Dags att vända på steken och låta journalisterna svara för sig

Jag börjar tröttna på att polemisera med både Svenska Kyrkan och olika kristna schatteringar som tävlar i politisk korrekthet. Jag fick en länk på E-posten till ännu en artikel där tidningen ”Dagen” tydligen har intervjuat Margareta Sandstedt. Redan i början av artikeln märker man vartåt det barkar. Journalisten från tidningen reagerar på att Sandstedt verkar vara på sin vakt. Så oerhört märkligt att en representant för SD är på sin vakt när en politiskt korrekt journalist från en kristen tidning gör en intervju. Själv skulle jag nog vara så mycket på min vakt att jag inte ens ställt upp på en intervju. Det enda som i princip betalar sig är DN, SvD och SVT, allt annat är mer eller mindre slöseri med tid. 


Journalisten skriver också en del om Sandstedts inställning till fritiden och privatlivet. Vi får veta att Sandstedt inte hänger med när hennes dotter drar på krogen. Vilken oerhörd nyhet och så märkligt! Hänger journalisten Haore Sulaiman med sin mamma ut på krogen? Redan här ser man vad journalisterna är ute efter, att hitta så många misstänkta vinklingar som möjligt. Sedan kommer då den stora frågan i denna artikel, den om svenskheten. Så här står det i artikeln när journalisten intervjuar Sandstedt.

En invandrare kan vara väletablerad och trivas bra här, utan att känna samhörighet med den etniska folkgruppen. Är inte er väg in i svenskheten ett problem?

- Nej. Det är ganska berikande att man kan ha kvar förståelsen i en annan kultur men ändå förmåga att leva i och förstå den nya kulturen, säger Margareta Sandstedt.  

Nu var det inte ”samhörighet med den etniska folkgruppen” som menades med SD:s assimilationspolitik. Utan samhörighet med det svenska samhället. Känner man inte samhörighet med det svenska samhället blir det problem. Varför skall man betala skatt och följa lagar? Varför skall man bidraga med något överhuvudtaget om man inte känner någon gemenskap med samhällsbygget? Det har förövrigt alltid varit ett problem för emigranter att komma in i och etablera sig i sitt nya land. Vidare står det så här i artikeln när journalisten intervjuar Åkesson.

Men hur ska omgivningen bedöma en nykomlings väg in i svenskheten?

- Det är ett problem att uppgå i en annan nation. Det är inget som sker över en natt. Det handlar om att uppfattas av sin omgivning som svensk och det är inget jag kan göra något åt. Det ligger på ett övre plan så att säga.  

Omgivningen bedömer i någon mån en nykomlings väg in i svenskheten antingen SD finns eller inte, det är en process som sker hela tiden och alltid har skett. Det blir lite märkligt när SD skall stå tillsvars för detta. Omgivningen, arbetskamrater och grannar uppfattar en invandrares ”svenskhet” medvetet eller omedvetet, det är inget konstigt med det. En del uppfattas som mindre svenska, andra mer. 


Det finns en ganska stark tendens att de flyktingar som kommit på senare tid behåller sina egna traditioner och moralkodex i högre grad än tidigare immigranter. De immigranter som kommit hit på senare år verkar inte ens anstränga sig att lära sig det svenska språket. Förmodligen är lojaliteten mot vårt land minimal på många håll. Om eleverna på en invandrartät skola kallar svenska flickor för ”svennehoror” så indikerar detta snarast ett motstånd och avståndstagande mot det svenska samhället med dess folk. Om det nu finns ett sådant avståndstagande så har jag svårt att förstå varför man väljer att bosätta sig i vårt land överhuvudtaget. 


Hela frågan om svenskheten är skruvad och märklig. Vad menar alla dessa debattörer som hela tiden drar upp frågan om svenskhet i samband med SD? Menar de att det inte finns någon svenskhet alls? Och i så fall undrar vi om det finns någon irakisk, kurdisk, jemenitisk eller angolansk identitet? Eller är det så att alla andra länder får ha en nationell och folklig identitet förutom Sverige med dess folk? Det är dags att skifta fokus och fråga oss vad alla dessa debattörer och journalister egentligen menar. 

Länk Dagen   

En härdsmälta i sydöstra Europa?

Den stora händelsen är självklart de problem Japan ställts inför efter en kraftig jordbävning, efterföljande tsunami samt de problem kärnkraftverken drabbats av som en följd av elavbrott. En alarmerande hög strålning har mätts upp utanför ett kärnkraftsverk i Japan och de har uppenbara problem med kylningen.

Nu verkar det som om en härdsmälta måste ha skett någonstans i sydöstra Europa. Åker man pendeltåg i Stockholm så finns det en uppsjö av människor som går runt i pendeltågen och lägger ut små inplastade lappar. Dessa lappar förtäljer att innehavaren av lappen är förälder till ett barn som har leukemi. Det är i sig inget konstigt, barn kan drabbas av leukemi. Det konstiga är att alla människor som går runt i pendeltågen har ett barn som dabbats av just leukemi. Det är dessutom väldigt många människor som går runt med dessa inplastade lappar.

När jag åkte pendeltåg i går så kom en kvinna fram och lämnade en lapp där hon förde fram att hennes barn drabbats av den dödliga sjukdomen leukemi. En timme efter så åkte en bekant till mig pendeltåg, han stötte på inte mindre än två föräldrar som också hade barn med leukemi. Det är så många föräldrar, gissningsvis från sydöstra Europa, som har barn vilka drabbats av leukemi så de har massproducerat lapparna och använder samma lappar, vilket en sjuåring på pendeltåget upptäckte när jag åkte sist.

Jag är inte snål av naturen. Jag skänker alltid en slant om någon kommer fram och säger att de saknar mat eller tak över huvudet. Jag är ju själv lyckligt lottad och det är nästan skamligt att inte ge en tia till någon som inte ens har mat för dagen. Tyvärr så kan jag inte med uppbringande av hela mitt logiska tänkande förstå hur ihopsamlade pengar kan räcka till en behandling av leukemi. Just därför skänker jag inte någon slant till dem som har barn som drabbats av leukemi. Jag har dock full förtröstan då regeringen i sin outsägliga visdom gjort upp med MP om vård för alla dem som gissningsvis saknar alla papper och vistas i vårt land illegalt. När regeringens uppgörelse med MP gått igenom kommer alla dessa barn med leukemi få sin vård och vi kommer då att slippa se alla dessa människor dela ut lappar med begäran om hjälp för sina drabbade barn.

Det är så många barn från sydöstra Europa som har leukemi så vi kan tala om en ren farsot, en epidemi i leukemi. Enda förklaringen till denna epidemi är att ett hemligt kärnkraftverk råkat ut för en härdsmälta och att mycket höga strålningsnivåer uppkommit i ett stort område. Jag tycker att vår regering, som verkligen anammat ett globalt perspektiv, borde ta upp frågan om en hemlig kärnkraftskatastrof i EU. En stor undersökning borde initieras och alla fakta skall fram på bordet. Tystnaden från media är också besvärande. Nog måste våra annars så pigga journalister också stött på alla dessa föräldrar vilkas barn så mystiskt har drabbats av leukemi?        

Dessa godhetens apostlar - del2

FN:s säkerhetsråd har beslutat att upprätta en flygförbudszon över Libyen. Det är skönt att FN äntligen lyssnar på denna blogg i någon fråga. Nu verkar denna flygförbudszon innehålla mer än vad jag från början trodde att det var tal om. Namnet ”flygförbudszon” för ju inte direkt tankarna till flygbombningar och andra kraftfulla åtgärder från luftrummet. Jag har dock inga invändningar mot denna generösare tolkning av begreppet ”flygförbud”.


Samtidigt läser jag Lena Sundströms twitter och drabbas (som vanligt) av misstro. Så här twittrar Sundström.

 Trött. Men rädd för att gå och lägga mig. Vad kommer hända i Libyen i natt?

Jag vill inte heller att rebellerna i Libyen skall förlora mot Khadaffi och bli traditionsenligt slaktade efter ett nederlag. Jag tycker också det skulle vara bra om Khadaffi avsattes och en mer demokratiliknande regim upprättades. Jag är dock en vit medelålders man som inte ens har deltagit i ett lokalt mästerskap i humanism. Jag går naturligtvis förnöjt och lägger mig för att snusa, trots att världen står i brand. Hur skall jag kunna mäta mig med Sundströms mer professionella humanism, hon vågar inte ens lägga sig av pur medkänsla med det libyska folket.  


I själva verket är detta ett klockrent exempel på att det viktiga är att synas human och god inför omvärlden. Vi människor är inte konstruerade så att vi inte går och lägger oss av rädsla för vad som eventuellt kan hända i en annan världsdel. Det är i själva verket tur att det är på detta sätt, ety annars skulle vi aldrig kunna lägga oss för att sova. Vore det inte Khadaffi så vore det kärnkraftverk i Japan, svältkatastrof i Afrika eller någon annan händelse som påkallade vår uppmärksamhet. Lägger man därtill gräl med sin partner och konflikter med svärmor blir summan av det hela att man aldrig skulle lägga sig för att sova. 


En annan effekt av att befinna sig på den humanistiska toppen är alla ologiska konsekvenser som plötsligt uppstår (om någon bemödar sig att syna spelkorten). Sundström har tidigare twittrat med harm om att rebellerna i Libyen verkar inneha en del svenska vapen. Jaha, låt oss se, skulle det vara bättre att rebellerna inte hade några vapen så Khadaffi i lugn och ro kunde nacka dessa? Eller är det bara svenska vapen rebellerna inte får nyttja? Varför i så fall, är det mer inhumant att använda just svenska vapen? Det kanske är något med den svenska järnmalmen? 


Nu har en efterlängtad flygförbudszon beslutats av FN. Stridsflygplan kommer enligt detta beslut att användas, flygbomber kommer att användas. Det rör sig om mycket modernare och kraftfullare vapen än det dammiga svenska granatgeväret Carl-Gustav, som rebellerna i Libyen tydligen kommit över på outgrundliga vägar. Men Lena Sundström kan andas ut, det är ju inte svenska flygbomber som kommer att falla. En sak är säker, jag kommer aldrig att kunna förstå mig på dessa godhetens apostlar.

Länk DN

Länk SvD

Alliansen förlorade i kammaren

Alliansen förlorade i kammaren

I dag var det votering angående om riksdagen skulle ge regeringen rätten att sälja statliga bolag. Alliansen mötte ett svidande nederlag i denna viktiga fråga. SD gick på oppositionens linje och röstade mot regeringen i denna fråga. Vi noterar att våra stora tidningar ännu ej (19:00) ej skrivit något om denna nesliga förlust för vår statsminister.

Jag är själv emot en försäljning av statliga bolag som sköter viktig samhällsservice. När vår energiförsörjning knoppades av så steg elräkningen med över hundra procent plötsligt. Jag har lite svårt att se det finurliga i mina höga elräkningar, som dessutom skall betalas ut till flera bolag. Elen levererades faktiskt punktligt redan innan avknoppningen av elmarknaden, det var bara det att priset var avsevärt lägre. Det är samma sak med transportsystemet såsom tunnelbana, bussar och pendeltåg, för att inte tala om SJ. Det fungerade bättre innan privatiseringar och avknoppningar, även om det inte fungerade prickfritt då heller. De allmänna transporterna kan knappast fungera sämre än vad de gör nu.

Naturligtvis skall inte staten äga företag som verkar på den fria marknaden, det blir om möjligt ännu sämre än när privata bolag sköter pendeltågen. Ekonomiska system som det i Sovjetunionen och Kuba avskräcker och ytterligare kommentarer i denna fråga är knappast nödvändiga. Jag är konservativ och enligt det sunda förnuftet skall man ta hänsyn till verkligheten, vad som fungerar i praktiken. Nu har vi vissa ledtrådar av vad som fungerar någorlunda och vad som inte fungerar alls. Att det är ideologi som driver regeringen i sin iver att sälja ut all samhällsservice rådet det knappast något tvivel om.

Länk Riksdagens hemsida

FN - rent vatten

Förövrigt håller FN på att bli nästa institution där våra politiker får utlopp för sin obetvingliga lust att sprida fina men meningslösa deviser. I en SvD-artikel så skriver en lång rad mer eller mindre kända namn under på att Sverige skall erkänna rent vatten som en mänsklig rättighet. Självklart tycker jag att alla människor skall ha rent vatten. Det måste vara mycket påfrestande att inte ha tillgång till rent vatten under långa tider. Men vad tjänar det till att göra tillgången till rent vatten till en mänsklig rättighet om det inte finns något sådant? Alltså vad blir skillnaden? Den enda skillnaden jag kan tänka mig är att våra politiker känner sig lite bättre för att de återigen drivit igenom en fin devis, allt medan män, kvinnor och barn är lika sjuka eller lika törstiga som förut.

Varför inte satsa en del av de pengar som går till vår vansinniga immigrationspolitik till att hjälpa människor att få rent vatten? Eller är det kanske alltför konkret och ger inte lika många humanistpoäng?

Länk SvD

Eva Brunne har fått ett pris

Biskopen Eva Brunne, som utmärkte sig genom sitt tal för de nyvalda riksdagsledamöter där hon gav sitt stöd till rena våldsverkare, uppmärksammas på Svenska Kyrkans hemsida för att hon begåvats med ett pris. Priset som Brunne erhållit är något som kallas ”regnbågsfisken.” Det delas ut till Brunne med motiveringen ”sitt långvariga engagemang för homosexuellas rättigheter”. Det är dock inte den enda motiveringen, så här står det också på Svenska Kyrkans hemsida. 

Hon har under sitt första biskopsår med stor tydlighet visat att hon lever upp till sina ideal, inte minst i polemik med sverigedemokrater, kan man också läsa i prismotiveringen.  

Jasså, i polemik mot Sverigedemokraterna? Brunnes tal var ju inte riktat mot SD enligt Brunne själv. När Brunne efter hennes tal i Storkyrkan debatterat med Åkesson har det i princip enbart handlat om vad som hände i Storkyrkan. Jag förstår att Brunne blir rörd av priset (som hon själv säger på SK hemsida) men i motiveringen till det utdelade priset framgår det att hennes tal faktiskt var riktat mot SD. Oavsett detta så är det oerhört anmärkningsvärt att en biskop berömmer och uppmuntrar en mobb som helt uppenbart ägnar sig åt att sabotera lagliga politiska möten inför ett val. 

Genom sitt förbehållslösa stöd till Brunne visar Svenska Kyrkan att den tagit klart partipolitisk ställning. Brunne själv har väl med all tydlighet gjort klart att hon tillhör Vänsterpartiet, detta genom intervjuer jag länkat på denna blogg tidigare. 

Att Svenska Kyrkan har anställt en imam är väl bara ytterligare ett tecken vartåt denna rörelse är på väg. Svenska skattebetalare står för hela utbildningskostnaden av svenska präster. På begäran kan jag precisera denna årliga nota här på bloggen. Det är nu dags att på allvar också ifrågasätta att vi skattebetalare skall utbilda kyrkans präster, speciellt när de beter sig som Brunne. 

Länk Svenska Kyrkan

Länk EKHO  

Inför flygförbudszon i Libyen

Svenska politiker men även europeiska politiker i övrigt talar gärna vitt och brett om ”människors lika värde” och ”människans okränkbara unika värde”. Som vi alla vet så förpliktar inte det till speciellt mycket förutom att det legitimerar smutskastning av oliktänkande. I praktiken, när det gäller att stå upp för demokrati och att hjälpa människor så brukar dessa ord sällan omsättas i praktisk handling. Speciellt är detta fallet om vi riskerar ett strypt oljeflöde eller de allra minsta egna förluster. 


Vi har exemplet med det oerhört grymma och bestialiska folkmordet i Rwanda där en miljon kvinnor och barn i princip blev ihjälklubbade. Vår stolta FN-organisation satt i princip på första parkett och tittade på när detta folkmord skedde. Finns det någon organisation som har så många stolta deklarationer om människans ”imaginära” värde som FN? Hur ofta hänvisar inte svenska politiker till FN:s deklarationer, på riksnivå, landstingsnivå och lokal nivå? Vi konstaterar att det finns ett avsevärt gap mellan teori och praktik. 


Att göra en intervention i ett främmande land är en avsevärd procedur som helst bör undvikas i nästan alla lägen. Jag är mycket kritisk till USA:s intervention i Irak t.ex. Speciellt sedan Sverige i princip blev första tillflyktsort för alla flyktingar och andra emigranter. Jag tycker dock att både FN och NATO borde gått in i Rwanda 1994. På samma sätt tycker jag nu att FN i samarbete med NATO (det blir ju NATO som gör jobbet) bör gå in i Libyen och upprätta en flygförbudszon. Libyens folk verkar helt uppenbart vilja störta sin ledare, som inte på något sätt kan beskrivas som en demokratisk sådan. 


Utrikesminister Bildt fick utstå både spott och spe för att han inte i ord fördömde Mubarak och bad honom avgå när de folkliga protesterna blev manifesta i Egypten. Återigen handlar det om ord. Vad säger samma socialdemokrater om situationen i Libyen nu? De säger ingenting, de vet inte riktigt vad de skall säga. Att förespråka något som på det mest avlägsna sätt kan påminna om praktisk handling föresvävar inte dessa broilerpolitiker, som tror att vårt land och hela vår värld är uppbyggd med fina politiska fraser. 


Till skillnad från Iraks folk så begär faktiskt Libyens folk hjälp från oss just nu. Khadaffi kör över den outbildade och hafsigt tillsatta folkliga armén med överlägsna vapen och utbildade soldater, dessutom har han som sagt ett flygvapen. Hur vore det att för en gångs skull omsätta alla fina fraser och högtravande deviser i lite praktisk handling? Eller vill vi inte riskera att oljan stryps några månader? Det kan ju dämpa konjunkturen en smula, och konjunkturen är det viktigaste. Sedan kan vi ju alltid fortsätta att hänvisa till alla FN:s stolta deklarationer, det kostar som sagt ingenting.  

Länk SvD

Länk DN

Expo alltmer en ”anti SD stiftelse”

Expo är en stiftelse som skall arbeta mot ”organiserad intolerans” och högerextrema krafter i vårt samhälle. Dessutom har tidningen namnet ”demokratisk tidsskrift” i sitt länknamn. Efter riksdagsvalet 2010 och speciellt de sista månaderna visar Expo alltmer sitt rätta ansikte, det är mer en ”anti SD stiftelse” än en rörelse mot intolerans och högerextrema krafter. Detta trots att Expo själva skriver att de är partipolitiskt obundet. 


Expo är partipolitiskt obundet då de inte är knutet till ett speciellt riksdagsparti. Men SD bildades och har fått sina framgångar p.g.a. att de gamla riksdagspartierna för exakt samma politik i immigrations och EU frågor. En demokrati skall ju fungera så att om inget parti i riksdagen representerar stora väljargrupper skall möjligheten finnas att bilda ett nytt parti. Vår demokrati innehåller nämligen inneboende ”buggar” som gör att de partier vilka sitter i riksdagen efter en tid börjar samspela och likna varandra alltmer. Ett exempel på denna process är samtliga partiers ”marsch mot mitten”. 


Många väljare uppfattade innan valet de sju dåvarande riksdagspartierna som ”riksdagspartiet” eller ”sjuklövern”. Vi ser att regeringen tillsammans med MP får igenom alla sina förändringar av immigrationspolitiken, trots att precis varenda politisk bedömare vet att Reinfeldt och Alliansen inte vann valet med löften om en ännu generösare immigrationspolitik. I denna situation så profilerar sig alltså Expo som en organisation där kritik och smutskastning mot SD alltmer verkar vara tidningen och stiftelsens allt överskuggande verksamhet. Tittar vi på nätupplagan av Expo så handlar nästan allt om SD. Hur var det med att arbeta mot ”högerextrema krafter” och ”intolerans” i allmänhet? 

Expo:s förstasida

För att få material till alla sina SD-artiklar har Expo fått ta till rätt grova metoder. Man slår upp stort att en kvinna i Värmland har länkat till en blogg som har tveksamma kommentarer, alltså inte tveksamheter i själva artiklarna. Vi ställer oss tre frågor med anledning av detta. 1, hur många tveksamma företrädare skulle man hitta om man letade bland de övriga partierna om man lägger ribban på denna extrema nivå? 2, hur rimmar detta med ett övergripande syfte att bekämpa högerextremism i allmänhet, visar inte detta att det just är SD man vill bekämpa? 3, hur rimmar detta med den stolta devisen att man skall arbeta mot ”organiserad intolerans”, hur intolerant kan man vara själv och samtidigt arbeta mot annan intolerans?


I själva verket visar det sig att Christopher Lasch* återigen har rätt. Så fort toleransens apostlar stöter på motstånd och någon med avvikande åsikt så visar dessa godhetsapostlar upp ett anmärkningsvärt intolerant ansikte. Det står om högerns ”hat” i Expo. De som visade upp äkta raseri och hat på valnatten 2010 var återigen dessa toleransens självutnämnda representanter, då ville dessa mästare i tolerans plötsligt döda någon (Isobel Hadley- Kamptz). 


Hur menar Expo att vi röstberättigade medborgare skall bära oss åt, vi som är starkt kritiska till den nuvarande immigrationspolitiken? Eller skall vi inte ha någon demokratisk rätt alls att säga vår mening? Vad blir i så fall nästa steg, får vi tycka något om finanspolitiken? Vi kan ta ett aktuellt exempel. Federley tycker att ett kommittéförslag är bra som går ut på att de som har fått uppehållstillstånd skall få vistas utomlands i fem år utan att mista sitt uppehållstillstånd . Jag tycker detta är ett fullständigt vansinnigt förslag för de som fått asyl och visar att den asylsökande inte har behövt asyl alls enligt den enklare logikens lagar. Hur menar Expo att jag skall få reagera mot detta förslag? Är jag främlingsfintlig om jag skriver något kritiskt om detta? Förslagen med generösare immigrationsregler ramlar in, det ena vansinnigare än det andra. Det finns tyvärr bara ett parti som konsekvent bjuder motstånd mot alla vansinnigheterna. Expo menar att vi är demokratiskt tvivelaktiga som stödjer detta parti, jag menar att Expo i högsta grad är demokratiskt tvivelaktiga. 


PS. (Expo)
Jag har enbart i denna artikel länkat både till PI och EKO:t, faktiskt också till Expo, hur bedömer ni detta på en xenofobisk skala?
DS.

* När de möter motstånd mot dessa initiativ röjer de det ettriga hat som ligger strax under välviljans leende ansikte. När liberalerna möter motstånd glömmer de bort de liberala dygder som de säger sig upprätthålla. De blir griniga, egenrättfärdiga, intoleranta. I den politiska kontroversens hetta blir det omöjligt för dem att dölja sitt förakt för dem som envist vägrar se ljuset - de som ”helt enkelt inte fattar vad det är frågan om”, som de självbelåtet uttrycker sig i sin politiska fläckfrihet.

Christopher Lasch, Eliternas uppror sid. 26