Fyra korta kommentarer

Sexuella övergreppet på badet


Enligt ABC-nytt så har Björn Söder hetsat en grupp ungdomar att kasta ägg på en flyktingförläggning där de ensamkommande barn bor. Dessa ungdomar har gjort sig skyldiga till sexuellt ofredande på allmän plats och det väckte tydligen lokalbefolkningens vrede. Enligt SVT:s hemsida är Söder skyldig för att han länkat nyheten från Fria Tider. 


Säg hur tänker ni här ABC-nytt? Är det Söder som beordrat ungdomarna att medelst ägg anfalla förläggningen? Vilket ansvar kan de ensamkommande själva ha till händelsen? Eller är det rentav regeringen som tillåter denna omflyttningscirkus av ungdomar som är mer skyldig än Söder till både övergreppet och den senare reaktionen från lokalbefolkningen?


Länk ABC-nytt


Regeringen tillåter skola och vård för illegala immigranter


Regeringen har i sin outsägliga visdom beslutat att tillåta vård och skolgång för illegala immigranter i vårt land. 


Säg hur tänker ni här regeringen? Skall inte människor som befinner sig här illegalt lämna landet? Vad är det för vits med vår lagstiftning annars och vilka andra lagar och regler kan vi med gott samvete bryta mot? Har inte Reinfeldt, när han befann sig i Finland, klart uttalat åsikten att de som får avslag på sin asylansökan förväntas lämna landet, och hur går det ihop med detta beslut? 


Länk SVT

Länk DN

UPPDATERAD:
Det hela skall tydligen finansieras med en höjning av högkostnads-skyddet. Länk SvD


Sven-Erik Österberg


Rapport har tydligen gjort en liten åsiktspejl om de som kandiderar till den socialdemokratiska partiledarposten. Kandidaten Sven-Erik Österberg vill enligt denna undersökning ”minska antalet asylsökande”. Säg hur tänker du då Österberg? Måste man inte först minska andelen som får asyl, innan antalet asylsökande minskar? Att bara önska något får ju inte så stor effekt på verkligheten. Men vi välkomnar ändå din önskan, och håller dig härmed som favorit till partiledarposten. 


Maud Olofsson ”ryter till” (he, he)


Maud Olofsson, denna fullständigt misslyckade politiker, vill nu enligt SVT se över lagen som styr vår elförsörjning. Detta efter att elpriserna och höga vinster varit en följetång på nyheterna och tidningarna flera dagar i sträck. Så trovärdigt Olofsson! Du har haft huvudansvaret för vår energipolitik under mer än fyra år och detta är ditt verk, ditt och ingen annans. Personligen skulle jag inte ens köpa en begagnad cykel av Olofsson. Hur människor faktiskt kan rösta på Olofsson övergår mitt förstånd. Så hur tänkte ni då kära väljare, ni som röstade på Olofsson i det senaste valet? 


Länk SVT

Valfläsk utan värde

I SvD står det att Olofsson nu startat valrörelsen för Centerpartiet på allvar. Maud Olofsson startade Centerpartiets valrörelse på ett hotell vid Skanstull och gjorde tydligen entré till rockmusik på en cykel. Det var inte så värst trovärdigt. Det är förmodligen första gången Olofsson sitter på en cykel sedan hon var ett skolbarn och åtminstone jag förknippar Olofsson med knätofsar snarare än rockmusik.


Vi läser i tidningen att Centern utlovar samhällslön livet ut för de med allvarliga funktionshinder. Våra politiker missar tydligen inget tillfälle att bevilja sig själva bidrag. Skämt åsido, detta löfte och alla andra löften allianspartierna ger under valrörelsen saknar all trovärdighet. Alla vet (förhoppningsvis) att de enda löften som har trovärdighet är de löften partierna ger tillsammans som ett vallöfte från hela Alliansen. 


Folkpartiet kan prata om språktest och burkaförbud hur mycket som helst. Det enda Folkpartiet sedan behöver göra är att hänvisa till kompromissandet i Alliansen, "sorry, vi fick inte de övriga partierna med oss, men vi ville så gärna". Det måste helt enkelt ligga ren taktik bakom en del förslag. Partierna för fram braskande förslag, som de kanske inte ens vill genomföra. Sedan räknar de kallt med att förslaget skall falla i det nödvändiga kompromissandet partierna emellan. 


Vi får hoppas att det cyniska spelet inför valet inte har gått så långt att partierna redan pratat med varandra bakom lykta dörrar om vilka förslag de sedan skall sänka och begrava i kompromissandet efter en eventuell valseger, och vilka förslag de eventuellt skall ta på allvar. Samma spel drivs naturligtvis av de "rödgröna". Där har vi dock ännu inte sett några braskande löften av enskilda partier ännu, men de kommer väl. 

Länk SvD

Vattenfall skall privatiseras, räkna med högre elpriser

Nu deklarerar Maud Olofsson att det som är kvar av statligt ägande i energisektorn, Vattenfall skall privatiseras, devis åtminstone. Det går antagligen några år, sedan privatiseras hela Vattenfall, det är den normala gången. 


Högre priser för kunderna väntas, det är också den normala gången. Stockholms energi såldes ut och köptes av Fortum. Köpeskillingen var på 20 miljarder, en summa som Fortum tjänade in på några år. Fortum genererar enorma vinster åt sina ägare. Detta genom en mycket enkel affärsstrategi, höjda avgifter för brukarna. Innan privatiseringsvågen så hade Sverige världens kanske lägsta elpriser. Därefter började privatiseringsvågen och nu betalar vi säkert tre gånger så mycket för elen.


Vi kopplade ihop vårt elnät med övriga Europa och fick ett samarbete över gränserna. Följden blev ännu högre elpriser. Nu skjuter elpriserna i höjden så fort sommaren blir fin eller vintern kall dessutom. 


Orsaken till att Maud Olofsson vill sälja ut delar av Vattenfall är att hon vill göra satsningar på grön och förnyelsebar energi. De privata initiativen i denna sektor har uteblivit. Så staten, d.v.s. vi skattebetalare skall i stället för att äga en vinstmaskin som Vattenfall ge oss ut i ett riskföretag som de privata aktörerna inte vågar satsa på själva. Så här skriver Olofsson om ägarfrågan av Vattenfall.

Däremot finns det knappast några vägande skäl för svenska folket att långsiktigt vara stor­ägare i utländska kol- och kärnkraftverk. 

Nej, jag har aldrig tyckt att svenska staten skall vara ägare av kolkraft i Tyskland. Men det är ju ägarna som bestämmer vad ett företag gör eller inte gör. Det är ju våra politiker, socialdemokratiska och allianspolitiker som med berått mod låtit Vattenfall satsa på Tysk kolkraft. Nu vaknar Olofsson upp och tycker inte att staten skall vara ägare till dessa dagbrott i Tyskland som skövlat hela byar för att få tillgång till smutsig kolkraft. 


Det finns inget självändamål med att staten skall äga företag. Det finns heller inget självändamål med att privatisera verksamheter där ingen naturligt konkurrens förekommer eller någonsin kommer att förekomma. "Jag är så gammal så jag tror på blandekonomi" sade Göran Hägg i TV för några år sedan. Jag vill inte ens gå så långt som Hägg, men jag är konservativ och vill att den som sköter uppgiften bäst också skall få göra detta. Som konservativ river man inte upp något som fungerar och startar något som med all sannolikhet kommer att fungera sämre. De privatiseringar vi sett av viktiga samhällsfunktioner har endast lett till kraftigt ökade priser för kunderna och ibland kaos, eftersatt underhåll och annat elände. 


Staten kan inte driva företag som förser oss med bilar eller tandborstar, det slutar med katastrof. Det verkar dock inte bli bättre när privata aktörer skall förse oss med el eller transportera oss med pendeltåg. Varför inte låta verkligheten tala sitt tydliga språk?

Länk DN

Maud Olofsson har vänt i EMU frågan

Jag har med en dåres envishet hävdat att Maud Olofsson och C tog ett taktiskt ställningstagande i folkomröstningen vad gäller införandet av euro och medlemskap i EMU i 2003. Centern var emot införandet av euro i den valrörelse som föregick folkomröstningen, men de trodde hela tiden att ja-sidan skulle vinna samt att de själva skulle vinna röster på att ställa sig på nej-sidan. Den taktiska valanalysen var således att vinna röster på att sälla sig till nej-sidan samt att införandet av euro kommer att ske i alla fall då samtliga partier förutom V var för ett införande.

Nu blev det inte så, en snopen Olofsson fick på valnatten se nej-sidan vinna, inte bara en seger utan närmast en förkrossande seger. Som de gamla romarna samt en lärare jag hade jämt sade, det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort. Min gamla lärare höll sig inte alltid strikt till vad läroplanen sade, till elevernas förtjusning. Redan valnatten i september 2003 förstod Olofsson vilket taktiskt misstag hon gjort och att det måste bli en omorientering av Centerns ställningstagande i frågan om EMU-samarbetet. Hon har redan nu förberett denna omsvängning, det hörs tydligt i Korseld.

I intervjun med Sanna Rayman och Katrine Kielos säger Olofsson ungefär 30 minuter in i intervjun att ”det finns anledning att utvärdera” alltså på ren svenska, att omvärdera sitt förra ställningstagande mot EMU-samarbete. Precis innan det hör vi att Olofsson säger ”jag har återkallat en del av vad jag sade i folkomröstningen” utan att Olofsson, på vanligt manér säger vad det är hon återkallat. Sedan fortsätter Olofsson med att ”det finns stora fördelar med eurosamarbetet”. Klarare signaler kan det knappast bli, Olofsson har vänt i EMU-frågan, trots att EMU-samarbetet är illa ute just nu. Eftersom den senaste tidens händelseutveckling knappast gett pluspoäng för EMU så indikerar det också, med all tydlighet, att Olofsson aldrig var emot EMU, utan att det var ett taktiskt ställningstagande för att vinna röster.

Länk SvD Korseld

Gudmundsson skriver i en kort krönika redan i rubriken ”att det går framåt för Olofsson”. Sedan höjer Gudmundsson Olofsson till skyarna genom sex visioner som är enligt detta.

Sverige ha världens bäst utbildade befolkning, vara bland de tre bästa i EU på tillväxtföretagande, ha lägst klimatpåverkan per person av alla i-länder, ha tillväxt i alla arbetsmarknadsregioner, ha världens bästa hälsa, samt ha jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner och förmögenhet.

Detta med den ”bäst utbildade befolkningen” är rent nys. Mäter man antal utbildningssår ligger vi i topp redan nu antagligen, mäter man kunskaper har vi ingen som helst chans att gå ikapp mer framgångsrika länder som Finland. Det har inte hänt någonting på de fyra år regeringen har haft på sig nu att förändra skolan, dessutom är det Folkpartiet som driver skolfrågorna.

Att bli bland de tre bästa i EU på ”tillväxtföretagande” kan man säkert lyckas med, vi kanske rentav redan nu är en av de tre bästa i denna gren, ingen vet nämligen vad ”tillväxtföretagande” är, jag själv har aldrig hört ordet förr. Hur skall man mäta ”världens bästa hälsa”? Det är sannolikt bara att byta till rätt mätmetod för att kunna påstå att vi uppnått ”världens bästa hälsa”. Redan nu har vi i princip ”jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner”, det skiljer bara någon procent om man tar hänsyn till utbildning och anställningsår. Hur man skall utjämna fördelningen i förmögenhet skulle vara oerhört intressant att få veta.

Man måste vara väldigt blåögd för att bli imponerad av Olofssons visioner. Redan en analys på låg nivå smular sönder dessa ”visioner” till stoft. Förmodligen är Gudmundsson imponerad av Olofssons nyliberala tendenser och välviljan har också sin upprinnelse i just detta.

Länk SvD Gudmundsson

Vem arbetar Sahlin för egentligen

Det står i en braskande rubrik på DN efter Synovates senaste partiledarundersökning att ”Sahlin är Reinfeldts bästa valarbetare”. Rubriken är mycket märklig, Sahlin är ju Sverigedemokraternas bästa valarbetare, det vet alla vid det här laget.

I övrigt så noterar vi att Olofsson får obegripligt höga förtroendesiffror i denna undersökning. Läser vi artikeln så har Olofsson inte alls så höga förtroendesiffror, det är bara de egna väljarnas skattning som syns i de braskande staplarna på förstasidan, men ändå. Olofsson ger ett gnälligt och ”kärringaktigt” intryck, hon gnäller med sin gälla röst och är oftast arg. Man märker dock att hon gått en medieträningskurs där de påpekat just detta för det sista året har hon brustit ut i ett stort, ansträngt leende plötsligt. Man får en stark känsla av att hon kommer på sig själv vid dessa tillfällen ”javisst ja, jag måste le ibland”.

Wetterstrand har fortfarande höga förtroendesiffror, kanske i brist på konkurrens från övriga partiledare. Det är förståeligt, Wetterstrand är ung och förhållandevis fräsch. Men väljarkåren har nog inte analyserat hennes insatser riktigt. Wetterstrand har inte blivit prövad i något viktigare sammanhang och media gullar mest med henne, ibland på ett nästan äckligt sätt. Vid en partiledardebatt inför det senaste EU-valet (17 maj 2009 Agenda) så gjorde hon bort sig fullständigt när skolfrågor kom på tapeten. Wetterstrand svamlade på så det blev pinsamt i en fråga hon inte hade en susning om. 

I övrigt reagerar vi på avsaknaden av djupare analyser från ledarredaktionen när de skriver om undersökningen. Det är mest ett konstaterande av resultatet och lite Allianspropaganda i ledarredaktionens ”analys”. Har de bantat redaktionen på DN så mycket att de inte ens har tid att göra en intressant och rolig analys längre? Man sitter och både väntar och hoppas på någon oväntad eller intressant infallsvinkel i artikeln. Nu har de skrivit exakt det både jag och andra skulle kunna gissat oss till att de skulle skriva, nästan ordagrant. 

Länk DN

Ledare DN

DN, exempel på exempellöst gullande med W 
.

Vårt politiska klimat

Jag missade först artikeln med Demoskops senaste opinionsmätning i DN. När jag såg den var det riktigt intressant. SD får i denna undersökning 5,0 procent och ett parti som Centern har gjort ett jätteras och hamnar på 3,1 procent. Det måste vara centerns sämsta resultat på mycket länge. Det intressanta är att Maud Olofsson får skulden för detta monumentala ras i opinionen. Så här står det i artikeln.

Centerledaren och näringsminister Maud Olofsson, som har hanterat en rad kriser under den senaste tiden, pekas av experter ut som en orsak till partiets dystra siffror.
– Hon hade tidigare en storhetstid, men nu har det minskat. Tvärtom kan hon nu framstå som lite smågnällig, säger Jenny Madenstam, statsvetare vid Stockholms universitet, till Expressen.

Det är skönt att jag inte är helt ensam om att uppfatta Olofssons röst som liknande en gnällig bonnig tant som läxar upp sin äkta hälft efter noter. Det är en gåta hur Olofsson ens blivit partiledare, men å andra sidan blev ju Sahlin partiledare för Socialdemokraterna så det är säkert jag som har svårt att uppfatta storheten hos vissa människor.

Man skall inte ta dessa opinionsmätningar alltför allvarligt, men att partistrateger inom Alliansen får svår huvudvärk efter en sådan här mätning är nog givet, speciellt när inte heller KD klarade den magiska spärren på 4 procent. Vänsterblocket leder i denna mätning trots att socialdemokraterna har den impopuläraste partiledare någonsin för sitt parti. Det är ingen god indikation för det svenska politiska klimatet.

Länk DN

Kan vi få ett svar Olofsson?

Jimmie Åkesson skrev en artikel i Aftonbladet där han gav uttryck för en oro för krav från muslimskt håll om särlagstiftning. Reaktionerna blev våldsamma och artikeln var väl inte skriven på det mest diplomatiska sätt kan vi väl konstatera, i alla fall inte som debattklimatet ser ut i vårt land. Lite senare satt Olofsson i SVT:s studio och debatterade med Åkesson om det vi kallar ”politisk islam”, alltså när religionen islam försöker påverka vårt land i politisk mening. Olofsson förnekade inte direkt att politisk islam har gjort sig hörd i vårt land vad jag kunde utröna, men hon förringade de krav som ställts av politisk natur från muslimskt håll.

När Åkesson pressade Olofsson med anledning av centerpartisten och muslimen Mahmoud Aldebe så vägrade Olofsson att gå i svaromål och började svamla om ”alla människors lika värde”. Jag visste att jag läst en artikel av Aldebe där han kräver särlagstiftning så jag har damsugit hårddisken efter artikeln och till slut hittade jag den, HÄR.

Aldebe kräver som ordförande i ”Sveriges muslimska förbund” 2006-04- 27 särlagstiftning för muslimer i ett brev till alla riksdagspartier. Detta publicerades i en artikel på DN. Så här står det bl.a.

Skilsmässor ska godkännas av en imam, kommunala skolor ska undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och flickor och pojkar ska inte få simundervisning tillsammans.

De mycket kontroversiella kraven kommer från Sveriges muslimska förbund med cirka 70.000 medlemmar. I ett brev från förbundets ordförande till de politiska partierna kräver ordföranden Mahmoud Aldebe särlagstiftning för muslimer. 

Lars Leijonborg avvisade mycket bestämt dessa krav från Aldebe, samma Aldebe som nu alltså gått med i Olofssons Centerparti och kandiderar till riksdagen för Centerpartiet.

Vi har religionsfrihet i detta land, det är inskrivet i grundlagen. Var och en har rätt att utöva sin religion om det inte krockar med Svensk lagstiftning. Men när en religiös rörelse tar politisk ställning och försöker påverka samhället så ger sig in i politiken på samma villkor som alla andra politiska organisationer och partier. En organisation som ger sig in i det demokratiska spelet och vill påverka samhället kan ju inte längre kräva att inte bli motsagt med hänvisning till religionsfriheten då det ju inte längre är religionen i sig som står i fokus utan att påverka samhället. Om Aldebe kommer in i riksdagen och kräver särlagstiftning, skall han då inte kunna bli motsagd p.g.a. religionsfriheten?

Länk DN 2006

Kommentarer om ”granskningen” av Åkessons artikel – Sanna Rayman

Sanna Rayman är definitivt ingen sympatisör av SD, men några kommentarer av den s.k. granskningen av Åkessons artikel i Aftonbladet förtjänar att lyftas fram, både som roliga och tänkvärda.  Så här skriver Rayman om Åkessons uttalande angående muslimska mäns överrepresentation i våldtäktsstatistiken.

Åkesson: Muslimska män är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken.

Etablissemanget: Fel fel fel! Det vet vi faktiskt inte!

Jaha. Där fick han. Pilutta dig Jimmie! Vi vet faktiskt inte. För vi har slutat föra statistik över brottslingars härkomst, just för att täppa till truten på typer av din kaliber.
Vem vann?

Rayman uttalar sig också om den debatt som Åkesson hade i SVT med Maud Olofsson. Jag har tidigare i kommentarerna skrivit att Olofsson gjorde en bedrövlig insats i den debatten och Rayman håller naturligtvis med mig. Så här skriver hon om saken.

I SVT ser jag Maud Olofsson hösta in ytterligare några röster åt SD. Åkesson ställer en fråga till Olofsson gång på gång. Den är inte obefogad. Han undrar om det är möjligt att kandidera för Centerpartiet om man, som Mahmoud Aldebe, har förespråkat särlagstiftning för muslimer i Sverige. (Sharialag på familjerättsområdet)

För det första har Aldebe tagit tillbaka sitt förslag. Det gör mig förvisso inte särskilt lugn, han föreslog det ju, men det är obegripligt att Olofsson inte genast kontrar med detta. Det pågår även en debatt inom Centerpartiet om saken. Något av detta kunde Olofsson ha nämnt.

Men det gör hon inte. Hon besvarar frågan omväxlande med "Det viktiga är ju att du gör/tycker/säger..." eller "Det värsta med dig är..."
Hon lägger Åkesson på soffan, gör en kort psykoanalys om att han inte är "trygg i sin kultur". Till slut konstaterar Åkesson att han är mer rädd för Maud Olofsson än för muslimer.

Tror jag det. Som psykoanalytiker vore hon en katastrof. Om Åkesson nu vore otrygg - han ser rätt lugn ut i soffan - så verkar det högst otroligt att den rekommenderade terapimetoden skulle vara gällt gapiga utfall av typen "Det värsta med dig är att du är otrygg!!!"
Vem vann?

Vi måste påpeka liksom Stig i kommentarerna här att först så säger Olofsson att hon är trygg i sin egen svenska kultur, och tror inte Åkesson är trygg i just denna kultur. Därefter undrar hon om det överhuvudtaget finns någon sådan kultur. Det är faktiskt en självmotsägelse av rang. Jag tror dock inte en samlad massmediekår kommer att angripa henne för det, bara en känsla jag har.

I övrigt gör Olofsson en bedrövlig insats under debatten och när människor pratar om hat och ovilja så talar ju Olofssons ansikte och gnälliga retorik ett annat språk om vem som härbärgerar detta hat än den samlade pressen. Det är ofattbart att människor som själva inte hör till den politiska, mediala eller kulturella eliten faktiskt röstar på Olofsson.

Olofsson tillhör den politiska eliten och kommer från Ångermanland. Numera har hon en gård i Robertsfors kommun i Västerbottens län samt en lägenhet i huvudstaden får vi förmoda. Vad vet hon om den verklighet många människor i förorterna upplever? Bryr hon sig om de problem som människorna runt våra förorter upplever? Känner hon överhuvudtaget till alla dessa problem och den senaste tidens utveckling? Varför i herrans namn skulle t.ex. jag någonsin rösta på denna människa?

Länk SvD Rayman

NEJ till euron!

Med jämna mellanrum har media tagit som vana att droppa en artikel som är positiv till euro. Vi börjar känna igen mönstret nu. Det blir också allt tydligare att media driver sin egen agenda och sina egna frågor som vilket politiskt parti som helst. Om vi tar tidningarna så har de ägare med egna intressen och politiska visioner, nåja visioner i alla fall. I dag kommer då ytterligare än av dessa europositiva artiklar, nu med den braskande rubriken ” C-riksdagsmän vill införa euron”. Tidningen har alltså gått runt och frågat riksdagsmän från Centern hur de ställer sig till euron. De visste med all säkerhet redan från början, att de skulle få en del positiva svar, t.o.m. någon som ändrat ståndpunkt, från att ha varit negativ till att ha blivit positiv till euron.

Nu var ju en del av Centerns riksdagsmän redan från början positiva till euron. Olofssons ”nej” till euron var från början taktiskt, ett knep att få de EU-skeptiska väljarna över på sin sida. I övrigt har ju Olofsson och Centern profilerat sig som det mest EU-positiva partiet. Under valnatten när det, för makteliten så uppskakande resultatet, offentliggjordes så visade inte Olofsson någon äkta segerglädje. Min teori är att det aldrig var meningen att ”nej” sidan skulle vinna omröstningen, inte ens från Centerpartistiskt håll var detta meningen eller ens önskvärt. Centerns motstånd mot euro har hela tiden känts ihåligt.

När SvD går och frågar centerpartistiska riksdagsmän vad de tycker i eurofrågan så gör de ett trick för att få tillfälle att skriva en positiv artikel om euro. Motståndet mot euron kom huvudsakligen inte från varken Centern eller MP, det kom från folket. Det var folket mot den politiska eliten, det var folket mot den mediala eliten och ekonomiska makteliter. Det står i SvD så här.

De borgerliga regeringspartierna är överens om att låta eurofrågan vila under innevarande mandatperiod. Men vad som händer om alliansen vinner valet 2010 är ännu oklart. Folkpartiet kräver att en ny folkomröstning ska hållas senast 2011.

Ja det är oklart om det blir en ny folkomröstning 2011, det beror nämligen på opinionen. Den politiska makteliten vill inte gå ett nytt nesligt nederlag till mötes, det är självklart. Politikerföraktet frodades som aldrig förr under förra omröstningen, flera politiker vittnade om de nästan hatiska stämningarna som fanns ute i landet mot vår politiska elit. Att den politiska klassen fjärmat sig från de som skall välja dem var solklart, och just under euroomröstningen så blommade misstron och föraktet till nya höjder. Varför detta avstånd och förakt inte blir lika tydligt under de vanliga riksdagsvalen vet jag inte. Det kan bero på att människor har ett val som måste göras, landet måste ju styras av någon. Under förra euroomröstningen var det tydligare med, folket mot den politiska makten.

Länk SvD

Gudmundson om "De nya Mauderaterna"

Mycket av det Gudmundson skriver i en artikel på SvD är det mycket lätt att hålla med om. Centerpartiets sväng åt höger lär inte hota Alliansen, ens på sikt. Inte heller lär det hota Alliansen att partierna inbördes byter roller eller att stjäl en del väljare från varandra, det har de alltid gjort. Enligt Gudmundson så aspirerar Centerpartiet på att bli borgerlighetens största parti, jag fattar det nog så att Gudmundson också håller det för troligt att så kan bli fallet. Där tyvärr tappar du all insikt Gudmundson. Centerpartiet med Olofsson vid rodret kommer aldrig att bli Alliansens största parti, det är blå drömmar om fornstora dagar helt enkelt.

Som partiledare har inte Olofsson den dragkraften som Fälldin hade, hon är alltför mycket bondmora från ladugården för det. Väljare tenderar också att tröttna på hennes ettriga dialektala språk, detta parat med hennes bondlogik gör att många väljare vänder sig ifrån henne som annars skulle vara presumtiva centerväljare i deras nya högerprofil. Bara Olofssons klädval stöter bort kvinnliga väljare om man skall tro ett antal bloggare, själv har jag som manlig betraktare inte kunnat låta bli den iakttagelsen att Olofsson ofta klär sig så att hennes fettvalkar framträder extra tydligt. Jag tillhör ändå den skara människor som ytterst sällan lägger märke till politikernas klädsel eller figur. Att Folkpartiet med en ny och fräsch partiledare med en något mer konservativ profil skulle sitta still i båten och bara se på när Centern roffar åt sig väljare av de andra allianspartierna förefaller ytterst otroligt det också.

Gudmundson definierar ett annat hot mot Alliansen, nämligen om ett "lynnigt missnöjesparti" kommer in i riksdagen. I detta läge skulle "mjukdelarna" inom FP vilja regera med det Socialdemokratiska partiet. Risken är nog låg som Gudmundsson mycket riktigt påpekar. Gudmundson säger i sin artikel i samband med detta scenario "Den oreda som skulle uppstå om sverigedemokraterna vann mandat är svår att förutspå" ja det skulle bli en oreda som komplicerar den invanda blockpolitiken och skulle ställa alla Gudmundsons analyser på skam. Det skulle bli en tid för omorientering och reflexion. Det är det bästa med vårt demokratiska system, politiker, journalister och andra makthavare kan göra upp sina planer och strategier, sedan kan folket via röstsedeln ställa allt på ända om de inte är nöjda. Det är till sist inte partierna som är "missnöjespartier" utan väljarna som är missnöjda med det rådande politiska landskapet.

Gudmundson har gjort en felaktig analys, Centern har inte potential att bli största Alliansparti med Olofsson som partiledare, det behövdes en skandal för att Centern skulle slå FP i senaste valet. I nästa val kommer Folkpartiet förmodligen att slå Centern med en ny och fräsch partiledare som dessutom har en viss konservativ inriktning. Hamnar Kristdemokraterna utanför riksdagen riskerar Centern att i stället bli minsta Alliansparti.

Länk SvD

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

Persson, Olofsson och Padgrotsky's agerande i EMU-omröstningen

För tre och ett halvt år sedan höll vi i Sverige omröstning om vi skulle vara med i EU:s valutaunion. Den socialdemokratiska regeringen var för ett inträde i unionen, det var för övrigt alla riksdagspartier förutom Centern och småpartierna MP och V. I den omtalade TV-serien "ordförande Persson" så förväntar sig Pagrotsky att bli baktalad av Persson för att bryta de löften som de kom överrens om inför omröstningen. Det var några ministrar som inte var för ett inträde i unionen, däribland Pagrotsky, han anser också att han blev utfryst inom regeringen för sitt rakryggade handlande och ställningstagande. I denna fråga så tror jag på Pagrotsky utan att tveka en sekund. Sällan har väl det politiska etablissemanget lidit ett sådant nederlag som vid denna folkomröstning. Jag njöt själv i fulla drag på valnatten och såg Leijonborg fullständigt tappa fattningen och skylla nederlaget på Persson, det var som att se ett litet barn bli nekad godis på konsum, frågan är om det inte var precis så det var. EU är ju en fin reträttpost för avdankade politiker med väl tilltagna förmåner. Med ett medlemskap i unionen ökar ju antalet poster inom EU väsentligt. De politiker som väl lämnat det svenska systemet och begett sig till Bryssel vill ju inte tillbaka, inte ens om de blir erbjudna partiledarposten.

Pagrotsky menar att det var Persson som bröt den överenskommelse som de gjorde inför omröstningen. Persson höll alla överenskommelser tills det på allvar började se ut som att omröstningen skulle kunna förloras, när det började se riktigt illa ut så gällde inga regler längre. Jag tror förbehållslöst på Pagrotsky i denna fråga, jag såg själv desperationen i debatten från etablissemangets sida, hur de började med fula knep och smutskastning. Jag såg hur Centerns Maud Olofsson plötsligt blev mycket illa åtgången av broderpartier inom Alliansen, bl.a. i Almedalen. Det märkliga var att efter Centerns och Olofssons vinst i omröstningen så vände Centern 180 grader i EU frågor och blev plötsligt det mest EU-vänliga partiet. Centern vann men beklagade resultatet i hemlighet djupt, det var aldrig meningen med man skulle vinna denna omröstning, meningen var att profilera sig lite. Olofsson blev också utfryst av sina kompisar inom Alliansen, det betydde mer än att få folkets förtroende. Centerns opinionssiffror har aldrig varit bättre än under omröstningen, att vara kompis med de övriga partiledarna betyder dock mer än att vinna folkets förtroende.

I själva verket var hela EMU-omröstningen en match mellan det politiska etablissemanget och folket, för en gångs skull van folket.

DN

Andra bloggar om: EU, maud Olofsson, Padgrotsky

Maud Olofsson

I SVTs partiledarutfrågning i kväll torsdag. Klart den partiledare som gjorde sämst i från sig av de som hitintills framträtt. Olofsson trasslade in sig i kärnkraftsproblematik och det forna samarbetet med Socialdemokraterna. Samtidigt har jag svårt att avgöra hur hennes lite bondaktiga och flåshurtiga stil gör sig hos svenska folket, jag själv är tämligen imun mot hennes förmodade charm, men det är möjligt att den går hem ute i stugorna.

Månadens citat, Maud Olofsson i SVT

På SVT nyhetsmorgon onsdag så debatterade Maud Olofsson med Jens Orback. Låt oss vara ärliga, en i vanliga fall medioker Orback sopade banan med Olofsson som mest framstod som en bondmora direkt kommen från Lavals mjölkmaskiner. Hur tidningarnas ledarredaktioner kan höja Olofsson till skyarna framstår som en gåta, är det samma Olofsson jag såg i morse? Hennes dialekt gör att hon ändrar meningsbyggnaden så att det hon menar att säga inte blir detsamma som hon faktiskt säger, rent ordagrant. En slipad demagog skulle göra slarvsylta av henne om han verkligen ville. Jag gissar att någon kommer att vilja detta inför valet vi får väl se. Nu till citaten, när Olofsson debatterade jämställdhet fällde hon detta citat,

– Jag vill kunna leva på min lön likväl som du på din.

Muhahahahahhaaaaa, att inte Orback pulvriserade Maud för detta uttalande måste betraktas som grovt tjänstefel.

– Kvinnor måste få fler arbetsplatser att välja på, precis som män.

Va?? Antalet arbetsplatser? Kan de inte välja SAMMA arbetsplatser som män om de vill? Det är väl vanligare med kvinnliga bilmekaniker än manliga barnmorskor? Bondmoran har kommit till stan, kan detta hålla under en valrörelse?

Långt ifrån Maud

Måste länka till en tänkvärd och bra artikel av en centerpartist faktiskt. Annars så står jag nog så långt ifrån Olofsson man kan göra. Dock tror jag inte Maudan skulle gilla detta, det är jag säker på. Artikeln tar upp dessa "kulturradikaler som jag länge retat mig på, till vansinnets gräns faktiskt.

Vad är Maud Olofsson på väg?

De liberala tidningsredaktionerna hyllar Maud Olofsson nuförtiden, i spetsen går DN med nästan oförskämt positiva hyllningar. Olofsson har gjort en del kraftfulla utspel, bl.a. vill hon öka invandringen, införa arbetskraftsinvandring. I nästa andetag vill hon göra något åt den höga arbetslöshet som redan finns inom landets gränser. För mig är denna politik en gåta. Ledarredaktionerna kanske ser saker som inte jag ser, eller så är de Westerbergliberala, vilket jag anar. Det är dock en sak att vara populär hos Sveriges ledarredaktioner, en helt annan sak att vara populär hos valmanskåren, Erixon är inne på det i en av sina hyllningar till Olofsson. Han anar väl att Olofsson kanske är inne i en återvändsgränd, fast han vill så gärna att det skall fungera. Opinionssiffrorna har dock inte stigit alls i samma takt som ledarredaktionerna öst hyllningar över Olofsson, detta har väl Erixon trots allt lagt märke till.

En annan bloggare och journalist på Expressen, Isobel, har höjt Olofsson till skyarna p.g.a. hennes, minst sagt liberala inställning till invandring, så här skriver hon i Expressen:

” I torsdags kom också ett repaketerat c-förslag om ökad invandring. Man ska få komma hit och söka jobb och den som får ett jobb här ska få stanna. Asyl ska kunna sökas direkt från hemlandet. Asylsökande som får jobb när de är här ska få stanna. Man ska kunna ansöka om Green Card utifrån kriterier som utbildning och yrkeserfarenhet.

Människor som vill flytta till Sverige ska välkomnas med öppna armar. Det är rätt stor skillnad mot vad det där andra påstått liberala partiet brukar säga. För att inte tala om kontrasten mot det moraliska sammanbrott som den socialdemokratiska invandringspolitiken geggar runt i.”

Det är ju så anhängarna av Olofsson politik ser ut, vad vet Isobel om de problem Sverige har med vår flyktingpolitik? Hon bor själv i centrala Stockholm på Tomtebogatan, hon har förmodligen aldrig satt sin fot i de invandrarghetton som plågas av hög arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. I skolorna finns det ibland inga svenska barn alls, de invandrare som kommit sig något lite upp i tillvaron flyttar så fort de kan. Jag kommer osökt att tänka på Janne Josefssons ord, - Vi som vurmade mest för mångkulturen flyttade så långt bort från den vi bara kunde.

Nåja Isobel är ju redan på behörigt avstånd från problemen, hon kan fortsätta hålla sig med lyxåsikter samt visa upp för alla hur stor humanist hon är.

Jag har skrivit om det förut, kan inte låta bli att ta det igen. Under valkampanjen inför euroomröstningen så ställde sig C i ”motståndarlaget” hennes alliansbröder var för euron, hon var mot. Vi vet ju att svenska folket var mot. C ökade i alla opinionsmätningar, var högre än någonsin förut, då blev hon dock inte hyllad i några liberala ledarspalter, hon fick dock höga opinionssiffror. Dessutom blev inte hennes alliansbröder så glada över Centerns framgångar, det såg ju ut att gå illa vid omröstningen också. Vi vet hur det gick, den svenska kronan vann och C vann likaså. Frustrationen var stor hos alliansen, Leijonborg var ursinnig valnatten. Detta tyckte dock inte Olofsson var så lyckat, hon kanske ville profilera C, inte tänkt sig att vinna, heller inte tänkt sig att bli osams med alliansbröderna. Då svängde Olofsson plötsligt till att bli det mest EU-vänliga partiet, och skall vi väl våga påstå, det mest invandringsvänliga partiet. Må väljarna straffa C och Olofsson hårt, hon har ju valt bort de goda opinionssiffrorna en gång för att bli kompis med de övriga allianspartierna, hon vill väl sannolikt tvätta bort någon slags isolationistisk stämpel också. Jag tror att Olofssons uppgång bara kommer att märkas på tidningarnas ledarspalter, inte i valmanskåren. Demokrati har sina fördelar, det är inte självutnämnda förståsigpåare som styr valresultatet.

Har M Olofsson fått solsting?

Maud Olofsson sägs brinna för kampen mot arbetslösheten, i alla fall enligt K G Bergström. Maud uppvisade äkta engagemang enligt bedömare när de gäller kampen för att minska arbetslösheten, Maud har möjligen egna barn som är arbetslösa, hon antydde det i en intervju i SVT. Det är ju bra att även partiledarna drabbas av det som vanligt folk drabbas av, det öppnar ögonen på dem. Samtidigt för hon med braskande rubriker fram förslag på att Sverige skall fördubbla invandringen. Sverige skall också ha arbetskraftsinvandring, samt något som USA använder sig av, ett s.k. ”green card”, ett tillstånd som tillåter människor att vistas i Sverige under längre tid samt söka jobb om de så vill. Inte mindre än 20.000 per år skall kunna få detta kort. Samtidigt vill hon göra flyktingpolitiken generösare.

Fullständigt vansinnigt, vilka jobb har Olofsson tänkt att dessa invandrare skall ta? De kommer med nya kreativa idéer säger hon, säkert gör de det. Jobben flyttar utomlands, då vill Maud importera massvis med ny arbetskraft. Vi har problem med massarbetslöshet bland speciellt våra nya medborgare, då vill Maud komma med ett förslag som ingen vettig människa skulle drömma om att komma med, ännu fler invandrare.

Maud säger,

- Där man har både asylinvandring och arbetskraftsinvandring fungerar integrationen bättre.

Ja, snälla Maud, där man har arbetskraftsinvandring i stället för flyktinginvandring så fungerar integrationen betydligt bättre. Har man båda delar så fungerar flytingintegrationen lika dåligt, samtidigt som arbetskraftsintegrationen fungerar bättre, totalt sett blir det då lite bättre. Vilket geni du är Maud.

Maud säger också,

- Vi vill att invandring ska ses som en tillgång. Jag tar gärna debatten med fackliga organisationer, statsministern, det socialdemokratiska partiet och andra som fiskar i grumliga vatten, säger hon.

Jasså, fackliga organisationer, statsministern och det socialdemokratiska partiet fiskar i grumliga vatten? Alla som inte håller med Maud i hennes vansinniga idéer fiskar säkert i grumliga vatten. De som vill ha en åtstramning i flyktingpolitiken är alltså det grumliga vattnet, så demokratiskt. Skulle detta vansinniga C som tydligen vänder på en femöring, politiskt, hamna utanför riksdagen vid höstens val, så ska jag korka upp champagnen, den saken är säker.

C byter fot

Centerpartiet har förmodligen spelat ut sin historiska roll i svenskt partiväsen. Vilken fråga är naturlig för C nuförtiden? Maud Olofsson är också en katastrof som partiledare, det är min högst personliga uppfattning.
Nu har i alla fall C gjort ett mycket bra ställningstagande i sin partipolitik, de har svängt i sitt motstånd till kärnkraften. Denna omsvägning kan, så vitt jag förstår, få ganska stort genomslag i svensk politik, det sätter press på S, de vet att en majoritet av svenska folket är för kärnkraft i dagens Sverige. En förtida nedläggning av ytterligare reaktorer ter sig mycket osannolikt i dagens politiska klimat.