Krigshets från liberalt håll när det gäller Syrien

Vi läser under veckan artikel efter artikel i svensk press (och speciellt DN) där det framgår att västmakter skall attackera Syrien för en påstådd kemgasattack som dödade kanske upp emot 1000 civila. Speciellt DN med dess chefredaktör Peter Wolodarski verkar påfallande positiv till en attack. I en ledare jämför han situationen med andra konflikter, på ett okritiskt sätt. Klart är att något hänt som dödat ett stort antal civila i Syrien. Det kan mycket väl vara någon slags militär kemisk gas som släppts ut av någon. Det kan också mycket väl vara Assadregimen som utfört en gasattack. Saken är den att ingen än så länge vet vem som utfört attacken. Vi vet inte ens vad som använts och hur. Även om det skulle visa sig att Assad utfört en attack så är det ren tur att t.ex. DN då får rätt. De tar för givet att en part utfört en attack utan att vänta på FN:s svar från undersökningar de utfört.

Att John Kerry går ut offentligt och anser det bevisat att Assad beordrat en gas-attack genom att som han själv påstår, tittat på youtube filmer är så oseriöst att t.o.m. Wolodarski borde ha reagerat. En militär expert på Kungliga krigsvetenskapsakademin anser dessutom att det i alla fall inte rör sig om Sarin, genom att ha tittat på samma filmer som Kerry. Det refereras också till ett uppsnappat telefonsamtal från en syrisk befälhavare. Detta samtal, som det presenteras i media, är tveksamt bevismaterial, minst sagt. Det påstås att det enbart är den syriska regimen som har tillgång till Sarin, vilket tidigare motbevisats av FN. Ja, nu vet vi ju inte ens vad man använt i det aktuella fallet. Frågetecknen klarnar kanske så småningom.

Som kuriosa kan vi nämna att inte ens CIA verkar vara lika övertygade som våra svenska medier och amerikanska politiker, enligt Russia Today. Brittiska parlamentet har i natt med alla tveksamheter angående gas-attacken, sagt nej till en militär intervention. DN går då genast ut med en artikel där de i braskande ordalag förklarar att USA minsann kommer att genomföra attacken ändå. Man har svårt att dölja glädjen inför detta faktum (som mycket väl kan visa sig stämma).  

Jag påstår inte att Assad är oskyldig till attacken som dödade ett stort antal oskyldiga. Det kan komma fram indicier/bevis som pekar åt det hållet. Jag påstår att än så länge vet vi i princip ingenting. Även om det skulle komma fram indicier som pekar på Assadregimen, så är de ställningstagande DN, Kerry och Obama gjort nu oansvariga och oseriösa. De orkade- ville inte vänta på bevis. Så ivriga var de att genomföra en intervention. Varför är de så ivriga? Tror de att det blir demokrati och fred om rebellerna vinner kriget? Det tror inte jag.

Jag är inte pacifist, jag anser att omvärlden ibland måste gå in militärt för att stoppa uppenbar slakt av civila. Jag anser att FN verkligen borde ha gått in i Rwanda 1994. Det var uppenbart att hutumilisen slaktade obeväpnade civila tutsier. Jämför situationen med Syrien och dagens rebeller. Det fanns i Rwanda ingen tvekan om vem som var ”god” och vem som definitivt var ond. Jämför med Syrien i dag. Vad gjorde FN och västvärlden i stort när folkmordet i Rwanda pågick som värst? Jo de drog tillbaka alla sina trupper från landet. Denna skamfläck i västvärldens historia kan inte göras ogjord genom att man genomför ogenomtänkta aktioner i dag, som Wolodarski tycks tro.

Förövrigt…
Undrar vi hur det går med utredningen av attacken mot den slöjbärande kvinnan som attackerades i Farsta. Hon blev nämligen attackerad en andra gång enligt SR, av flera män i sin hemkommun. Enligt uppgift ville männen då att hon skulle ta tillbaka sin anmälan. En mycket märklig uppgift om kvinnan blev attackerad första gången av en okänd man p.g.a. hennes tro.

Nu har ju prominenta politiker som Åsa Romsson och Veronica Palm demonstrerat i sympati med den slöjbärande kvinnan, så vi hoppas att inte media tappar allt intresse i frågan. Vi måste ju se till att gärningsmannen,… ähum, gärningsmännen lagförs och döms för gärningarna. Eller hur?              

Ni visar att ni bryr er om er själva och er politiska agenda

I en stor braskande artikel på SvD med en lång rad undertecknare visar kända svenskar hur humana de är genom att stödja propagandaprojektet "Ship to Gaza". Där finns kända namn som Ulf Bjereld, Eva Brunne, Gustav Fridolin, K.G. Hammar, Jan Hjärpe samt en stor samling artister och skådespelare. Det är samma andas barn och de är människor jag inte sympatiserar med i vanliga fall. Det är samma sak även denna gång, mina sympatier är obefintliga för hela propagandaprojektet. 


Förra gången projektet genomfördes blev det en hel del kalabalik och uppmärksamhet från media, och det är sannolikt idén med hela projektet. Om uppmärksamheten främst skall belysa projektet eller de som stödjer projektet är närmast en akademisk fråga. Så här skriver artikelförfattarna.

Ett första steg mot fred och rättvisa är att häva den illegala, inhumana och för alla inblandade parter destruktiva blockaden mot Gaza. 

Det är absolut helt fel att sådana här auktioner är ett steg till fred, det är uppenbart. Konflikten förlängs med alla aktioner och allt stöd till någon av sidorna i denna gamla tröttsamma konflikt. Om omvärlden inte hade stött någon sida skulle konflikten vara löst för länge sedan. Att några vänsteraktivister med begränsad trovärdighet skulle kunna häva en blockad är en överdrift så uppenbar att man måste skratta. Våra inhemska bortskämda artister borde kanske ägna sig åt sitt artisteri i stället för att försöka leka världssamvete. Vidare i artikeln.

Det råder inget tvivel om att blockaden är ett brott mot folkrätten. Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, Sveriges regering, i stort sett hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.

Ja, ingen orkar ens reda ut detta längre. Alla parter har brutit mot alla "rätter" som tänkas kan, detta samtidigt som FN och dess stadgar missbrukats lite för många gånger. Vid varenda förnuftigt beslut som vår regering tar så kommer påståendena att vi brutit mot någon dunkel FN-stadga. Tyvärr FN och EU bryter vi alla mot hela tiden, om vi skall tro undertecknarna av deklarationen. Den enda regel som inte bryter mot någon stadga är att ge ökade bidrag till våra inhemska artister och kulturella elit. Vidare i artikeln.  

Vad blockaden mest av allt står i vägen för är en bärkraftig och rättvis fred. Respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter är en förutsättning för att uppnå fred och försoning. Visar omvärlden att den trots högtidstalen i praktisk handling accepterar kollektiv bestraffning göds politisk extremism på båda sidor.

Det finns ingen bärkraftig fred inom synhåll överhuvudtaget. Att dessa sändningar skulle vara ett steg på den vägen är ytterst osannolikt. En av orsakerna till det hopplösa läget är att PLO ägnade sig åt att köpa Mercedesbilar för den hjälp väst så ivrigt skickade till palestinierna. När korruptionen blev alltför uppenbar så vann Hamas ett val som i princip var en protest mot PLO. Med Hamas vid rodret så fortsatte konflikten och ståndpunkterna på båda sidor var definitivt låsta.


Båda sidor har visat sig fullständigt oförmögna att hantera konflikten, omvärlden har tyvärr visat samma oförmögenhet. Att stödja den ena parten (kvittar vilken) bara förlänger denna evighetskonflikt. Den väg som skulle kunna leda till fred är att omvärlden tar sitt ansvar och inte stödjer någon av parterna och konstaterar att inte någon av parterna är vuxna att klara av att lösa denna konflikt. 


Ship to Gaza är i själva verket ett typexempel på en aktion som mer tjänar den egna politiska agendan hos dem som stödjer aktionen, än leder till något som kan kallas för fred. Vad vore aktionen utan en braskande artikel i SvD? Vad vore aktionen utan alla TV-kameror och internationella reaktioner?    

Länk SvD

UPPDATERING: 
Även publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson har skrivit under uppropet för Ship to gaza, vilken hon röner allvarlig kritik för. Bengt Olof Dike kritiserar Knutson kraftigt i en debattartikel på Journalisten.se, så här skriver han bl.a.

Alla namnen i stöduppropet och försvaret för den mot Mellanösterns enda demokrati riktade aktionen kan enkelt associeras med politikens vänsterflygel. Bland undertecknarna finns också företrädare för ett extremistiskt, diktaturkramande parti, Kommunistiska Partiet (tidigare KPML- r) som konsekvent hyllar Kubas och Nordkoreas frihetsfientliga regimer och vilkas länders folk lever i svält och armod.   

Samt.

Men Ship to Gaza har helt andra syften, som PK skall hålla sig borta ifrån. Det borde ändock en så pass rutinerad journalist som Ulrika Knutson  ha insett. Saken blir knappast bättre av att hon genom undertecknandet i sin ordföranderoll, och inte som privatperson, lierat sig med försvarare av regimer, för vilka demokrati och pressfrihet är styggelser. 

Knutson har efter angreppet backat en aning och fått SvD att plocka bort hennes publicistklubbs-signatur.


Att journalister på detta sätt helt oblygt kan demonstrera sin partiskhet och sina politiska preferenser är egentligen något oerhört. Att vi skulle ha en objektiv och opartisk nyhetsförmedling i vårt land framstår ännu mera som ett skämt efter denna händelse. Det är inte konstigt att Israel till slut reagerar och hotar utestänga svenska journalister som väl internationellt ligger på en topplacering när det gäller partiskhet (som de inte ens har vett att försöka dölja).    

Länk Journalisten.se

Länk Journalisten debatt

Länk Journalisten Israel

Dessa godhetens apostlar - del2

FN:s säkerhetsråd har beslutat att upprätta en flygförbudszon över Libyen. Det är skönt att FN äntligen lyssnar på denna blogg i någon fråga. Nu verkar denna flygförbudszon innehålla mer än vad jag från början trodde att det var tal om. Namnet ”flygförbudszon” för ju inte direkt tankarna till flygbombningar och andra kraftfulla åtgärder från luftrummet. Jag har dock inga invändningar mot denna generösare tolkning av begreppet ”flygförbud”.


Samtidigt läser jag Lena Sundströms twitter och drabbas (som vanligt) av misstro. Så här twittrar Sundström.

 Trött. Men rädd för att gå och lägga mig. Vad kommer hända i Libyen i natt?

Jag vill inte heller att rebellerna i Libyen skall förlora mot Khadaffi och bli traditionsenligt slaktade efter ett nederlag. Jag tycker också det skulle vara bra om Khadaffi avsattes och en mer demokratiliknande regim upprättades. Jag är dock en vit medelålders man som inte ens har deltagit i ett lokalt mästerskap i humanism. Jag går naturligtvis förnöjt och lägger mig för att snusa, trots att världen står i brand. Hur skall jag kunna mäta mig med Sundströms mer professionella humanism, hon vågar inte ens lägga sig av pur medkänsla med det libyska folket.  


I själva verket är detta ett klockrent exempel på att det viktiga är att synas human och god inför omvärlden. Vi människor är inte konstruerade så att vi inte går och lägger oss av rädsla för vad som eventuellt kan hända i en annan världsdel. Det är i själva verket tur att det är på detta sätt, ety annars skulle vi aldrig kunna lägga oss för att sova. Vore det inte Khadaffi så vore det kärnkraftverk i Japan, svältkatastrof i Afrika eller någon annan händelse som påkallade vår uppmärksamhet. Lägger man därtill gräl med sin partner och konflikter med svärmor blir summan av det hela att man aldrig skulle lägga sig för att sova. 


En annan effekt av att befinna sig på den humanistiska toppen är alla ologiska konsekvenser som plötsligt uppstår (om någon bemödar sig att syna spelkorten). Sundström har tidigare twittrat med harm om att rebellerna i Libyen verkar inneha en del svenska vapen. Jaha, låt oss se, skulle det vara bättre att rebellerna inte hade några vapen så Khadaffi i lugn och ro kunde nacka dessa? Eller är det bara svenska vapen rebellerna inte får nyttja? Varför i så fall, är det mer inhumant att använda just svenska vapen? Det kanske är något med den svenska järnmalmen? 


Nu har en efterlängtad flygförbudszon beslutats av FN. Stridsflygplan kommer enligt detta beslut att användas, flygbomber kommer att användas. Det rör sig om mycket modernare och kraftfullare vapen än det dammiga svenska granatgeväret Carl-Gustav, som rebellerna i Libyen tydligen kommit över på outgrundliga vägar. Men Lena Sundström kan andas ut, det är ju inte svenska flygbomber som kommer att falla. En sak är säker, jag kommer aldrig att kunna förstå mig på dessa godhetens apostlar.

Länk DN

Länk SvD

Alliansen förlorade i kammaren

Alliansen förlorade i kammaren

I dag var det votering angående om riksdagen skulle ge regeringen rätten att sälja statliga bolag. Alliansen mötte ett svidande nederlag i denna viktiga fråga. SD gick på oppositionens linje och röstade mot regeringen i denna fråga. Vi noterar att våra stora tidningar ännu ej (19:00) ej skrivit något om denna nesliga förlust för vår statsminister.

Jag är själv emot en försäljning av statliga bolag som sköter viktig samhällsservice. När vår energiförsörjning knoppades av så steg elräkningen med över hundra procent plötsligt. Jag har lite svårt att se det finurliga i mina höga elräkningar, som dessutom skall betalas ut till flera bolag. Elen levererades faktiskt punktligt redan innan avknoppningen av elmarknaden, det var bara det att priset var avsevärt lägre. Det är samma sak med transportsystemet såsom tunnelbana, bussar och pendeltåg, för att inte tala om SJ. Det fungerade bättre innan privatiseringar och avknoppningar, även om det inte fungerade prickfritt då heller. De allmänna transporterna kan knappast fungera sämre än vad de gör nu.

Naturligtvis skall inte staten äga företag som verkar på den fria marknaden, det blir om möjligt ännu sämre än när privata bolag sköter pendeltågen. Ekonomiska system som det i Sovjetunionen och Kuba avskräcker och ytterligare kommentarer i denna fråga är knappast nödvändiga. Jag är konservativ och enligt det sunda förnuftet skall man ta hänsyn till verkligheten, vad som fungerar i praktiken. Nu har vi vissa ledtrådar av vad som fungerar någorlunda och vad som inte fungerar alls. Att det är ideologi som driver regeringen i sin iver att sälja ut all samhällsservice rådet det knappast något tvivel om.

Länk Riksdagens hemsida

FN - rent vatten

Förövrigt håller FN på att bli nästa institution där våra politiker får utlopp för sin obetvingliga lust att sprida fina men meningslösa deviser. I en SvD-artikel så skriver en lång rad mer eller mindre kända namn under på att Sverige skall erkänna rent vatten som en mänsklig rättighet. Självklart tycker jag att alla människor skall ha rent vatten. Det måste vara mycket påfrestande att inte ha tillgång till rent vatten under långa tider. Men vad tjänar det till att göra tillgången till rent vatten till en mänsklig rättighet om det inte finns något sådant? Alltså vad blir skillnaden? Den enda skillnaden jag kan tänka mig är att våra politiker känner sig lite bättre för att de återigen drivit igenom en fin devis, allt medan män, kvinnor och barn är lika sjuka eller lika törstiga som förut.

Varför inte satsa en del av de pengar som går till vår vansinniga immigrationspolitik till att hjälpa människor att få rent vatten? Eller är det kanske alltför konkret och ger inte lika många humanistpoäng?

Länk SvD