Alla dessa utrikespolitiska experter (och genusforskare)

En utrikesexpert vid FOI går ut (eller blir våldintervjuad) i en DN-artikel och påstår att Khaddafis dagar är räknade. Det behövs ingen utrikesexpert för att räkna ut det. Vi såg tidigare på Rapport att militären gått över på demonstranternas sida. Det är ett säkert tecken på att regenternas dagar är räknade, det kan faktiskt vem som helst räkna ut. Det vore bättre att alla dessa utrikespolitiska experter kunde tala om för oss ickeexperter hur man skall stava till Khaddafi, jag vet inte hur många olika stavningar jag sett den senaste tiden. Ju mer expert, ju märkligare stavning verkar vara ledstjärnan. 


Bo Inge Andersson är ett skånskt skämt. Han är så penibel när han upprepar det som just sagts i den senaste nyhetssändningen, fast med stora initierade gester, att man börjar flina generat framför TV:n. Han säger absolut ingenting utöver det vi precis fått reda på i nyhetsinslaget, det blir mer en personlig vinkling (väldigt personlig) av dagens nyheter. Till Anderssons försvar skall sägas att han understundom är roande.  


Och så har vi Eva Elmsäter, SVT:s utrikespolitiska primadonna. Hennes ansikte är gravallvarligt, nästan sorgset, likt en läkare som står i begrepp att meddela en patient att hon har en elakartad tumör. Hela hennes uppenbarelse andas gravallvar och seriositet. Tyvärr tillför inte heller hon så mycket mer än det vi precis fått veta, eller förstått med den enklaste logik, i den senaste nyhetssändningen. Ett undantag när det gäller Elmsäter är när det handlar om Östeuropa, där har hon ofta en egen vinkling och en del bakgrundskunskaper. När det gäller andra områden, som Egypten och Nordafrika så står hon tyvärr på Bo Inge Anderssons nivå, nästan i alla fall. 


Jag kan inte låta bli att kommentera en notis där det meddelas oss arma stackare att professor Eva Lundgren slutar som genusforskare på Uppsala universitet. Jag har skrivit en åtta, nio artiklar om Lundgren på denna blogg. På ett perverst sätt fascinerar denna varelse (Eva Lundgren) mig. Det är bara att gratulera Uppsala som lyckats bli av med Lundgren. Så här står det i notisen.

Universitetet menar att hon inte har kunnat integreras i en större utbildnings- och forskningsmiljö.

Integreras i en större utbildnings och forskningsmiljö? Låt mig då påminna om att 1993 slog Eva Lundgren larm om att en djävulssekt grävt ner 30 barn utanför Södertälje, efter att sekten utsatt de små barnen för diverse obeskrivliga saker. Hela Mälardalens poliskår gav sig ut och grävde med medhavda spadar där Lundgren pekade. Lundgren hade dessförinnan sagt i TV att hon hade bevis för massakern och att det rörde sig om en manlig sammanslutning med patriarkala förtecken. Inga nedgrävda barn hittades. Jag förstår att t.o.m. Uppsala universitet har svårt att ”integrera” Lundgren, hon är nämligen bindgalen. 

Länk DN Khaddafi 

Länk SvD Lundgren

Länk Robsten Slagen dam (en artikel från denna blogg signerad 2004, det ni!)

Varför asyl när diktaturerna faller?

På ledarplats i DN står att Cecilia Malmström, EU-kommissionär, är pressad av läget i Nordafrika. Malmström har enligt DN som uppgift att försöka hindra illegala flyktingar från att bege sig till Europa samtidigt som hon vill samordna mottagandet av de som behöver fly. Det handlar inte längre om att ge permanenta uppehållstillstånd utan temporära sådana. Har man förespråkat den linjen tidigare i vårt land har det renderat epitetet ”främlingsfientlig”. 


Det påpekas att Tobias Billström anser att de förmodade flyktingströmmarna är överdrivna. Det borde enligt all logik stämma, har människor väl blivit av med en förhatlig diktator finns det väl inga legala skäl att fly. I alla fall borde chanserna att erhålla asyl närma sig noll. Vidare så står det så här i artikeln om Malmströms arbete.

Hon måste vädja till unionens medlemmar att ta gemensamt ansvar för en eventuell flyktingström – och samtidigt hota med en krislag som kan tvinga medlemsländerna att ge flyktingar temporärt skydd.

Det är en svår balansgång mellan unionens plikt att ta emot människor som behöver skydd och medlemsländernas rätt att säga nej till oreglerad invandring.

Det blir alltmer en fråga om tvång när det gäller flyktingmottagning. Nu skall EU:s medlemsländer tvingas ta emot flyktingar med en speciell krislag. Det gäller enligt artikeln temporära tillstånd, men när de tillstånden går ut och människorna skall åka tillbaka så kommer media med sin gråtvals och kräver att flyktingarna skall få stanna. Det är så förutsägbart så snart tvekar nog flera länder att ens ge temporära uppehållstillstånd. 


På tal om tvång så skall Billström enligt ”Dagens Samhälle” nr:7 ta fram en lag som tvingar svenska kommuner att ta emot ensamkommande barn. Hovrättslagman Göran Ewerlöf ska leda en utredning som skall utforma en sådan lagstiftning. Dagens immigrationspolitik sker i demokratins namn men genomförs alltmer odemokratiskt. Så här står det vidare i artikeln.

Många lever ett uselt liv i Europa och utsätts för en alltmer öppen diskriminering och rasism. Att få återvända hem till ett mer demokratiskt och välmående land är inget hot – utan en dröm. Det borde bekymra den åldrande europeiska kontinenten mer än att människor kommer hit.     

Många lever ett uselt liv i Europa för att vi tagit emot för många immigranter, vi är några stycken som ivrigt försökt påtala detta. Kritiken mot den förda immigrationspolitiken blir allt hårdare men det handlar naturligtvis inte om diskriminering eller rasism. Jag är inte bekymrad över att länderna i Nordafrika blir demokratiska och mer välmående, samt att människor frivilligt vill återvände dit. Till skillnad mot ledarredaktionen på DN så skulle detta glädja mig, om det fanns belägg för denna utveckling. Det är uppenbart att redaktionen bara spekulerar här och i förbigående vill ge alla immigrationskritiker en känga, så där i förbigående. Blir det ont om arbetskraft som skall sköta om mig och Wolodarski på gamla dagar finns det 150,000 unga arbetslösa i vårt land som i nödfall får torka oss i rumpan. För mig duger svenska ungdomar och jag hoppas att vår gode Wolodarski inte heller har några fördomar om denna grupp.


Maria Ferm MP går i SvD ut och propagerar för att vi med öppna armar skall ta emot alla människor som ”med skrangliga båtar” tar sig till Europa. Saken är den att ju fler vi tar emot, ju fler riskerar sina liv på Medelhavet. Afrika var lika fattigt på sjuttiotalet (om inte ännu fattigare), men det var ingen som riskerade sitt liv i någon ”skranglig båt” då. Flyktingmottagning på lösa grunder genererar fler flyktingar, det tar aldrig slut och problemen måste lösas på annat sätt. Så här skriver Ferm i SvD.

Libyen är en diktatur som förtrycker sin egen befolkning och andra som befinner sig i landet. UNHCR anser inte att personer kan skickas tillbaka dit eftersom det strider mot Genévekonventionen.     

Och lite längre ned skriver hon så här.

Många människor riskerar sina liv i rangliga båtar för att försöka ta sig till EU. De kommer inte bara från Libyen, utan färdas ofta till Libyen från länder söder om Sahara. Bakom sig har de ofta långa ökenvandringar, misshandel eller våldtäkter när de tagit sig norrut.

Jag kan hålla med om att just nu bör man inte skicka tillbaka de som på allvar utmanat Kadaffi (så stavades namnet tills helt nyligen, jag antar att vår regent inte döpt om sig) men andra människor tar sig tydligen till Libyen helt frivilligt. Ferm skriver ju själv att människor tar sig till Libyen frivilligt och att det i många fall inte ens rör sig om människor från Libyen som utvandrar därifrån till Europa. 


När det gäller alla män så kan det faktum att de ökenvandrat eller våldtagit någon inte generera asyl. När det gäller kvinnorna så blir de oftast våldtagna under sin resa från hembygden. Vår asylpolitik gör alla dessa tragedier möjliga.  


Maria Ferms politik har nått vägs ände och den politik hon förestår genererar fler tragedier än de undviker. Afrika har stora problem men de kan inte lösas genom att de mest företagsamma människorna flyr därifrån. Även om vi fyllde vårt land med flyktingar från Afrika skulle det knappast märkas i deras hemländer, eftersom antalet människor där är så stort och vårt land så litet. Med en sådan politik förstör vi vårt eget land medan det knappast märks alls i Afrika. Vi underhåller snarast fattigdomen då vägen till lycka stavas emigration. Är det inte meningen att nationerna i Afrika skall få det bättre? Vem skall i så fall bygga upp dessa nationer, om de mest initiativrika skall "fly" för att städa toaletten efter Maria Ferm i dag och torka henne i rumpan när hon blir gammal?

Länk DN

Länk SvD Ferm

Maud Olofssons framtidsvision är skrämmande

Maud Olofsson går i en DN-artikel ut och propagerar för att vi måste blir fler i vårt land, detta för att undvika den matematik där allt färre skall försörja allt fler. Enligt Olofsson skulle vår välfärd kollapsat utan den invandring vi varit utsatt för de senaste åren. Så här skriver Olofsson i sin artikel.

Sverige står inför stora utmaningar. Olika studier talar sitt tydliga språk – allt färre kommer att behöva försörja allt fler. På DN Debatt den 21/2 presenterar Jens Magnusson från SEB nya prognoser som visar att över 200 kommuner kommer att få försörjningsproblem redan inom 20 år.

Vad Olofsson glömmer är att de som invandrar också blir äldre och skall försörjas, om de nu hittar ett jobb när de kommer hit vilket inte alls är säkert. Det hela blir en ond spiral där ändå fler måste komma hit för att försörja allt större grupper av pensionärer. Att importera arbetskraft för att klara pensionerna är helt enkelt att skjuta problemen framför sig, samt öka dem med tiden. Skall försörjningsproblemen börja om 20 år? Det har tjatats in absurdum om att de skall börja när 40-talisterna går i pension, vilket en stor del redan gjort nu. Vi har fortfarande cirka 400,000 arbetslösa, trots ”köttbergets” sorti ur arbetsmarknaden. Vidare i artikeln står det så här.

Det handlar exempelvis om produktion av ren energi, turism och matproduktion av hög kvalitet men också världens ökade behov av olika råvaror.

Sveriges framtid skall alltså vara beroende av produktion av råvaror, jordbruk och turism?! Varför inte säga det rent ut, vi är på väg att bli ett U-land. Det är just p.g.a. vår politik och immigration vi är på väg att få en ekonomisk struktur av ett klassiskt U-land. Olofsson talar om att politiker måste prioritera rätt, Sveriges politiker har redan prioriterat så fel att det i princip inte kan bli värre. I en annan artikel på SvD skriver 17 centerpartister att skatten för höginkomsttagare måste sänkas. Sammantaget ger detta en bild av ett samhälle inte olikt USA. En stor svältfödd arbetskraftsreserv som bor i slumområden där laglöshet råder, samt en välmående överklass som bor i Gated Communities. Nej tack Centerpartiet och Maud Olofsson, er dröm är inte min dröm. Vidare i artikeln så står det så här.

Det allra viktigaste för att klara utmaningarna med en åldrande befolkning är dock att nya människor vill komma hit och leva, driva företag och arbeta. För sanningen är att många kommuners utmaningar skulle vara ännu större om vi inte hade invandring. 

Som jag skrev, ekonomer på t.ex. Newsmill har även de visat att invandring är att skjuta problemet med en åldrande befolkning framför sig, samt att förvärra problemet till nästa generation. Det är en utbredd villfarelse att fattiga människor från tredje världen är så mycket företagsammare än vad vi själva är. 


I går gick ”Uppdrag Granskning” där verksamheten med mikrolån visat sig vara en rejäl skuldfälla för fattiga människor. Ett av felen med konceptet är att fattiga människor förväntas vara entreprenörer allihopa och starta ett företag så fort de får en chans. Nu är fattiga människor ganska lika oss själva, de flesta vill ha ett bra jobb med en hyfsad lön. Varför startar inte Maud Olofsson ett eget företag, det är ju i princip det enda hon tjatar om. De kommuner som tagit emot flest immigranter är de kommuner med de största problemen och är dessutom de största mottagare av den s.k. ”Robin Hood-skatten”. Botkyrka kommun har på 15 år höjt andelen invånare med utländsk bakgrund från 20 procent till 51 procent. Botkyrka tar emot en miljard i utjämningsbidrag om året, detta som ett litet exempel. Till sist tar vi med detta i Olofssons artikel.

13,4 procent av vår befolkning är födda i ett annat land. De är mer välutbildade, mer företagsamma och har lägre genomsnittsålder. Precis det som de flesta kommuner och företag efterfrågar.

Det låter så fint när Olofsson lägger fram texten, men varför envisas Sverige med att hela tiden halka ned i välfärdsligan? Varför har vårt land förvandlats till en bananrepublik där inte ens bussar och tåg går reguljärt? Varför har tillgängligheten för vården av sjuka och barn hela tiden försämrats? Varför har otryggheten och brottsligheten stadigt ökat? Varför börjar alltfler tala om ”Gated Communities”? Om nu det Olofsson pekar på ovan är just det som kommuner efterfrågar, varför är arbetslösheten så hög just i den gruppen?  


Frågorna är oändligt många och vi får aldrig några svar på dessa. Vi bara står och ser på när vårt land alltmer förvandlas till en bananrepublik där ingenting fungerar och där alltmer pengar plöjs ned i politikernas mångkulturella vision. Jag vill förövrigt se kalla siffror på att immigranterna är mer välutbildade än vår inhemska befolkning. Detta med den enorma företagsamheten bland befolkningar i fattiga länder är ett mysterium, hur har dessa länder kunnat bli så fattiga om befolkningen är så oerhört företagsam? Är företagsamheten större i Rosengård, Hammarkullen och Fittja än i Vellinge och Danderyd? 


Jag tror inte på Olofssons vision och jag tror inte på vad hon skriver. Vartenda fakta verkar misstänkt och vartenda påstående fabricerat. Vad hennes vision verkar mynna ut i är en skrämmande bild av ett förslummat land där en liten klick (inbegripet hennes egen familj) bor oerhört fint och tjänar oerhörda summor. Resten av landet präglas av kamp för överlevnad i ett samhälle där fattigdom och brottslighet dominerar totalt. 

Länk DN Olofsson 

Länk SvD skatten

Länk SvD gated communities 

Länk SVT Uppdrag Granskning Mikrolån

Sannolik mördare

I SvD tar man upp det faktum att Leif GW Persson för fram en egen teori om mordet på Olof Palme. G.W. Perssons teori går ut på att någon verksam eller f.d. polis, säkerhetsman eller militär utförde mordet. Perssons teori grundar sig på att mördaren måste ha varit en kall och organiserad person. Framför allt för Persson fram att det s.k. vittne 1 inte pekade ut Petterson som tydligen fortfarande är utredarnas favoritobjekt. Så här uttalar sig vice riksåklagare Kerstin Skarp i SvD.

För att kunna göra en sansad bedömning måste man ha tillgång till i alla fall en stor del av utredningsmaterialet. Jag förstår inte varför Leif GW Persson plötsligt har blivit polis, åklagare och domare, säger Kerstin Skarp.

Det här är inte ett relevant uttalande av en vice riksåklagare. Persson har fört fram sin teori som just en teori, han har inte gett sig ut för att vara varken åklagare eller domare. Förövrigt har ju just dessa yrkesmän som Skarp hänvisar till helt uppenbart misslyckats med att lagföra den verklige mördaren. Ville Sveriges polismyndighet slippa amatörteorier så finns det bara ett sätt att gå tillväga, att lagföra den verklige gärningsmannen.   


Den som verkligen inte gjorde en sansad bedömning är väl Holmér med sitt PKK-spår. Vad jag vet var Holmér polismästare när han förde fram sin osansade teori, och ingen amatörspanare. Polisen gjorde alla misstag man kan göra vid ett mord den natt Palme mördades. Jag har ingen aning om vem som mördade Olof Palme och jag lovar att aldrig torgföra någon teori, det vore att förnedra läsarna. Däremot tycker jag Kerstin Skarp borde hålla en något lägre profil, efter alla misstag polisen gjort i samband med detta mord. 


Det riktiga misslyckandet för svensk rättvisa var när högsta domstolen frikände Joy Rahman efter att journalisten Dick Sundevall gjort fallet uppmärksammat i media. En gammal dam mördades med ett band från en tygtavla. En person i hela världen hade tillgång till både lägenheten som tyget fanns i och lägenheten där damen bodde. Att någon annan än Rahman mördade den gamla damen framstår som ett skämt.  


Jag är fortfarande intresserad av vem som mördade den gamla damen boende i Sätra. Kan inte Sundevall och Peter Althin (som var Rahmans advokat) fortsätta att utföra sitt journalistiska värv och ta reda på vem som verkligen mördade den gamla damen, om de nu menar på fullt allvar att Rahman är oskyldig. 


Palmemordet kommer sannolikt att förbli olöst. Däremot är mordet på den gamla damen i Sätra polisiärt uppklarat. Det är bara det att högsta domstolen i Sverige, detta märkliga land, valde att frikänna mördaren när media pressade på. Om man anser att man har mördaren i Palmemordet klart för sig för att Lisbet Palme pekade ut Christer Pettersson efter en bedrövlig vittneskonfrontation, vad skall man då säga om mordet på den gamla damen i Sätra?

Länk SvD

Vad jag avskyr det mångkulturella samhället

För några dagar sedan skulle jag som vanligt ta bussen vid man vanliga tid på morgonen. Vi var några som stod och väntade förgäves, det kom ingen buss förrän nästa avgång enligt tabellen. Den tur vi skulle åka med kom helt enkelt inte, den bara ställdes in. Jag frågade busschauffören som kom med nästa tur varför inte föregående buss anlänt, - det saknas bussar, förjävligt! Replikerade han med eftertryck. Det var inte första gången detta hände, det börjar snarare bli regel än undantag, då har vi inte nämnt alla gånger bussen varit försenad. När jag så kom till pendeltågstationen så fungerade inga rulltrappor, som vanligt. På väg in till staden så var pendeltåget överfullt och de som, stod hade både armbågar och väskor intryckta mot kroppen.

Inställda bussar och pendeltåg är i dag legio, när jag växte upp var bussarna ibland försenade med två minuter, en försening som ibland orsakade vrede på den tiden. På akuten fick man ibland vänta i tre, fyra timmar när jag växte upp, i dag får barnfamiljer vänta i nästan ett dygn, resurserna räcker inte längre till. I det Sverige där jag växte upp gick väl inte tågen alltid i tid, det vore fel med ett sådant påstående. Ofta talade man på tågen om att lokföraren ”körde in förlorad tid” genom att gasa på lite extra. I dag så fungerar ingenting inom tågtrafiken. Chefer inom SJ går ut offentligt och talar om bristande underhåll, något som inte fanns i sinnevärlden i det samhälle jag växte upp i. Politikerna har i sin outgrundliga visdom ”knoppat av” verksamheterna och lagt ut dem på entreprenad. Samhället har sparat pengar med andra ord, pengar som lagts på genusforskning och en oansvarig immigrationspolitik.

Polisväsendet sysslar i dag med mångfaldsfrågor och genusperspektiv. I stället för att lagföra brottslingar, som förövrigt väller in genom landets numera öppna gränser. ”Kapten klänning”, polischef Göran Lindberg symboliserar på ett utmärkt sätt denna nya moderna utveckling.

I Stockholm, Sveriges stolta huvudstad saknas sängplatser för dem som olyckligt insjuknat. Antalet vårdplatser har stadigt skurits ned. Att det handlar om pengar förstå alla människor, pengar som lagts på vårt EU-projekt och ensamkommande ”flyktingbarn.”

Politikerna själva åker inte kommunala färdmedel, besöker inte våra förslummade förorter och håller sig förmodligen med privat sjukvård. De verkar inte bry sig om att vårt land på vissa områden alltmer närmar sig status av en bananrepublik. Våra politiker håller i stället tal om humanism, mångfald och att man helst inte skall rösta på suspekta partier som SD. Vi är många som är innerligt trötta på den inriktning vår samhällsutveckling tagit. Vi vill inte tillbaka till något rosaskimrande folkhem som kanske aldrig riktigt existerat i verkligheten, men vi vill ha en annan samhällsvision. Vi drömmer om ett samhälle som åtminstone fungerar, där bussar går i tid, där det finns sängplaster för sjuka, där polisen lagför grova brottslingar och där politikerna lever i verkligheten.

Är ”kulturbyten” i enlighet med konservatism?

Jakob E son Söderbaum har skrivit en artikel på Newsmill där han huvudsakligen går till attack mot SD. Söderbaum gör det under flagg av att han inte tycker SD är ett konservativt parti, men läser man det allra minsta bakom raderna så handlar det om att han i grunden inte gillar SD. Söderbaums artikel är lång, alldeles för lång och jag tänker hoppa över stora delar av hans artikel för att inte upprepa det misstaget. Så här argumenterar i alla fall Söderbaum i sin artikel.

Ur konservativ synpunkt finns således oändligt många andra frågor som är angelägna att debattera än invandringsfrågan, som står i centrum för hela SD:s analys. I stort sett alla SD:s sakpolitiska ställningstaganden utgår ifrån eller landar i någonting som har med begränsning av invandringen att göra.

Ur konservativ synpunkt omvandlar man inte ett samhälle utan vidare, utan en plan, utan en aning om hur det skall sluta och utan att det finns en chans till att förändringen leder till ett bättre samhälle. Den oerhört generösa invandringspolitik vi för i vårt land är just en sådan omvandling. Hur en konservativ person kan undgå att se invandringen, och den uttalade strävan att omvandla vårt samhälle till ett mångkulturellt dito, som samhällsomvälvande övergår mitt förstånd. När konservativa personer låtsas som att de inte ser den grundläggande samhällsomvandlingen vår nuvarande immigrationspolitik för med sig så måste det rör sig om rent bedrägeri. Strider inte deklarationen om det mångkulturella samhället mot konservativ idétradition? Var snäll och svara på det Söderbaum. Vidare i artikeln står det så här.

Både SD:s socialpolitik och deras ekonomiska politik ter sig klassiskt socialdemokratisk. Vilket står i bjärt kontrast till den borgerliga idétradition som konservatismen både är kärnan i och otänkbar förutan.

SD för en ekonomisk mittenpolitik, vilket absolut inte torde strida mot något konservativt ideal. Konservatism står för långsamma eftertänksamma förändringar, inte någon slags nyliberalism. Egentligen är konservatism en underideologi, alltså man kan vara konservativ till vänster och konservativ till höger, något Söderbaum aktar sig för att nämna. Den borgerliga konservatism Söderbaum talar om finns knappt längre, den är i princip utplånad. Sedan blir det ännu värre, när Söderbaum skriver detta tar i alla fall jag mig för pannan.

Därför är kulturutbyte intressant och värdefullt ur konservativ synpunkt: det erbjuder människan både en möjlighet att lära känna sig själv bättre, och att inta en mer civiliserad inställning gentemot personer av annan härkomst. Som jag ser det gör dock SD en motsatt tolkning: alltför annorlunda kulturer är ett problem, och kulturutbyte måste ske under kontrollerade former.

Kulturbyte skall ske frivilligt och när båda parter är införstådda med det. Det skall med andra ord ske på ett naturligt sätt, vilket torde vara den konservativa ståndpunkten. Vi talar dessutom hellre om kulturmöten än om rena kulturbyten. Alltför annorlunda kulturer är ett problem ja, SD är emot att det införs sharialagar i vårt land, är Söderbaum inte det skall han nog vara så snäll att tala om detta. Hur Söderbaum då kan hävda att införandet av muslimsk kultur i vårt land är i enlighet med konservativa riktlinjer är en gåta större än hur Dolly Parton kan sova på mage. Tolkar jag Söderbaum rätt så tycker han att kulturbyte i okontrollerade former är i enlighet med sann konservatism, jag håller inte med honom. Sedan famlar Söderbaum vidare i artikeln (jag har gått förbi massvis jag kan kritisera, men vill inte få detta för långt).

Mycket av det "rent svenska" sociala kittet är beteende och umgängesmönster som jag för min del inte uppskattar något vidare. Däribland Jante, oförmågan att kunna skilja på person och sak, sättet att i stort sett aldrig vilja ta personligt ansvar, oskicket att tala med främlingar om djupt privata angelägenheter, det normala i att vuxna människor super sig redlösa, och den näst intill obefintliga sexualmoralen. Hur konservativa är dessa företeelser? Hur värda är de att bevara ur konservativ synpunkt?

Det finns saker i det ”rent svenska” som jag inte heller tycker om. En sådan sak är den politiska korrektheten som jag tycker särskilt illa om. Jag är dock inte så ointelligent så jag tror vi löser det problemet med ”kulturbyten”. Förmodligen behåller vi våra dåliga sidor och tar in ännu fler sådana dåliga beteenden. Vad har Söderbaum för garanti att så inte sker? 


Söderbaum nästan skryter om sina djupa analyser, har han analyserat om Jantelagen existerar lika mycket i många andra länder som hos oss? Många afrikanska ledare verkar bara vilja komma till makten för att sola sig i kunglig glans samt att klämma åt sina gamla fiender, är inte det en form av Jante? Vi har svårt att skilja på sak och person i detta land, det är sant. Jag tror att detta är ett universellt problem som existerar i större omfattning i många andra delar av världen än hos oss. 


Söderbaum förknippar sina egna idéer med konservatism, gillar han inte något är det inte konservativt. Riktigt så kan man inte resonera. Vi bär med oss ett kulturellt arv med både dåliga och bra saker. Vi måste acceptera detta och sansat betrakta detta som vår arvedel. Vi kan arbeta långsiktigt på att förbättra arvet till våra barn och barnbarn. Att som genom ett trollslag få bort en del av vårt kulturella arv genom ”kulturbyten” fungerar inte, och är definitivt inte konservativt. 


Jag slutar här, annars kan artikeln bli hur lång som helst. Söderbaum behärskar inte den utpräglat konservativa dygden att hålla sig kort och koncis, om inte annat för läsarnas skull. Vi skall debattera med argument, inte med oformliga ordmassor.

Länk Newsmill  

Analys av valstugereportaget 2002

Jag såg en Youtubefilm om Valstugereportaget 2002 med Janne Josefsson, en kär gammal favorit i repris, lagom att se en söndagmorgon. Det jag fastnade för, och som tydligen har gått förbi mig tidigare, är samtalet mellan reportern och moderaten Tommy Johansson. Så här går samtalet mellan journalisten och Johansson. Samtalet börjar 5:10 in i filmen och reportern inleder samtalet (blå).

- Om vi går ut och sade, precis som de flesta tycker, vi sätter stopp för invandringen tills vi har koll på läget. Vi hjälper dem i hemländerna i stället. 

- Jag håller med dig alltså, men man vågar inte. Jag var i Stockholm på ledarskapsutbildning. Där diskuterade vi detta med Bo Lundgren och Gunnar Hökmark. 

- Vad säger dom?

- Det är fel… man vågar inte gå ut och säga det rent ut. Det är bara för att, första orsaken är att man utmålas som rasist i media om man säger så. Och det andra är ju att vi tappar de väljarna då, säger de.

För det första noterar vi att Bo Lundgren och Gunnar Hökmark står för uppgifterna att ”man vågar inte gå ut och säga som det är rent ut, då blir man utmålad som rasist av media, och att man tappar de väljarna”. Det är alltså inte någon kommunordförande som luftar sina tankar här alltså. 


Därefter förvånas man över hur de moderata partistrategerna tänker. Dessa väljare som det talas om här har i alla tider röstat på socialdemokraterna, det spelar ingen roll hur moderaterna lägger sig ut och viftar på svansen för invandrargrupper. Hur kan det komma sig att M inte har förstått detta enkla och uppenbara faktum?


I dagens läge tappar förmodligen M fler väljare till SD än de någonsin kan vinna bland invandrargrupper på just immigrationspolitiken (som ju nästan notoriskt röstar på S). Hur vore det med en enkel räknedosa till de moderata partistrategerna?    


Kvar blir frågan om medias svartmålning och hetskampanjer. Det enda kvarstående problemet för M att ändra sin politik till en mer ansvarfull kurs i immigrationsfrågan. Nu är det så att journalister och chefredaktörer inte väljs av folket, de har inget direkt folkligt mandat att driva en egen politiks linje (vilket de faktiskt gör). 


När det gäller viktiga frågor för vårt lands framtid så spelar media och journalister en roll som är direkt skadlig för vår demokrati. Tidningar och t.ex. TV4 utövar ren utpressning på politiska partier. För de inte en viss politik i immigrationspolitiken så hotar media med rena drev som skall få dessa partier att tappa väljare. Nu anar många att väljartappet kanske inte blir så stort. Däremot lär den företrädare som först skall gå ut med kursändringen få löpa ett gatlopp i våra medier som får medeltidens rullning i tjära och fjäder att framstå som ett spa. Vi kan helt enkelt inte ha det på detta vis. Det är dags för media att finna sin rätta roll i vår demokrati.