Tävling i humanism

Två miljöpartister, Raymond Wigg och Helene Sigfridsson skriver i dag på DN-debatt om vård av de s.k. papperslösa. Artikeln är ett svar på den förra artikeln som handlade om vård av de papperslösa, publicerad i DN 10-8. De två Miljöpartisterna konstaterar i dagens artikel att reglerna kring vård av papperslösa är otydliga. Detta kanske inte ter sig så konstigt om man betänker att dessa papperslösa egentligen befinner sig i vårt land olagligt och skall enligt gällande lagstiftning och sunt förnuft lämna vårt land. 


När man läser de två miljöpartisternas artikel smyger en overklighetskänsla över en, det är som att alla gränser flyttats och att allt normalt förnuft plötsligt försvunnit. Väldigt många frågor hopar sig när man med häpnad och tvivel läser artikeln. Så här skriver t.ex. författarna i artikeln.

Vi i Miljöpartiet kräver nu att landstinget föregår riksdagen och ger alla gömda rätt till vård enligt FN:s konvention.

Frågor som genast uppstår efter detta är, hur kan MP och författarna veta vad riksdagens skall ta för beslut? Vi har ett val framför oss och MP sitter inte i riksdagsmajoritet, de sitter inte ens i en koalition med majoritet, hur kan de då föregå ett riksdagsbeslut? Är allt redan uppgjort mellan blocken utan väljarnas vetskap? Vilken FN-konvention pratar dessa miljöpartister om? Det kan omöjligt stå i FN:s stadgar att alla nationer har skyldighet att ge vård till alla människor som befinner sig i främmande länder illegalt. Till sist tar vi med detta braskande uttalande av folkpartisterna.

Alla ska ha rätt till hälso- och sjukvård samt akut tandvård. Ingen ska avstå vård i Sverige på grund av rädsla och fattigdom.

Det är sannolikt att varje människa som bryter mot lagen känner rädsla för statsmakterna i viss mån. Meningen med hela vår asyl och migrationslagstiftning är att om man får avslag på sin ansökan skall man lämna landet. Vi har oerhört generösa regler för besök av främmande länder inom EU, förmodligen alldeles för generösa. Om man ändå lyckas med konststycket att befinna sig i vårt land illegalt så är själva den grundläggande idén att man skall lämna detta land, skall det vara så svårt att förstå för våra politiker?


Vårt samhälle mäktar inte ens alltid med att ge adekvat sjukvård till våra egna medborgare. Äldre får inte den vård och omsorg de behöver och kan anses ha rätt till efter ett helt liv i hårt arbete. Köerna till akutvård för våra medborgare är ibland parodiskt lång. Jag känner barnfamiljer som suttit ett dygn i väntrummet för vård av deras barn vid akuta olycksfall. Vi talar här om människor som borde ha rätt till vård och som under hela sina liv betalat in skatt till staten, vad skall miljöpartisterna säga till dem?


Våra politiker har tappat verklighetsförankringen och företräder inte längre svenska folket på ett självklart sätt. I stället tävlar våra rikspolitiker om att verka förment humana. Det är ju uppenbart när man läser artikeln av dessa två miljöpartister att det verkar röra sig om en intern tävling i att verka mest "human". Tävlingen leds just nu av region Skåne som skall ses som ett föredöme för övriga regioner i vårt land. Att ändra reglerna för denna tävling och låta humanismen gälla våra egna medborgare har tydligen inte föresvävat dessa skribenter.

Länk DN

KG Bergström säger vad han tycker, nu när han frilansar

Jag slötittade på SVT:s "Demokratifesten" när KG Bergström, den gamla uven, plötsligt kläckte ur sig att Sverigedemokraterna är orättvist behandlade. Bergström sade ungefär att, hade Fi haft lika bra siffror i opinionsundersökningar som SD hade de utan tvekan fått vara med i partiledardebatten. Bergström sade utan vidare att Sverigedemokraterna är orättvist behandlade. 


Det mest intressanta var kanske ändå att Bergström poängterade att han kunde säga detta då han inte längre hade en fast anställning på SVT. För säkerhets skull betonade också Bergström att han hade varma känslor för SVT. Sanningen kommer alltid från politiker i deras memoarer eller när de avgått. För journalister kommer tydligen sanningen när de gått i pension. Var det verkligen så vår demokrati var tänkt att fungera?

Analys av ett uttalande

Rinkebyakademin brändes ned av ungdomar i samband med allmänt upplopp i Rinkeby tidigare i sommar. Nu är det bestämt att denna skola skall byggas upp igen till en kostnad av 10 miljoner. Slentrianmässigt läser vi vad Lotta Edholm (FP) säger i en SvD-intervju publicerad nu på morgonen angående återuppbyggnaden. Så här säger hon till tidningen.

Det är enormt viktigt att fatta den här typen av beslut snabbt för att visa att vi inte viker undan. De som deltar i den här verksamheten ska inte straffas för att ett litet antal destruktiva ungdomar förstör för andra.

Uttalandet låter bra så länge man inte börjar analysera vad Edholm verkligen säger. Edholm menar att beslutet att bygga upp skolan också är en tydlig signal på att "vi inte viker undan". Viker undan för vem undrar vi? De som brände ned skolan tycker sannolikt inte att det gör något att den byggs upp igen, då kan den också brännas ned igen om tristessen blir övermäktig. Det är dessutom inte mordbrännarna som betalar återuppbyggnaden. Scenariot att de som deltog i upploppen och mordbranden skulle vrida sina händer och utbrista i ett "nej, herrgud, de bygger upp skolan igen!" är extremt osannolik.

Är det någon annan grupp man vill visa "att man vi inte viker undan"? Kan det vara alla de som menar att vårt mångkulturella samhälle är på dekis som man vill visa att man inte backar? I så fall så visar man att man tänker fortsätta på inslaget spår, att man tänker fortsätta med utvecklingen av etniska enklaver i vårt land, genom att återuppbygga skolan snabbt. Man visar dock inte att nuvarande politik fungerar, men Edholms uttalande får då någon slags relevans.

Det är alltså mycket sannolikt att våra politiker bygger upp skolan igen för att visa alla systemkritiker att man minsann inte tänker ge upp på den inslagna vägen. Motståndarna man inte viker undan för är inte mordbrännarna utan alla de som vänder sig mot den nuvarande immigrationspolitiken. Då får den första meningen någon slags logisk innehåll. Det innebär dock att den avslutande meningen blir obegriplig, där pratar Edholm om "ett litet antal destruktiva ungdomar".

Dessa "destruktiva ungdomar" visar man absolut ingenting genom att bygga upp skolan igen, det krävs helt andra åtgärder för att visa dem något. Är våra politiker verkligen så outsägligt naiva så de tror att de ungdomarna som brände ner Rinkebyakademin tar något positivt intryck av återuppbyggnaden?

I en deckarserie som gick för några år sedan så var huvudpersonen i serien polis och veteran från Koreakriget. Huvudpersonen förföljdes av ett minne från Koreakriget, som nästan var ett tema i flera avsnitt. Polisen hade under kriget sett en bonde som gång på gång byggde upp sitt hus trots att detta hus låg mitt i stridslinjen. Bonden byggde upp huset varpå nästa anfall från någon sida i kriget gjorde att huset försvann från jorden yta. Bonden envisades dock att bygga upp sitt lilla hus igen.

Den tanke som plågade vår polis i serien var, varför fortsatte bonden att bygga upp sitt hus? Efter ett antal avsnitt kom så vår tuffe polis på svaret, bonden måste ha varit dum i huvudet helt enkelt. Det kan tyckas som ett antiklimax att svaret var så förbluffande enkelt, ibland så är har vi dock de enkla svaren mitt framför näsan på oss. Det är omöjligt att inte tänka på den koreanska bonden när man läser Lotta Edholms uttalande i dagens SvD.

Jag har glömt vad serien hette men ledmotiven var Runaway av Del Shannon. Ingen som såg serien har förmodligen glömt ledmotivet.

Länk SvD

Fel och rätt av Gudmundsson

Gudmundsson beskriver i sin krönika, publicerat på SvD som vanligt, hur det socialdemokratiska partiet fallit sönder och börjar sin kräftgång. Detta efter att Socialdemokraterna har varit det statsbärande partiet och en gång i tiden och varit ett parti med runt 45 procents väljarstöd i våra riksdagsval. Det intressanta är orsakerna till detta sönderfall, så här beskriver Gudmundsson dessa orsaker.

Bakom tappet ligger ursprungligen Sveriges politiska normalisering efter excesserna på 1970- talet. Övertron på offentlig sektor gav plats för en djupare förståelse för marknadsekonomi och valfrihet, varmed socialdemokratin förlorade sin standardlösning. Sedan dess har partiet antingen släpats eller backat in i den nya tiden. Och ett parti som bara ses som motståndare till förändring – mot allt från kommersiell tv till huvudvärkstabletter i matbutiken – förlorar förtroendet.

Här har Gudmundsson fel, socialdemokraterna har inte tappat sitt förtroende för att det uppvisat en tröghet inför vissa nya trender, andra samhällstrender har partiet hakat på snabbare än de borgerliga partierna. 


Vad Gudmundsson menar med "den nya tiden" förtjänar kanske enbart det en omfattande diskussion (som vi inte tar här). Ofta menar debattörer att man måste se framtiden just som debattören själv om man skall anamma utveckling och framåtskridande. Nu handlar ju politik om vilken framtid samhället skall taga, ett samhälle står aldrig stilla. Det är väldigt många väljare i vårt land som inte är nöjda med den utveckling Sverige tagit. Att vi kan köpa Treo i matbutiker gör inte utvecklingen så värst mycket bättre. Däremot träffar Gudmundsson mer rätt när han fortsätter analysen av Socialdemokraternas kräftgång. 

I stället för att profilera sig som ett parti som axlar ansvaret för de stora frågorna, som jobben eller utbildningen, har Socialdemokraterna på senare år valt att locka lätt identifierade nischgrupper.

När Mona Sahlin som ny partiledare listade viktiga frågor blev den första ”Likställ äktenskapen helt oavsett kön”.

Många undrade var de tunga frågorna tagit vägen. Jobben? Ekonomin? Skolan?   

Det handlar inte bara om att Socialdemokraterna till viss del abdikerade från de "tunga frågorna", det handlar mer om att partiet övergav den naturliga väljarbas de hade. Socialdemokraterna övergav arbetarna och de lägre tjänstemännen (sannolikt en viktigare väljargrupp i dag än de rena arbetarna) för att profilera sig som ett parti för HBT-personer, invandrare, kvinnor (men inte i någon högre grad arbetarkvinnor) och andra udda existenser. Frågan blir då varför en lägre tjänsteman skall rösta på partiet, speciellt om denna tjänsteman är en vit medelålders man som socialdemokraterna häcklat som förtryckare mellan raderna. Många väljare är inte så självförnekande så de röstar på ett parti som framställer dem som förtryckare.


Den sista socialdemokraten som i någon mån försökte förhindra detta givna sönderfall för Socialdemokraterna var Göran Persson, han stod för en politik som i någon mån skulle ha bevarat Socialdemokraternas naturliga väljarbas. Den forna statsministern hade naturligtvis många fel och brister, och stod för en politik som kan kritiseras av många orsaker. Men media kritiserade inte Persson för hans politik utan för att han skulle ha varit bufflig mot högbetalda kvinnor i regeringen, som om väljarna skulle haft med den saken att göra. Därmed hjälpte media till med den utveckling mot sönderfall som socialdemokraterna tagit. Perssons kronprins Per Nuder fick inte tillfälle att försöka hindra socialdemokratins utveckling mot ett nischparti. I stället tog Sahlin över, som snarast personifierar nischpolitiken.

Länk SvD

Vill Folkpartiet gå till val på fri invandring?

Återigen ger Folkpartiet dubbla intryck inför valrörelsen. Dagens DN innehåller en debattartikel från folkpartisterna Birgitta Rydberg och Christoffer Fagerberg där de propagerar för att regeringen skall lagstifta om papperslösas rätt till vård. Denna artikel går på tvärs mot de signaler framför allt Sabuni gett om en liten åtstramning av våra generösa regler när det gäller immigration och krav på anpassning till vårt samhälle. Så här skriver författarna i artikeln.

Att grundläggande mänskliga rättigheter ska gälla alla oavsett härkomst är något som borde vara självklart men inte är det, inte ens i Sverige

Det är absolut ingen grundläggande rättighet för all värdens medborgare att erhålla svensk sjukvård, det hela grundar sig på en helt felaktig syn på vad som är grundläggande mänskliga rättigheter. Om det vore en grundläggande mänsklig rättighet får all världens medborgare att erhålla svensk sjukvård, är det med all logik en grundläggande skyldighet för svenska medborgare att betala för denna sjukvård. Folkpartiet får gärna gå till val på denna skyldighet om de så vill. Vidare skriver folkpartisterna så här i sin artikel.

Att Sverige i dag placerar sig i botten tillsammans med Österrike i rankningen av vilka länder som är bäst på vård till papperslösa är ett enormt underbetyg för oss och det visar hur dåligt den svenska självbilden ibland stämmer överens med verkligheten. Det är ett fattigdomsbevis att vi inte kan ge denna ganska lilla grupp människor del av vår högkvalitativa vård.

Om nu Finland, Norge och Island ger så mycket bättre vård till papperslösa så kanske vi skall överta deras immigrationspolitik också. När det gäller generös immigrationspolitik lär vi ligga på en säker topplacering nämligen. Förövrigt har vi aldrig sett den undersökning som visar att vi skulle ligga i botten när det gäller vård till papperslösa. Liberaler hänvisar enträget till obestämbara uppgifter som i princip ingen tagit del av. Självbilden av oss svenskar och framförallt svenska politiker är den att vi är enormt blåögda och naiva. 


Det är också ett fattigdomsbevis att svenskar som jobbat och slitit hela sitt liv inte får den vård de behöver. Våra långa vårdköer är också ett fattigdomsbevis. Den armé av bostadslösa vi börjar få är likaså ett fattigdomsbevis, situationen i många skolor är också ett bevis på en form av nyfattigdom. Listan kan göras ännu längre. Till slut tar vi med detta stycke från liberalerna.

Vi behöver en lagstiftning som ger alla människor rätt till vård i Sverige, oavsett om du är medborgare eller papperslös. Vårt krav är lika enkelt som det är självklart för oss liberaler: vi vill ha ett system som ger människor vård efter behov, inte utifrån medborgarskap. För detta krävs att vi via lagstiftning ger papperslösa rätt till vård och att staten får ansvaret för att finansiera denna vård.

Vi behöver följa de lagar vi redan har. Har någon fått avslag på sin asylansökan förväntas denne lämna landet som Reinfeldt sade så påpassligt när han bevistade vårt granland Finland. Detta gäller också de som inte ens sökt asyl utan bara befinner sig här illegalt. Att stifta en lag som den artikelförfattarna föreslår skulle innebära att vi har lagar som går på tvärs mot varandra. I princip skulle en sådan lagstiftning peka mot fri invandring till vårt land. När dessa liberaler pratar om "staten" så är det naturligtvis skattebetalare som kanske inte själva får sina behov tillgodosedda. 


Att vi överhuvudtaget har alla dessa papperslösa i vårt land beror på vår slappa immigrationspolitik, samt det moras vårt regelverk i samband med immigration hamnat i. Vi hade inga papperslösa på sextiotalet, vi hade det knappast på sjuttiotalet heller. Varför hade vi inga papperslösa under dessa år? Såg Världen bättre ut på den tiden? Naturligtvis inte, den såg sämre ut på den tiden. En regel som den dessa unga liberaler föreslår skulle ytterligare öka det moras som vårt regelsystem befinner sig i, vilket ytterligare ökar strömmen av papperslösa. Därefter kommer nästa krav när de papperslösa blivit mångdubbelt fler. Uppehållstillstånd, rätt till bostad och bidrag står väl på dagordningen nästa gång.

Länk DN

Den gordiska knuten

På Newsmill beskriver Markus Uvell, opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv hur de nuvarande riksdagspartierna misslyckats i sina försök att bekämpa Sverigedemokraternas framgångar. Uvell beskriver hur riksdagspartierna försökt med alla metoder såsom tystnad, utfrysning och smutskastning. Som Uvell så riktigt påpekar har alla metoder misslyckats. 


Uvell har en grundprincip och egna recept (som förmodligen skulle fungera något bättre än de metoder som nu har prövats). Så här beskriver Uvell denna grundprincip.

Det enda riksdagspartierna egentligen inte har provat är det som borde varit det naturliga: att betrakta invandring som ett politikområde bland andra och våga diskutera sakfrågan.

Uvell har helt rätt naturligtvis, det är dessutom något jag skrivit på denna blogg otaliga gånger. I en demokrati kan man inte undanta ett oerhört stort och viktigt politiskt område från de demokratiska principerna. Det är just så vår svenska demokrati har fungerat implicit (och kanske inte alltid så implicit heller) ni får diskutera finanspolitik och ni får tycka om bostadspolitiken, men ni medborgare får inte tycka eller diskutera immigrationspolitiken, ety då är ni rasister (i alla fall om ni hamnar på fel sida i debatten). 


Uvell beskriver då de recept han förespråkar för de båda blocken, för att någorlunda effektivt bekämpa SD. Så här beskriver han hur de båda blocken skall gå tillväga.

Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig en offensiv hållning från Alliansen: En stärkt arbetslinje för denna grupp, där utanförskapet är som allra störst. En satsning för att förbättra småföretagens villkor, med tanke på att entreprenörskapet är starkt i många invandrargrupper. Hårdare insatser för att säkerställa lag och ordning i de mest utsatta förorterna. Uppmjukning av turordningsreglerna i LAS

Men istället handlar vänsterpolitik i Sverige allt mer om grupper som har mycket mindre behov av det offentligas hjälp: höginkomsttagare ska få högre a-kassa, de som skulle kunna jobba ska få fortsätta vara sjukskrivna etc. Samtidigt är motståndet mot en arbetsmarknad som ger arbetslösa invandrare chansen mer hårdnackat än någonsin. Lägg till detta Mona Sahlins till synes maniska behov av att ständigt upprepa att hon avskyr SD - som om detta i sig löste något problem.

När det gäller Alliansens politik så har de drivit arbetslinjen under denna mandatperiod, utan effekt på många immigrationsgrupper. Under den senaste högkonjunkturen var den öppna arbetslösheten uppe i 320,000 personer enligt SCB, nu är den betydligt högre. Svenska högutbildade ungdomar går ibland arbetslösa. Det verkar helt enkelt inte som att vi har behov av ännu mer arbetskraft, hur svårt kan det vara att se detta enkla och uppenbara faktum?


När det gäller de "rödgrönas" politik verkar det inte ens vara meningen att våra immigranter skall in på arbetsmarknaden, är det bara som röstboskap de rödgröna ser våra nya medborgare? I så fall kan man verkligen tala om dålig människosyn. Att Alliansen lämnar walk over i immigrationsfrågan är i det närmaste ett fall för en psykiatriker, om det nu är så att stora delar av denna grupp tjänar som röstboskap åt de rödgröna. 


Uvell missar inte att påpeka det faktum att han själv är för en generös immigrationspolitik. Han vill säkert undvika att hamna i samma fålla som SD, med brännmärkning och annat som följd. Dessutom är Uvell talesman för Svensk Näringsliv. Det är välkänt bland alla ekonomer att en stor arbetskraftsreserv pressar lönerna för enskilda företag nedåt. Att den misslyckade immigrationen på lite längre sikt genererar mycket högre skattetryck är inget som företagens representanter vill tänka på. Samtidigt skriver Uvell så här i sin artikel.

Arbetslösheten bland personer med utländsk bakgrund är förfärande hög, invandrare är tydligt överrepresenterade vad gäller många typer av brott, de sociala problemen är utbredda, det tar i snitt sju år att som invandrare etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. Och så vidare. Knappast något att vara stolt över.

Här har vi den gordiska knuten, om det nu är så som Uvell skriver (och som vi alla vet är sant) varför skall vi då driva denna generösa immigrationspolitik? Uvell själv ger inget svar på detta, ingen annan heller. Vi vet att en försvinnande liten del av de som får asyl är förföljda enligt en klassisk definition och behöver skydd. Vi behöver inte arbetskraft, immigranterna hamnar i utanförskap och ibland (för ofta) hamnar andra generationens immigranter i kriminalitet. Våra nya samhällsmedborgare hamnar alldeles för ofta i etniska enklaver där en stor del av dem är dömda att framleva sina liv i mer eller mindre självvald utanförskap. Det finns ingen logisk, eller ens en ologisk orsak till att bedriva denna generösa immigrationspolitik.


Dessutom kan man tycka att alla de, ofta rätt unga människor som kommer hit för att bosätta sig i en betongförort, egentligen behövs för att utveckla och bygga upp sina egna nationer. Uvell pratar om ökade möjligheter för företagsamhet för våra immigranter. Ja men om våra nya medborgare är så företagsamma så behövs de väl mer än någonsin i Somalia och Afghanistan. Är det inte meningen att dessa länder skall byggas upp och bli drägliga att bo och leva i? Är det bara Sverige som i framtiden kan erbjuda alla dessa människor som nu strömmar in genom våra gränser, ett drägligt liv? Det är nästan så att vår nuvarande immigrationspolitik skvallrar om en översittarattityd gentemot andra nationer och folkslag, rentav en otrevlig människosyn. Den gordiska knuten måste bli, sluta med vår nuvarande generösa immigrationspolitik.

Länk Newsmill

Kontinenten utan framtid?

I SvD står det om ett jubileum för Afrika detta år, det är nämligen 50 år sedan avkoloniseringen av Afrika inleddes. Enligt artikeln av Johan Wennström så skyller Afrikaner ofta misslyckanden, personliga såväl som nationella, på den forna kolonisationen. Naturligtvis går den kulturella eliten genom olika filmer också på detta spår, alla misslyckanden beror på kolonisationen av Afrika som Europa till stor del stod för. 


Nu kan det säkert ligga något i slutsatsen att den forna kolonisationen av Afrika faktiskt ställer till det än i dag, kolonisation av andra länder och andra folk är aldrig bra. Effekterna blir svåröverskådliga och komplicerade, så komplicerade att det i princip är omöjligt att avgöra vad som beror på den forna kolonisationen och vad som beror på helt andra orsaker. Det är dock mycket tveksamt om det tjänar något gott syfte att skylla alla misslyckandet på den forna kolonisationen. Snarare borgar det för fler framtida misslyckanden.


En sak som Wennström inte nämner, som också bidrar till alla de misslyckanden vi ser i olika afrikanska nationer är alla de bidrag och hjälp i olika former vi så villigt förser dessa nationer med. Bidragen hamnar ofta i fickorna på fel personer som enbart berikar sig själva, afrikanska medborgare som europeiska. Dessutom tjänar alla dessa bidrag som en stark passiviseringsfaktor för en del folk. Man väntar på bidrag i stället för att försöka lösa situationen själva. Denna passivisering som olika bidrag orsakar talades det om redan när jag gick i grundskolan, alltså för över 30 år sedan. 


Det moderata statsrådet Gunilla Carlsson har försökt röja upp i den härva som vårt bistånd består av. Det är ett lovvärt initiativ av Carlsson som hon skall ha beröm för. Det är dock inte förvånande att Carlsson angripits oerhört hårt av olika krafter som vill permanenta vårt bistånd i den form vi har i dag. Olika politiska och ekonomiska krafter vill inte se någon förändring i vårt bistånd och de har dessutom hittat diverse felräkningar i de framställanden Carlsson gjort. Normalt sett skall man inte bjuda politiska motståndare på sådana "julklappar" som grova räknefel och uppenbara överdrifter. 


En annan väg för att hjälpa Afrika vore att sänka tullar på Afrikanska varor och i övrigt stimulera produktion och företagande på denna kontinent. Förmodligen är Afrikanska varor underbetalade av t.ex. Europa. Intresset för att i stället hjälpa Afrikanska kontinenten genom att stimulera självförsörjning verkar dock vara svalt. Man kan nästan få för sig att alla dessa hjälparbetare och alla de organisationer som lever och frodas på bistånd behöver en "hjälplös" kontinent som Afrika för att odla sin humanism, samt då också förståss sina egna bankkonton. 

Länk SvD

Länk Carlsson Newsmill