Dessa godhetens apostlar - del2

FN:s säkerhetsråd har beslutat att upprätta en flygförbudszon över Libyen. Det är skönt att FN äntligen lyssnar på denna blogg i någon fråga. Nu verkar denna flygförbudszon innehålla mer än vad jag från början trodde att det var tal om. Namnet ”flygförbudszon” för ju inte direkt tankarna till flygbombningar och andra kraftfulla åtgärder från luftrummet. Jag har dock inga invändningar mot denna generösare tolkning av begreppet ”flygförbud”.


Samtidigt läser jag Lena Sundströms twitter och drabbas (som vanligt) av misstro. Så här twittrar Sundström.

 Trött. Men rädd för att gå och lägga mig. Vad kommer hända i Libyen i natt?

Jag vill inte heller att rebellerna i Libyen skall förlora mot Khadaffi och bli traditionsenligt slaktade efter ett nederlag. Jag tycker också det skulle vara bra om Khadaffi avsattes och en mer demokratiliknande regim upprättades. Jag är dock en vit medelålders man som inte ens har deltagit i ett lokalt mästerskap i humanism. Jag går naturligtvis förnöjt och lägger mig för att snusa, trots att världen står i brand. Hur skall jag kunna mäta mig med Sundströms mer professionella humanism, hon vågar inte ens lägga sig av pur medkänsla med det libyska folket.  


I själva verket är detta ett klockrent exempel på att det viktiga är att synas human och god inför omvärlden. Vi människor är inte konstruerade så att vi inte går och lägger oss av rädsla för vad som eventuellt kan hända i en annan världsdel. Det är i själva verket tur att det är på detta sätt, ety annars skulle vi aldrig kunna lägga oss för att sova. Vore det inte Khadaffi så vore det kärnkraftverk i Japan, svältkatastrof i Afrika eller någon annan händelse som påkallade vår uppmärksamhet. Lägger man därtill gräl med sin partner och konflikter med svärmor blir summan av det hela att man aldrig skulle lägga sig för att sova. 


En annan effekt av att befinna sig på den humanistiska toppen är alla ologiska konsekvenser som plötsligt uppstår (om någon bemödar sig att syna spelkorten). Sundström har tidigare twittrat med harm om att rebellerna i Libyen verkar inneha en del svenska vapen. Jaha, låt oss se, skulle det vara bättre att rebellerna inte hade några vapen så Khadaffi i lugn och ro kunde nacka dessa? Eller är det bara svenska vapen rebellerna inte får nyttja? Varför i så fall, är det mer inhumant att använda just svenska vapen? Det kanske är något med den svenska järnmalmen? 


Nu har en efterlängtad flygförbudszon beslutats av FN. Stridsflygplan kommer enligt detta beslut att användas, flygbomber kommer att användas. Det rör sig om mycket modernare och kraftfullare vapen än det dammiga svenska granatgeväret Carl-Gustav, som rebellerna i Libyen tydligen kommit över på outgrundliga vägar. Men Lena Sundström kan andas ut, det är ju inte svenska flygbomber som kommer att falla. En sak är säker, jag kommer aldrig att kunna förstå mig på dessa godhetens apostlar.

Länk DN

Länk SvD