Miraklens tid är ännu ej förbi

Det verkar fortfarande kunna inträffa under, även i den svenska journalistkåren. Journalisten (och läraren) Thomas Nygren skriver på Journalisten.se att SD måste granskas precis som alla andra partier och inte särbehandlas. Inte nog med det Nygren skriver också saker om vår immigrationspolitik som nog inte kan ses som helt politiskt korrekta. Så här skriver han bland annat.

Jag har under åren pratat med flera kolleger som helst undviker att skriva om flyktingar, kravet från chefer att skriva "flyktingvänligt" är mer eller mindre uttalat. Resultatet av denna politiska korrekthet är att allmänheten alltför ofta inte fått saklig information om den verklighet som de upplever. Detta har bäddat för Sverigedemokraterna som har kunnat hävda att rapporteringen styrs av en medieelit som "inte vågar säga sanningen" om invandringens baksidor.

I en levande demokrati måste vi kunna debattera och skriva om invandringens positiva och negativa sidor på ett sakligt och öppet sätt.

Det Sverigedemokraterna hävdar, att rapporteringen styrs av en medieelit som inte vill eller vågar säga sanningen, stämmer ju så det är ju snarast en medborgerlig plikt att påtala detta faktum. Nu har ju främst internet saboterat hela upplägget med att mörka sanningen för människorna i vårt land.

Det är bra att även journalister tar blader från munnen och nu vågar "komma ur garderoben". Tidigare har t.ex. Elisabet Höglund gått ut rensat luften rejält en krönika på Expressen. Någon ketchupeffekt är nog inte att vänta, där massvis med journalister plötsligt står i kö för att lägga korten på bordet, men fler journalister lär träda fram och påtala vårt märkliga medieklimat den närmaste tiden. Det är inte riktigt lika farligt längre att som journalist gå ut och vara en smula inkorrekt. Dock noterar vi att Nygren har fler yrken att luta sig emot än enbart journalistyrket, jag är säker på att detta faktum har ökat på hans mod.

Länk Journalisten.se

Artikel av Sakine Madon

Sakine Madon har gjort en riktig analys av socialdemokraternas dilemma samt deras usla valresultat. Madon påpekar att problemet inte är så mycket vänster - höger, som uppåt och nedåt. Socialdemokratin styr av en politisk elit som fjärmat sig från vanligt folk och känner mer samhörighet med den politiska klassen än med det folk de så gärna vill styra. Jag kan inte undanhålla mina läsare dessa rader av Madon.

Avståndet till världen utanför förklarar att de ser budskapet "VI KAN INTE VÄNTA" som gott nog på glansiga valaffischer. Och det förklarar varför ledande socialdemokrater, mitt i brinnande valrörelse, slår ett slag för könsneutrala toaletter och butlers i tunnelbanan.

Stor humor av Madon, det är sådant man önskar man kom på själv, nu går poängen dock till Madon.

Länk Sakine Expressen

SVT om Sverigedemokraterna

I går (torsdag 11 nov) sände SVT en dokumentär om Sverigedemokraternas väg till riksdagen. När programmet spelades in visste dock ingen att det verkligen var en väg till riksdagen, eftersom nästan hela programmet spelades in innan valet.

Man fick under programmet följa främst partistyrelsen, VU samt den grupp som arbetade med skuggbudgeten (om jag förstod programmet rätt). Det var en hel del tid nedlagt på inställda torgmöten där motdemonstranterna gång på gång drog längsta strået i valrörelsen. Det är påkallat med allvarliga reflektioner från våra demokratiska institutioner när ett politiskt parti får möte efter möte inställt i en valrörelse p.g.a. motdemonstranter som uppenbarligen saknar varje tillstånd till demonstration. En inställd Pridedemonstration i Litauen väcker våldsamma reaktioner från vårt politiska och mediala etablissemang, när ett politiskt parti får massvis med möten inställda så är tystnaden från samma etablissemang öronbedövande.

Programmet följde också ett par i Vellinge under deras idoga arbete med valrörelsen för SD. Nu var väl detta cykelhandlarpar inte direkt några typiska valarbetare för SD nationellt sett, trots en hel del realism i själva valarbetet. Jag har t.ex. aldrig hört någon SD-medlem koppla samman hygieniska aspekter på religionskritik som kvinnan i Vellinge gjorde, ett uttalande jag förövrigt tar direkt avstånd ifrån. SVT lyckades också här få fram paradoxen med att Vellingeparet skulle flytta från "sitt älskade Sverige" om SD inte tog sig in i riksdagen. Inslaget från Vellinge höll sig dock inom de gängse journalistiska ramarna, så vitt jag kan bedöma just nu.

Ett annat inslag handlade om Jimmie Åkessons reaktion på en övertydligt subjektiv och kritisk Ulf Kristoffersson, som nära nog löper amok med sin mikrofon. Jag tycker även det inslaget är i sin ordning. Jag tror knappast att "verklighetens folk" blir stötta av Åkessons ändå ganska ljumma utbrott, snarare väcker det sympati. En tysk mediekännare sade i ett TV-inslag att landets journalistkår inte är så populära som de själva tror, och att folk nödvändigtvis inte tar avstånd från reaktioner på denna journalistkår. Jag är övertygad om att samma förhållande råder i vårt land.

Den som, i det fullt godkända programmet, gjorde det mest sympatiska intrycket var Mattias Karlsson. Slutscenen där Karlsson från en mobil ringer sin son och talar om att "pappa har fått ett nytt jobb" kunde i princip vara regisserad av SD.

Inledningen av programmet var direkt obsolet propaganda mot SD, i övrigt så får nog programmet godkänt. Medias roll är trots allt att granska makten. Det betyder att även SD får stå ut med granskning och kritik efter riksdagsinträdet, bara det är seriös sådan. Återigen visade det sig att SVT är den media som är mest objektiv av alla våra PK-medier, eller skall vi fortfarande säga, minst subjektiv. Ett förhållande jag påtalat många gånger just på denna blogg. Jag har dock den goda smaken att kunna avhålla mig från ett "vad var det jag sade" ;-)

Länk SVT Play

Den journalistiska gränsen är nådd - svart lista

Under valrörelsen så var det ingen tvekan om var Sveriges journalistkår stod politiskt. Att journalistkåren skall granska alla demokratiska partier enligt samma måttstock och enligt samma premisser framstår så här i backspegeln som ett skämt (ett dåligt sådant). Några journalister har dock både under och efter valrörelsen stuckit ut i den skrivande kåren och utmärkt sig för särskilt osmaklig och osaklig propaganda. Två av dessa journalister är Lena Sundström och Anna-Lena Lodenius.


Anna-Lena Lodenius utmärkte sig från början med en ganska balanserad ton mot SD, hon var en av "experterna" på SD som i alla fall inte gick till de värsta överdrifterna. Väldigt plötsligt, ungefär i samband med att radioprogrammet Kaliber sände sina program om SD i april 2009, så ändrade Lodenius sitt tonfall och vokabulär markant när han talade och skrev om SD. Hela omsvägningen förbereddes med att Lodenius tog bort möjligheten att kommentera på hennes blogg. Nu har sannolikt inte Lodenius omsvägning något att göra med kalibers "avslöjanden", utan mer med de stigande opinionssiffrorna SD erhöll vid tiden för omsvägningen.  


Lena Sundström skrev boken "Världens lyckligaste folk" som i vissa kretsar blev hyllad. men delar av den kulturelit som normalt inte försitter någon chans att slå ned på SD var t.o.m. sval mot Sundströms bok, det säger det mesta om kvalitén på prosan i den boken. Länk 1 länk 2. Nu har denne Sundström fått pris från "Centrum för lättläst", motiveringen skall vara följande: " visar att det är möjligt att uttrycka sig begipligt och lättillgängligt om komplicerade ämnen". Nej, det är inget skämt - länk. Som om inte detta vore nog har hon nominerats till priset "årets förnyare". Det är faktiskt inget skämt det heller - länk.


Christian Westling, SD Stockholm, gick med på att intervjuas av Sundström under sitt arbete på Gotland. Det arbete Westling utförde hade inget med polemik mot invandring att göra då hans sysslade med att bygga upp organisationen på Gotland. Ändå lyckas Sundström med konststycket att hela tiden föra in giftiga subjektiva kommentarer så att hela Westlings arbete på något outgrundligt sätt framstod som suspekt för TV-tittarna. Hon avslutade sitt inslag med att ta upp vad Westling eventuellt sjöng på en Tallinnresa ett år tidigare, detta som tack för att hon fick vara med Westling under två dagar när han utförde sitt obetalda värv för SD. 


Det kanske grövsta övertrampet gjorde Sundström efter valet när hon i ett debattprogram lyfte handen, visade upp samma handflata som Aftonbladet hade på sin förstasida på valdagen, och sade "dig pratar jag inte ens med" till partiledare Åkesson. Då var alltså Åkesson kallad till programmet för att kommentera valresultatet, en kallelse han ställde upp på trots två hektiska dygn utan sömn eller en lugn stund och ständigt hårt pressad. Oförlåtligt!


Jag menar (utan att det är partiets officiella linje naturligtvis) att det är dags att vägra all kontakt med representanterna för de värsta journalistiska avarterna. Dessa "journalister" lever i någon mån på att vara "experter" på SD, det visar inte minst mängden av böcker som just nu skrivs om partiet. En policy där vissa journalister förvägras alla intervjuer och all kontakt skulle sannolikt rensa upp de värsta journalistiska avarterna. Naturligtvis skall SD granskas och kritiseras som alla de övriga riksdagspartierna, kanske t.o.m. lite extra mycket då SD är nya i riksdagen och dessutom anmäler en avvikande åsikt mot den politiska nomenklaturan. Men det vi talar om här är den sanslösa smutskastning där alla fakta har kastats överbord. Så mitt förslag till "Blacklist" ser ut enligt följande just nu (kan vid behov fyllas på).


Lena Sundström


Anna-Lena Lodenius    


Jag vill avsluta med påpekande att skall en sådan här lista vara meningsfull kan man inte föra in journalister så fort de skriver något man inte själv gillar, det är till att förfalla till samma metoder som dessa journalister använder sig av. Just därför tog jag t.ex. inte med Annika Hamrud och Elisabet Qvarford, vid närmare eftertanke. 


UPPDATERAD Blacklist

Lena Sundström

Anna-Lena Lodenius    

Lisa Bjurwald

Ann-Charlotte Marteus

Gellert Tamas

Brors är hemsk, men han platsar inte på denna lista, den skall vara glasklar. Inte heller Svensson platsar på denna lista. Alltså har vi fyra kvinnor och ingen man på denna lista, märkligt. 

Pressfrihetens erodering

Vi i vår kultursfär berömmer oss gärna för den pressfrihet och yttrandefrihet vi säger oss vara så bra på. Ja får man läsa lite mellan raderna i det mediala bruset är vi inte bara världsmästare på mångkultur, vi är världsmästare på pressfrihet och yttrandefrihet också. Allt detta gäller bara så länge inte någon anmäler en avvikande åsikt tyvärr, vilket vi med all tydlighet såg i valrörelsen nyligen.

Nu belyser Aftonbladet (av alla tidningar) problemet med den stora ägarkoncentration som råder på vår mediala marknad. Bonnierkoncernen äger oroväckande stor andel av vår media enligt Aftonbladet (vilket de faktiskt har rätt i). Så här står det på SVT:s hemsida.

Kritikerna i Aftonbladet och på SVT Debatt har riktat in sig på Bonnierbolagens dominerande ställning i Sverige. Men Mårten Lyth anser inte att mångfalden på mediemarknaden är hotad.

- Medielandskapet ser annorlunda ut, jämfört med tidigare. Jag tycker snarare att mångfalden har ökat på senare år. Jag känner inte igen den bilden.

Man slås av det lama försvar Mårten Lyth ger på anklagelserna om medial dominans. Att Lyth inte "känner igen den bild" som kritikerna målar upp är ett försvar som i princip närmar sig ett erkännande av den kritiken.

Det stora problemet är dock att vi har en medial elit som inte speglar vanliga människors vardag, tankar eller åsikter. Både Aftonbladet, SVT och Bonnierkoncernen befinner sig i denna mediala elit. Man slås av den obehagliga misstanken att kritiken mot Bonnier i själva verket grundar sig på att man själv vill ha lite högre marknadsandelar. Nu är det rätt många, mig själv inräknat, som är rätt trött på hela det mediala etablissemanget. Dock visar Bonnierkoncernens dominans och att en del övriga aktörer börjar reagera på denna dominans, att vår gammelmedia börjar erodera i kanterna.

Länk SVT

Citatet

Thomas Östros sade i Rapport 19:40 så här angående att SD förmodligen kommer att fälla regeringen och rösta med de rödgröna angående regeringskansliets budget.

Vi kommer aldrig att tveka att rösta på våra egna förslag

Storartat Östros, citatet borde få vingar och hamna i Wikiquote .

Hemsk utveckling för Sverige

BNP (bruttonationalprodukt) är det vanligaste sättet att mäta en nations välstånd, då mäter man BNP per capita naturligtvis. Ett mer komplext och övergripande sätt att mäta välståndet i en nation för befolkningen är HDI (Human Development Index). Det är en metod att mäta välståndet hos befolkningen som ursprungligen framtogs av en ekonom från Pakistan och som sedan 90-talet används av FN. När man tar fram en nations HDI så tar man hänsyn till nationens utbildningsnivå, BNP och förväntad livslängd. 


Det förekommer också kritik av metoden HDI då en beställare lättare kan manipulera resultatet än vad som är fallet med BNP. Dock har inga beställare med största sannolikhet manipulerat ned Sveriges förväntade HDI-utveckling, och det är den som pekar rakt ned i FN:s senaste HDI-prognos. Sverige är en av mycket få nationer där kurvan för HDI faktiskt pekar nedåt från 2010 till 2030. Endast Belgien har en negativ kurva i presentationen, då tillsammans med Sverige. 


HDI anges i en skala från o till 1,0 och i presentationen anges HDI för 2010 och sedan ges prognossiffror fram till 2030. För Sveriges del går HDI-siffran ned från 0,949 till 0,906. I jämförbara länder som Tyskland, USA Kanada, Norge, Frankrike, Spanien, Irland, Nya Zeeland, Italien, Nederländerna, Danmark och Finland så pekar HDI-kurvan stadigt uppåt. Samtliga dessa nationer kommer 2030 att ligga på en HDI-nivå långt över den svenska. En bankrutt nation som Grekland kommer enligt prognosen att 2030 ligga på ett HDI som anges till 0,980, emedan Sverige då ligger på ett förväntat HDI av 0,906. 


Detta är prognoser men om prognoserna slår in så visar det att Sverige har kanske världens sämsta politiker, det går helt enkelt inte att förklara bort. Vad skulle annars orsakerna vara till just Sveriges nästan brutala trend vad gäller HDI? Våra politiker är tillsatta för att göra vår samhällsutveckling så god som möjligt, inte motsatsen. Denna prognos från en FN-rapport är inget annat än förfärlig för vårt lands vidkommande. Vi går tillbaka i samhällsutvecklingen och siffrorna antyder att Sverige blir ett sämre land att leva och bo i. Tydligare kan inte våra politikernas misslyckande beskrivas. 

Länk Rapport Human Development Research Paper 2010/40

Länk PI

Tabeller från Rapporten nedan: