Det kommer att bli jättesvårt att få igenom en gemensam asylpolitik under nästa år. Det finns för lite solidaritet mellan länderna. Opinionen och politikerna har blivit mycket restriktivare i synen på asyl.
Man kan undra vad detta med solidaritet mellan länderna handlar om, ifall det nu är så att vi tjänar på immigrationen. Vore det så att immigrationen var en ren vinstaffär, så skulle bristande solidaritet handla om att länderna slåss om att få ta emot så många immigranter som möjligt. Nu menas det nog att den bristande solidariteten handlar om att ta emot så få immigranter som möjligt. Detta klarläggs ytterligare när Hammarberg resonerar vidare på Riksdag & Departement enligt följande:
Så länge som åtskilliga av de europeiska ledarna inte vågar ta striden med extremister på hemmaplan utan i stället väljer att kompromissa med dem, är en gemensam asylpolitik inom unionen mycket avlägsen.
Om det nu bara vore några få extremister som vill ha en restriktiv immigrationspolitik så skulle nog de nämnda ledarna våga striden, varför inte? Att de europeiska ledarna ändå tar hänsyn till opinionen tyder på att det inte är några små minoriteter som förhåller sig avvaktande till en generös immigrationspolitik. Vad som är extremist i detta fall ligger helt i betraktarens ögon. Man skulle lika gärna kunna säga att Sverige, Tyskland och Frankrike för en extrem politik, en extrem generös immigrationspolitik. Detta syns tydligt på stapeldiagrammet över antalet immigranter för de olika EU-länderna, som är publicerat på Riksdag & Departement. Tyvärr är det förbjudet att kopiera bilder från tidningen.
Vi kan också konstatera att Sverige inte på ett självklart sätt har de övriga europeiska nationerna med sig när det gäller den mångkulturella visionen. Riksdag & Departement konstaterar att ledarena för de stora europeiska nationerna David Cameron, Angela Merkel och Nicolas Sarkozy samtliga har tillbakavisat den mångkulturella diskursen som en framkomlig väg för Europa in i framtiden. Också i denna fråga är det snart så att det är våra svenska politiker som framstår som extrema i sitt vurmande för den vision som alltmer visar sig ha varit en rosa dröm.
Länk Riksdag & Departement
