lördag, oktober 31, 2009

Varför inte avskaffa demokratin på en gång?

En filosofie doktor i statsvetenskap, Nils-Eric Hallström publicerar i dag en artikel i SvD där han propagerar starkt för ett slopande av blockpolitiken och att ett genomgripande samarbete mellan samtliga nuvarande riksdagspartier upprättas. Den direkta orsaken till ett sådant omfattande samarbete skulle enligt Hallström vara att SD sannolikt kommer in i riskdagen vid nästa val och blir vågmästare. Så här skriver Hallström i sin artikel.

Med Sverigedemokraterna som riksdagens vågmästare blir blocköverskridande överenskommelser en politisk nödvändighet. Och Sveriges politiska historia visar, att detta inte är någon omöjlighet. Skattereformen för 20 år sedan, den ekonomiska krisen på 1990-talet, pensionsreformen och EU-medlemskapet är stora frågor, som fått sin lösning genom breda blocköverskridande överenskommelser. 


Att det skulle vara en politisk nödvändighet med blocköverskridande samarbete med SD som vågmästare är ett rent 100 procentigt politiskt ställningstagande. Vi har alltså en filosofie doktor i statsvetskap som signerar sin artikel med denna titel och sedan tar partipolitisk ställning. Detta är inget annat än horribelt i en demokrati, det är jämförbart med Italiens Berlusconi som äger en stor del av landets medier och kan använda det för sina egna politiska syften. Enligt mig har Hallström mist allt förtroende och han har dragit skam över sin titel genom detta uttalande.

När det gäller exemplen på andra frågor där blocköverskridande samarbete möjliggjort ”breda” lösningar som pensionsreformen så skulle den sannolikt inte haft en chans att gå igenom om människor fick rösta om den i öppna val. Stort genomgripande blocköverskridande samarbete är dessutom bra för att sätta demokratin ur spel. Vidare står det så här i Hallströms artikel.

Detta tydliggjordes i partiledardebatten den 14 oktober. Debattörerna inte bara talade mot varandra. Även inslag av banala politiska slängar förekom i debatten.  


Ja, Hallström är ju filosofie doktor i statsvetenskap så man tycker att han borde vara informerad om att i en demokrati så förekommer det att partiledare faktiskt talar mot varandra. Inte bara det, när det hettar till i debatten så kan en och annan politisk släng också förekomma. Till sist så drar statsvetaren dessa djupsinniga slutsatser i sin artikel.

Sverigedemokraternas goda utsikter att efter valet bli riksdagens vågmästare borde stämma de sju riksdagspartierna till eftertanke. Dagens cementerade blockpolitik kan inom något år vara historia – och blocköverskridande överenskommelser något helt naturligt. Sverigedemokraternas framgångar har det goda med sig, att en omprövning av blockpolitiken kan bli en politisk nödvändighet.


Återigen drar den strikt vetenskaplige statsvetaren Hallström partipolitiska åsikter i dagen, ”samarbeta för att utestänga ett parti som jag personligen inte gillar”. Man får direkt känslan när man läser Hallströms analys att han lika gärna kunde ha skrivit, ”Dagens demokrati kan inom något år vara historia – att det politiska etablissemanget styr utan att folk kan påverka politiken kan vara något helt naturligt” .

Varför ger sig inte Hallström sig in i politiken på allvar och företräder sina åsikter som alla andra politiker? Han har redan gått halva vägen och sista steget torde inte ge några större problem, nu vet ju alla vad han i alla fall INTE tycker. Eller har Hallström bara odlat sin karriär med denna artikel?   


fredag, oktober 30, 2009

Milgrams experiment

Efter andra världskriget förundrades många människor över hur till synes helt normala människor blint kunde lyda i princip vilka order som helst, bara de gavs av en samhällig auktoritet. En psykolog, Stanley Milgram förundrades också över hur det gick till när normala människor lydde precis vilka order som helst bara de gavs av en auktoritet.

Milgram blev så förundrad över människors osjälvständighet att han ordna tester där han undersökte hur långt normala människor kunde gå i sin lydnad av auktoriteter. Milgram annonserade om frivilliga försökspersoner och satte igång med sitt experiment på ett amerikanskt universitet. Försökspersonerna trodde att de skulle delta i ett experiment om hur minnet kan tränas upp med bestraffning. Varje gång en försöksperson (som i själva verket var skådespelare) svarade fel skulle försökspersonen som verkligen var försöksperson, ge honom en stöt. Vid upprepade felaktiga svar skulle stöten som gavs öka i styrka ända upp till livsfarlig nivå.

Under experimentet så spelades ljud upp av stön och smärta. Det hördes också skrik som ”släpp mig, låt mig gå” o.s.v. När de allra kraftigaste stötarna gavs så tystnade alla ljud. Vad blev då resultatet av dessa försök? Jo att ungefär 65 procent av alla försökspersoner i princip var beredd att ge dödliga stötar, bara det var en tillräckligt trovärdig auktoritet som gav orderna. Det är värt att poängtera att de som spelade forskningsledare gav instruktioner på ett auktoritärt sätt, men på inget sätt tvingade försökspersonerna i övrigt. Så här står det i ”Allt om vetenskap” som beskriver Milgrams försök.

Milgrams experiment har genom åren upprepats i flera länder, med yngre och äldre deltagare och med kvinnor istället för män. I en sammanställning av samtliga vetenskapligt genomförda försök konstaterar Milgrams elev, Thomas Blass, att resultaten från 1961 står sig. Det blir ingen större variation. Sak samma om det görs med kvinnor, tyskar, japaner eller några andra.


Det verkar som om en auktoritet som uppträder på rätt sätt alltid kan övertyga ungefär 65 procent av befolkningen, överallt, kvinnor som män. Detta är ett stort demokratiskt problem i demokratier där inte enbart jämstora partier uppträder på den politiska arenan. Om ett uppstickarparti med en annorlunda agenda dyker upp på den demokratiska spelplanen kan de redan etablerade partierna uppträda som en auktoritet som i Milgrams försök, gentemot det mindre uppstickarpartiet. Om våra riksmedier och etablerade politiker säger att de som vill ha en restriktiv immigrationspolitik är ”främlingsfientliga” kommer 65 procent att tro på detta enbart för det uttalats av samhälliga auktoriteter (sedan kan man ju ha den åsikten i alla fall naturligtvis). Om Reinfeldt, Sahlin, DN och SvD säger att Jimmie Åkesson är djävulens inkarnation på jorden så kommer troligtvis 65 procent av befolkningen att tro på detta enbart för att det upprepas av tillräckligt starka auktoriteter.

Mindre systemkritiska partier måste hitta vägar att komma runt denna auktoritetseffekt som det etablerade politiska skiktet självklart utnyttjar. Ett sätt kan vara att bygga på konflikten mellan folket och etablissemanget. Ett annat sätt kan vara att utnyttja samhälliga kriser då öppningar i muren av auktoritet kan uppträda. Dessutom måste de systemkritiska partierna uppträda själva som auktoriteter så långt som möjligt. Det är utan tvivel ett svårt problem att tackla för de nya och ”politiskt inkorrekta” partier som uppträder på den politiska arenan. 

Länk Allt om vetenskap

torsdag, oktober 29, 2009

Har vi för låga straff i Sverige?

I t.ex. kvällens Debatt I SVT kl 22.00 så diskuteras frågan om vi har för låga straff i vårt land. Bakgrunden är naturligtvis de mycket låga straff som utdömts för det omtalade ”Sturebymordet” där de två unga förövarna dömdes till 20 månaders sluten ungdomsvård.

Det är lätt att förfasa sig över de oerhört låga straff de två förövarna dömdes till för ett planerat men meningslöst mord som det i Stureby. Att lagen tillåter så låga påföljder för ett så allvarligt brott är under all kritik. Svaret till det makabert låga straffet är den svenska ungdomsrabatten för brottslingar vid låg ålder. Jag tycker det är rimligt med en ungdomsrabatt för unga brottslingar, men den bör inte vara hur generös som helst. I dag är denna ungdomsrabatt för brott perverst generös.

En annan faktor som gör att brottslingar och speciellt våldsbrottslingar döms till uppseendeväckande låga straff är inte att straffskolorna skulle vara speciellt låga, utan att straffpraxis i vårt land glidit nedåt med tiden. Straffskalorna för t.ex. misshandel är mellan 1 år och 10 års fängelse. Men det är ytterst ovanligt att förövare döms till den högre halvan av straffskalan, det spelar ingen roll hur grovt och bestialisk misshandeln är. Det är alltså i första hand straffpraxis, och inte hur lagen är skriven som gör att straffen för relativt grova brott blir så stötande låga.

Varför skall vi använda oss av straff som ibland kan upplevas som relativt hårda, tjänar det något syfte? Blir någon bättre av ett fängelsestraff? Det är långtifrån säkert att någon börjar ett bättre liv efter ett fängelsestraff, det kan i värsta fall bli tvärtom. Fängelsevistelse kan ibland bli en introduktion till den kriminella världen, detta måste betraktas som en nackdel med denna påföljd. Å andra sidan har det visat sig att de som inte får något straff eller någon annan kraftig gränssättning inte heller börjar ett bättre liv.

Orsakerna till att använda sig av fängelsestraff är flera. Den kanske viktigaste anledningen till att använda sig av fängelsestraff är den signal som samhället ger till befolkningen, ”detta brott ser vi allvarligt på, gör dig inte skyldig till detta brott”. Det har en avskräckande effekt med fängelsestraff, oavsett vad vissa debattörer säger. När en pojke i ett ungdomsgäng blir dömd till ett fängelsestraff så ger det en tydlig signal till pojkens kamrater och alla andra pojkar i alla andra gäng. 

En annan viktig orsak när det gäller framförallt våldsbrottslingar är att skydda allmänheten mot dessa förövare. Det är samhällets skyldighet att skydda sina medlemmar. En viktig aspekt är också att allmänheten ser det som rimligt att en förövare får ett straff, det är en av grundpelarna som hela samhället vilar på. Om någon kan göra sig skyldig till grov misshandel utan att få något straff finns det ingen anledning för någon att följa lagen. Dessutom skulle medborgargarden och privat hämnd uppstå. Man kan lite tillspetsat säga att inga lagar fungerar (eller ens kan kallas lag) om det inte finns en rimlig påföljd.

Det finns ingen anledning till en allmän straffskärpning i vårt land. Däremot finns det stor anledning till att se över straffpraxis, speciellt när det gäller våldsbrott. Dessutom måste man se över ungdomsrabatterna för grova våldsbrott, som det är nu så väcker dessa rabatter anstöt för stora delar av vår befolkning.

Länk SVT

Brist på möten med verkligheten skapar avstånd mellan etablissemanget och folket

I en ledare på DN skriver Håkan Boström återigen en sådan där artikel där de som röstar på Sverigedemokraterna analyseras. Som vanligt framställs de som har den ”dåliga smaken” att rösta på SD som lågutbildade, arbetslösa och boende lång ut i obygden. Det nya i denna artikel är att de som röstar ”fel” även framställs som yngre, vilket inte i sig själv på något sätt kan sägas vara negativt.

Att gång på gång framställa en väljargrupp till ett parti som lågutbildade (lite dumma i huvudet) landsortsbor som kör skoter och tuggar snus är unikt. Tänk er att t.ex. väljarna för V framställdes som vindrickande kulturknuttar från Stockholms innerstad med allvarliga brister i sin verklighetsuppfattning och att detta skedde gång på gång i våra stora tidningar. Om nu Sverigedemokraterna är lite dumma i huvudet, varför är då etablissemanget så rädda för dem och varför tar de inte fler debatter med dem? Det vore väl enklaste sak i världen att slå dem i debatt efter debatt och framställa dem i den dager de förtjänar, om de nu är mindre vetande. Boström skriver så här i sin artikel.

Men Lindgren-Åsbrinks undersökning visar intressant nog att stödet för SD generellt är lägre ju fler invandrare det finns i kommunen. En möjlig tolkning är att människor som möter många invandrare i sin vardag är mindre främlingsfientliga, medan distans i kombination med egen utsatthet skapar rädsla.

Det skulle vara oerhört intressant att få titta lite närmare på Åsbrinks undersökning, jag gissar att vi aldrig får se den dock. Jag håller dock med Boström, möter man många människor i sin vardag med utländsk bakgrund så blir man mindre ”främlingsfientlig”, men vad har det med SD att göra? SD sysslar med politik, bl.a. immigrationspolitik, inte med någons sorts ”fientlighet”. Är man finansfientlig om man är emot regeringens budget?

Däremot stämmer det naturligtvis inte att de som röstar på SD generellt bor i kommuner där man aldrig ser människor med utländsk bakgrund. I sådana fall skulle stödet för SD vara som störst i Norrlands inland, där många av de lågutbildade skoteråkande männen också bor. Nu är just Norrlands inland det område där SD har minst stöd, ridå! Hela Boströms teori åker i papperskorgen direkt.  Till viss del stämmer ju ändå Åsbrinks undersökning, av helt andra orsaker. I kommuner som Danderyd Lidingö och Vellinge finns det få invandrare, människorna i dessa kommuner röstar inte på SD utan på M. Det är uppenbart för alla som kan tänka (oavsett utbildning) att M får rösterna i dessa kommuner för att de driver SD:s politik lokalt i dessa kommuner, inte av någon annan orsak.

Tittar vi till slut på Stockholms innerstad så finns det varken flyktingförläggningar eller miljonprojektsområden där. Antalet invandrare är inte obetydligt men ändå inte skyhögt. I innerstaden bor främst de väletablerade invandrarna som skaffat sig bra jobb och kan anses väletablerade. I Stockholms innerstad bor också företrädarna för de tre eliterna, den mediala, politiska och kulturella, de röstar naturligtvis inte på SD. Påstår man att de som bor i Stockholms innerstad är de som möter ”verkligheten” så måste man nog själv tillhöra någon av eliterna, ingen annan skulle göra ett sådant påstående. Vi behöver naturligtvis inte överanstränga vår cortex för att räkna ut vilken grupp författaren Boström hör till.

Länk DN

onsdag, oktober 28, 2009

Blocksystemet i kris

De senaste åren har blocksystemet i Sverige varit som allra starkast. De borgerliga partierna har bildat sin ”Allians” och inför nästa val har Socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bildat sin egen ”Allians”. Det var upplagt för ett rent tvåblocksystem i svensk politik.

Enligt den senaste väljaropinionsmätningen så ligger det mycket jämt mellan blocken i väljarstöd, detta trots att Socialdemokraterna står inför sin kongress i Älvsjö med en del medieexponering som följd. Så här står det i DN.

De tre oppositionspartiernas ledning över regeringspartierna har nu minskat. Ställningen mellan blocken är 47,2–46,5, en skillnad på 0,7 procentenheter. För en månad sedan var övertaget 3,6 procentenheter.

Sverigedemokraterna får 3,9 procent, mot 3,7 i september. Det är den högsta siffra partiet fått i en DN/Synovatemätning. Partiet vinner främst väljare från de borgerliga, men även från S och V


Nu hotas hela detta upplägg med två block p.g.a. ”jokern i leken” enligt Hanne Kjöller på DN. Det talas ju mer och mer om blocköverskridande samverkan för att hindra att Sverigedemokraterna får något inflytande i riksdagen. Flera av partierna i riksdagen har pratat om blocköverskridande samverkan efter valet.

Både väljare och många politiska analytiker har uppmärksammat att de båda blocken står varandra nära i både ekonomiska frågor och andra ideologiska frågor. I många stora och avgörande frågor märks ingen skillnad mellan blocken. När det gäller immigrationspolitiken hörs det överhuvudtaget ingen debatt alls. När det gäller frågor som EU, pensionspolitik är skillnaden minimal. Skolfrågor är ett område där det har funnits en skillnad mellan blocken, men just i denna fråga har vänsterblocket närmat sig Alliansen då det är uppenbart att det varit Alliansen som haft det folkliga stödet.

Den kommande valrörelsen kan komma att i hög grad präglas av ”folket mot etablissemanget”. Det är just en sådan utveckling de nuvarande politiska partierna vill undvika då det med säkerhet gynnar SD och PP. Att det skall bli en strid i ideologiska frågor mellan blocken är inte sannolikt då många av yrkespolitikerna i de två blocken inte ens har någon speciell ideologi, förutom att vinna valet. Dessutom kan en djupare ideologisk debatt också gynna småpartierna utanför riksdagen. Kvar finns den ekonomiska politiken där blocken för det första står varandra mycket nära, för det andra så riskerar debatten om ”jobben, jobben och jobben” att bli besvärande tjatig och innehållslös. En betydande del av det svenska folket tror inte att antalet arbetstillfällen påverkas i någon större omfattning av vilket av de två politiska blocken som sitter i regering.

Länk DN

Länk DN Kjöller

tisdag, oktober 27, 2009

Attack planerades mot Jyllandsposten

Enligt både DN och SvD så har två män gripits i Chicago för att ha planerat en terrorattack mot den Danska tidningen Jyllandsposten. Bakgrunden är att Jyllandsposten 2005 lät publicera teckningar som på något avlägset sett skulle ha föreställt Muhammed. Teckningarna som mest liknande barnteckningar rörde upp en proteststorm bland muslimska länder och delar a dess befolkning. Fyra år senare har alltså en attack planerat för att hämnas dessa ytterst rudimentära teckningar. Så här står det i DN.

Det är amerikanska justitiedepartementet som på tisdagen berättar om de röjda terrorplanerna mot den danska dagstidningen.

Enligt dessa ska målet ha varit en attack mot såväl tidningens fastigheter som anställda. Kulturredaktören och tecknaren av Muhammed-teckningarna var dem männen helst ville komma åt.


Männen bakom planerna hade alltså för avsikt att speciellt skada kulturredaktören och den person som utförde de barnsliga teckningarna. Man tar sig för pannan och undrar om det är sant. Inte ens på ett svenskt dagis skulle hämndaktioner bland barnen för någon slarvig teckning mötts av någon som helst förståelse. Nu backade det officiella Sverige när proteststormen ven från muslimskt håll och det talades om att folk och nationer hade kränkts.

Med lite eftertanke och en blick i backspegeln så erinrar vi att Åkesson kritiserade just denna tendens från religiöst håll och att hela det officiella Sverige rasade som en rabiessmittad hund när han publicerade sin artikel. En artikel som för övrigt enligt Åkesson var beställd av Aftonbladet, de hade alltså uppmanat Åkesson att skriva sin tankar om islam för att publicera. Nu rasade hela det etablerade mediala, kulturella och politiska skiktet över Åkesson artikel. Vad blev reaktionerna när Jyllandsposten hotades av den muslimska maktsfären för några barnteckningar? Vad är reaktionen från samma etablissemang nu när dessa terrorplaner avslöjas?

Länk DN

Länk SvD

Länk Journalisten.se  

söndag, oktober 25, 2009

Späckat med faktafel

En professor i filosofi, Per Bauhn, publicerar sig i SvD och visar upp sina ”djupa” kunskaper om SD. Bauhn visar på likheter med militanta islamister och de ”extrema” Sverigedemokraterna, tror han. Hela artikeln är dock full av faktafel. Så här skriver t.ex. Bauhn.

I Åkessons resonemang finns inget utrymme för tanken att personer med muslimsk bakgrund kan ha en ljum eller rentav avvisande inställning till religionen islam.

Faktafel 1. Det finns medlemmar med just sådan bakgrund i SD och en av dem jobbar tämligen nära Åkesson råkar jag känna till. Det är helt orimligt om Åkesson inte är medveten om att det är en minoritet av muslimerna i Sverige som är fundamentalistiska. Vidare så står det i Bauhns artikel.

Sverigedemokraternas syn på individ och tillhörighet är påfallande lik islamisternas. För de militanta islamisterna finns inget utrymme för möjligheten att både vara muslim och anhängare av ett sekulärt samhälle.

Faktafel 2. Djupt troende muslimer utmärker sig just genom att vara motståndare till ett sekulärt samhälle. Massvis med Kristdemokrater, Centerpartister och Moderater har också gjort den iakttagelsen. Däremot finns det ingen i SD som sagt att alla, eller ens en majoritet av muslimerna är djupt troende. Vidare i Bauhns artikel så står det enligt följande.

Det är också slående hur Sverigedemokrater och islamister hämtar näring ur varandras existens.

Faktafel 3. Huvudfrågan för SD är och har alltid varit den oansvariga immigrationspolitiken. Om inte en enda av de immigranter som kommit de senaste åren skulle varit muslim så skulle kritiken mot den oansvariga immigrationspolitiken fortfarande varit lika stark. Nackdelen med utspel som det i Aftonbladet gör tyvärr att fokus flyttas från immigrationsfrågan till frågan om påverkan av vårt samhälle, vilket också är en viktig fråga såklart. Sedan säger Bauhn så här i sin artikel.

Medan Sverigedemokraterna gör anspråk på att tala för alla svenskar, så vill islamisterna föra alla muslimers talan

Faktafel 4. Vem har sagt att SD talar för alla svenskar? Jag har aldrig hört det. Däremot talar SD för Sverige som nation och värnar Svenska intressen, hur det kan vara kontroversiellt är egentligen en gåta, det borde ju alla Svenska partier göra. Vidare står det i Bauhns artikel.

På detta sätt kan extrema grupperingar finna ett taktiskt stöd hos varandra, medan de tillsammans och mellan sig mal ner den liberala demokratin – en demokrati som de båda föraktar.

Faktafel 5. Den liberala demokratin? Jag visste inte att den var liberal. Det är SD som inte föraktar demokratin utan håller demokratins fana högt. Det är de andra nuvarande riksdagspartierna som börjar bete sig odemokratisk nu när ett parti börjar växa som inte omhuldar den allenarådande politiska korrektheten. Vi ser det i media, vi ser det när det gäller så enkla saker som att hyra möteslokal, vi ser det i Agenda när en massa politiker diskuterar SD utan att någon representant för SD får närvara. Vem ”mal ner den liberala demokratin”?

Att en som är professor kan skriva en så fullständigt tendentiös artikel så full med solklara faktafel är egentligen skrämmande. Per Bauhn drar hela universitets-Sverige i smutsen och sänker trovärdigheten för det skrå han representerar. Tror måhända Bauhn att hans titel gör att folk faller på knä och godtar hans verklighetsbeskrivning?

Länk SvD

Hur handskas man med obekväma partier?

I en lång och mastig artikel i DN diskuterar en rad skribenter som jag näppeligen hört talas om vilken strategi man skall använda för att förhindra framväxten av främlingsfientliga partier (läs Sverigedemokraterna). Författarna verkar leta förtvivlat efter metoder att hålla tillbaka det folkliga missnöje som oftast uppträder när det politiska upplysta skiktet lämnat massorna bakom sig i den politiska utvecklingen. Så här skriver t.ex. författarna i artikeln.

Länge isolerades Sverigedemokraterna av de etablerade partierna. Nu attackeras de i stället. Erfarenheter från Europa tyder på att båda sätten är dömda att misslyckas för dem som vill hindra framväxten av främlingsfientliga partier.

Ibland ser man inte lösningen fast den finns mitt framför ögonen på en. Den geniala lösning författarna letar efter och som skulle lösa problemet att människor röstar fel är att införa diktatur. Det har visat sig att om befolkningen i ett land har fel åsikter och inte förstår sitt eget bästa så är den bästa lösningen helt enkelt att inte låta dem få rösta alls. Det brukar fungera ett tag med att låta massmedia hjärntvätta folket samt använda sig av rädsla och diverse repressalier för att påverka människor i rätt riktning. Dessa metoder brukar dock inte fungera i all evighet, då är en modell av ren diktatur en lösning.

Om etablissemanget tvekar att införa ren diktatur kan man med fördel införa ett skendemokratiskt system som det i Vitryssland där Aleksandr Lukasjenko med framgång visat hur man med formell demokrati ändå med övertygande metoder kan locka människor att lägga rätt röstsedel i valurnorna. De oerhörda framgångar Lukasjenko rönt med sina metoder borde locka författarna till denna artikel att verkligen studera det Vitryska systemet närmare. Vi läser vidare i artikeln.

Vi har talat med en rad experter – statsvetare, sociologer, idéhistoriker – och på en punkt är enigheten stor: ett främlingsfientligt parti snarare gynnas än skadas av att bli attackerat av hela etablissemanget.

Återigen visar det sig att nuvarande metoder där ”hela etablissemanget” öppet genom media attackerar ett mindre parti inte fungerar. Tyvärr så upplever de flesta människor inte att de tillhör detta ”etablissemang” eller att de ens företräder dem. Till slut blir i stället de medier som försöker övertyga människorna att rösta i rätt riktning lika besudlade i människor ögon som etablissemanget självt. Återigen, vill ni hitta en metod som fungerar så studera de framgångsrecept Lukasjenko använt sig av i Vitryssland. Med effektiva metoder har Lukasjenko lyckats få människor att inse deras eget bästa och att lägga rätt valsedel i urnan.

De metoder Lukasjenko använt sig av är att upplösa parlamentet, han har ändrat de parlamentariska spelreglerna med vapenmakt (Lukasjenko är officer som Björklund i botten). Lukasjenko har också skjutit upp ett val när opinionen inte sett bra ut, därefter har han sett till att resultatet friserats av de tjänstemän som räknat rösterna. Det ryktas om att Lukasjenko även mördat och misshandlat motståndare. Det finns med andra ord ett brett register att ta till för att människor skall rösta för deras eget bästa. Så vi uppmanar författarna till denna artikel att genast åka på studieresa till Vitryssland som kan tjäna som ett föregångsland för att hindra obekväma partier att bli för stora.

Länk DN