torsdag, november 10, 2011

Diskriminering fastslagen


Simon Wallmark satsade allt för att bli brandman. Han sade upp sig från sitt välbetalda arbete som snickare och gick den tvååriga SMO-utbildningen, efter att ha läst upp sina betyg på Komvux och gjort högskoleprovet. Alla Wallmarks kamrater på SMO-utbildningen tog för givet att de skulle träffas på Södertörns räddningstjänst för sommarparktik. Denna praktik fungerar som provanställning och i princip ingen blir anställd utan att ha fått denna sommarpraktik.   


Tyvärr fick Wallmark inte något svar på den ansökan han skickade in. Räddningstjänsten hade i stället anställt människor på könsmässiga och etniska premisser. Detta som ett led i ett projekt att få in grupper som lider av stor arbetslöshet på arbetsmarknaden. Det visade sig att av de 12 personer som anställdes så hade enbart 2 gått SMO-utbildningen, som annars ses som ett absolut krav. 


När chefen för Södertörns Brandförsvar i kommunfullmäktige fick frågor från SD om det aktuella diskrimineringsfallet så nekade han till att det var något konstigt alls med anställningsförfarandet det år Wallmark sökte sin tjänst. Det är enligt brandchefen, ett helt normalt förfarande att söka personal ur olika samhällsgrupper. 


Nu visar det sig enligt DN att Södertörns Brandförsvarsförbund gått med på en förlikning efter att Wallmark stämt förbundet för diskriminering. Wallmark fick hela det belopp han begärt på 100 000 kronor. Vi ställer oss frågan varför Södertörns Brandförsvarsförbund gick med på en förlikning om det nu var ett helt normalt förfarande som brandchefen sade i fullmäktige.

Länk DN 

Länk Centrum för rättvisa

måndag, november 07, 2011

Veckans skämt

Journalisten.se stoltserar med en undersökning, gjord av personer från Mittuniversitetet, där det påstås att svenska medier ligger i topp när demokratimål jämförs mellan 9 demokratiska stater. Då frågar vi oss hur det är ställt i övriga länder som deltog i undersökningen. Nationer som Österike, Tyskland och Nederländerna jämfördes i undersökningen med vårt land. Så hur hårt förtryckts obekväma åsikter i dessa länder? Är det valrörelsen som gett våra svenska medier så högt betyg? Där har vi ju demokratiska praktexempel som denna förstasida.



Är det förstasidor som denna, publicerad på valdagen som gett Sverige så högt betyg? Som grädde på moset ryktas det att Annika Hamrud skall bli lärare på journalisthögskolan. Jag vill påpeka att detta ännu är obekräftade uppgifter. Tydligen har det gått så långt att vi i detta land inte förstår att demokrati innebär att man accepterar och tolererar åsikter man inte själv hyser. Den gängse uppfattningen verkar vara att man i demokratisk ordning måste tolerera att människor hyser samma åsikter som man själv bär på. Med de premisserna klarar sig svenska medier rätt bra, det måste vi erkänna.




söndag, november 06, 2011

Är Zlatan svensk?


Journalister älskar att ställa den frågan till Sverigedemokrater, som ibland har svårt att svara på denna fråga, av helt naturliga skäl. Ingen av journalisterna har ju någonsin bemödat sig om att fråga Zlatan själv var han anser sig ha sitt moderland. Nu är det väl tveksamt om fotbollsspelare av Zlatans kaliber bryr sig så mycket om nationer överhuvudtaget. Inte ens klubblagen betyder så mycket om en toppspelare får ett fett erbjudande av en annan klubb. 


Är Zlatan svensk då? Javisst, lika svensk som Ludmila Engquist. Det är extra intressant med denna jämförelse, eftersom delar av den svenska journalistkåren började använda Ludmilas ryska flicknamn efter att hon blev avslöjad för att ha fuskat med anabola steroider. Plötsligt hette hon inte Ludmila Engquist, utan Ludmila Leonova. Så det är befogat att fråga en del svenska journalister, var Ludmila svensk ända tills hon åkte fast för dopning, för att därefter plötsligt bli rysk igen? Nu finns inga nyhetssidor kvar där pigga sportjournalister på eget bevåg döpte om Ludmila, de är måhända borttagna (klokt i så fall). 


Visst var det mycket allvarligt fusk av Engquist att använda steroider. Dock är det inte lika allvarligt som att råna, våldta och mörda någon medmänniska. Det kan vara viktigt att komma ihåg detta i sammanhanget, eftersom Engquist brott rubrikmässigt, slog de flesta mord och rån här i landet. Dessutom var jag tveksam till Engquist redan innan hon avslöjades sista gången under hennes bobsatsning. Hon hade ju åkt fast i Ryssland redan under hennes sprintkarriär. Då tog dock hennes f.d. man på sig ansvaret och en enhällig sportjournalistkår frikände henne från all skuld, samt höjde henne till skyarna. Samma journalistkår som sedan indikerade hennes underlägsenhet genom att ge tillbaka hennes ryska flicknamn. Man liksom anar att "allas lika värde" egentligen inte gäller, inte på allvar. I annat fall skulle det ju vara en meningslös gest att ge Engquist tillbaka hennes ryska efternamn. När jag läser gamla artiklar om Engquist stöter jag på detta, LÄNK.


Landslagskollegorna hade svårt att respektera Ludmila, men hon blev älskad av det svenska folket och fick ta emot Jerringpriset både 1996 och 1999.Det var då det.     


Ja, det var då det, men varför hade landslagskollegorna svårt att respektera Ludmila? Var det för att hon körde sin egen (mycket hårdare) träning? Var det hennes dom för dopning? Eller var det för att hon var ryska? Glädjen från Svenska Friidrottsförbundet och många aktiva var dock inte att ta miste på när hon avslöjades som fuskare. Inga Sverigedemokrater behövde heller framför ivriga journalister utröna huruvida Engquist var svensk eller inte. Annat är det med Zlatan, så här står det i SvD angående Zlatans kommande bok.


I Italien kallas han bland annat för ”zigenare” och ”tattare”. Enligt boken blir han ofta mycket provocerad, men har blivit van och kan hantera det bättre numera. 


Här måste vi ju med kraft upplysa det italienska folket om att det heter "romer" och "resandefolket". Framförallt så har ju hela svenska journalistkåren uppfostrat Sverigedemokraterna att Zlatan är SVENSK! Så visar det sig att inte ens högt betalda fotbollsidoler tar minsta hänsyn till detta. De insinuerar t.o.m. att vår fotbollsidol skulle ha påbrå från resandefolket (som om detta vore en skam dessutom). 


Här skulle våra svenska myndigheter kunna ha ett omfattande upplysningsarbete på export. Nu kanske det visar sig att Berlusconi möjligen skulle ställa sig ganska ljum till import av svenskt upplysningsarbete. Annars hade man kunnat tänka sig ett utbyte av varor. Vi tar del av det utsökta italienska köket, medan de får ta del av vår politiska korrekthet. Jag anar dock att detta förslag skulle hamna på Hälleberget ganska omgående. Vi är nog ganska hmmm... annorlunda häruppe i vårt hörn av världen. 

Länk SvD