningen för att vår gräns skall vara ”öppen”. Vad som egentligen menas med detta är oklart och dess motsats, en ”stängd” gräns ger en negativ klang som får människor att tänka på Nordkorea. Nu hade vi i vårt land vad DN menar med en ”stängd” gräns under större delen av 1900-talet. Varor och turister flödade fritt och några problem att ta sig ut eller in i Sverige förelåg absolut inte. Med ”öppen” gräns menar DN sannolikt ett fritt flöde av arbetskraftsinvandrare och immigranter. Det hela blir en lek med ord där det gäller att erövra ett semantiskt och retoriskt övertag.

DN pekar i sin artikel på att Sverige tjänade på den arbetskraftsinvandring vi hade under t.ex. 60-talet. Det stämmer förvisso (även om vi skulle kunna problematisera även denna invandring) men situationen såg då helt annorlunda ut. Vi hade gott om arbeten i industrin, där även immigranter lätt kunde sköta de arbeten som erbjöds. Redan när dessa arbetskraftsinvandrare anlände hade de både arbete och bostad ordnade. Att jämföra detta med dagens immigration är inget annat än ohederligt. DN hävdar att Sverige är beroende av utländsk arbetskraft. Till vissa delar kan detta stämma men enklare arbeten måste kunna gå till den enorma kader av arbetslösa vi redan har i detta land. Immigranter som inte får något arbete blir ju en belastning för statskassan och förbättrar ju inte samhällsekonomin i vilket fall.

I artikeln skriver DN följande.

Å ena sidan vill man hålla sig väl med LO, en pålitlig gränsvakt, å andra sidan hålla rent mot Sverigedemokraterna som knappast vill ha några utlänningar alls i Sverige, arbetande eller ej.

 
Det vore välgörande om DN själv höll rent mot lögner och halmgubbar. Sverigedemokraterna vill ha ungefär samma immigrationspolitik som Finland, ett land DN kritiserat högst måttligt för sin immigrationspolitik. SD vill självklart ha utlänningar i Sverige och propagerar inte för en Nordkoreansk samhällsmodell, vilket klart borde framgå av alla partiprogram. Man kan ändå säga att DN fick en fjärdedel rätt. SD vill inte ha arbetskraftsinvandrare i Sverige som inte arbetar eller har fejkade ”skenarbeten”.

Apropå Löfvens framträdande i Agenda där han framförde åsikten att arbetskraftsinvandringen skall styras av Sveriges behov skriver ledarredaktionen så här.

Och, förstås, utan att i den ekvationen räkna in de människor som i alla tider drömt om att med hårt arbete skapa en bättre tillvaro i ett annat land.

Nej, det är sant. Sverige kan inte ta emot alla människor som drömmer om att med hårt arbete skapa en bättre tillvaro i ett annat land. I ett annat land behöver heller inte vara Sverige, som ju redan ligger i topp per capita vad gäller immigration. Vi har också svårt att avgöra vilka som verkligen vill arbeta hårt. Arbetslösheten i vissa utanförskapsområden skvallrar om att det är en vansinnig politik att låta immigrationspolitiken styras av en vacker klyscha. Det är många hedervärda och duktiga människor som Sverige måste säga nej till, p.g.a. att svenska politiker skall ansvara för vår nation och inte aspirera på att vara ett globalt samvete. Många människor världen över är hedervärda och duktiga, de vill verkligen skapa sig ett bättre liv genom hårt och ärligt arbete. Jag vill vara klar på denna punkt. Det innebär dock inte att Sverige ens kan ta emot alla dem som faller inom denna kategori (vilket inte alla gör). Svenska politiker skall avgöra vad som långsiktigt är bra och rimligt för de väljare som valt dem och för nationen.

Svar till Ullenhag

I Aftonbladet deklarerar Erik Ullenhag sin migrationspolitik på sedvanligt vis och med sedvanliga ord. Rubriken är satt enligt ”Därför tjänar Sverige på mångfald”, vad nu det betyder. Mångfald av vaddå? Exakt vad är det i mångfalden vi tjänar på? Självklart tjänar ett företag som handlar med Kina på att ha en människa med kinesiska rötter i sitt företag. Det är ovärderligt med kunskaper om ett lands kultur, seder och bruk när man skall bedriva handel eller förhandla om kontrakt med människor från en specifik kultur. På något sätt har vi en stark känsla av att det inte är just denna självklara fördel av mångfald som Ullenhag menar när han skrev sin artikel. 

Så här skriver Ullenhag i sin artikel:

Men för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund.  

Om företag tjänar på att anställa en person, oavsett härkomst eller andra egenskaper, så gör företaget sannolikt det. Företag drivs för att göra vinst, och ofta hämmas deras strävan av att göra vinst inte av några som helst fördomar. Vad Ullenhag menar eller syftar på är oklart men nu signalerar många företag om varsel och arbetslösheten är enligt Ekonomifakta 7,7 procent säsongsrensad siffra. Förmodligen är den verkliga arbetslösheten ännu högre om man räknar in människor i olika åtgärder eller som inte anmält sig hos arbetsförmedlingen. Många företag anställer inga människor alls. Det kanske är det överskuggande problemet. Vidare skriver Ullenhag.

I tider av varsel och arbetslöshet framförs ofta krav på att våra gränser måste stängas för människor som av olika anledningar vill komma till Sverige. Det handlar ofta om protektionistiska och nationalistiska åsikter liksom om främlingsfientlighet och rasism.

Ja självklart kan det handla om rasism ifall man vill minska immigrationen, fast det förmodligen är en relativt sällsynt orsak. Nationalism har egentligen mycket lite med själva immigrationen att göra, om den inte blir samhällsomvandlande. Då är det själva den samhälleliga påverkan man är emot. Enligt nationalistiska principer kan vi ta emot fler immigranter ju bättre integrationen/assimilationen fungerar. Att nationalism skulle vara något fult som Ullenhag implicit menar här, är något vi i Sverige är ganska ensamma om att tycka. Här borde vi verkligen ta intryck utifrån och lära oss fördelarna med stolthet över den egna nationen av omvärlden. Typisk nog utelämnar Ullenhag den mest närliggande orsaken till att människor är emot den nuvarande immigrationspolitiken, det är nämligen att man tycker den är vansinnig. Vidare i Ullenhags artikel.

Sverige, liksom övriga Europa, står inför en demografisk utmaning. Fler och fler blir äldre samtidigt som det blir färre människor som befinner sig i arbetsför ålder. Företag saknar arbetskraft och risken är att arbetskraftsbristen förvärras inom de närmaste åren.  

Fel! Vi har stor arbetslöshet i vårt land och vi har inte varit i närheten av någon egentlig arbetskraftsbrist på mycket lång tid. Den brist vi har är huvudsakligen beroende av att alltför många gymnasieelever går på något medieprogram under sin gymnasietid och eftersom alla ungdomar inte kan jobba som programledare eller dogmafilmare så blir de arbetslösa i stället. Vi kan inte avhjälpa detta systemfel genom immigration, där en stor del av de immigrerade också blir arbetslösa. Det är ungefär lika smart som att avhjälpa nageltrång genom att kapa hela foten. Dessutom har Ullenhag redan i början av artikeln sagt att företagen anställer för få människor med utländsk härkomst. Om de saknade arbetskraft skulle de självklart anställa någon med utländsk börd i stället för att förlora pengar, i annat fall måste det röra sig om en mycket rasistisk arbetsgivare. Vidare i Ullenhags artikel.

Det måste vara en självklarhet att utgå från en människas kvalifikationer och inte från hans eller hennes bakgrund. Men okunskap, ibland fördomar och ren diskriminering gör att vi slarvar bort människors kompetens.  

Hur vet Ullenhag att företag inte redan i dag utgår ifrån kompetens? Vilken statistik eller undersökning lutar han sig på? Att på detta sätt anklaga landets företagare för diskriminering är direkt oförskämt och Moderaterna som företagarparti borde reagera kraftfullt på detta uttalande. Vidare i artikeln.

Vi måste bli bättre på att ta tillvara på den potential som finns i vårt land, men vi måste också locka hit fler som vill jobba och bo i vårt land. Det är inte bara Sverige som kommer att ha brist på arbetskraft inom en nära framtid. På den globala arbetsmarknaden konkurrerar vi om framtidens arbetskraft. Sverige är ett litet landoch svenska är ett språk som talas av väldigt få.  Lägg till vårt geografiska läge och man inser att vi måste konkurrera med andra faktorer. 

Ja, kan vi locka hit högutbildade ingenjörer inom intressanta områden så är det bra. Tyvärr har regeringens arbetskraftsimmigration gett oss väldigt få högutbildade människor som kunnat etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Vi behöver knappast import av människor som arbetar på restauranger med en arbetslöshet på nästan 8 procent, det borde t.o.m. Ullenhag förstå. T.o.m. om en immigrerad arbetstagare får ett arbete på en restaurang så blir det en minuspost om denne nya arbetstagare slår ut en annan människa som då skall gå på bidrag. 

Det är inte bara Sverige som kommer att ha brist på arbetskraft säger Ullenhag, men det är bara Sverige som för den vansinniga immigrationspolitik som vi nu driver. Antingen har Ullenhag rätt och nästan alla andra nationer fel, eller så har Ullenhag och regeringen väldigt mycket fel. Vidare i artikeln.

Jag är övertygad om att ett öppet och dynamiskt samhälle som välkomnar olikheter kan bidra till att locka hit människor som vill bo och arbeta i vårt land.

USA och Kanada är nationer som ”välkomnar olikheter” utan att låta immigrationspolitiken gå alldeles över styr. Man kan alltså ”välkomna olikheter” men ha en betydligt vettigare immigrationspolitik än vad Sverige har just nu. Det handlar överhuvudtaget inte om att välkomna eller inte välkomna olikheter. Det handlar om en vettig immigrationspolitik där vi solidariskt med övriga Europa ger skydd åt de som är förföljda av sin regering p.g.a. politiskt engagemang och att vi tar in högutbildad arbetskraft som vi är i behov av. Dock helst inte från utvecklingsländer då de har ett skriande behov av sin egen högutbildade befolkning. Det är verklig solidaritet. 

Sedan får vi hoppas att Ullenhag med ”öppet och dynamiskt samhälle” inte menar ett samhälle där stora mängder av fattiga människor står till företagens förfogande för att sälja sin arbetskraft billigt. Ett samhälle där stora grupper av människor svälter och där kriminaliteten härskar i förorterna. Där de lite mer välbeställda lever i Gated Communities. Vi får hoppas att han inte menar ett kallt och hårt samhälle. Det sorgliga i detta är att många som är för en generös immigrationspolitik från vänstern inte har en aning vart åt samhället är på väg och vilka visioner nyliberala immigrationsförespråkare har. I stället förenas de i sitt hat mot SD. Om alla dessa människor från vänstern visste vad målet är för de nyliberala krafterna kanske deras hat skulle byta mål ganska snabbt. Till sist detta från Ullenhag.

Ett samhälle som öppet bekämpar främlingsfientlighet och diskriminering, är självklart en konkurrensfördel i en globaliserad värld. 

Det är självklart inte alls bra om människor hyser fientlighet mot främlingar. Jag blev själv upprörd när en busschaufför av arabiskt ursprung i Botkyrka stängde dörrarna mitt framför näsan på en kvinna av afrikanskt ursprung. Kvinnan hade sprungit cirka 250 meter med väskor och andra pinaler. När kvinnan var 1 meter från bussdörren stängde chauffören dörrarna, mitt framför näsan på henne. Jag satt själv helt paff och trodde inte det var sant. Så gör man bara inte och här hade jag hyllat Ullenhag om han tagit chauffören ordentligt i örat. Borde gjort det själv men dels blev jag verkligen chockad, dels gör partitillhörigheten att man drar sig för att bli inblandad i händelser av denna art, man vet ju aldrig hur Expressen vinklar till det. 

Vi misstänker dock att med ”främlingsfientliga” menar Ullenhag oss som är starkt kritiska till vår nuvarande immigrationspolitik. Ullenhag kan ”bekämpa” oss så mycket han vill. Vi kämpar vi också. Vi finns på gator och torg, vi finns på bloggar och i kommentarsfält, vi finns i riksdagen och vi finns i förorten. Vi finns i Skåne och i Lappland, vi finns i småstäder och i obygden. Vi är män och kvinnor, vi är arbetare och tjänstemän och vi ger aldrig upp.   

Gamla självklarheter blir nya kunskaper genom märkliga forskningsprojekt

Enligt DN så har en grupp forskare i nationalekonomi från Örebro och Lunds universitet kommit fram till att en högst måttlig (en procent) "mångfaldsnivå" bland arbetskraften höjer exporten hos exportföretag med hela 9 procent. Likaså kan ett normalt tillverkningsföretag öka sin export med genom att anställa ytterligare en utrikesfödd person. 

Så här står det i artikeln.

– Utlandsfödda hjälper företagens affärer genom unik kunskap om affärskulturer, politik, religion och språk i sina hemländer samt genom nätverk och kontakter, säger nationalekonomen Andreas Hatzigeorgiou vid Lunds universitet.

Även om man verkligen undrar hur forskargruppen fått fram sina siffror, har de utan tvekan rätt ur ett perspektiv. Om ett företag exporterar varor till Kina är det självklart ovärderligt med en person i ledningsgruppen som kommer från Kina och känner till den kultur som råder i landet. I själva verket borde det i princip vara omöjligt att på lång sikt göra affärer med främmande kulturer som den kinesiska, utan att skaffa sig kunskaper om den aktuella kulturen. 

Studien talade om en så liten mångfaldsnivå som en procent. Saken är den att anställer ett företag ytterligare en person från Kina (enligt det aktuella exemplet), utöver den man redan har, ökar ju inte kunskaperna om den kinesiska kulturen, språket eller religionen. Ökar ett givet exportföretag sin mångfaldsnivå från det låga en procent, så görs inga ytterligare vinster, eller i alla fall mycket små sådana. 

Sedan måste den utländska arbetskraften vara en person som platsar i ledningsgruppen för företaget. Alltså någon med ekonomi eller civilingenjörsutbildning. Det är jättebra att även de med utländsk härkomst får arbete, men om denna person står bakom en svarv bidrar han ju varken med kunskaper om den kinesiska företagskulturen eller någon automatisk ökning av exporten.  

De kunskaper som denna forskningsgrupp kommit fram till är i själva verket högst elementära kunskaper som företagsledare sannolikt tagit för självklara sedan vårt land industrialiserades. Nu förs de fram i en artikel där det inte framgår klart att det gäller just en högutbildad grupp med utländsk härkomst. Inte heller framgår det att det är frågan om en engångseffekt som inte ökar med antalet anställda. Är man konspiratoriskt lagd kan man i artikeln möjligen ana en politisk vilja att argumentera för vår nuvarande politik vad gäller arbetskraftsinvandring eller immigrationspolitik i stort.  

Länk SvD

Räkningarna för immigrationen och EU börjar komma

Hans Dahlgren tidigare socialdemokrat men som nu kommit ut som centerpartist skriver i DN att priset för vår välfärd hela tiden höjs samtidigt som fler skall försörjas av färre arbetande människor. I framtiden kan det enligt Dahlgren bli aktuellt med att delvis avgiftsfinansiera vår välfärd. Andra åtgärder enligt Dahlgren är att införa kösystem, behovsprövning och centralstyrning. Just det Dahlgren kallar ”centralstyrning” förvånar en smula då vi trodde att just Centerpartiet var emot allt vad centralstyrning heter.

Så här skriver Dahlgren i sin artikel.

De som drabbas hårdast av en välfärd som inte är finansierad fullt ut är förstås de mest utsatta. Därför är det viktigt att värna välfärdens finansiering.

Självklart är det lågavlönade från de lägre socialgrupperna som får ta den värsta smällen om vår välfärd krackelerar. Men när det gäller välfärdens finansiering så spelar ju statens alla utgifter roll. Att samhällets får mindre pengar över till välfärd om vi lägger ut stora summor på en omfångsrik kostsam immigrationspolitik och dessutom tvingas betala allt mer till EU är4 självklart. Detta skall väljarna i framtiden ha klart för sig. Vidare i Dahlgrens artikel.

Det finns flera orsaker till kostnadsökningen. En är den åldrande befolkningen, vilket i grunden är en glädjande förändring och dessutom inget nytt.

Andra orsaker är vår generösa immigrationspolitik. Immigranter är överrepresenterade i de flesta välfärdssystem inom sjukvård, kriminalvård och t.o.m. inom skolan. Senast skickade någon in anonymt att man i vissa skolor anställt tolkar för att grundskoleelever skall kunna göra sina prov, självklart kostar allt detta pengar. Det är nog dags att påpeka detta nu. Vidare i DN-artikeln.

Mätt som andel av BNP har sjukvårdskostnaderna legat tämligen konstant. Skolan och utbildningssystemet uppvisar inte lika goda resultat och ambitionerna har höjts vad gäller kraven på omfattningen av utbildning.

Här gör Dahlgren ett tankefel. Själva omfattningen på utbildningen vi har i landet behöver nog inte öka nämnvärt, det är kvaliteten på utbildning som behöver höjas. Dahlgren menar att det kommer att kosta pengar att höja kvaliteten. Det är en sanning med modifikation. Det behöver inte kosta speciellt mycket att kräva mer ordning i skolan, det är mer en fråga om inställning och ideologi. Vidare i artikeln.

Det viktigaste är förstås att få fler i arbete genom att minska utanförskapet och underlätta för att fler som vill söka sig hit för arbete från andra länder välkomnas. Min bedömning är dock att även någon form av ransonering kommer att vara nödvändig givet att möjligheten att höja skatter är begränsad.

Här har vi en fullständig ”syntax error” från Dahlgren. Vi har nu en arbetslöshet på nästan 400 000 människor, varför inte sätta de i arbete innan vi ”underlättar för att fler som vill söka sig hit för arbete från andra länder”. Vad är det dessa immigrerade människor klarar av att göra som inte våra egna arbetslösa ungdomar klarar? Jag kräver en förklaring varför inte de som nu är arbetslösa skall sättas i arbete i första hand. Ja, immigrerad arbetskraft sänker lönekostnaderna och arbetar ofta under usla förhållanden. Men risken är överhängande att de förr eller senare, kanske p.g.a. arbetsskada, ändå hamnar i våra bidragssystem. Det blir i slutändan ändå en utgift för samhället, trots att ett företag under en kort period kan utnyttja underbetald arbetskraft. 

Hela detta geschäft med människor och arbetskraft blir till slut en minuspost för samhället, så länge vi har ett utvecklat välfärdssystem tillsammans med ett högteknologiskt näringsliv. Enskilda företag kan under perioder förmodligen skära guld med täljkniv genom att utnyttja billig arbetsvillig arbetskraft, men för samhället på lång sikt blir det en minuspost, som vårt samhälle nu ser ut. Eftersom man envisas med denna immigration så måste man undra om alliansen har en dold agenda att på sikt helt enkelt avveckla vårt välfärdssystem? Eftersom brottslighet och otrygghet kommer att breda ut sig är det svårt att se en annan framtidsvision än ett nyliberalt samhälle med s.k. Gated Communitys. Är det verkligen det vi vill göra med vårt samhälle och nation?

Länk DN

En ohållbar vision

Nu börjar antalet artiklar på denna hemsida om arbetskraftsinvandringen stiga till tröttsamma nivåer. Vi tar ändå och bemöter en DN-artikel som höjer invandringens ekonomiska fördelar till skyarna, detta utan att en motsvarande kritisk artikel publicerats. Återigen ser vi en påfallande ensidighet i mediernas rapportering och åsiktspresentation. Denna ensidighet tar sig i immigrationsfrågan sådana uttryck så det för tankarna till Ryssland och Putins mediestrategier. 


Artikeln signerad Lasse Granestrand påpekar att varje dag går 600 000 utrikes födda till arbetet varje dag, utan dem så skulle Sverige stanna. Ja det stämmer självklart. Det är ju en process som skett över tid där utrikes födda naturligtvis fått arbete och där hela ekonomin också utökats i och med invandringen. Nu har Sveriges valmanskår aldrig gett sitt godkännande till denna långsiktiga utveckling, vilket skulle ha varit demokratiskt hygieniskt. Dessutom så är det inget parti i dag som föreslår att dessa 600 000 skall åka hem igen, i den mån de har något annat hem. Vem argumenterar tidningen och allianspartierna emot? Jämförelsen skulle i stället varit en långsiktig utveckling med en mer restriktiv immigrationspolitik ställd mot dagens utveckling. 


Åkesson framförde också argumentet i ett nyhetsprogram att statistiken ljuger en hel del. Även de som endast arbetar en enda timme per vecka är medtagna i denna statistik. Dessutom har jag själv varit inne på pizzerior där personalstyrkan varit så överdimensionerad att de anställda utgör ett hinder för effektivt arbete. Till det skall läggas att vi nu har uppemot 400 000 arbetslösa i vårt land. Vi har högskoleutbildade ungdomar som inte får ett vettigt arbete. Skall vi i detta läge importera ännu mer arbetskraft? 


Artikelförfattaren tar upp läkarbristen i vårt land som ett exempel på nödvändig import av arbetskraft. Nu är det så att denna brist till stor del är självförvållad då Läkarförbundet genom intensivt lobbande lyckades lura tillräckligt många politiker att skära ned antalet medicinska utbildningsplatser. Dessutom är det förenat med språksvårigheter att anställa utländska läkare som inte till fullo lärt sig det svenska språket. I Malmö skickade man för några år sedan hem danska läkare då ingen förstod vad de hade i blodtryck efter läkarbesöket. Man benämner ju tal lite annorlunda i Danmark. En intressant synpunkt i frågan kommer från Andreas Larsson som skriver så här på Newsmill.

Ett exempel på dålig tillväxt är den som skapas av en växande befolkning, något som många politiker tyvärr fortfarande förespråkar. Centerpartiet är inget undantag, i deras integrationsprogram "Välkommen till nybyggarlandet" från partistämman i Åre kan man läsa om hur de förespråkar en storsatsning på arbetskraftsinvandring och hur Sverige idag skulle kunnat ha en befolkning på 40 miljoner om vi drivit samma migrationspolitik som Kanada.

Att en tillväxt enbart byggd på en ökande befolkning inte är någon lösning på något problem är självklart. Ett ytterligare problem är att tillväxten nästan enbart koncentrerar sig till storstäderna. I Stockholm klarar inte kollektivtrafiken av den mängd människor som nu finns i området. Det finns inga bostäder för fler människor och utvecklingen hämmas av en massa flaskhalsar. Bygger man bort bostadsbristen minskar livskvaliteten avsevärt då Stockholmare i generationer lärt sig att uppskatta sin gröna stad med stora grönskande ytor. Detta är något som redan naggats i kanten rejält. Skulle Sverige bli en nation med 40 miljoner människor är det inte samma land som i dag. En nation som vi tar för given med stora naturvärden där vi inte varje sekund behöver trängas. En sådan i grunden omvälvande samhällsomvandling måste människor få information om, samt rösta om i allmänna demokratiska val. Det vi nu kan göra är att låta bli att rösta på Centern och Annie Lööf.  

Länk DN

Länk Newsmill

Att bota kolera med pest

Det har på många olika sätt visat sig att regeringens nya arbetskraftsinvandringsregler från 2008 inte fungerar. Importerade arbetare utnyttjas och får arbeta till mycket låga löner under arbetsförhållande ingen svensk medborgare skulle acceptera. Redan på ett tidigt stadium, långt innan reglerna infördes, kunde vem som helst sluta sig till att det inte skulle gå att kontrollera varken arbetskraftsinvandringen eller de villkor som i praktiken skulle gälla för arbetstagarna. 


Nu har migrationsforskaren Lisa Pelling konstaterat det som alla borde insett redan innan vi införde de nya reglerna, nämligen att vår arbetskraftsinvandring inte fungerar. Pelling är forskare men drar slutsatser som borde betraktas som rent politiska. Så här skriver hon i SvD.

På längre sikt kommer en annan grundläggande brist i den nya lagstiftningen att bli allt mer synlig. Ett strukturellt problem med den nya lagstiftningen är att samtliga tillstånd är tillfälliga. Med den nya lagen avskaffades möjligheten att få permanent uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.

Pelling propagerar alltså för permanenta uppehållstillstånd för att regeringen införde en vansinnig lag om arbetskraftsinvandring som i princip alla visste inte skulle fungera, om nu inte hela idén med de nya reglerna var att pressa ned lönenivån i vårt land. Det är mycket är mycket möjligt att själva bakgrunden till de nya reglerna för arbetskraftsinvandring just var att pressa ned lönenivåerna, och då har ju inte de nya reglerna slagit helt fel. Vidare skriver Pelling så här.

När det gäller möjligheten att skydda arbetskraftsinvandrare från arbetsgivares utnyttjande och godtycke är skillnaden mellan tillfälliga och permanenta tillstånd helt avgörande. Den som har ett tillfälligt tillstånd är utlämnad till arbetsgivaren: gör som jag säger, annars åker du ut.

Att ge permanenta uppehållstillstånd för att någon lyckats få en anställning, vilken som helst, är fullständigt vansinnig. Det skulle i princip vara som att införa fri invandring, något som inget parti förespråkar i dag. En person som vill att delar av släkten skulle få permanent uppehållstillstånd skulle i princip bara kunna starta en pizzeria och anställa de personer han vill ha hit. När de väl fått sina permanenta uppehållstillstånd skulle han kunna lägga ned samma pizzeria. Forskare som Pelling skulle förbryllat konstatera att så här var det ju inte tänkt. Vi som inte är forskare kan redan nu tala om för Pelling att hon inte har kontakt med verkligheten. Detta visar hon också när hon skriver detta i sin artikel. 

Den nya lagen bryter mot den princip som gällde för arbetskraftsinvandring till Sverige under 1950 och 1960-talen. Sverige utmärkte sig genom att inte införa ett gästarbetarsystem med tillfälliga uppehållstillstånd. Istället fick de som invandrade till Sverige för att arbeta permanenta uppehållstillstånd. Dåtidens arbetskraftsinvandrare fick en möjlighet att bli en del av Sverige: öppna bankkonto, köpa en lägenhet, gå med i facket, så småningom bli svenska medborgare med rösträtt.

Det går inte att jämföra dagens situation med den arbetskraftsinvandring vi hade på 60-talet. Då skulle man i princip ha ett fast arbete, ofta på en större industri, innan man fick komma hit. Det fanns arbete dessutom, nu har vi exporterat arbetstillfällena och importerat presumtiv arbetskraft. Det går heller inte att jämföra ett arbete på Volvo med ett arbete på en mindre pizzeria. På 60-talet kom arbetskraften dessutom från Europa. Denna arbetskraft kan i princip komma hit utan några problem i dag, med den inre rörligheten vi har inom EU. Till sist skriver Pelling så här.

Det permanenta uppehållstillståndet fungerar som en livlina och en försäkring: om läget i hemlandet förvärras finns det alltid en möjlighet att återvända till Sverige. Människor med tillfälliga uppehållstillstånd saknar den säkerheten.

Men arbetskraftsinvandringen skulle ju inte fungera som en livlina, det har regeringen låtit påskina hela tiden. Nu när det visar sig att denna invandring inte fungerar börjar det låta annorlunda. Det är fullständigt horribelt att börja tala om att ge permanenta uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare som inte ens fick komma hit med de gamla reglerna. Det luktar "fri invandring" lång väg om Pellings förslag. Hon är forskare men hennes idéer är rent politiska, något som blir allt vanliga i dag.   


Varför inte återinföra de gamla reglerna där arbetsförmedlingen skulle konstatera att det fanns ett verkligt behov av arbetskraft innan något tillstånd gavs? Problemen har ju börjat, eller accelererat när regeringen införde de nya slappare reglerna. Regler som väldigt många människor redan från början anade (eller visste) inte skulle fungera. 


Framför allt så har vi nu en arbetslöshet på nästan en halv miljon människor. Även Alliansregeringen börjar nu förtidspensionera människor vars handikapp är arbetslöshet, något den fordom ivrigt kritiserade den gamla socialdemokratiska regeringen för. Vi behöver inte ett tillflöde av arbetskraft när hela förorter har en förlamande och destruktiv arbetslöshet. Visserligen pressas lönerna ned med detta överskott på arbetskraft. Eftersom även de arbetslösa skall ha mat och husrum ökar skattetrycket, vilket i slutänden gör att inte ens företagen tjänar speciellt mycket på de pressade lönerna. Alla förlorar på den politik regeringen infört och den politik Pelling förespråkar skulle vara en ren katastrof, för alla inblandade parter. Pellings förslag är jämförbart med att försöka bota kolera med pest.  


Länk SvD

Centern vill skapa svenska Chinatowns

Tino Sanandaji sade under Politikerveckan i Visby att "inte fan startade arbetskraftsinvandrarna på sextiotalet Little Italy de anpassade sig och blev svenskar". Nu säger Centern att de just skall starta Little Italy och svenska Chinatowns. Enskilda partiföreträdare vill föra fram denna nya ideologi till Centerns partistämma i september. Centern balanserar ju på 4 procentspärren och sådant kan ju föda desperata förslag, eller skall vi säga avslöjande förslag. 


Centern under Maud Olofsson har profilerat sig som ett alltmer nyliberalt parti. Enligt nyliberala principer skulle väl dessa smånationer i vårt land klara sig ekonomiskt själva, utan utjämningsbidrag. Vi vet ännu inte hur trogna Centern kommer att vara dessa liberala principer. Att förvandla Rosengård och Fittja till "Little Baghdad" och "Little Mogadishu" är inte något projekt centerpartisterna skulle satsa några privata pengar i förmodligen. Som vi alla vet är inte italienare och kineser de största grupperna av immigranter i vårt land. Ett annat förslag för att lyfta de grupper som nu befinner sig i utanförskap vore ju annars att förlägga dessa "Chinatowns" i trevliga stadsdelar som Täby, Danderyd och Vellinge. Då skulle dessutom alla Moderater få visa sin öppna attityd lite mer i praktiken. Kan vi hoppas på ett sådant förslag utan att Alliansen knakar i fogarna?


Ett annat förslag från de pigga centerpartisterna är att underlätta arbetskraftsinvandringen. Man antar att det skulle påskynda uppkomsten av "Little Italy" antagligen. Att vi redan har en arbetslöshet på över 400,000 människor tar man inte notis om, inte heller den förlamande höga ungdomsarbetslösheten. Nej varför skall våra arbetslösa komma i arbete när vi kan importera arbetskraft utifrån, verkar vara centerpartisternas tankegångar. 


Innan Rapport fick oss alla att sätta kaffet i halsen med Centerns nybyggarförslag så visade de ett inslag med de nya s.k. "etableringslotsarna". Regeringen har satsat 920 miljoner på ett system med lotsar som skall hjälpa våra nya invånare in på arbetsmarknaden. Fram till att rapport sände sitt inslag hade 10 personer erhållit arbete genom dessa lotsar. Projektet har hållit på i 9 månader och Rapport visade hur dessa lotsar hjälpte människor att betala sina räkningar via internet. Inget ont om de människor världen över som inte är bekanta med vår moderna teknik. Däremot är det horribelt att Centern vill underlätta för ytterligare arbetskraftsinvandring, nu när vi har en armada av arbetslösa och vi dessutom har en armada av människor som kräver stora resurser för att bli anställningsbara. Det är oerhört svårt att förstå snilleblixten i Centerns förslag, hur man än vänder och vrider på dem.

Länk SVT

Länk Regeringens hemsida (lotsar)

Nu är det befarade fusket igång

Det är så trist att få rätt, det är inte roligt alls som vissa destruktiva människor tror. Jag varnade på denna blogg för att regeringens regler med arbetskraftsinvandring skulle sluta illa och nu verkar farhågorna besannas. 


I dagens SvD står det om Lao Qiu som kommit hit till vårt land för att lagligt driva sin näringsverksamhet. Qiu har betalat 250,000 kronor till Magnussons advokatbyrå, en advokatbyrå som med hjälp av en skum hemsida, lifesweden.com (kan ingen hacka sidan?) lockar kineser att komma hit med falska förespeglingar. Så här står det i artikeln.

I Shanghai kom han i kontakt med en man vid namn Hu Xiaoqing på hemsidan lifesweden.com. Hemsidan utnyttjar ett kryphål i lagen om arbetskraftsinvandring, som liberaliserades i slutet av 2008. Nyckelpersonal i koncerner skulle då enkelt kunna flyttas mellan länder. Upplägget var att hans fru skulle sättas som chef för ett nystartat tomt bolag – i det här fallet med namnet Moonstone AB. Bolaget bedrev ingen verksamhet men hade koncernkoppling till ett kinesiskt bolag. Familjen skulle sedan betala runt 10 000 kronor i skatter varje månad. Efter fyra år utlovade Hu Xiaoqing permanent uppehållstillstånd.  

Ja våra lagar för arbetskraftsinvandring liberaliserades under 2008 av regeringen. Vi som inte gillade liberaliseringen och varnade för omfattande fusk kallades i vanlig ordning för inhumana, främlingsfientliga, bakåtsträvare, med ogrundad rädsla för det okända. Tyvärr fick vi rätt igen och rädslan var inte ogrundad denna gång heller. En person med kinesiskt ursprung lovar alltså ut permanent uppehållstillstånd till kineser nere i Kina. Är ni nöjda Billström och Reinfeldt? Vidare i artikeln står det så här.

Han säger att de nu inte har någon att vända sig till. Han har skrivit brev till Migrationsverket och frågat vad de ska göra för att få ett lagligt arbetstillstånd. Nu har de fått ett kort besked att deras ärende ska behandlas skyndsamt.

– Sverige tar ju emot många invandrare, jag förstår inte varför vi måste betala 27 000 kronor per månad.

I grunden ärliga och arbetsamma personer som Qui har egentligen inte gjort något fel, förutom att de varit lite väl blåögda, bildligt talat. Har man kommit hit utan riktigt arbetstillstånd så skall det vara en enkelbiljett hem. Magnussons advokatbyrå bör ställas inför rätta och fälls de skall de betala tillbaka de pengar de lurat till sig (de har sannolikt tillgång till bra advokater, ja de är ju t.o.m. advokater själva). 


Sverige tar ju emot många invandrare precis som Qui säger ja, för många på för lösa och oklara grunder. Qui blev lurad och han "hotas" inte av utvisning, han har ju i princip aldrig haft rätt att vara här. Det är bedrövligt att personer som Qui blir lurade och i den bästa av världar skulle de som lurat hit honom och hans familj få betala tillbaka vartenda öre. Att verksamheter som denna skulle dyka upp med regeringens nya regler var inte så svårt att räkna ut (jag varnade för det på denna blogg) men tydligen kunde inte vår regering med sin stora stab av jurister och ekonomer tänka sig det elementära.  

Länk SvD

Länk Magnussons advokatbyrå

Gårdagens migration kan inte likställas med dagens migration

I en artikel på SvD kultur så propagerar Cecilia Notini Burch för en generös immigrationspolitik med utgångspunkt från en bok av tre forskare från Storbritannien och Kanada. Boken heter "Exceptional People. How Migration Shaped Our World and Will Define Our Future" och är inte översatt till svenska, den kommer sannolikt aldrig att bli det heller. 


I början av sin artikel skriver Burch något förvirrat och ytligt om "vi och dom". Vilken relevans begreppen har för immigrationspolitiken är oklart och hennes analys är dessutom ofullständig och ytlig. En gymnasieelev kan med största säkerhet räkna ut att det finns både över och undergrupper till "vi". Vi som håller på Hammarby, vi som är 08:or, vi som bor på Södermalm, dricker latte och sysslar med media är bara några undergrupper jag hittar inom loppet av 1 sekund. Vidare i artikeln skriver författaren så här. 

De visar på ett övertygande sätt att migrationen har utgjort en förutsättning för mänsklig evolution alltsedan de första homo sapiens lämnade den afrikanska kontinenten för cirka 60000 år sedan. Därefter har det ofta varit just de modiga, och inte sällan rätt så våghalsiga, människor som vågat lämna sina hembygder som bidragit till framställningen och spridandet av ny kunskap.

För det första måste Homo Sapiens ha lämnat den afrikanska kontinenten för mycket längre sedan än 60,000 år sedan, redan här ett faktafel. Självklart har migrationen spridit kunskap och gett utvecklingen en knuff framåt, men vi talar här om en helt annan migration än den "flyktingimmigration" vi nu ser. Man kan på goda grunder säga att det ofta är de initiativrika människorna som emigrerar, i alla fall var det så med den migration som skedde före 1975. Med detta följer enligt logikens allra enklaste lagar att migrationen utarmar de områden där människor emigrerar ifrån. Vi ser också att migrationen efter 1975 inte följer gängse mönster. Det måste nämligen betraktas som ytterst tveksamt att det är Asiens och Afrikas initiativrikaste människor som bosatt sig i Rosengård, i sådana fall så ser framtiden mycket dyster ut för dessa två kontinenter. Vidare i artikeln står det så här. 

Migrationen har också varit oumbärlig för framväxten av det moderna, teknologiskt utvecklade välfärdssamhälle som vissa av oss har förmånen att leva i i dag. Den stora och nästan helt oreglerade migrationsvågen på 1800-talet banade vägen för denna utveckling. Människor tilläts migrera från fattigdom till arbete och byggde därmed upp det industrisamhälle som utgjorde grunden för den stora ekonomiska tillväxten. 

Ja, migrationen fyllde en viktig funktion när t.ex. fattiga jordbrukare (ofta var de inte arbetslösa som författaren låter påskina) emigrerade till rikare jordbrukslandskap eller till industristäder. Människor emigrerade från fattigdom till arbete. Nu emigrerar människor från fattigdom till arbetslöshet, vilken är en helt annan sak. Vi lever i ett helt annat samhälle och vi har inte längre en tung industri som kan suga upp immigranter, inte ens våra egna ungdomar får längre arbete inom industrin. Den migration som ekonomisk och utvecklingsmässigt är motiverad i dag är en högteknologisk migration. Vidare i artikeln så skriver Notini så här. 

En alltmer åldrande befolkning, kombinerat med låga födelsetal, håller på att ställa till med kris. Många fler skattebetalare behövs för att vi skall kunna finansiera våra omfattande välfärdssystem även i framtiden. Detta är i stort sett alla nationalekonomer överens om.

Om antalet skattebetalare skall öka kräver det att immigranterna får arbete, vilket de får i alldeles för liten grad i dag, därför blir hela migrationen en minusaffär. Dessutom blir immigranterna äldre de också, de skall i sin tur försörjas av ännu fler immigranter i en aldrig sinande spiral. Det är helt enkelt inte en framkomlig väg att öka antalet skattebetalare genom immigration, vilket ekonomer också räknat ut [Tullberg, Lindh]. Vidare i artikeln står det så här. 

Migranter framställs i allt fler politiska och mediala sammanhang som hot, trots att det finns överhängande nationalekonomiska bevis på att migration ger långsiktiga ekonomiska vinster, både för mottagar- och sändarländer, som långväga överskrider de kortsiktigare kostnaderna.

Det finns inga bevis för att den typ av immigration Sverige ägnat sig åt ger några ekonomiska fördelar, vi har i stället förlorat på den senaste tidens immigration. Den immigration vi hade när vallonerna kom till vårt land går naturligtvis inte att jämföra med den massimmigration vi haft från Irak och Somalia de senaste åren. Vallonerna stod på en högre teknisk och kulturell nivå än vad vi själva gjorde, i alla fall i vissa stycken. Detta gäller ju ofta inte nutidens immigranter. Vidare i artikeln står det så här. 

Den kulturella enheten är dock till stor del en myt. Kulturer är inte, som många vill tro, statiska och likformiga. De förändras ständigt i möten med nya idéer och traditioner. Detta gäller självfallet också ”oss” i Sverige.

Den kulturella enheten är självklart inte en myt, men det krävs att en kurdättling som Tino Sanandaji säger det. Ingen har påstått att någon kultur är statisk, det vi däremot påstår är att vi själva vill ha ett ord med i laget vad gäller kulturell påverkan. Några mångkulturkramare och verklighetsfrånvända riksdagsmän skall inte själva sätta agendan för vårt kulturutbyte och den därmed förknippade påverkan. Till sist skriver författaren så här i sin artikel.

Att som Sverigedemokraterna hävda att invandringen till Sverige skapar ”omfattande ekonomiska, sociala och kulturella problem”, samt att den ”mångkulturella samhällsordningen” utgör ett ”allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen” är därför inte bara historielöst, utan också potentiellt destruktivt för Sveriges framtida tillväxt och välfärd.

Författaren har jämställt immigrationen av valloner och 60-talets arbetskraftsinvandring med dagens immigration, det går inte att jämföra dessa två fundamentalt olika typer av immigration. Vi har allvarliga sociala och kulturella problem, titta på Rosengård, titta på Södertälje där en hel stad styrs av en utländsk maffia. Hur skall detta bidra till vårt välstånd? 


Vi har ekonomiska problem, titta på arbetslösheten och titta på de många konstlade arbeten vi har. varför har vi instegsjobb, varför har vi kraftiga subventioner för de som immigrerat till vårt land om arbetsmarknaden skriar efter dem? Vi har ett annat samhälle i dag när mycket av vår tunga industri inte längre existerar. Vi har ett högteknologiskt samhälle där vi producerar det vi behöver med ett minimum av arbetskraft. Många grupper immigranter blir arbetslösa i etniska enklaver där brottslighet och utanförskap blir legio. Tyvärr Notini, vi har kommit till vägs ände med den senaste tidens immigrationspolitik. Bevisen för att det är en vansinnig politik är många och manifesta. Ibland måste man lämna böckernas värld och öppna ögonen för vad som finns runt omkring, i den verkliga världen. 

Länk SvD

Arbetskraftsinvandring av ingenjörer oseriös

Jag var en av dem som uttryckte starka tvivel när regeringen ändrade lagstiftningen och underlättade för arbetskraftsinvandring. Eftersom Sverige av någon outgrundlig anledning är så attraktivt för globaliseringens lycksökare, så krävs det inte så stor tankeförmåga för att inse alla de fallgropar denna förändrade lagstiftning skulle kunna ställa till med i form av oseriösa ansökningar och annat.  Vi som var kritiska till den förändrade lagstiftningen trodde ändå inte att en yrkesgrupp som ingenjörer skulle utmärka sig som oseriös. Nu har dock Sveriges Ingenjörer reagerat på alla oseriösa fall där Migrationsverket godkänt i princip vad som helst i form av ansökningar. Så här skriver Peter Larsson, Sveriges Ingenjörer på SvD.

Under de senaste åren har allt fler utländska ingenjörer ansökt om arbetstillstånd i Sverige. Liksom i de uppmärksammade fallen med thailändska bärplockare utsätter sig de här personerna för risker med oseriösa anställningsavtal.

Jasså, det verkar inte bättre än att Larsson jämför arbetskraftinvandringen av ingenjörer med de thailändska bärplockarna, det är ändå lite förvånande. Det är ju inte bara risker för ingenjörer som riskerar att hamna i kläm, det finns ju som vanligt risker för nationen Sverige med en oseriös trafik av arbetskraftsinvandrare. Vidare i artikeln.

Lagen kräver att Migrationsverket ska inhämta yttrande från berörd facklig organisation. För att minska byråkratin har Migrationsverket haft fullmakt från Sveriges Ingenjörer att fatta beslut i handläggningen av utländska ingenjörers anställningserbjudanden hos några angivna arbetsgivare, utan att behöva inhämta yttrande från förbundet.

Här ser det ut som att Sveriges Ingenjörer själva är orsaken till en del problem. Det var nog inte så klokt att lämna över denna fullmakt till Migrationsverket. Om alla problem blir lösta för att fackförbundet drar tillbaka sin fullmakt återstår att se. Vidare i artikeln.

I 143 fall har Migrationsverket godkänt arbetstillstånd där den sökande inte har anställning hos en arbetsgivare, utan i stället är registrerad hos ett företag som bedriver förmedlingsverksamhet. Den sökande är i realiteten inte mer anställd än någon som skrivit in sig på arbetsförmedlingen.

Allt som handlar om arbetskraftsinvandring ligger åtminstone ett tuppfjät från att bli oseriös verksamhet. Här har ett fackförbund som av tradition varit positiv till global arbetsmarknad, lämnat över ansvaret till Migrationsverket med sin in blanco-fullmakt, detta enbart för några angivna arbetsgivare. Det går inte alls lång tid innan förbundet reagerar själva och avbryter hela uppgörelsen med Migrationsverket, det gick inte. 


Svenskar är godtrogna och blåögda, det vet vi. Svenska politiker är lite extra godtrogna, speciellt om det handlar om något globalt. Våra politiker får något förklarat sken i ögonen så fort det handlar om att människor skall flytta till vårt land och antingen för att arbeta eller fly från något, vad det nu kan vara. Det måste handla om att vissa människor bär på en dold dröm där de skall framstå som humanismens sista utpost. Drömmen kanske dyker upp på kvällen innan sömnen infinner sig. Man ser sig själv i tidningarna, hjälten som stod upp för humanismen och hade ryggrad att stå på de svagas sida, de hjälplösas vän och sista hopp. Drömbilderna ackompanjeras säkert till en passande musik och vissa delar av hjältedrömmen kanske t.o.m. utspelas i ultrarapid (jag föredrar det gammalmodiga svenska ordet). Vid nästa val blir säkert politikern kryssad före t.o.m. statsministern för sitt rakryggade sätt och hela partiet jublar i bakgrunden. Den drömmande politikern ser sig själva motvilligt tacka ja till partiledarposten, efter intensiva övertalningsförsök från entusiastiska partikamrater. Inträder inte sömnen alltför hastigt kanske den drömmande politiker ser sig själv rentav som hyllad statsminister vid nästa val. Framför SVT:s surrande TV-kameror och snubblande överspeedade kameramän förklarar vår hjälte att hon bara följde sin moraliska kompass, och se, här är jag nu!


Verkligheten ser lite annorlunda ut. Flyktingen som fått asyl kanske inte alls är hjälplös eller speciellt utsatt i sitt hemland, han kanske inte ens är flykting ens med det väl tilltagna svenska begreppet. Effekten av politiken, antingen det är oseriös arbetskraftsinvandring eller övrig immigrationspolitik är förödande på lång sikt för det svenska samhället. Hjälten är i själva verket en samhällsdestruktör. Drömmen stämmer inte ens när det gäller de egna partikamraterna. Det finns så många falanger inom partierna nu när alla skall trängas i mitten så det finns alltid minst två falanger inom det egna partiet som helst vill sticka en kniv i ryggen, bildligt talat, på vår drömmande hjälte. Både KD och Socialdemokraterna är talande exempel på detta. 

Länk SvD