Hanne Kjöller säger samma sak som jag om Mellanösternkonflikten

Ja ibland inträffar märkliga saker. En journalist på en stor tidning säger samma sak som jag. Normalt är vi ideologiska motståndare, för att inte säga politiska motståndare. Men när man läser en artikel där vederbörande säger i princip samma sak som man själv sagt några gånger så är det bara att konstatera, i just denna fråga tycker vi likadant.

Vad säger då Kjöller? Tja hon säger bl.a. detta.

Västbanken och Gaza har utvecklats till ett ideologiskt slagfält där hållningen ofta säger mer om ens egen identitet än ens vilja till solidaritet. Är man liberal hejar man på det ena laget, är man vänster på det andra. Ungefär som när vänstern tidigare krävde att USA skulle ut ur Nicaragua, medan liberalerna skanderade mot Sovjets närvaro i Afghanistan. Hur många hjärtan brann egentligen för nicaraguanernas och afghanernas självbestämmande? Och hur många för att de ogillade den aktuella fienden?

Det är för mig mycket tydligt att det förhåller sig just som Kjöller säger här. Det är själva markeringen som är viktig, från båda håll. En del sympatiserar oerhört med palestinier som blivit hemlösa efter Israels bombattacker. De demonstrerar och debatterar vilt för deras sak. Samtidigt kliver de över en hemlös i vår egen huvudstad när de är på väg till jobbet. Samma sak gäller den andra sidan naturligtvis. Vidare säger Kjöller detta.

Att jag har fler journalistvänner som åkt till Gaza än till Åland

Kjöller har sannolikt fler journalistvänner som åkt till Gaza än till Fittja, Hammarkullen, Norrlands inland eller Dalsland också. Dags att vända på den trenden kanske? Till sist skriver hon detta.

Vissa menar att den intensiva bevakningen av Mellanöstern beror på att det är så bekvämt och lättarbetat. Man kan bo på ett lyxhotell i Israel, åka ut till fronten och sedan hem igen för en sval gin och tonic och ett varmt bad.

Kommentarer är egentligen överflödiga. Journalister är människor som alla andra tydligen. Men vi som läser det som skrivs har ett annat ansvar. Dags att ta detta ansvar nu?

Länk DN

NEJ till euron!

Med jämna mellanrum har media tagit som vana att droppa en artikel som är positiv till euro. Vi börjar känna igen mönstret nu. Det blir också allt tydligare att media driver sin egen agenda och sina egna frågor som vilket politiskt parti som helst. Om vi tar tidningarna så har de ägare med egna intressen och politiska visioner, nåja visioner i alla fall. I dag kommer då ytterligare än av dessa europositiva artiklar, nu med den braskande rubriken ” C-riksdagsmän vill införa euron”. Tidningen har alltså gått runt och frågat riksdagsmän från Centern hur de ställer sig till euron. De visste med all säkerhet redan från början, att de skulle få en del positiva svar, t.o.m. någon som ändrat ståndpunkt, från att ha varit negativ till att ha blivit positiv till euron.

Nu var ju en del av Centerns riksdagsmän redan från början positiva till euron. Olofssons ”nej” till euron var från början taktiskt, ett knep att få de EU-skeptiska väljarna över på sin sida. I övrigt har ju Olofsson och Centern profilerat sig som det mest EU-positiva partiet. Under valnatten när det, för makteliten så uppskakande resultatet, offentliggjordes så visade inte Olofsson någon äkta segerglädje. Min teori är att det aldrig var meningen att ”nej” sidan skulle vinna omröstningen, inte ens från Centerpartistiskt håll var detta meningen eller ens önskvärt. Centerns motstånd mot euro har hela tiden känts ihåligt.

När SvD går och frågar centerpartistiska riksdagsmän vad de tycker i eurofrågan så gör de ett trick för att få tillfälle att skriva en positiv artikel om euro. Motståndet mot euron kom huvudsakligen inte från varken Centern eller MP, det kom från folket. Det var folket mot den politiska eliten, det var folket mot den mediala eliten och ekonomiska makteliter. Det står i SvD så här.

De borgerliga regeringspartierna är överens om att låta eurofrågan vila under innevarande mandatperiod. Men vad som händer om alliansen vinner valet 2010 är ännu oklart. Folkpartiet kräver att en ny folkomröstning ska hållas senast 2011.

Ja det är oklart om det blir en ny folkomröstning 2011, det beror nämligen på opinionen. Den politiska makteliten vill inte gå ett nytt nesligt nederlag till mötes, det är självklart. Politikerföraktet frodades som aldrig förr under förra omröstningen, flera politiker vittnade om de nästan hatiska stämningarna som fanns ute i landet mot vår politiska elit. Att den politiska klassen fjärmat sig från de som skall välja dem var solklart, och just under euroomröstningen så blommade misstron och föraktet till nya höjder. Varför detta avstånd och förakt inte blir lika tydligt under de vanliga riksdagsvalen vet jag inte. Det kan bero på att människor har ett val som måste göras, landet måste ju styras av någon. Under förra euroomröstningen var det tydligare med, folket mot den politiska makten.

Länk SvD

Jan Guillou: Visst överraskar Guillou

Guillou överrasker en hel del, det skall jag erkänna. Han har tydligen förmåga till gammal hederlig journalistik där objektivitet och ärlighet fortfarande gäller. Jag undrar vad övriga journalister tänker och tycker, de som ängsligt sjunger med i den påbjudna refrängen. Blir han utfryst efter t.ex. denna filmsnutt? Tror inte Guillou bryr sig. Han säljer sina egna böcker, är ekonomiskt oberoende och struntar förmodligen i alla arbetsgivare. Det är väl journalister i hans position som vågar sticka ut hakan.

Sveriges välfärd

”Det var inte skogen, malmen, vattenkraften eller ens freden som utgjorde de främsta förklaringarna till detta (den svenska välfärden). Orsakerna var till framgångarna var nästan osynliga. Nya väl genomtänkta institutioner, en folkskola som spred läs- och skrivkunnighet, en utvecklad civilrätt som bidrog till rättsstatens utveckling, samtidigt som den i sin tur skapade allt bättre institutioner, hållbara fasta spelregler och i förlängningen ett växande välstånd. Det var dessa borgerliga dygder som gjorde slut på 1700-talets korruption och skapade arbetsdisciplin och framåtanda – och det svenska undret.”

Margit Genser ”Pensionsreformen – ideologi och politik” Timbro förlag.

Genser har rätt i att det var av dessa orsaker vårt land en gång byggde upp välståndet. Att det skulle vara enbart för att vi slapp undan 2a världskriget är en väl omhuldad myt, även om det såklart bidrog till att vi temporärt kunde dra ifrån övriga Europa i välståndsligan. Det är också klart att skogen och malmen gjorde sitt till, men i huvudsak var det i kombination med den svenska skolan, institutionerna och fasta spelregler som lade grunden till den svenska välfärden.

Det är i skenet av detta desto mer oroande att våra institutioner, vår civilrätt och vår skola börjar visa tecken på att förfalla. Vår svenska skola halkar efter övriga Europa och en del ”tigerekonomiers” skolor vid internationella jämförelser. Vid högre utbildning har genusvetenskap slagit igenom som en vedertagen vetenskap, jämställdhet och att ingen blir kränkt har tagit över kunskapsmål. De gemensamma spelreglerna börjar också bli otydligare. Politik blandas med juridik och det gäller för alla institutioner att vara ”politiskt korrekta”. Vi kan fråga oss om den omutlige korrekte statlige tjänstemannen finns kvar.

Det är dags att rusta upp de institutioner som en gång byggde upp vår nation och vår välfärd igen.

Vem är svensk?

Maciej Zaremba har tydligen träffat Jimmie Åkesson och skrivit en artikel om det i DN. Han skriver som om han kapade Åkesson jäms med fotknölarna i diskussionen. Nu är väl artikeln lite tillrättalagd antar jag, man sågar nog inte Åkesson så lätt, men det är ju klart, skriver man själv artikeln efteråt så framställer man den ju därefter.

En stor del av diskussionen upptas av vem som skall betraktas som svensk. Enligt Zaremba skall Åkesson t.ex. ha sagt att ” En kvinna i huckle som inte tar i hand kan inte vara svensk” nä, och jag håller ju med honom. Är säker på att en stor majoritet av svenska folket håller med Åkesson i detta. Det är inte förenligt med god sed att inte ta i hand. Det har betraktats som ytterst oartigt, nästan otänkbart att inte ta i hand vid vissa tillfällen, så är vi uppfostrade. Att vägra ta emot en utsträckt hand har för etniska svenskar i princip varit en omöjlighet, att handlande enbart förbehållet sina värsta fiender. Självklart så måste man acceptera sådana grundläggande seder för att bli betraktad som svensk, är det konstigt på något sätt? Skulle en svensk kvinna som bosätter sig i Iran bli betraktad som iranier om hon gick i kortkort? Förmodligen skulle hon aldrig bli betraktad som iranier även om hon gick i burka.

Hela diskussionen är ändå en pseudodiskussion. Sabuni har delvis rätt när hon säger att det inte är ”vi” som har makt att placera. Då menar hon svenskar i allmänhet, där har hon fel. Hon har däremot rätt att det inte är vissa svenskar eller partiledare som kan avgöra när någon betraktas som svensk eller inte. Det är grannen, banktjänstemannen, arbetsgivaren och arbetskamraterna till den som en gång invandrat, som avgör när någon betraktas som svensk. Ingen partiledare, politiker eller skribent kan avgöra det. Antingen blir jag betraktad som svensk av människor jag möter i min vardag, eller så blir jag det inte. Inte ens Åkesson kan faktiskt avgöra det. Hela den diskussion Zarmeba drar upp blir därigenom obsolet.

När det gäller den kulturella särarten säger Zaremba så här i sin artikel.

Sverigedemokraterna har en kulturteori. Människan mår bäst bland andra som liknar henne själv. En hög grad av etnisk och kulturell likhet är villkoret för att ett samhälle skall fungera. (Därför var det fel att avskaffa statskyrkan.) Alltså har varje kultur rätt att skydda sin ”ursprungliga” egenart. Här lånar Sverigedemokraterna en tanke från världsnaturfonden:

Nu är det väl inte bara Sverigedemokrater som har denna kulturteori. Kurder resonerar väl precis på samma sätt, varför kämpar de annars för en egen stat? Israeler och palestinier kämpar och tror väl på samma sak. Folken på Balkan blev glada när Sovjetunionen föll. Äntligen kunde de bli sina egna med sin egen kultur och nationella hemkänsla. Finland är stolt över sin kulturella särat och sin Kalevala. Exemplen finns över precis hela jorden, så påstår Zaremba att det är ett sverigedemokratiskt påfund. Varför bosätter sig då alla invandrare i etniska enklaver undrar jag i mitt stilla sinne?
Oavsett om Sverige var ett bättre eller sämre land när vi var mer kulturellt homogena så har svenska folket aldrig blivit tillfrågade om den förändring vi blivit utsatta för. Ingen politiker frågade oss om vi vill omvandla vårt samhälle till ett mångkulturellt samhälle. Det fanns aldrig två alternativ på någon valdag, antingen ett mångkulturellt framtida samhälle, eller ett bevarande av ett någorlunda homogent samhälle. Är inte demokratin så mycket värd, eller var det en för svår fråga för de röstberättigade? Eller gäller inte vår hyllade demokrati när det kommer frågor som verkligen betyder något? Vidare skriver Zaremba om folkhemmet.

”Folkhemmet” har nämligen för Sverigedemokraterna en lika positiv laddning som det har på ledarsidan i Dala-Demokraten. Och tittar man efter är det ingen stor skillnad mellan deras program och SAP:s på trettiotalet, bortsett från den detaljen att ett världskrig passerat, 80 år förflutit och världen förändrats i grunden. Så numera måste man övertyga folk om sådant som man den gången inte skrev i partiprogram, eftersom det togs för givet: att svenskar är ett folk med samma tro, seder och utseende och just därför är de solidariska med varandra. Och självfallet håller sig borta från Europa, som befolkas av oförnuftiga och främmande element.

Ja, vad är det för fel att tycka om vårt svenska folkhem då? Det andas förakt för detta folkhem i artikeln som så många svenskar, och framförallt svenska politiker, var mäkta stolta för en gång i tiden och som vi gärna visade upp ute i världen. De flesta förstår att vi aldrig kan få vårt gamla folkhem tillbaka. Men vi kan i demokratisk ordning styra utvecklingen mot ett folkhem i modern tappning. Vad skall vi annars ha demokratin till, om politikerna skall styra utvecklingen dit de vill utan att vi som utgör folket får uttala vår mening? Samhället HAR, definitivt, utan alla tvekan, blivit mindre solidariskt på senare tid. Vad är det för positivt med det då? Självklart är inte folken ute i Europa oförnuftigare än det svenska folket. Men det har tagit en hel del oförnuftiga beslut i den apparat som kallas EU och som har sitt säte i Bryssel (delvis i alla fall). Får man inte vara kritisk mot EU då? Vi hade en folkomröstning för inte så länge sedan som gällde ifall vi skulle bli medlemmar i EU. Den vanns för ett medlemskap med siffrorna 52 % mot 48 %. Ingen måste övertyga folk om att utvecklingen i vårt land till stora delar inte är bra. Vi går och har gått en väg som gjort vårt samhälle delvis till ett sämre samhälle än det vi hade i går. Om nu människor reagerar mot det så är det liksom hela vitsen med vår demokrati. Om Zaremba bara visste HUR många medborgare som delar den kritiska syn på utvecklingen som de flesta Sverigedemokrater har, så skulle han få mycket kalla fötter. Det är fler än du någonsin kan tro Zaremba. Det sista jag tar med av Zarembas artikel är när han samtalar med en i.o.f.s. klok man som heter Abascal.

Abascal vill säga att vi inte förstår vilken enorm förändring som Sverige genomgått parallellt med att det tog emot stora flyktingvågor. Då det är naturligt att känna oro inför det främmande har svenskar visat beundransvärt tålamod och generositet. Han säger att när någon morrar att han blivit främling i sitt eget land skall man lyssna till honom. Han kan vara en av de sista svenskarna i en förort, som i tvättstuga och butik försöker slå broar mellan det gamla Sverige och det nya, och kanske egentligen är en hjälte. Men då han inte vet att uttrycka sin frustration på korrekt sätt blir han stämplad som reaktionär, eller värre.

Zaremba glömmer återigen att vi medborgare inte fick vara med och bestämma varken om flyktingströmmarna eller om stora delar av den omvandling samhället genomgick. Det spelar ingen roll om vi kände den omtalade ”oro” eller inte inför ”det främmande”. I ett demokratiskt land skall vi få vara med och bestämma om den framtida utvecklingen av vårt land. Politiker som lever på helt andra villkor än vanliga människor och som bildat en egen klass i princip, har tagit en massa beslut som gör att svenskar känner sig som främlingar i sitt eget land. Jag har lite svårt att se det positiva i det hela. En del förändringar är vi ju tvungna att genomgå, antingen vi vill det eller inte. Detta genom omvärldens tryck. Detta förstår de flesta människor och det är ju inte sådana förändringar vi talar om här. Sedan gör sig Abascal sig lustig över svenskar i förorten som känner frustration. När samma svenskar organiserar sig i ett demokratiskt parti så blir det plötsligt inte så lustigt längre, man kan undra varför.

Länk DN

Sverige är fantastiskt

AFA-ligister kastar tunga gatsten på polisen, slår sönder polisbilar mitt framför ögonen på allmänheten. De misshandlar t.o.m. andra deltagare i demonstrationen. Därefter brukar de skryta om sina skadegörelser och sina misshandelsbrott på sin hemsida. Få blir häktade, ännu färre blir dömda, i princip ingen blir dömd till något som kan liknas vid ett straff.

En läkare rycker in på sin fritid och jobbar stenhårt i 11 timmar för att ett barn håller på att dö. När hjärnbarken är utslagen på barnet (i princip hjärndöd) ger läkaren, enligt Hugo Lagercrantz, smärtstillande medel för att lindra smärtan. Beslut att koppla från respiratorn har redan tagits när läkaren injicerar morfinet.

Vad händer då? Jo läkaren häktas och frihetsberövas, efter ett tufft arbetspass där hon ryckt in på sin fritid. Åklagaren har beslutat om detta, en åklagare som förmodligen saknar all medicinsk utbildning och kunskaper.

Ser man på hur olika läkaren och AFA-ligisterna behandlas och vad de gjort sig skyldiga till så tar man sig för pannan. Något är mycket, mycket fel i vårt land. Det behöver inte vara lagarna i sig som det är fel på, utan hur de tillämpas och på samhällsklimatet, på den outtalade paradigmen som råder i samhället. Visst, vi lekmän saknar djupare kunskaper i juridik. Det krävs inga djupare kunskaper i juridik för att förstå att något är mycket fel, någonstans. Så här vill vi helt enkelt inte att samhället skall fungera. Juridiken skall vara ett verktyg att forma samhället i önskad riktning. Just nu gör den inte det helt enkelt.

Länk DN

UPPDATERING:

Nu har i alla fall läkaren släppts ut häktet, åklagaren fick väl kalla fötter till slut. Personalen på sjukhuset har känt stöd för sitt arbete står det i artikeln. Tacka för det, varenda expert har gett den häktade läkaren sitt stöd, i alla fall vad jag hört.

Länk DN

SvD tar upp frågan om att det inte finns några klara riktlinjer inom denna del av sjukvården. Det gäller när en döende patient har svåra smärtor. Smärtlindringen leder till döden och förkortar patientens liv. För en gångs skull har jag viss förståelse för politikerna som inte stiftat några klara regler. Har lite svårt att se hur de reglerna skulle se ut.

Länk SvD

Guidad fornlämningstur

Vi planerar en guidad fornlämningstur runt Stockholm i början på maj någonstans. Intresserade kan höra av sig via mail till mig. Guide blir Andreas, han har arbetat som arkeolog och är mycket kunnig. Det kommer att bli en intressant lördag eller söndag, just när våren är som finast.

Recension: "Snabba cash" Jens Lapidus

Läst ut "Snabba cash" av Jens Lapidus. Boken ger en någorlunda bra verklighetsskildring av den undre världen i Sverige och framförallt i Stockholm. Det är en väldigt bra deckare, känns som en riktig kvalitets deckare med gedigna personporträtt. Personerna känns äkta och levande, väldigt långt från de torftiga personporträtt Mankell, Marklund och Svedelid presterar. Ärligt talat, Lapidus rör sig i en annan division än de deckarförfattare jag räknade upp.

Historien är mycket spännande och trovärdig. Den handlar om de, i huvudsak etniska kriminella ligor, som härjar mer eller mindre fritt, i framförallt Stockholm, men också i övriga landet. Dessa etniska ligor använder alla medel för att tjäna pengar och erhålla makt. Ligorna sysslar med människohandel, prostitution, garderobsverksamhet, utpressning och narkotika, allt i en salig blandning. De kriminella personerna i dessa ligor rör sig med mycket pengar, är välklädda in absurdum och uppehåller sig med förkärlek på Stureplans innekrogar. Lojalitet med den egna ligan betyder allt, den som sviker dör helt enkelt. Denna lojalitet och sammanhållning underlättas av ligornas etniska struktur. Ordet "Svenne" används som det värsta skällsord, fast några ligamedlemmar avundas i hemlighet dessa "svennar". Lapidus bok beskriver också svårigheterna för andra generationens invandrare att ta sig in i det svenska samhället och bli en riktig "svenne". Det är enligt boken hart när omöjligt, i praktiken. Enda vägen för unga "kickers" är då den kriminella banan om man vill komma någonstans. I Lapidus bok beklagar sig t.o.m. de serbiska skurkarna över Sveriges slappa immigrationspolitik. Det kommer in alldeles för många konkurrenter alldeles för snabbt.

Lapidus har hämtat råfakta från faktaboken "Svensk maffia" som jag precis läste innan. Boken är klart byggd på fakta. Hela berättelsen är levande och trovärdig. Jag läste fordom minst fyra deckare om året. På senare år har jag dock slutat läsa deckare p.g.a. den låga kvalité svenska författare presterat. Jens Lapidus kan dock få mig att ändra på detta beslut.

Snabba Cash isbn: 978-91-7001-640-0 LÄNK