Skytte om media och politik

Göran Skytte skriver ledare i Svenska Dagbadet och det är sällan eller aldrig man inte håller med om någonting, ibland är man t.o.m. tvungen att hålla med om ganska mycket i hans artiklar. Artikeln om ”Kärnfamiljen” är en sådan.

Ämnet är ”Kärnfamiljen” har i sig begränsat intresse för allmänheten eller politiker. Människor får ju bilda vilka familjer de så önskar bara de håller sig till lagen. Om några vill leva i något slags ormgropsliknande förhållande så inte bryr jag mig om det, varsågoda. Det som däremot ÄR intressant är hur media och politiker behandlar frågan och hur den allmänna paradigmen i samhället ser ut och utvecklas. Även om det är lätt att hålla med om mycket i det Skytte skriver i artikeln har han inte förstått samspelet mellan media och det politiska skiktet, så här skriver han t.ex.

Men det finns en intressant skillnad mellan politisk opinion och traditionell medieopinion. I politik mäter man olika opinioners vikt i allmänna val, vilket ofta (men naturligtvis inte alltid) fungerar som en spärr mot alltför avvikande förslag och tankar. Men i medierna betraktas det avvikande, det ovanliga, som en tillgång.

Därför kan även jämförelsevis perifera grupper, företeelser och idéer av och till få en huvudroll i medierna. Det avvikande lockar, plus att journalisten som skriver gillande och uppskattande om det kan njuta sötman av att känna sig god och utan fördomar.

Den mediala opinionen är mycket mer komplicerad och tätt sammanflätat med den politiska opinionen än vad Skytte förstått. En faktor som gör att den politiska opinionen ändå klarar sig relativt hyfsat trots att den ger sig in på samma äventyr som den mediala opinionen är att folk röstar var partierna står i ekonomiska frågor, trots att de kanske avskyr var partierna propagerar för i t.ex. HBT-frågor.

Det som är haken i dag för partierna är att de ekonomiskt har närmat sig varandra så mycket att värderingsfrågor faktiskt börjar få betydelse igen. Det har stått artiklar om detta bl.a. i Axess men flera debattörer har tagit upp detta dilemma på flera håll. Dessutom så har det faktiskt inte funnits något att välja på för t.ex. konservativa väljare. Alla riksdagspartier har ofta ställt upp på samma ”äventyr”, detta ivrigt ackompanjerat av media. Väljare som inte gillat utsvävningarna i olika obskyra frågor har fram till nu inte haft annat val än att rösta på sitt gamla vanliga parti. Vidare sår det i Skyttes artikel så här.

Det är naturligtvis bra om medierna kan vara en spjutspets för förändring. Men det finns en baksida. Det kan bli problematiskt om centrala medier gör sig till okritiska kampanjorgan för opinioner som endast har svag förankring i samhället – i synnerhet om medierna därmed direkt eller indirekt tystar eller marginaliserar den stora majoriteten, de mångas opinion.

För det första så kan den som gör ”före” antingen gå rätt väg eller fel väg. I vårt land tar vi för givet att den som trampar ”före” alltid går rätt väg, det är inget annat än en livsfarlig fördom. De som i Norge innan andra världskriget propagerade för en kraftig nedrustning av försvaret, för att i stället satsa pengarna på andra saker, var ”spjutspetsar”. Nu vet vi att dessa ”spjutspetsar” gick helt fel väg.

För det andra så kan man diskutera vilka som går ”före” och vilka som hamnat på efterkälken. De som helt nyligen ställt sig upp och sagt att vi inte skall omskära omyndiga pojkar ety de måste få bestämma detta själva, går dessa människor före eller har de hamnat på efterkälken?

Och för det tredje så kan man i en demokrati inte ”tysta” eller ”marginalisera” en majoritet till fördel för en minoritet som endast har en ”svag förankring i samhället”. Om detta ändå sker (vilket faktiskt både Skytte och jag påstår att så sker i dagens Sverige) så måste detta innebära ett demokratiskt systemfel. Till sist skriver Skytte så här i artikeln.

Slutligen. Häromdagen träffade jag en gammal god vän. Urbota socialdemokrat. Har röstat på S i hela sitt liv. Men nästa gång skall han rösta på Reinfeldt. Han berättade det med ödesmättad stämma. Jag undrade varför. Hans svar: ”På grund av Mona Sahlin. Hon tänker inte som en vanlig socialdemokrat. Inte i en enda fråga.”

Vi är rätt många som undrar varför inte fler resonerat som Skyttes goda vän, långt tidigare. Det är i själva verket svårt att peka ut vilken grupp dagens Socialdemokrater vänder sig till. De relativt små grupper som Sahlin vänder sig till på ett ofta spektakulärt sätt kan inte vara partiets egentliga målgrupper, så dumma kan inte ens socialdemokratiska partistrateger vara.

Den stora frågan är också varför Socialdemokraterna övergav sin naturliga väljargrupp. Var det medvetet eller skedde det av misstag? Eller var det helt enkelt så att Socialdemokraterna inte kunde omformulera sin politik för sina traditionella väljare när samhället förändrades och att man då helt sonika vände sig till andra väljargrupper?

Länk SvD

En kultur vi inte förstår

Jag läser i DN om en kvinna som lockades till broderns bröllop där släkten sköt ihjäl henne. Allt detta skedde i Jordanien och kvinnan sköts till döds för att hon hade fräckheten att inte tillfråga släkten om den hon gifte sig med. Allt detta är oförståeligt för oss i vår kultur, men så här står det i artikeln.

Mord straffas med döden i Jordanien, men i fall av hedersmord brukar domstolen mildra domen, särskilt om offrets familj ber om det.

Alltså så blir dessa mördare mildare bestraffade för att deras syster gift sig utan att först erhålla godkännande från sina bröder. Det är själva staten som ser mildare på dessa kulturella mord, det är inte bara delar av befolkningen. Det är lätt att i vår del av världen bara fördöma dessa för oss bestialiska handlingar. Vi har redan gjort det så många gånger i bloggvärlden så man börjar tröttna. I stället kan vi bara desillusionerat konstatera att vi helt enkelt inte på något sätt kan förstå denna för oss helt främmande kultur, vi kommer aldrig förstå den och vi vill inte ens förstå den.

Det vi möjligtvis kan undra är vad den annars så aktiva svenska feministrörelsen säger när dessa nyheter når vår del av världen? De är ju så pigga på att gå i taket om undersökningar visar att svenska män tjänar några procent mer än kvinnor eller jobbar några minuter mindre i de svenska köken. När dessa händelser beskrivs i våra medier så är det plötsligt dödstyst. Är de rädda för att plötsligt hamna på samma sida som sina åsiktsmotståndare inom landet? Och är det i så fall viktigare än dessa unga kvinnors liv och frihet?

Ja och så kommer vi osökt till frågan om det är religionen eller kulturen som står för dessa handlingar. Jag skrev ”kultur” här som den uppmärksamme läsaren redan konstaterat. Jag tänker inte bena i detta utan lämnar det därhän, jag anser inte längre frågan är av högsta vikt, själva handlingarna är lika fruktansvärda oavsett vad som bär skulden. Utan några djupare kunskaper i Islam kan vi ändå konstatera att bland det fulaste man kan göra enligt islam är att ljuga, det är tveklöst helt enkelt förbjudet under alla omständigheter. Nu ljög bröderna å det grövsta för att locka till sig sin syster som de sedan tänkte mörda. Så bröderna bröt mot en av de heligaste reglerna enligt islam också, en regel som vi ickemuslimer också sympatiserar med. Sist i artikeln står det så här.

Tidigare denna vecka anklagades en annan man för mord. Han sköt sin släkting som hade blivit våldtagen.

Som jag tidigare skrev, en kultur vi inte förstår, vi inte kommer att förstå och som vi inte vill förstå.

Länk DN

Välfärdsmysteriet

För några år sedan så gjordes ett program av SVT som hette ”Välfärdsmysteriet”. Det handlade om att vi i Sverige betalar en mycket hög skatt men inte verkar få ut mer av våra skattepengar än på den tiden vi betalade en bråkdel av den skatt vi nu betalar in till samhället. Samma funderingar har väl jag själv haft så jag följde programmet med intresse, jag spelade t.o.m. in det på en CD skiva och har skivan kvar någonstans bland gömmorna.

Nu har plötsligt tidningsredaktörer börjat använda programmet och referera till det i dagens debatt. Detta har flera fördelar för dagens debattörer, det var ju ett tag sedan programmet gick så den som använder sig av programmet kan vara nästan säker på att ingen kommer ihåg vad som verkligen sades i programmet, men bara nästan. Nu talas det om en utredning med exakt samma namn. Denna utredning motbevisar inte direkt de slutsatser som programmet kom fram till, nämligen att vi faktiskt har en oerhört mycket mer omfattande service än på den tiden vi betalade mycket mindre skatt.

I programmet ”Välfärdsmysteriet” så visade det sig att en enda reform, nämligen den att handikappade har en personlig assistent, har påverkat den kommunala skatten betydligt. Detta är enligt programmet den dyraste av alla reformer men varje reform kostar pengar. Plötsligt har vi vant oss med en massa reformer och välfärdstjänster, men vi glömmer att varje reform kostar pengar. Sedan undrar vi var våra skattepengar tar vägen. Artikeln i SvD för ett märkligt resonemang, så här står det.

Tankesmedjan Timbros förslag att avskaffa, eller åtminstone kraftigt begränsa, kommunala kultur- och fritidsnämnder har satt sökarljuset på hur krisdrabbade kommuner tillåter sig att prioritera mindre nödvändiga projekt framför satsningar på välfärdens kärna. Det är ett angeläget perspektiv på kommunekonomin, men samtidigt skymmer det mer brännande frågor.

Timbro har rätt och ledarredaktionen har fel. Det finns inga mer brännande frågor än att skära bort onödiga verksamheter i kommunerna. Kommunerna skall ägna sig åt de kärnverksamheter som den är satt till att sköta. De kommunala småpåvarna skall inte leka företagare eller entreprenörer och slösa bort skattebetalarnas pengar på yviga projekt. Redaktionen menar att det går att skära i kärnverksamheten, så här skriver de.

Men det behövs inga stapeldiagram för att förstå det. Alla med någon som helst insyn i äldreomsorgen, anhöriga som orkar bråka sig till bättre vård av sina gamla från välfärdsbyråkrater, vet att det förhåller sig på det här sättet.

Att det även i den kommunala skolan finns stora uppstramningsbehov är knappast heller någon hemlighet.

Redaktionen bråkar med byråkrater om en bättre vård för sina gamla släktingar, samtidigt vill den skära ned personalen på samma vårdinstitutioner! Utan att blinka blandar redaktionen ihop kvaliteten på vården med att det skulle vara för många anställda, ett mycket märkligt resonemang. Det är en stor hemlighet att det finns ”uppstramningsbehov” i den kommunala skolan. Vi har en annan skola än den vi hade på sextiotalet. Då hade vi homogena skolklasser med lärarauktoritet och problemen i förorterna var en vindpust av dagens stormar.

Ni, just NI, i landets alla ledarredaktioner har applåderat en omvandling av vårt samhälle där det faktiskt behövs mer personal i landets skolor för att det överhuvudtaget skall gå att bedriva någon undervisning, NU talar ni om behovet av ”uppstramning” av budgeten! Det är verkligen att tala med kluven tunga. Ja skär ned antalet anställda ni, men vrid då klockan tillbaka till det homogena samhälle vi hade på sextiotalet. Dagens mer mångkulturella variant kräver mycket mer skolpersonal än på den tiden Sverige tedde sig ganska idylliskt. Har någon ur ledarredaktionen överhuvudtaget besökt dagens skolor?

Kommunerna i vårt land skall ägna sig åt just de verksamheter de är satta att sköta. Att skära ned kärnverksamheter för att ägna sig åt andra projekt är fullständigt vansinne. Turistnäring och andra näringsområden skall drivas av den privata sektorn, inte av kommunerna. Däremot är frågan om inte gamla klassiska kommunala och statliga verksamheter skall återgå till drift inom det allmänna. Nu ser vi en trend där typiska privata verksamheter plötsligt skall drivas av kommunerna, vilket kostar skattepengar. Samtidigt ”avknoppas” verksamheter som egentligen skall drivas av kommunerna.

Länk SvD

Skolbränderna

Varje år och speciellt på sommaren brinner det skolor runt om i landet. En förkrossande majoritet av alla dessa bränder är anlagda och i de flesta fall så identifieras inte gärningsmännen. Dessa bränder kostar samhället stora summor pengar. Av naturliga orsaker så är det dock sällsynt med personskador vid dessa bränder. Av lika naturliga orsaker är det sällan man får tag i några gärningsmän.

I natt brann Hovsjöskolan och det är väl ingen avancerad gissning att även den branden var anlagd, lagom till skolstarten. I Hovsjöskolan går det 400 elever som nu alltså blir utan naturliga skollokaler. Så här står det i artikeln om Hovsjöbranden i DN .

Anlagda bränder i skolor ökar stadigt och fram till maj månad hade skolbränderna kostat samhället minst en kvarts miljard kronor, enligt Brandskyddsföreningen, rapporterar Sveriges Radio.

Att anlagda bränder ökar stadigt är ingen god nyhet då det redan för flera år sedan var en vanlig företeelse. Det är dags att samhället med dess beslutande politiker gör något åt problemet. För några år sedan var det ett reportage om en skolbrand där man faktiskt fick tag i gärningsmannen. Han hade avfyrat raketer genom ett bokinkast på sin egen skola varvid en brand startade och hela skolan brann ned, till elevens oerhörda förvåning (enligt senare utsaga). När så pojken skulle dömas och ett hårt ekonomiskt straff utdömas så körde anhöriga och andra igång en stor gråtvals i medierna om hur hårt drabbad gärningsmannen blivit av sitt tilltag. Gärningsmannen var dessutom diagnostiserad som ett s.k. bokstavsbarn med ADHD. Denna diagnos fördes fram som förmildrande omständighet. Vad domen till slut blev är ett mysterium då media plötsligt tappade intresset för fallet, vilket också är en märklig omständighet i detta fall.

Självklart är det svårt att gripa gärningsmän när brotten sker på natten vid övergivna skolor. Den enda åtgärd som kan råda bot på detta problem är att installera kameror på skolorna, samt hoppas att de klarar sig vid en eventuell brand. Det är orimligt att skolor står helt obevakade och övergivna utan tillsyn när vi nu har denna trend med skolbränder. Förmodligen kommer det gamla vanliga argumenten att framföras om ”övervakning” och ”den personliga integriteten”. Detta är en pseudodiskussion då människor i allmänhet inte kränks av bli filmade en kort stund då de går förbi en skola när de är ute och vallar sin hund, tvärtom de flestas stora framtidsdröm verkar vara att bli programledare för något populärt nonsensprogram på TV. Dessutom tittar ingen på filmerna om inget händer under aktuell natt. Vi har en överdriven och hysterisk diskussion om den ”personliga integriteten” i vårt land som skymmer andra viktigare problem.

Att de gärningsmän som grips måste få hårdare och mer avskräckande straff är självklart. Ofta blir straffet de ekonomiska efterräkningarna för dådet, detta p.g.a. gärningsmännens låga ålder. Men när t.o.m. de ekonomiska efterräkningarna ifrågasätts har det gått för långt. Än så länge så lyser åtgärder mot dessa brott med sin frånvaro av våra beslutande politiker.

Länk DN

Länk SvD

Klarspråk – vi bygger Europas förenta stater

I en ledarartikel på DN tar Henrik Boström upp frågan om nationalism i samband med de terrorattentat som ETA utfört bl.a. på Mallorca. Han gör den smarta jämförelsen mellan ”nationalistiska” attentat och religiösa sådana. Nu är det så att historiskt har Europa aldrig haft några religiösa attentat alls, så man sätter inte direkt morgonkaffet i vrångstrupen när Boström påpekar att de nationalistiska attentaten överväger. Låt oss vara ärliga Boström, i princip alla ”nationalistiska” terrordåd är utförda av en enda organisation.

Själva begreppet ”nationalism” är också tveksamt att sätta i samband med ETA:s aktiviteter, nationen heter enligt gängse termer Spanien och inte Baskien. Att Boström inte är förtjust i ens det gängse begreppet nationalism är inte svårt att räkna ut och hela Boströms artikel andas propaganda för överstatlighet och mot all form av nationalism. Så här skriver Boström i artikeln.

Frågan hur nationella identiteter ska inordnas i (över)statliga byggen är emellertid inte bara en spansk angelägenhet. Den problematiska nationalismen borde även väcka en del huvudbry hos EU:s framtida arkitekter.

Först kopplar Boström ihop hela begreppet nationalism med ETA:s terrorattentat (som mycket få svenska nationalister sympatiserar med) därefter har han gett själva begreppet nationalism ett prefix, nämligen ”problematiskt”. Därifrån är det naturligt att glida över på frågan om de övriga nationalstaterna i Europa, som t.ex. Sverige. Ja Boström, du hade säkert fått jobb hos Goebbels, du äger den rätta fingertoppskänslan.

Boströms formulering skvallrar om att den slutgiltiga lösningen är Europas förenta nationer. Jag och andra nationalister kommer att ställa till mer huvudbry än du kan ana för ”EU:s framtida arkitekter”. Dock så har vi aldrig sympatiserat med ETA:s bombkampanjer eller annan terror och kommer aldrig att göra det. Problemet är ett helt annat, nämligen att vi inte vill ha det ”Europas förenta nationer” som du vill ha. Så länge vi lever i en demokrati är problemet också att vi som inte vill ha detta odemokratiska bygge är i majoritet. Vad göra? Jo vi börjar i försiktiga och försåtliga ordalag att misstänkliggöra all nationalism och propagera för detta mastodontbygge som sannolikt aldrig kommer att bli verklighet.

Länk SvD

En riksdagsledamot som lyssnat

Ja en riksdagsledamot som tydligen lyssnat på mina (och andras) argument i frågan om omskärelse för pojkar. I annat fall har riksdagsledamoten för Centerpartiet, Staffan Danielsson, tänkt samma tankar själv, vilket väl är troligt. Men nog verkar det som att han tagit mina argument utan prut och gjort till sina egna? Vartenda argument Danielsson för fram är ju de som jag först framförde, i nästan ograverat skick. Nåväl, i sådana fall, varsågod Danielsson. Och kom sedan inte och säg att det inte lönar sig att blogga.

Länk SvD

Ytterligare 10 framtida röster

Tre män rånade 10 ungdomar i Täby under söndagskvällen. Ganska bra ackord på en kväll kan man tycka. Ytterligare 10 ungdomar som i framtiden kommer att vända de nuvarande riksdagspartierna ryggen och rösta ”systemkritiskt”. Fattas bara att någon av gärningsmännen visar sig vara utländsk medborgare och ändå slipper utvisning så är röstvärvningen fullbordad. Vänder politikerna folket ryggen så lär folket till slut vända politikerna ryggen. Nu vet vi inte vilka gärningsmännen är ännu, det är bäst att tillägga. I vilket fall skall de inte gå lösa bland vanliga samhällsmedborgare.

Kan vi tipsa presumtiva gärningsmän att ungdomarna i Danderyd och Lidingö har väldigt häftiga mobiler och andra prylar? Andelen som röstar på de nuvarande riskdagspartierna är lite för hög i dessa områden. En välriktad kampanj från initiativrika kickers kan med tiden åtgärda detta missförhållande.

Länk SvD