Kent Ekeroth om demokratin i EU och den arabiska "våren"

I dag var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Kent Ekeroth talade och diskuterade om demokratin inom EU och den arabiska våren. Vi kan ju säga att om debatterna gick till så här i plenisalen skulle debatterna vara oerhört mycket populärare för svenska folket att se på. Jag må vara partisk, men visst sågade Ekeroth en del ledamöter jäms med de berömda fotknölarna?

Du har fel Guillou! Kort replik på Guillous chatt

Jan Guillou skrev en provocerande artikel i Aftonbladet inför sin chatt kl 15 på söndagen [2013-02-09 Guillou utmanar näthatarna]. När jag läste artikeln förstod jag direkt att Guillou försökte locka fram det absolut sämsta hos varje möjligt nättroll. Detta för att visa på sin chatt hur det verkligen ser ut ”därute”. Nu vet inte Guillou hur det verkligen ser ut. Han är ingen expert på internet och skriver fortfarande sina böcker med skrivmaskin. Guillou visade under chatten att han har rätt dåliga kunskaper om nätet och hur systemkritiska grupper fungerar (fast han själv gärna ser sig som expert på allting han sysslar med). Att det skulle trilla in en massa hatkommentarer under chatten med Guillou var det nog aldrig någon större risk för. Guillou anser att han vet att det beror på att han är man. 

Det kan vara så att en väldigt politisk korrekt kvinna som är provocerande verkligen blir mer utsatt än motsvarande man, jag tar det t.o.m. för troligt att det är på detta vis. Men det är inte så som Guillou anser sig veta, att i princip allt hänger på om man är man eller kvinna. De allra flesta förstod mycket väl att bästa sättet att bemöta Guillou var att använda rena sakargument. Guillous besvikelse över de uteblivna hatkommentarer bekräftades av honom själv under chatten. Det Guillou inte överhuvudtaget reflekterade över var hur Linderborg själv uttryckte sig. Självklart är de omtalade e-postmeddelanden till Linderborg helt förkastliga och dessutom kontraproduktiva. Men att Guillou inte inser att det tonläge Linderborg använder frekvent också har en skuld i det urusla debattklimat som uppdagats, sänker Guillous trovärdighet på ett flagrant sätt.

Ett andra fel Guillou gjorde sig skyldig till var att tvärsäkert fastslå att de som skickat e-post till Linderborg (och kanske de som skriver otidligheter i kommentarsfälten, Guillou verkar blanda ihop dessa två saker) är Sverigedemokrater. Guillous vetenskapliga metod för att utnämna ligisterna till Sverigedemokrater är att de använda vissa ”markörord”. En ytterst osäker metod som alla förstår. Begreppet ”politisk inkorrekt” kom från det gamla Sovjetunionen och har nu fått en svensk variant. Alla som är arga på samhället med dess elit lär använda detta uttryck. Ja, många av dem lär rösta på SD. Det hindrar inte att Guillous antagande är ytterst osäker och förmodligen direkt felaktig. Guillou gör heller ingen skillnad på medlemmar och någon sympatisör som kanske inte ens läst SD:s partiprogram. 

Den verkligt stora tankelapsus Guillou gjorde sig skyldig till var att tvärsäkert påstå att hatkommentarerna kommer från höger (som inte är någon höger), nästan aldrig från vänster. Beviset för detta var bland det sämsta jag någonsin hört. Hatet kommer från höger för att de omhuldar ”anti-intellektualism” medan de från vänster bemödar sig om att vara så intellektuella som möjligt. Nu ser Guillou en bild framför sig med demonstrationer där ölrapande, skinnskallar med stålskodda kängor och bomberjackor, det är dagens Sverigedemokrater och systemkritiker för Guillou. Han har möjligen läst en gammal bok av Stieg Larsson och dragit allmängiltiga slutsatser av detta. 

Framför allt så är Guillous slutsats ”vänster-höger” inget bevis eller indicie, utan en förklaring, när han väl lyckats bevisa det som påstods. Guillou förfaller alltså till en nivå där han blandar ihop en förklaring med ett bevis eller indicie. Hade han kunnat bevisa sin tes, hade han kunnat använda sin höger-vänster teori som förklaring, fast den hade varit fel den också.   

Dagens systemkritiker vinlägger sig ofta (men inte alltid självklart) att vara så pålästa som möjligt. Det är på många ställen tvärtom mot vad Guillou påstår. Under många artiklar på SVT Debatt är det systemkritiker och Sverigedemokrater som för en saklig diskussion baserad på fakta, medan de från vänster och liberalt håll inte klarar av diskussionen och förfaller till personangrepp. Jag har sett otaliga exempel på detta även om man inte skall överdriva detta fenomen heller. Det beror nödvändigtvis inte på att systemkritikerna är så mycket smartare än de från vänster och det liberala hållet, de har bara gått i en så mycket längre och hårdare skola.  

Avslutningsvis får vi påminna allmänheten om att alltid hålla ett hövligt debattklimat och inte ägna sig åt varken personangrepp eller överdrivet känslospråk. Använd sakargument och försök alltid hålla er till ämnet (nåja brister lite själv där ibland). Ett fullständigt revolutionerande grepp som nästan aldrig prövats är att man, när alla argument tryter, helt enkelt erkänna att man kanske hade fel och skall ompröva sitt ställningstagande. Detta är en oprövad metod som fyller många människor med avgrundsdjup fruktan. Bara man nämner detta blir många bleka och kallsvettiga. Ta det försiktigt och pröva er fram med små steg om ni tror ni vågar använda denna metod. En som definitivt aldrig prövat eller kommer att pröva detta grepp är Jan Guillou. Han tror kanske att manligheten sitter i att aldrig ha fel. Nu är det så att alla människor har fel någon gång, och under min skolgång fick jag lära mig att både män och kvinnor räknas in i begreppet ”människor”.