Den gordiska knuten

På Newsmill beskriver Markus Uvell, opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv hur de nuvarande riksdagspartierna misslyckats i sina försök att bekämpa Sverigedemokraternas framgångar. Uvell beskriver hur riksdagspartierna försökt med alla metoder såsom tystnad, utfrysning och smutskastning. Som Uvell så riktigt påpekar har alla metoder misslyckats. 


Uvell har en grundprincip och egna recept (som förmodligen skulle fungera något bättre än de metoder som nu har prövats). Så här beskriver Uvell denna grundprincip.

Det enda riksdagspartierna egentligen inte har provat är det som borde varit det naturliga: att betrakta invandring som ett politikområde bland andra och våga diskutera sakfrågan.

Uvell har helt rätt naturligtvis, det är dessutom något jag skrivit på denna blogg otaliga gånger. I en demokrati kan man inte undanta ett oerhört stort och viktigt politiskt område från de demokratiska principerna. Det är just så vår svenska demokrati har fungerat implicit (och kanske inte alltid så implicit heller) ni får diskutera finanspolitik och ni får tycka om bostadspolitiken, men ni medborgare får inte tycka eller diskutera immigrationspolitiken, ety då är ni rasister (i alla fall om ni hamnar på fel sida i debatten). 


Uvell beskriver då de recept han förespråkar för de båda blocken, för att någorlunda effektivt bekämpa SD. Så här beskriver han hur de båda blocken skall gå tillväga.

Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig en offensiv hållning från Alliansen: En stärkt arbetslinje för denna grupp, där utanförskapet är som allra störst. En satsning för att förbättra småföretagens villkor, med tanke på att entreprenörskapet är starkt i många invandrargrupper. Hårdare insatser för att säkerställa lag och ordning i de mest utsatta förorterna. Uppmjukning av turordningsreglerna i LAS

Men istället handlar vänsterpolitik i Sverige allt mer om grupper som har mycket mindre behov av det offentligas hjälp: höginkomsttagare ska få högre a-kassa, de som skulle kunna jobba ska få fortsätta vara sjukskrivna etc. Samtidigt är motståndet mot en arbetsmarknad som ger arbetslösa invandrare chansen mer hårdnackat än någonsin. Lägg till detta Mona Sahlins till synes maniska behov av att ständigt upprepa att hon avskyr SD - som om detta i sig löste något problem.

När det gäller Alliansens politik så har de drivit arbetslinjen under denna mandatperiod, utan effekt på många immigrationsgrupper. Under den senaste högkonjunkturen var den öppna arbetslösheten uppe i 320,000 personer enligt SCB, nu är den betydligt högre. Svenska högutbildade ungdomar går ibland arbetslösa. Det verkar helt enkelt inte som att vi har behov av ännu mer arbetskraft, hur svårt kan det vara att se detta enkla och uppenbara faktum?


När det gäller de "rödgrönas" politik verkar det inte ens vara meningen att våra immigranter skall in på arbetsmarknaden, är det bara som röstboskap de rödgröna ser våra nya medborgare? I så fall kan man verkligen tala om dålig människosyn. Att Alliansen lämnar walk over i immigrationsfrågan är i det närmaste ett fall för en psykiatriker, om det nu är så att stora delar av denna grupp tjänar som röstboskap åt de rödgröna. 


Uvell missar inte att påpeka det faktum att han själv är för en generös immigrationspolitik. Han vill säkert undvika att hamna i samma fålla som SD, med brännmärkning och annat som följd. Dessutom är Uvell talesman för Svensk Näringsliv. Det är välkänt bland alla ekonomer att en stor arbetskraftsreserv pressar lönerna för enskilda företag nedåt. Att den misslyckade immigrationen på lite längre sikt genererar mycket högre skattetryck är inget som företagens representanter vill tänka på. Samtidigt skriver Uvell så här i sin artikel.

Arbetslösheten bland personer med utländsk bakgrund är förfärande hög, invandrare är tydligt överrepresenterade vad gäller många typer av brott, de sociala problemen är utbredda, det tar i snitt sju år att som invandrare etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. Och så vidare. Knappast något att vara stolt över.

Här har vi den gordiska knuten, om det nu är så som Uvell skriver (och som vi alla vet är sant) varför skall vi då driva denna generösa immigrationspolitik? Uvell själv ger inget svar på detta, ingen annan heller. Vi vet att en försvinnande liten del av de som får asyl är förföljda enligt en klassisk definition och behöver skydd. Vi behöver inte arbetskraft, immigranterna hamnar i utanförskap och ibland (för ofta) hamnar andra generationens immigranter i kriminalitet. Våra nya samhällsmedborgare hamnar alldeles för ofta i etniska enklaver där en stor del av dem är dömda att framleva sina liv i mer eller mindre självvald utanförskap. Det finns ingen logisk, eller ens en ologisk orsak till att bedriva denna generösa immigrationspolitik.


Dessutom kan man tycka att alla de, ofta rätt unga människor som kommer hit för att bosätta sig i en betongförort, egentligen behövs för att utveckla och bygga upp sina egna nationer. Uvell pratar om ökade möjligheter för företagsamhet för våra immigranter. Ja men om våra nya medborgare är så företagsamma så behövs de väl mer än någonsin i Somalia och Afghanistan. Är det inte meningen att dessa länder skall byggas upp och bli drägliga att bo och leva i? Är det bara Sverige som i framtiden kan erbjuda alla dessa människor som nu strömmar in genom våra gränser, ett drägligt liv? Det är nästan så att vår nuvarande immigrationspolitik skvallrar om en översittarattityd gentemot andra nationer och folkslag, rentav en otrevlig människosyn. Den gordiska knuten måste bli, sluta med vår nuvarande generösa immigrationspolitik.

Länk Newsmill