Milgrams experiment

Efter andra världskriget förundrades många människor över hur till synes helt normala människor blint kunde lyda i princip vilka order som helst, bara de gavs av en samhällig auktoritet. En psykolog, Stanley Milgram förundrades också över hur det gick till när normala människor lydde precis vilka order som helst bara de gavs av en auktoritet.

Milgram blev så förundrad över människors osjälvständighet att han ordna tester där han undersökte hur långt normala människor kunde gå i sin lydnad av auktoriteter. Milgram annonserade om frivilliga försökspersoner och satte igång med sitt experiment på ett amerikanskt universitet. Försökspersonerna trodde att de skulle delta i ett experiment om hur minnet kan tränas upp med bestraffning. Varje gång en försöksperson (som i själva verket var skådespelare) svarade fel skulle försökspersonen som verkligen var försöksperson, ge honom en stöt. Vid upprepade felaktiga svar skulle stöten som gavs öka i styrka ända upp till livsfarlig nivå.

Under experimentet så spelades ljud upp av stön och smärta. Det hördes också skrik som ”släpp mig, låt mig gå” o.s.v. När de allra kraftigaste stötarna gavs så tystnade alla ljud. Vad blev då resultatet av dessa försök? Jo att ungefär 65 procent av alla försökspersoner i princip var beredd att ge dödliga stötar, bara det var en tillräckligt trovärdig auktoritet som gav orderna. Det är värt att poängtera att de som spelade forskningsledare gav instruktioner på ett auktoritärt sätt, men på inget sätt tvingade försökspersonerna i övrigt. Så här står det i ”Allt om vetenskap” som beskriver Milgrams försök.

Milgrams experiment har genom åren upprepats i flera länder, med yngre och äldre deltagare och med kvinnor istället för män. I en sammanställning av samtliga vetenskapligt genomförda försök konstaterar Milgrams elev, Thomas Blass, att resultaten från 1961 står sig. Det blir ingen större variation. Sak samma om det görs med kvinnor, tyskar, japaner eller några andra.

Det verkar som om en auktoritet som uppträder på rätt sätt alltid kan övertyga ungefär 65 procent av befolkningen, överallt, kvinnor som män. Detta är ett stort demokratiskt problem i demokratier där inte enbart jämstora partier uppträder på den politiska arenan. Om ett uppstickarparti med en annorlunda agenda dyker upp på den demokratiska spelplanen kan de redan etablerade partierna uppträda som en auktoritet som i Milgrams försök, gentemot det mindre uppstickarpartiet. Om våra riksmedier och etablerade politiker säger att de som vill ha en restriktiv immigrationspolitik är ”främlingsfientliga” kommer 65 procent att tro på detta enbart för det uttalats av samhälliga auktoriteter (sedan kan man ju ha den åsikten i alla fall naturligtvis). Om Reinfeldt, Sahlin, DN och SvD säger att Jimmie Åkesson är djävulens inkarnation på jorden så kommer troligtvis 65 procent av befolkningen att tro på detta enbart för att det upprepas av tillräckligt starka auktoriteter.

Mindre systemkritiska partier måste hitta vägar att komma runt denna auktoritetseffekt som det etablerade politiska skiktet självklart utnyttjar. Ett sätt kan vara att bygga på konflikten mellan folket och etablissemanget. Ett annat sätt kan vara att utnyttja samhälliga kriser då öppningar i muren av auktoritet kan uppträda. Dessutom måste de systemkritiska partierna uppträda själva som auktoriteter så långt som möjligt. Det är utan tvivel ett svårt problem att tackla för de nya och ”politiskt inkorrekta” partier som uppträder på den politiska arenan. 

Länk Allt om vetenskap