De forskare, docenter och professorer som går ut och debatterar mot Sverigedemokraterna blir allt fler och fler. Var har alla de politiskt intresserade högutbildade akademiker hållit hus innan SD:s opinionssiffror växte kan man undra. Inte har de särskilt svårt att bli publicerade heller. Det är kanske titlarna som jämnar vägen för publicering, de skall ju borga för en hög intelligens.
Låt oss se hur Tomas Böhm, psykoanalytiker, klarar sig i en debatt mot en lågpannad, snustuggande systemkritiker som jag (jag gnuggar mina händer här). Så här skriver Böhm i sin artikel.
Om vi skulle tillämpa deras partiprogram på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här i landet. Sverigedemokraterna är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD - utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap - kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.
Om man nu mot allt sunt förnuft och fakta skulle betrakta SD som en ortodox minoritetsgrupp så skulle väl ändå inte SD kastas ut ur landet. När Tomas Böhm, krävde SD att samerna, eller vallonerna skall kastas ut ur landet? Vidare i Böhms artikel så står det så här.
Sedan länge vet man inom psykologin att främlingsrädsla och främlingsfientlighet kommer från en egen rädsla för det okända. Vi har alla en rädsla för det vi inte känner till, liksom för det okända inom oss själva, som är frestande att lägga ut på grupper som verkar vara annorlunda eller svaga.
Man kan avfärda det som psykologiskt svammel men det är faktiskt lite märkligt hur ett nytt parti kan väcka sådan avsky inom just väldigt etablerade och politiskt korrekta grupper. En seriös psykoanalytiker skulle faktiskt kunna ge en vettig förklaring på den överdrivna rädsla som finns inom vissa grupper, för ett parti som säger det väldigt många människor säger vid sina köksbord.
Är det förresten fult eller inadekvat att känna rädsla? Rädslan finns för att den historiskt hjälp oss överleva. Ibland är rädslor irrelevanta då vi lever i ett samhälle som inte liknar det våra förfäder levde i, ibland är rädslor en varningssignal som vi bör ta på allvar. Detta borde en psykoanalytiker känna till kan man tycka. Ser vi på samhällen och länder som gått under i olika etniska konflikter så borde det inte vara så märkligt med den rädsla Böhm talar om.
Ofta har Sverigedemokrater visat sig vara sällsynt orädda. De har vågat gå emot det politiskt korrekta, de har dragit på sig en massiv ovilja från etablissemanget. Sverigedemokrater har stått för sina obekväma åsikter trots förföljelse av både etablissemanget och AFA. De har riskerat både fysiskt våld och stoppad karriär. Vidare i Böhm s artikel så står det så här.
Det låter som ett cirkelresonemang. Fortfarande vet vi inte vad den svenska identiteten innehåller, men vi varnas för: ”att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet.
De liberala och förment toleranta förespråkarna som Böhm visar upp sin intolerans så fort någon verkligen hyser en avvikande åsikt. Plötsligt förvänds den självpåtagna rollen som toleransens apostel till sin raka motsats. Ja det finns hela sju nuvarande riksdagspartier i vår riksdag. På papperet låter det som mångfald men tyvärr tycker dessa partier väldigt lika i viktiga frågor så denna mångfald av åsikter är en illusion. Alla partier är för ett medlemskap i EU fast 40 procent av befolkningen är emot, nästan alla partier skrev på pensionsöverenskommelsen fast alla nu verkar kritisera densamma för dess ogynnsamma effekter.
Tomas Böhm vill låta påskina att han är tolerant, fast det han säger är att helst skulle Sverigedemokraterna kastas ut ur landet. Att vi inte kastar ut Sverigedemokraterna och sätter dem på en öde ö för att svälta ihjäl beror enbart på vår oerhörda tolerans. Jag är mäkta imponerad Tomas Böhm. Jag hoppas innerligt att du inte använt samma typ av tolerans mot dina patienter och när du uppfostrat dina barn.
Länk DN