Varför asyl när diktaturerna faller?

På ledarplats i DN står att Cecilia Malmström, EU-kommissionär, är pressad av läget i Nordafrika. Malmström har enligt DN som uppgift att försöka hindra illegala flyktingar från att bege sig till Europa samtidigt som hon vill samordna mottagandet av de som behöver fly. Det handlar inte längre om att ge permanenta uppehållstillstånd utan temporära sådana. Har man förespråkat den linjen tidigare i vårt land har det renderat epitetet ”främlingsfientlig”. 


Det påpekas att Tobias Billström anser att de förmodade flyktingströmmarna är överdrivna. Det borde enligt all logik stämma, har människor väl blivit av med en förhatlig diktator finns det väl inga legala skäl att fly. I alla fall borde chanserna att erhålla asyl närma sig noll. Vidare så står det så här i artikeln om Malmströms arbete.

Hon måste vädja till unionens medlemmar att ta gemensamt ansvar för en eventuell flyktingström – och samtidigt hota med en krislag som kan tvinga medlemsländerna att ge flyktingar temporärt skydd.

Det är en svår balansgång mellan unionens plikt att ta emot människor som behöver skydd och medlemsländernas rätt att säga nej till oreglerad invandring.

Det blir alltmer en fråga om tvång när det gäller flyktingmottagning. Nu skall EU:s medlemsländer tvingas ta emot flyktingar med en speciell krislag. Det gäller enligt artikeln temporära tillstånd, men när de tillstånden går ut och människorna skall åka tillbaka så kommer media med sin gråtvals och kräver att flyktingarna skall få stanna. Det är så förutsägbart så snart tvekar nog flera länder att ens ge temporära uppehållstillstånd. 


På tal om tvång så skall Billström enligt ”Dagens Samhälle” nr:7 ta fram en lag som tvingar svenska kommuner att ta emot ensamkommande barn. Hovrättslagman Göran Ewerlöf ska leda en utredning som skall utforma en sådan lagstiftning. Dagens immigrationspolitik sker i demokratins namn men genomförs alltmer odemokratiskt. Så här står det vidare i artikeln.

Många lever ett uselt liv i Europa och utsätts för en alltmer öppen diskriminering och rasism. Att få återvända hem till ett mer demokratiskt och välmående land är inget hot – utan en dröm. Det borde bekymra den åldrande europeiska kontinenten mer än att människor kommer hit.     

Många lever ett uselt liv i Europa för att vi tagit emot för många immigranter, vi är några stycken som ivrigt försökt påtala detta. Kritiken mot den förda immigrationspolitiken blir allt hårdare men det handlar naturligtvis inte om diskriminering eller rasism. Jag är inte bekymrad över att länderna i Nordafrika blir demokratiska och mer välmående, samt att människor frivilligt vill återvände dit. Till skillnad mot ledarredaktionen på DN så skulle detta glädja mig, om det fanns belägg för denna utveckling. Det är uppenbart att redaktionen bara spekulerar här och i förbigående vill ge alla immigrationskritiker en känga, så där i förbigående. Blir det ont om arbetskraft som skall sköta om mig och Wolodarski på gamla dagar finns det 150,000 unga arbetslösa i vårt land som i nödfall får torka oss i rumpan. För mig duger svenska ungdomar och jag hoppas att vår gode Wolodarski inte heller har några fördomar om denna grupp.


Maria Ferm MP går i SvD ut och propagerar för att vi med öppna armar skall ta emot alla människor som ”med skrangliga båtar” tar sig till Europa. Saken är den att ju fler vi tar emot, ju fler riskerar sina liv på Medelhavet. Afrika var lika fattigt på sjuttiotalet (om inte ännu fattigare), men det var ingen som riskerade sitt liv i någon ”skranglig båt” då. Flyktingmottagning på lösa grunder genererar fler flyktingar, det tar aldrig slut och problemen måste lösas på annat sätt. Så här skriver Ferm i SvD.

Libyen är en diktatur som förtrycker sin egen befolkning och andra som befinner sig i landet. UNHCR anser inte att personer kan skickas tillbaka dit eftersom det strider mot Genévekonventionen.     

Och lite längre ned skriver hon så här.

Många människor riskerar sina liv i rangliga båtar för att försöka ta sig till EU. De kommer inte bara från Libyen, utan färdas ofta till Libyen från länder söder om Sahara. Bakom sig har de ofta långa ökenvandringar, misshandel eller våldtäkter när de tagit sig norrut.

Jag kan hålla med om att just nu bör man inte skicka tillbaka de som på allvar utmanat Kadaffi (så stavades namnet tills helt nyligen, jag antar att vår regent inte döpt om sig) men andra människor tar sig tydligen till Libyen helt frivilligt. Ferm skriver ju själv att människor tar sig till Libyen frivilligt och att det i många fall inte ens rör sig om människor från Libyen som utvandrar därifrån till Europa. 


När det gäller alla män så kan det faktum att de ökenvandrat eller våldtagit någon inte generera asyl. När det gäller kvinnorna så blir de oftast våldtagna under sin resa från hembygden. Vår asylpolitik gör alla dessa tragedier möjliga.  


Maria Ferms politik har nått vägs ände och den politik hon förestår genererar fler tragedier än de undviker. Afrika har stora problem men de kan inte lösas genom att de mest företagsamma människorna flyr därifrån. Även om vi fyllde vårt land med flyktingar från Afrika skulle det knappast märkas i deras hemländer, eftersom antalet människor där är så stort och vårt land så litet. Med en sådan politik förstör vi vårt eget land medan det knappast märks alls i Afrika. Vi underhåller snarast fattigdomen då vägen till lycka stavas emigration. Är det inte meningen att nationerna i Afrika skall få det bättre? Vem skall i så fall bygga upp dessa nationer, om de mest initiativrika skall "fly" för att städa toaletten efter Maria Ferm i dag och torka henne i rumpan när hon blir gammal?

Länk DN

Länk SvD Ferm