Det står i både DN och SvD att strömmen av asylsökande från främst Afghanistan och Somalia väntas öka den närmaste tiden. Migrationsverket begär mer pengar från regeringen för att kunna behandla alla asylansökningar. Dessutom väntas anhöriginvandringen öka efter att Migrationsöverdomstolen i januari beslutat att det inte krävs fullgoda identitetspapper för att få uppehållstillstånd som anhörig.
Oskar Ekblad, avdelningschef på asylprövningen Migrationsverket säger så här i DN.
Sverige blir tydligare ett destinationsland.
Blir det lättare att få asyl i ett land så sprids uppgifterna om detta till emigrationsländerna och fler söker sig självklart till just det landet. Nu konstaterar alltså Migrationsverket att Sverige blivit ett ”destinationsland” i ännu högre grad än förut. Om det var regeringens önskemål så är det bara att gratulera denna för att ha uppnått sitt syfte. Det står i DN att ”oron” fortsätter i Somalia och Afghanistan. Självklart kommer oron att fortsätta ett bra tag i dessa instabila länder. Att bevilja asyl för att det råder oro i en nation är i längden en fullständigt vansinnig politik. Det kommer alltid att råda oro i en rad länder världen över. Följden blir att asylströmmen aldrig kommer att sina.
Dessutom meddelar artikeln i DN att arbetskraftsinvandringen väntas öka kraftig i år. Regeringen anser tydligen att vår nuvarande arbetskraftsreserv på 389 000 inte räcker. Att det huvudsakligen är högutbildade ingenjörer som anländer till vårt land för att arbeta har också visat sig vara en myt. Så här står det på SR:s hemsida från 2011.
Ungefär hälften av arbetskraftsinvandrare rekryteras inom yrken där det inte finns brist på arbetskraft. Och ett växande antal av dem inom mindre kvalificerade yrken.[...]
Det handlar om exempelvis bygg- och restaurangbranschen, där det snarare handlar om att arbetsgivare söker billig arbetskraft, säger Monika Arvidsson som jobbar med migrationspolitik på LO.
Att denna arbetskraftsinvandring till slut blir en minuspost borde stå klart för alla, i alla fall om man räknar in framtida kostnader i samband med olika bidrag samt den undanträngningseffekt som blir följden av denna form av immigration. Trots detta så fortsätter regeringen styvnackat på den inslagna linjen.
Vad gäller immigrationen från Somalia och Afghanistan så måste man fråga sig vad den långsiktiga planen är för regeringen och andra som förespråkar vår nuvarande oerhört slappa immigrationspolitik. Orsaken till asyl verkar vara att det råder ”oro” i dessa länder. Är planen då att tömma dessa länder på den befolkning som inte orsakar oro och på lång sikt enbart låta dessa länders befolkning bestå av människor som orsakar oro? Planen kan i alla fall inte vara den att dessa länder någon gång skall bli trygga och drägliga att leva i. I sådana fall skulle ju de vi nu tar emot, hjälpa till att bygga upp dessa länder och skapa stabilitet. Förresten så stämmer regeringens politik inte ens med denna fullständigt vansinniga plan, då vi enligt debattörer som t.ex. Gudmundson även tar emot människor som är med och skapar denna oro. Det finns helt enkelt ingen rim och reson i vår nuvarande politik, det finns ingen logik.
Vår nuvarande immigrationspolitik kostar självklart oerhörda summor. En icke obetydlig del av våra resurser går till en vanvettig immigrationspolitik där människor beviljas asyl bara för att det råder ”oro” i deras hemländer. Vem som i framtiden skall skapa stabilitet i dessa utvecklingsländer är det ingen som frågar sig, då vi ju beviljar asyl för de som kanske främst är förmögna att bygga upp dessa länder i framtiden. Samtidigt som regeringen driver en vansinnig immigrationspolitik som kostar vårt samhälle stora summor så läser vi hur resurserna till skolan, sjuka och gamla inte räcker till. Vi läser att en man vars 9 åriga dotter gått bort i cancer utförsäkrats och tvingas jobba heltid, detta med motiveringen att ”regelverkets skall följas”. Ja det regelverket skall följas, på alla områden. Det står så här i utlänningslagen.
När en utlänning upphör att vara flykting eller annan skyddsbehövande
4 kap. 5 §
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort, eller
5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i hemlandet eller i det land där han eller hon som statslös tidigare hade sin vistelseort inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av hemlandets eller vistelselandets skydd. Lag (2009:1542).
Vi hoppas verkligen att detta regelverk skall följas lika hårt som försäkringskassans regler. Vi har hört rykten om motsatsen, med det är som sagt rykten. Vi skall inte ställa grupper mot varandra säger förespråkarna för vår nuvarande immigrationspolitik. Självklart måste vi göra just detta. Vi har i slutänden bara en pengapåse att fördela våra resurser med. Det är så att ger vi mer till en grupp, så blir det mindre till en annan grupp. Enligt enklare logik och de naturlagar vi alla lyder under så ställs grupper mot varandra hur vi än bär oss åt. Det är just det politik handlar om, att fördela våra gemensamma resurser.
Alliansregeringen har visat hur den vill fördela resurserna och jag anser att deras politik är vansinnig. Den är inte stort bättre än den fördelning röd-gröna regeringar tidigare gjort. På migrationsområdet är borgerliga regeringar historiskt sett snarast värre än röd-gröna regeringar, tvärt emot vad många systemkritiker tycks tro.
Länk DN
Länk SvD
Länk DN försäkringskassans
Länk Utlänningslagen
Länk SR
Länk Ekonomifakta
När den arabiska våren stod i full blom applåderade många i vårt land den politiska årstiden. Några av oss hyste farhågor att våren i själva verket var en höst, men vi blev snabbt klassade som mindre vetande eller bakåtsträvare (i bästa fall). Leif Stenberg, Chef för Centrum för Mellanösternstudier, skrev i DN så här:
Det har även visat sig i omfattande vetenskapliga undersökningar, att i de länder där islamistiska partier har deltagit i fria och allmänna val, speciellt vid flera tillfällen, har de inte nått några större framgångar och att de efterhand tenderar att ideologiskt gå mot en politisk mitt.
I det fall Muslimska brödraskapet inlemmas i en process som leder mot ett demokratiskt Egypten kommer de förmodligen följa samma utveckling, det vill säga att inte radikaliseras utan röra sig mot en mer pragmatisk mittfåra.
Den utveckling Stenberg målar upp, och som han verifierar med icke namngivna "omfattande vetenskapliga undersökningar" är inte den utveckling vi ser i Egypten i dag. Vi undrar vad det var för vetenskapliga undersökningar Stenberg lutade sig emot. Återigen visar det sig att det helt enkelt inte går att lita på de experter som enligt all logik skall sitta inne med sakkunskapen. Måhända är dessa experter alltför hårt politiskt styrda för att kunna göra klara analyser.
Att Peter Weiderud hyllade revolutionen i Egypten förbehållslöst var det väl ingen som blev förvånad över. Så här skrev Weiderud bl.a. på Newsmill:
Islamismen i Egypten, och andra länder i regionen, rymmer hela spektrat av hållningar. Om vi från omvärlden bemöter den med samma respekt som vi gör i andra politiska processer och fria val, finns stora möjligheter att vi kan få en liknande utveckling som i Turkiet. Den överväldigande majoriteten av människorna i Egypten vill ha ett fungerande liv. Man suktar efter demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling.
Nu ser inte utvecklingen i Egypten ut att gå mot det turkiska hållet. Weiderud hade fel när det gällde den demokratiska utvecklingen i Egypten, i alla fall så här långt och efter de signaler vi nu fått fram till nu. DN har publicerat en ledarartikel där situationen med beduinerna tas upp, samt det förhållande att relationerna mellan Israel och Egypten försämras konstant.
Magnus Norell beskriver i senaste numret av Axess hur Egypten går mot ett klimat med ökad repression mot vissa grupper samt hur samhället utvecklas i en mer totalitär riktning. Så här skriver han bl.a.
Återigen riktas uppmärksamheten mot vinnarna i det egyptiska parlamentsvalet, Muslimska brödraskapet. Flera faktorer talar emot att dess politiska gren, Frihet och Rättvisa (FR), skulle moderera sig och söka kontakt med mer liberala krafter.
Norell tecknar alltså en bild av utvecklingen i Egypten rakt motsatt den Leif Stenberg sade sig ha vetenskapliga belägg för. Om nu Stenberg är chef för en institution med namnet "Centrum för Mellanösternstudier" kanske han borde fundera på att byta till något annat institut att verka i. Vidare skriver Norell så här.
Brödraskapets officiella engelska och arabiska webbplatser, Ikhwanweb (länk) och Ikhwanonline (länk) har helt olika inriktning och språkbruk. Den engelska har ofta flera artiklar om demokrati, vikten av att sträcka ut en hand till den kristna (koptiska) minoriteten samt vikten av tolerans och pluralism. Den arabiska däremot har inte alls lika mycket av demokratifrågor, utan snarare artiklar där pressfriheten kritiseras (speciellt om det är Muslimska Brödraskapet som kritiseras). Vidare nämns kvinnofrågor ofta på Ikhwanweb, vilket nästan aldrig sker på den arabiska hemsidan.
Vi ser att även Muslimska Brödraskapet har lärt sig modern kommunikation och hur man bedriver effektiv propaganda. Det verkar också tydligt att man uppvisar ett Janusansikte, med olika bilder beroende på vem mottagaren är. Vidare i Norells artikel på Axess så står det följande:
Men det kanske tydligaste tecknet på att Brödraskapets dubbla budskap är en genomtänkt strategi kom i oktober förra året. Då skrev en av Al-Azharuniversitetets mest kända lärare - dr Ismail Ali Muhammad - sex artiklar på Muslimska Brödraskapets arabiska hemsida som i sin antisemitism snarast måste jämföras med nazitidens alster. Rubriken var: "Judarna är en källa till ondska och skada i alla mänskliga samhällen".
Artiklarna, som publicerades mellan den 20 och 25 oktober, handlar om "den judiska karaktären" och innehåller en mängd både klassiska och nyare antisemitiska angrepp på judar, från Sions vises protokoll till förfalskade påståenden i Bibeln och Talmud.
Utvecklingen i Egypten blev inte den många av oss hoppades på. Den blev inte heller den en del trodde på. Weiderud kan vi lämna därhän, få tar hans artiklar på allvar och de allra flesta inser att Weiderud i princip styrs av politiska ställningstaganden. Däremot är det oerhört genant att en chef på ett institut för Mellanösternstudier, beläget inom Lunds universitets domsago, gör en sådan fatal felbedömning. En läkare som tar miste på en njure och en lever kan inte stanna på sin tjänst, det är självklart för de flesta. Leif Stenberg har faktiskt gjort misstag av samma dignitet, i alla fall om utvecklingen i Egypten håller i sig.
De flesta förstår att de fromma förhoppningarna om en demokratisk utveckling i Egypten grundade sig på dimmiga politiska ställningstagande, snarare än kyliga realpolitiska analyser. Men ändå så höjde debattörer man trodde var sansade, rösten för ännu en invasion, denna gång i Syrien. Det kan inte bli frågan om att ersätta en någorlunda sekulär diktatur med en religiös sådan, ännu en gång. Att ersätta kolera med pest är inte försvarbart ur något perspektiv.
Länk DN ledare Branden i Sinai
Länk DN Stenberg
Länk Newsmill Weiderud
Karin Pettersson skriver på Aftonbladet att det är dags att välja sida. Hela artikeln pekar på att du inte ens skall välja, utan tvingas in dagens vänstervision om hur samhället skall se ut. Ja, Pettersson, lämnar alternativet till den liberala varianten av samma vision öppen, hon är ju demokrat. Med utgångspunkt i uttalanden av Anders Bering Breivik tar Pettersson upp utsagor av andra debattörer och kopplar ihop dessa på ett försåtligt sätt med Breiviks. Metoden är enkel men effektiv. Minsta kritik av den samhällsutveckling som pekats ut av vår politiska nomenklatura kan effektiv tystas genom en enkel parallell till något Breivik sagt under rättegången eller skrivit i sitt 1500 sidor långa ”Manifeste”.
Pettersson som varit kommunikationschef hos socialdemokraterna vet hur man använder retorik och bildspråk för att få ut sitt budskap. Hon vet hur man på effektivast möjlig sätt genom diffusa och nästan omärkliga glidningar i sin text kopplar samman vissa (fullt legitima åsikter) med Breivik. Det gäller ju att mjölka ur alla politiska poäng man kan. Ett exempel är detta i Petterssons text.
Var och en som följer debatten kan se att Neudings tankemodell går igen i den främlingsfientliga retorik som nu förpestar Europa. Muslimer beskrivs som en grupp, bärande på värderingar och ideal som är oförenliga med västerländsk demokrati.
Vad exakt är det för ”tankemodell” Pettersson pratar om? Den enda slutsatsen man kan dra är att en överrepresentation av trakasserier mot judar från den muslimska gruppen. Jag har själv ingen aning om ifall en sådan överrepresentation råder. Jag har aldrig sett några vetenskapliga siffror eller statistik i ämnet och jag har, för att vara riktigt ärlig, aldrig ens letat efter sådan statistik.
Om Neudings hypotes är felaktig så undersök saken och visa, svart på vitt, att hon har fel. Självklart duger det inte vetenskapligt att räkna antalet pojkar som föds med ett visst namn och sedan räkna på antalet trakasserier av judar. Någon i Neudings vänkrets borde nog avrått henne från just den beräkningen. Men hon kanske försökte visa något som faktiskt inte gick att visa på något annat sätt. För om Neuding har rätt, så måste hon vara desperat av flera skäl. Ett skäl är att hon inte kan verifiera det hon försöker påvisa, eftersom inga undersökningar gjorts. Det andra skälet är att den grupp Neuding försöker försvara, låter henne stå helt ensam i stormen, påhoppad av den svenska åsiktsmaffian som likt rabiessmittade vargar på känt manér lagom långsamt sliter sitt offer i stycken. Jag har egentligen inget eget intresse i denna fråga, dagens samhälleliga vision är knappast mitt projekt. Men det berör mig väldigt illa hur en kulturell grupp kan låta en av dess representanter ensam föra kampen, medan de övriga räddhågset hukar för MK-fascisternas hugg och slag.
Märk hur den forna kommunikationschefen skickligt använder sig av ord som ”främlingsfientlig” ”retorik” och ”förpestar”. Vad gäller västerländsk demokrati så urholkas den av främst av åsiktspoliser som Petterson. Du får självklart får tycka vad du vill, men går du över de mer eller mindre subtila åsiktsramar, som är långt snävare än vad vårt demokratiska kontrakt egentligen förespråkar, så blir du vederbörligen rullad i den Breivikska tjäran med fjäder från Utøya.
Den forne kommunikationschefens retoriska knep tar inte slut vid detta, utan studera hur hon skickligt fångar in läsaren och eventuella åsiktsdissidenter i en till synes perfekt fälla. Så här skriver hon.
Detta är också en helt central tankemodell i Breiviks värld.Man kan analysera Anders Behring Breivik på tre sätt.
Antingen anser man att han är en ensam galning.Eller så ser man hans dåd som politiskt.
Slutligen finns det de som erkänner att Breivik har ett politiskt motiv, men att det är själva våldet som är kärnan i hans ideologi. Då är det legitimt att tycka att Breivik har rätt i sak om islamiseringen, så länge man tydligt tar avstånd från våld.
Men våldet är inte Breiviks utgångspunkt. Våldet är ett resultat av hans samhällsanalys.
Först och främst kan man nog analysera Breivik på minst hundra sätt, om man vill. Pettersson är och har varit mycket, dock varken psykolog eller psykiatriker.
Man kan utan svårighet anse att Breivik är en ensam galning och att hans dåd var politiskt. Varför skulle man inte kunna detta? Breivik var de facto ensam. Han hade inget nätverk bakom sig, inga medhjälpare, ja knappast någon som sympatiserade med hans oerhört komplicerade och irrationella världsbild. Att hans dåd var politiskt står utom allt tvivel. Men det var sannolikt också ett resultat av en massa andra faktorer vi inte går inpå här.
Det Pettersson gör är att koppla samman en av Breiviks åsikter med den fruktansvärda massakern på Utøya. Hela Petterssons resonemang går ut på att det skulle vara illegitimt att kritisera islamiseringen av västvärlden. Detta eftersom Breivik kritiserade samma islamisering och han gjorde sig skyldig till ett fruktansvärt massmord. Det måste självklart vara fullt legitimt att kritisera islamiseringen av vårt samhälle (hur allvarligt detta nu är) utan att på minsta sätt bli sammankopplad med Breivik. På samma sätt kan man inte koppla ihop alla som är kritiska till det kapitalistiska systemet med Pol Pot, eller miljöpartister med UNA-bombaren. Pågår det en islamisering av vårt samhälle så har vi självfallet rätt att hysa åsikter om detta, allt annat vore ju absurt. Själva meningen med vår demokrati är ju att kunna styra hur vårt framtida samhälle skall utvecklas. Det är ju själva grundbulten i vår demokrati.
Med Petterssons sätt att resonera: Anton Nilsson sprängde fartyget Amalthea, då de ville förhindra att arbetsgivarna använde sig av strejkbrytare. En person dog. Det är inte själva metoden, våld, som är det centrala, utan Nilssons samhällsanalys där arbetsgivare utnyttjar arbetstagare. Alla som delar denna analys är alltså potentiella mördare. Ety våldet var inte Nilssons utgångspunkt. Våldet var ett resultat av hans samhällsanalys.
Till sist tar vi och tittar lite på en klassiker av den forne kommunikationschefen, så här skriver hon.
Svenska liberaler har ofta stått upp för den enskilda människans rätt till frihet när andra, konservativa och socialdemokrater, sviktat.Som publicisten Torgny Segerstedt som tog avstånd från nazismen när det var som mest inopportunt.
Ja, nu är det väl snarast Neuding som är inopportun. Pettersson representerar ju den påbjudna paradigmen, det vi skall tycka, det vi blir belönade för. Vem är det som löper gatlopp i medierna, är det Pettersson eller Neuding? Detta är ju rent löjligt. Segerstedt gick emot den rådande paradigmen, han hejade inte på den. Snarare är det sådana som Petterson Segerstedt skrev om 1933 i boken ”Demokrati och diktatur”.
Partiväsendets avigsidor äro iögonfallande. Det småskurna, finurliga har stort utrymme. Små intressen, rädd undfallenhet för de minst omdömesgilla, fördomsfullhet, allt detta kan ibland göra sig brett inom parlamentarismen. […]
Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet. Man kan förtvivla om folkväldet endast om man förtvivlar om människorna själva.
Ytterligare ett exempel på den åsiktskonsensus som råder och den reaktion centerpartisen Staffan Danielsson mötte när han skrev en artikel med innebörden att en ålderskontroll borde införas av de ensamkommande till vårt land. Danielsson tvekar inför om det ens går att diskutera vissa frågor i vårt samhälle längre. Att detta skulle vara enligt Segerstedts frihetliga anda är absurt intill det löjligas gräns. Karin Petterson är inte en ensam galning, det finns fler. I P3 har Nanna Johansson sagt så här angående Danielssons artikel om ensamkommande:
Innan vi överhuvudtaget börjar med ålderstester så finns det ett mer akut test man borde göra , nämligen att testa psyket på människor som skulle skriva debattartiklar på DN. Är Staffan Danielsson verkligen frisk nog att få påverka opinionen och borde vi döma honom som tillräknelig eller avfärda honom som en ensam galning?
Kan någon enda historisk kunnig människa tro att den för sin tankeskärpa och egensinnighet så kände Segerstedt, skulle sympatisera med slikt? Det är alltså på denna nivå vi nu debatterar. Vi beskriver dem som inte tycker ”rätt” som galningar och förlöjligar dem på grövsta tänkbara sätt. Vi skall, allesammans skrämmas till tystnad. Den som går utanför den kaukasiska kritcirkeln skall stigmatiserar på grövsta tänkbara sätt, androm till varnagel. Jag vet inte vilken diktatur som passar in bäst på de metoder Pettersson och Johansson använder sig av (jag undviker här medvetet att nämna några statsbildningar). Jag vet däremot att alla diktaturer och demokraturer har sina kommunikationschefer.
Länk Aftonbladet
Länk Newsmill
Länk Bokbörsen Segerstedt
Länk Dagens media
