lördag, september 27, 2014

Sista artikeln

Ja, så har vi då kommit till vägs ände vad gäller Robsten blog. Jag startade denna blogg för ganska exakt 10 år sedan, en lång tid för en blogg. I själva verket kan jag inte komma på någon blogg som verkat så länge, men kom gärna med tips. Det känns rätt att just nu, vid ett 10-års jubileum, att sätta punkt för vidare uppdateringar. Jag fortsätter dock att driva en hemsida under eget namn. Från början, eller nästan frän början, så var det meningen att denna blogg skulle vara anonym. Orsaken var inte att jag inte vågade stå för mina åsikter. Orsaken var i stället att jag skrev om ett mycket uppmärksammat mordfall i Stockholms city. Tre personer blev dömda för mordet. Efter ett par dagar började dock anhöriga till de dömda höra av sig (understundom ganska hotfullt). Medierna hade som vanligt rapporterat undermåligt om fallet och polisen misslyckades med att reda ut hur mordet egentligen gått till. En av de tre var egentligen skyldig till mordet, vilket de anhöriga hade full koll på. Övriga hade på sin höjd gjort sig skyldiga till misshandel. Efter denna händelse slutade jag i princip att skriva om enskilda brott. De enda gångerna det är seriöst att skriva om enskilda brott är om man själv varit ögonvittne. Det var en nyttig läxa att lära sig. Dessutom verkade det då som en god idé att försöka vara anonym på bloggen. Anonymiteten blev ju med tiden mest ett skämt, som de flesta känner till.

Som kuriosa kan jag nämna att "Jinge" och jag startade våra bloggar samtidigt och uppmuntrade varandra till att börja blogga. Sedan när jag skrev mer om immigrationspolitik fick jag en känsla av att Jinge blev besviken på mig dock. Men det är bara en känsla.  

Bloggen ligger självklart kvar här som ett arkiv. Dessutom finns det sidor kopplade till bloggen med register över företag/offentliga personer som aktivt tagit politisk ställning. Dessa sidor kommer att uppdateras, som levande register, är min tanke.

Ja, tack alla läsare och kommentatorer, tack Mats i Huddinge som väl är den mest trogna läsaren och kommentatorn. Så har det med en nypa vemod, blivit dags att ta farväl.


måndag, september 22, 2014

Väljare utan makt

Valet är över och blir det inte nyval så dröjer det fyra år till nästa gång det är valkampanj och partiledardebatter. Just partiledardebatter och andra slags debatter mellan partierna verkade vara fler denna valrörelse än någonsin tidigare. T.o.m. politiskt intresserade som undertecknad började i slutfasen av valrörelsen bli en smula trött på alla debatter. För SD:s roll var det lite av samma negativa mediala uppmärksamhet som vid förra valet. Expressen hade tillsammans med Researchgruppen grävt fram diverse kommentarer från SD-företrädare, som de publicerade lagom till valet. En del företrädare fick lämna partiet eller lämna sina förtroendeuppdrag. Att det i nämnvärd mening skulle påverka valresultatet trodde väl inte Expressen själv på en gång. Att så uppenbart vänta med publiceringen för att påverka valresultatet så mycket som möjligt tar förmodligen bort en del av effekten. Dessutom blir det lite märkligt när både vissa politiker och andra debattörer går till storms mot lagstiftningen kring FRA-lagarna, men är knäpptysta när Researchgruppen hackar disqus-konton på löpande band. Med det sagt så har självklart en del företrädare gått klart över gränsen för vad man kan säga och tycka som politisk företrädare.

Borta var ändå raden av statsvetare som för en häpen allmänhet skulle förklara varför SD är en inkarnation av den rena ondskan. Man har väl på tidningarnas redaktioner insett det hopplösa i strategin, speciellt när möjligheten påtagligt uppenbarar sig att någon nätaktivist med begränsad utbildning kan avväpna statsvetaren. Det hela blir till slut bara penibelt. Borta är alla de idrottsstjärnor som vid förra valet gjorde diverse upprop. Det hela liknade mest Sven Melanders film om ”Fred på jorden” så det var nog klokt att inte köra vidare på det spåret. Man har i maktens centrum nog insett att kulturpersonligheternas effekt på en frustrerad väljarkår är högst begränsad. Att någon kulturpersonlighet, boende på det hippa Södermalm skulle kunna övertyga en enda av SD:s presumtiva väljare förefaller osannolikt, vilket t.o.m. spinndoctors på diverse håll måste ha insett. Vi tackar för att vi slapp dessa penibla inslag i valrörelsen. Jag trodde att dessa inslag av kulturpersonligheter och idrottsstjärnor skulle användas även i valrörelsen 2014, vilket jag lyckligtvis fick fel i. I övrigt stämde i princip min förutsägelse från 2013.

Valresultatet för SD blev högre än vad i alla fall undertecknad hade kunnat tro. Förmodligen spelade ändå Reinfeldts tal roll, där han erkände immigrationspolitikens kostnader och negativa effekter på välfärden. Talet kan ha givit SD den där sista procenten. Reinfeldt planerade sannolikt utspelet för att kunna angripa socialdemokraternas välfärdsutspel i valrörelsen. Han och andra inom M måste ha vetat att det kunde innebära vissa ”bieffekter” gällande SD, en bieffekt de alltså accepterade när makten stod på spel. I media har det spekulerats i hur mycket utspelet gynnade SD, inte om Reinfeldts utsaga är sann eller falsk, vilket faktiskt, i den bästa av världar, borde vara de mediala aktörernas huvudpunkt.

En strategi som i alla fall Anna Hedenmo gett uttryck för på ett glasklart sätt, är att isolera och göra SD maktlös. Principen går ut på att när väljarna märker att en röst på SD inte innebär någon direkt påverkan på politiken, så skall samma väljare vid nästa val ändå välja t.ex. S eller M. Hela resonemanget är i grunden märkligt. Att väljarna av resignation skulle överge SD när deras röst inte respekteras är osannolikt. Människor fungerar vanligtvis inte på det vis Hedenmo förde fram vid en intervju av en SD-företrädare, enligt ungefär detta mönster
  • Jaha, de respekterade inte min och andras röst på SD, då får jag väl rösta på S/M då.

Det hela är ett mycket osannolikt scenario. Om nu många väljare röstat på SD förmodligen beroende på en oro för den oansvariga immigrationspolitiken och vår framtida välfärd, så minskar inte den oron för att övriga partier isolerar SD från makt och inflytande (vilket dessutom inte låter sig göras i praktiken). Det är troligare att samma väljares oro ökar och att frustrationen också ökar. Frustrationen lär i de flesta fall riktas mot övriga partier, inte mot SD. Det är ju inte SD:s ansvar att övriga partier inte vill ta ansvar, som Jan Sjunnesson så riktigt uttryckte det i en eftervalsintervju. Det är ytterst osannolikt att väljare som anser att vi skall strama åt immigrationspolitiken ändrar åsikt bara för att SD blir utfrysta. Lika osannolikt är det att samma väljare i hopplöshet röstar på något annat parti i framtiden. Snarare kommer dessa väljare att straffa de övriga partierna för deras ovilja att ta en stor del av väljarkåren på allvar. Detta enligt följande mönster,

  • Jaha, ni tog inte min och andras röst på allvar, då skall vi i alla fall se till att ni förlorar mandat, pengar och makt.

Straffet blir alltså färre röster och att tjänstemän och politiker från övriga partier förlorar sina tjänster. Det är ett kännbart straff, tro inget annat.


I praktiken är det omöjligt att inte ge politisk makt till SD med nuvarande valresultat. Framgångarna för partiet påverkar den parlamentariska situationen på hundratals olika sätt. Den påverkar samhällsdebatten. Den påverkar vad folk pratar om vid köksborden och vad media skriver om. Det politiska landskapet är annorlunda och det går inte med sämsta vilja i världen att önsketänka bort det nya politiska landskapet.