Media är nu full av rapporter om Skolverkets senaste
rapport, som verkligen inte var upplyftande för oss i Sverige. En nästan
panikartad reaktion kan skönjas hos olika aktörer och olika partier försöker
enligt känt manér plocka politiska poäng. Tyvärr är denna rapport alldeles för
allvarlig att den skall utmynna i politisk pajkastning, valår eller inte.
Resultaten har sjunkigt i alla de tre testade ämnena,
naturkunskap, matematik och lösning. Flickor har för första gången presterat
bättre än pojkar i naturvetenskap, vilket här inte skall ses positivt, ens av
inbitna feminister, utan speglar en allvarlig nedgång hos hela vår
skolverksamhet. Vi har nu i vårt land sjunkigt under OECD-genomsnittet i
samtliga tre testade ämnen.
Anna Ekström generaldirektör för Skolverket, talade redan i
slutet av sin PISA-presentation om att det behövs mer lärarledda
undervisningstimmar. Sveriges experimenterande med lärarlösa lektioner har fört
undervisningens in i en återvändsgränd. Det finns ingen väg framåt, utan svenska
skolan tvingas till en förnedrande tillbakagång med beprövade metoder. Lärarnas
bristande auktoritet talades det flitigt om i olika medier, samtidigt som man
gjorde det bästa för att sänka denna auktoritet ändå mer i efterföljande kommentarer.
Ibland måste även svenska skolpolitiker ta till sig
grundläggande fakta parat med lite sunt förnuft, hur mycket dessa faktorer än
har baktalats i den svenska skoldebatten. Låt oss titta lite på dessa
grundläggande axiom. Det går inte att lära sig något som elev om det är kaos i
klassrummet. Föräldrarna och eleverna kan inte ses som kunder. En kund kan byta
lärare/skola om det ställs för hårda krav eller om läraren ställer krav på lugn
och ro i klassrummet. I skolan och klassrummet måste läraren bestämma,
föräldrarna är inte utbildade för att styra varken undervisning eller skolan i
övrigt. Det fria skolvalet, i nuvarande tappning gör föräldrar och elever till
kunder. Ställs det för hårda krav kan man alltid byta skola och aktuell skola
förlorar skolpengen som straff. Därmed inte sagt att man inte skall ha ett
skolval i någon form.
Vad skiljer framgångsrika skolor i andra länder mot de
skolor i vårt land som faller likt stenar i internationella undersökningar? Jo
i Finland, Kanada, Japan, Korea (ett extremt exempel) och andra framgångsrika
länder är det förhållandevis tyst i klassrummen. Läraren lär ut och eleverna
lär sig och arbetar hårt. Det innebär självklart inte att eleverna inte kan
söka kunskap själv när det är befogat, eller ägna sig åt grupparbeten när detta
är befogat. Det gäller att lägga upp undervisningen på ett balanserat och smart
sätt, att inte vara rädd för ordning i klassrummet och t.o.m.
katederundervisning när det är befogat.
Det som skiljer framgångsrika skolländer är att de heller
inte experimenterar hela tiden och hoppar på de senaste trenderna som överåriga
tonårsmammor. Dessa länder håller sig till det som är beprövat och testar nya
saker med både försiktighet och sund misstänksamhet. Vilket inte betyder att
man aldrig tar till sig något nytt, bara att man varsamt undviker de värsta
vansinnigheterna, speciellt i stor skala. Kritikerna till allehanda yviga
experiment i vårt land har omsorgsfullt betecknats som bakåtsträvare och smått
fascistiska, om de uttryckt minsta tveksamhet inför den nya pedagogiska
flugan.
Lärarnas auktoritet är också påfallande hög i de länder som
hamnar högt i undersökningarna; man tarv för givet att läraren besitter
kunskaper och yrkesskicklighet. Elever, föräldrar och myndigheter litar på
lärarnas yrkeskompetens i framgångsrika länder vad gäller undervisning. Läraren
talar om för föräldrarna vad eleverna skall lära sig i hemläxan, och
föräldrarna verkställer detta i hemmet, gärna med en nypa kärlek.
Friskolereformen har mest rört till det och saboterat den
kommunala planeringen. Ingen förespråkar att vi skall avveckla friskolorna, men
alla de underbara nya pedagogiska modeller som skulle växa fram likt svampar i
en fuktig granskog existerar helt enkelt inte. Det går helt enkelt inte att
trolla fram en fantastisk pedagogik som utmynnar i att eleverna slipper hårt
jobb för bra resultat. Det är en bluff, en chimär. Ja! Det är roligare för
eleverna att blippa på en dator än att svettas över matte- eller svenskböcker,
dessutom håller de sig ganska lugna också. Men måltiden måste vara de tradiga
böckerna, datorn är efterrätten (vilket vi inte skall förvägra eleverna).
Gamla lärare med ett helt yrkesliv bakom sig vet ofta vad
som fungerar eller inte. De lär ut kunskaperna och använder alla sinnen hos
eleverna. De repeterar och låter eleverna testa kunskaperna praktiskt, om det
går. Därefter kanske de får presentera ämnet inför klassen, i en egenhändigt
förfärdigad presentation. Det dessa gamla lärare är helt överlägsna på är att
med sin auktoritet skapa ett lugnt arbetsklimat i klassrummet. Hur lär man ut
denna auktoritet till unga lärare som kanske själva gått i något som mest
liknar en kravlös flumskola?
Jag läste på twitter direkt efter att Skolverket presenterat
PISA-rapporten att man borde lägga ut skolverksamhet på entreprenad. Precis, en
människa som gått vilse i en rykande snöstorm kan plötsligt peka ut vilken
riktning som helst till den förmodade räddningen. Att gå tillbaka till alla de
fundamentala misstag svenska skolpolitiker gjort allt sedan SIA-reformen och
framåt, är som att be en lungcancerpatient börja röka igen. Vi hoppas verkligen
att vi slipper detta skrämmande scenario. Låt oss gemensamt, utan pajkastning
och plockande av politiska poäng, vända utvecklingen och använda oss av det vi
vet fungerar.
