Privatisering med ideologiska förtecken

Vårdskandalerna står som spön i backen denna höst. Attendo Care har ofta varit i skottgluggen samt det faktum att våra skattemedel fört utomlands genom s.k. riskkapitalbolag. En del rapporter har säkert varit överdrivna, som alltid kan inte media kalibrera sina reportage efter verkligheten. Allmänheten kan se hur utvecklingen går åt fel håll i åratal innan media ens noterar problemen, men när media väl uppmärksammar problemen är det ingen hejd på eländet och överdrifterna är legio. När det gäller det privatiserade pendeltågseländet kan dock problemen inte överdrivas, inte ens av svensk media. Så här står det i DN om de senaste vårdskandalerna.

Programmatiska motståndare till privata bolag i offentlig verksamhet utnyttjar publiciteten till att försöka få stopp på valfriheten. Det vore förödande om de skulle lyckas med det.   

På samma sätt har "programmatiska" motståndare till verksamheter i allmän regi drivit fram privatiseringar där det helt enkelt inte fungerar. Om det bara var en fråga om valfrihet skulle ju de gamla på Attendo Care bara byta vårdbolag, varför gör de då inte det? Därför att man helt enkelt inte kan byta vårdbolag p.g.a. en massa praktiska problem. En elev som valt en friskola kan inte byta skola efter fyra veckor bara för att han upptäcker att skolan inte håller måttet. Jag själv kan inte byta pendeltågsbolag för att jag upptäcker att vartannat tåg är inställt och de tåg som går är en haltimme försenat. Exakt vad har jag för valfrihet? Att ta taxi? Ja, men den valfriheten har jag ju om pendeltågen skulle drivas i landstingsregi också. Så här står det vidare i artikeln.

Är det verkligen rimligt att Stockholms stad fryser alla centrala upphandlingar inom äldreomsorgen tills vidare? Att säga upp avtalet med Carema kan vara befogat, men totalstopp är en överreaktion. Många privata äldreboenden fungerar mycket bra, och den offentliga verksamheten är sannerligen inte bättre rent generellt.

Varför skulle ett totalstopp vara en överreaktion? Här drivs DN:s ledarredaktion tydligt av ideologiska förtecken. Allt skall helt enkelt privatiseras och verksamhet i kommunal eller statlig regi ses som en styggelse, trots att det ibland (inte alltid) fungerar bättre för brukarna. Det är tydligt att det knappast är brukarnas väl och ve som står i fokus, från någon part i denna så ideologiska fråga. Ett totalstopp av upphandlingar skulle vara tillfälligt, tills man kunde försäkra sig om kvaliteten på upphandlingarna, ändå så tycker ledarredaktionen att det skulle vara en "överreaktion". 


Vad jag vet har det inte gjorts någon undersökning av om verksamheter drivs bättre i offentlig eller privat regi, i alla fall inte inom vårdsektorn. Inom skolan har det gjorts några få undersökningar. Som Laura Hartman på SNS konstaterade så var skolor i offentlig regi jämbördiga med de inom privat regi. SNS:s konstaterande orsakade ett ramaskri från näringslivet och det slutade med att Hartman och en del andra på SNS fick sluta sina anställningar. 


På SvD publicerar en rad socialdemokrater en artikel där de kritiserar borgerliga politiker efter de senaste vårdskandalerna. Artikeln är tydligt ett försök att kamma hem de politiska poäng som erbjuds, vilken väl i den uppkomna situationen kan anses naturligt. Socialdemokraterna har ju själva drivit fram en privatiseringsvåg som de borgerliga tagit över och drivit ännu längre. Just därför aktar de socialdemokratiska undertecknarna sig för att kritisera privatiseringarna allt för hårt.  


Att driva en verksamhet i privat regi är inte fel i sig, fungerar verksamheten bättre i privat regi så varför inte driva den på detta vis? Det finns inget egenvärde i att driva en verksamhet i kommunal eller statlig regi. Det finns heller inget egenvärde i att driva en verksamhet i privat regi, som Alliansen ger tydliga uttryck för. Inom vissa kommunikationsverksamheter som pendeltågstrafiken är det mycket tydligt att pengar som skulle gått till underhåll har gått till vinster. Vi resenärer tjänar inget på eftersatt underhåll och en så slimmad organisation att ett sjukdomsfall innebär inställda tåg och totalkaos för trafiken. Aktieägare tjänar några kronor på utdelningar, samtidigt som hela samhället förlorar miljarder p.g.a. förseningar som främst vintertid är legio alla dagar i arbetsveckan. Man borde inte behöva vara ett snille på matematik för att kunna räkna ut slutnotan för samhället och i slutändan oss alla. 

Länk DN

Länk SvD

Är Zlatan svensk?

Journalister älskar att ställa den frågan till Sverigedemokrater, som ibland har svårt att svara på denna fråga, av helt naturliga skäl. Ingen av journalisterna har ju någonsin bemödat sig om att fråga Zlatan själv var han anser sig ha sitt moderland. Nu är det väl tveksamt om fotbollsspelare av Zlatans kaliber bryr sig så mycket om nationer överhuvudtaget. Inte ens klubblagen betyder så mycket om en toppspelare får ett fett erbjudande av en annan klubb. 


Är Zlatan svensk då? Javisst, lika svensk som Ludmila Engquist. Det är extra intressant med denna jämförelse, eftersom delar av den svenska journalistkåren började använda Ludmilas ryska flicknamn efter att hon blev avslöjad för att ha fuskat med anabola steroider. Plötsligt hette hon inte Ludmila Engquist, utan Ludmila Leonova. Så det är befogat att fråga en del svenska journalister, var Ludmila svensk ända tills hon åkte fast för dopning, för att därefter plötsligt bli rysk igen? Nu finns inga nyhetssidor kvar där pigga sportjournalister på eget bevåg döpte om Ludmila, de är måhända borttagna (klokt i så fall). 


Visst var det mycket allvarligt fusk av Engquist att använda steroider. Dock är det inte lika allvarligt som att råna, våldta och mörda någon medmänniska. Det kan vara viktigt att komma ihåg detta i sammanhanget, eftersom Engquist brott rubrikmässigt, slog de flesta mord och rån här i landet. Dessutom var jag tveksam till Engquist redan innan hon avslöjades sista gången under hennes bobsatsning. Hon hade ju åkt fast i Ryssland redan under hennes sprintkarriär. Då tog dock hennes f.d. man på sig ansvaret och en enhällig sportjournalistkår frikände henne från all skuld, samt höjde henne till skyarna. Samma journalistkår som sedan indikerade hennes underlägsenhet genom att ge tillbaka hennes ryska flicknamn. Man liksom anar att "allas lika värde" egentligen inte gäller, inte på allvar. I annat fall skulle det ju vara en meningslös gest att ge Engquist tillbaka hennes ryska efternamn. När jag läser gamla artiklar om Engquist stöter jag på detta, LÄNK.

Landslagskollegorna hade svårt att respektera Ludmila, men hon blev älskad av det svenska folket och fick ta emot Jerringpriset både 1996 och 1999.Det var då det.     

Ja, det var då det, men varför hade landslagskollegorna svårt att respektera Ludmila? Var det för att hon körde sin egen (mycket hårdare) träning? Var det hennes dom för dopning? Eller var det för att hon var ryska? Glädjen från Svenska Friidrottsförbundet och många aktiva var dock inte att ta miste på när hon avslöjades som fuskare. Inga Sverigedemokrater behövde heller framför ivriga journalister utröna huruvida Engquist var svensk eller inte. Annat är det med Zlatan, så här står det i SvD angående Zlatans kommande bok.

I Italien kallas han bland annat för ”zigenare” och ”tattare”. Enligt boken blir han ofta mycket provocerad, men har blivit van och kan hantera det bättre numera. 

Här måste vi ju med kraft upplysa det italienska folket om att det heter "romer" och "resandefolket". Framförallt så har ju hela svenska journalistkåren uppfostrat Sverigedemokraterna att Zlatan är SVENSK! Så visar det sig att inte ens högt betalda fotbollsidoler tar minsta hänsyn till detta. De insinuerar t.o.m. att vår fotbollsidol skulle ha påbrå från resandefolket (som om detta vore en skam dessutom). 


Här skulle våra svenska myndigheter kunna ha ett omfattande upplysningsarbete på export. Nu kanske det visar sig att Berlusconi möjligen skulle ställa sig ganska ljum till import av svenskt upplysningsarbete. Annars hade man kunnat tänka sig ett utbyte av varor. Vi tar del av det utsökta italienska köket, medan de får ta del av vår politiska korrekthet. Jag anar dock att detta förslag skulle hamna på Hälleberget ganska omgående. Vi är nog ganska hmmm... annorlunda häruppe i vårt hörn av världen. 

Länk SvD

Tuffa kongressdagar

Det är tuffa kongressdagar när Socialdemokraterna skall lägga ut riktningen för framtidens politik. Det är Ipred-lagar och samarbetet med de "Rödgröna" inför valet. Bosse Ringholm är en trotjänare som kanske hört det mesta förut. Alla argument, alla konstiga förslag från ungdomar som vill kämpa sig fram i politiken och bli en ny...Göran Persson, ingen vill nog bli en ny Sahlin. Ringholm har sett ungtuppar som vill visa upp sig, han har hört alla floskler om jämlikhet, han har hört allt tal om rättvisa och solidaritet. Ändå så vet han att allt förblir som det alltid varit i politikernas korridorer. Vem får de tunga posterna? Vem gör ett hopp i karriären? Vem ligger bra till hos PS? Jag förstår Bosse Ringholm, politik kan vara outhärdligt förutsägbart. Jag spekulerar i om Ringholm hellre skulle befunnit sig på en viss fotbollsläktare och sett en viss match denna dag.

Länk DN Kongress

Länk SvD Fotboll

Länk SvD Kongress

Hur kunde de ens få tillstånd?

Ibland läser man saker i tidningen som är roande, ibland läser man saker som får en att taga sig för pannan. I dagens DN står det om en orienteringsklubb som fått tillstånd att ordna en ganska stor tävling i Tyresta nationalpark. Inte så förvånande har stora skador uppstått i parken. Det är däremot förvånande att de t.o.m. sågat av träd, så här står det i DN.

Thomas Allander höjde på ögonbrynen redan när arrangemanget rullade in med hundratals bilar parkerade på ängen, hög musik ur högtalarna och snabbmatsstånd. Efteråt kunde han konstatera att stora delar av orienteringsstigarna mot mål hade breddats med såg, för att man lättare skulle ta sig fram. Till och med små träd har kapats. Kvar satt gamla snitslar och lappar, som varit till för att hjälpa de yngre orienteringsklasserna att hitta runt.

Orienteringsklubben hade alltså kapat träd med såg inne i en nationalpark! Man undrar vad de tänkt med. Blir man oförmögen att tänka när man idrottar eller sköter en klubb? De hade tydligen inte ens städat efter sig.

För några år sedan stod det med stora rubriker om orienteringsdöden. Det var tydligen en mystisk bakterie som tog död på hårt tränande orienterare och ett antal hårt tränade personer bara föll ned döda. Verkar vara mycket problem med denna sport. Till slut får tävlingsledaren i Järla IF, Fredrik Brandhorst uttala sig om det inträffade, han säger så här i DN.

Jag är olycklig över det som har hänt. Vi har en stor ideell stab när vi anordnar tävling. Någon har agerat i oförstånd i skogen, säger han.

All respekt för naturen. Fy, fy, fy, på oss. Men jag känner, wow, att göra en polisanmälan av det här. Jag tycker att det är sneda proportioner.

Har de en utvecklingsstörd person som tävlingsledare på Järla IF? Han kan ju inte ens prata rent. Att ”någon” har agerat i oförstånd är det minsta man kan säga, flera stycken måste ju vara inblandade i detta, Brandhorst kanske har svårt med pluralis och singularis också. ”All respekt för naturen” säger Brandhorst lite slentrianmässigt, detta var en nationalpark ni skövlade, bara så du vet Brandhorst. Annars får väl barn i årskurs tre lära sig vad som gäller i naturen, t.ex. detta med att bryta kvistar och så, här har man gått fram med motorsåg.

Det sista Brandhorst säger kan måhända vara svårt att tyda, ”fy, fy, fy, på oss” kan med lite god vilja tolkas som att han erkänner att de gjort fel, det är i så fall bra. Vad nästa mening innebär ställer också till en del semantiska problem. ”Men jag känner, wow” borde innebära något häftigt. Alltså ”wow vad häftigt att göra en polisanmälan av detta”. Sedan säger han att det är sneda proportioner, vilket motsäger föregående påstående. Ja, ja, detta var sista gången de ivrigt skubbande orienterarna blev insläppta i en nationalpark i alla fall, det kan vi nog lugnt utgå från. Jag undrar fortfarande hur de i första läget kunde få tillstånd till att bedriva en stortävling i en nationalpark dock.

Länk DN

Alla som ifrågasätter är rasister

Det har uppstått en debatt efter att Sydafrikanskan Caster Semenyas förkrossande seger på 800 meter i VM. Debatten gäller huruvida Semenyas är man eller kvinna. Hela Sydafrika ställer upp bakom sin löparstjärna och ilskan är stor att någon ifrågasätter hennes kön. Så här står det i SvD.

Sydafrika sluter upp bakom sin nya löparstjärna. Från hela det politiska etablissemanget är budskapet unisont: de som ifrågasätter Caster Semenyas könstillhörighet är rasister.

Hmm....känner vi inte igen resonemanget från ett annat område inom politiken, ett område som är aktuellt i vårt land. De som inte håller med oss eller ifrågasätter vår policy är ”rasister”. Jag sitter här och rådbråkar min hjärna men kan för mitt liv inte komma på vad det är för område där denna taktik är vanlig, snälla hjälp mig? En sydafrikans politiker, Julius Malema, ledare för ANC:s ungdomsförbund, uttrycker det ännu tydligare, han säger så här enligt SvD.

Därför är detta en rasistisk attack på denna vackra kvinna, välbyggd och avslappnad. Man kan se att denna vackra kvinna kommer från detta vackra land i Afrika.

– Vi har ingen anledning att tvivla på henne och vill inte bli överbevisade om annat. Om hon säger att hon är kvinna så är hon kvinna, säger Malema.

Ja, vem kan bemöta en sådan argumentation? Dock förefaller det som om Semenyas faktiskt har kvinnliga könsorgan i alla fall, när hon spelade fotboll som ungdom begärde motståndarna att få se henne på närmaste toalett varje match, och de blev nöjda.

Själv såg jag faktiskt loppet och redan när kameran panorerade deltagarna innan loppet så reagerade jag på Semenyas uppenbarelse, hon var påfallande pojkaktig i sin uppenbarelse. När hon sedan sprang så blev det inte mycket kvinnligare, om vi säger så. Efter segern så spände Semenyas automatiskt sina bicepsmuskler i en mycket manlig pose, hon kom dock att tänka på det något okvinnliga i gesten så hon gjorde om rörelsen till en något mer kvinnlig sådan som eventuellt skulle likna något med en fjäril som flyger. Det bevisar i sig inget men såg mycket komiskt ut, med tanke på omständigheterna.

Länk SvD

Sverige - sämst när det gäller

Jag har använt en del av helgens fritid till att titta på friidrotts VM i helgen. Det är många roliga fighter både på löparbanorna och på hoppbanorna. Dock så ser det inte så bra ut för våra svenska ”stjärnor”. Att någon svensk skulle ta medalj i de grenar som hittills avverkats är det inte många som trott, men svenskarna har underpresterat i gren efter gren. Man kan inte låta bli att märka ett mönster, trots att ingen väntat sig pallplaceringar så underpresterar t.ex. sjukamperskorna i nästa varenda gren. En svensk kulstöterska, Helena Engman missade kvalet och kom inte heller upp till sin normala nivå. Även Engman hade sin egen pappa som tränare, som en hel del andra svenska friidrottare.

Vi måste ställa oss frågan om detta med att ha sin pappa som tränare är så bra. Stefan Holm klarade att ha sin pappa som tränare, men generellt så behövs det någon som kan vara ”elak” mot sin adept när det så behövs. Intrycket är att det är lite för snällt och ”mysigt” inom svensk friidrott, i alla fall om vi i framtiden skall ta medaljer. Vi har lite för ofta hört idrottsmän som misslyckats kapitalt stå och säga inför intervjuaren ”jag gick in för att ha roligt, och det hade jag också”. Samma sak säger de inför tävlingarna. Det är självklart ett psykologiskt knep att få adepterna avslappnade och positiva, detta med att ”gå in och ha roligt”, men inget knep skall drivas in absurdum och det måste finnas fler verktyg i lådan.

Vi börjar också undra om den svenska ”dagispedagogiken” att det är fult att vinna och helst skall man hjälpa sin kompis att vinna även på bekostnad av sin egen placering, är så bra i längden. Vi får lära oss att vara hjälpsamma, men inte att kämpa för livet. Det kanske är dags för en balansering av olika aspekter på prestationer, vi måste faktiskt vara lite själviska och lära oss att fightas också.

Den gamla längdhopperskan Erica Johansson antyder också en märklig inställning. I TV-studion så sade hon att det är en skam att ”professionella idrottare” ser ut som t.ex. de amerikanska kulstötarna, speciellt han som vann guldet, Christan Cantwell. Erica menar att kulstötarna väger för mycket. Nu stöter Cantwell tre, fyra meter längre än de svenska kulstötarna. Vad innebär det att vara ”professionell idrottsman” att se ut som en Hennes & Mauritz-modell som de svenska idrottsmännen eller att prestera bra resultat? Enligt Erica (som faktiskt själv vägde för mycket under sin aktiva karriär) är det att se ut som en modell för en modetidning. Dessutom klagade Erica på under förra VM:et på att sprinterlöparna är för muskulösa och därför måste vara dopade. Kommentatorn var tvungen att gå in och rätta Erica och påtala träningens betydelse för muskelmassan bl.a. Möjligen är utseendefixering en annan förklaring till de uteblivna svenska framgångarna, i alla fall om fler resonerar som Erica.

Länk DN

Otroligaste jag har sett i idrottssammanhang

Ja, 100 metersfinal med en hel del av världens bästa löpare på startlinjen, det är läge för alla löpare att vara en smula spända. En löpare var helt avspänd, Usain Bolt. Starten går och Bolt drar ifrån något fruktansvärt, alla de andra löparna blir plötsligt långt efter. När han närmare sig mål släpper han ut armarna och springer AVSTANNANDE i mål, på 9.69. Jag tar det en gång till, Bolt springer AVSTANNANDE lekande i mål på nytt världsrekordet 9.69. Det skall inte gå helt enkelt, det är omöjligt, ändå gjorde han just det. Jag kanske drömmer, det har kanske inte hänt i verkligheten. När jag vaknar kanske den riktiga finalen går.

Länk DN

Länk SvD

LÄS DETTA! Appropå domarskandalen i brottning

Ja läs vad som står i DN om Abrahamians skandalomsusade match i semifinalen.

Trots begäran från Mylläri vägrade domarna att specialgranska videoupptagningen. När filmen senare granskades visade det sig, enligt SOK, att domarna felaktigt berövat Abrahamian poäng.

Det är alltså fastslaget att domarna gjorde fel. Abrahamian fråntas bronset och rullas i tjära och fjäder. Jag undrar nu vad som kommer att hända med domarna som bevisligen gjorde fel?

Länk DN

Ännu en skandal i OS

Jag har tidigare skrivit om skandalen då Lotfi Ayed blev klockrent bortdömd i Los Angeles. Nu har kanske samma sak hänt på brottarmattan. Ara Abrahamian var uppe i semifinal i brottningens grekisk-romerska stil och förlorade på ett mycket märkligt sätt i dag. Jag var uppe i morse och såg matchen. Jag fattade ingenting när Abrahamian fick sin varning, dessutom fattades beslutet om jag såg rätt, efter att italienska tränare varit framme och pratat med domarna. Reaktionen blev våldsam och omedelbar för Abrahamian, han slängde bort sitt nyligen påsatta bandage i ursinne framför TV-kamerorna. I DN och SvD pratas det om skandalen på ett öppet sätt tycker jag. Jag hade nog önskat samma debatt när Lotfi blev bortdömd i Los Angeles, men den gången blev debatten betydligt försiktigare. Jag kan mycket mer om boxning än om brottning så jag vet med säkerhet att Lotfi blev bortdömd. När det gäller brottning så är jag betydligt mer osäker, men nog verkade domslutet mycket märkligt. Reaktionen hos Abrahamian och andra verkar också tyda på att det verkligen var en klockren bortdömning även denna gång.

Vi har ännu ett stort problem inom idrotten och OS-tävlingarna. Det är inte bara dopning av idrottare som är ett stort problem utan också tveksamma domslut, för att inte säga direkt felaktiga ojusta domslut. Det är inte längre misstankar om mygel vi pratar om utan vi kan nu börja prata om fastslaget mygel. Under förra OS-tävlingarna bröt en amerikansk simmare som var en stor stjärna och favorit klockrent mot reglerna vid vändningarna, det fick passera, andra simmare blev avstängda. Listan kan förmodligen göras mycket lång på sådana konstigheter. Det är dags att sluta att enbart fokusera på dopningen som enda problem inom OS-idrotten, vi har ännu ett stort och allvarligt problem.

Länk DN

Länk DN2

Länk DN3

Länk SvD

Grattis Emma!

Den här bloggen börjar likna mer en OS-blogg än en politisk blogg, ber om ursäkt för det. Blir väl ändring på det efter helgen. Först ett stort grattis till Emma Johansson, hon tog silver i damernas linjelopp på cykel. Alla trodde att det var Susanne Ljungskog som gällde som svensk favorit, hon hamnade på en 21 plats. I stället var det, den för mig okända Johansson som överraskade och tog en mycket hedersam silverplats. Jag minns förövrigt fortfarande Bernt Johanssons tokryck i München som ingen trodde skulle hålla. Både jag och kommentatorerna gapade av förvåning när det visade sig hålla och han tog guld.

Förövrigt grumsade kommentatorerna i boxningen om att det var några få nationer som fullständigt dominerar sporten. Vad är det då inom simningen undrar jag? USA är så fruktansvärt dominant inom OS-simningen så intresset börjar faktiskt dala, USA är lite för dominant. Ingen kommentator har dock ännu grumsat om detta.

Länk SvD

Länk DN

Domarsystemet fungerar helt enkelt inte i OS-boxningen

Såg precis en match mellan en armenier och en kille från Dominikanska republiken. Armeniern fick in en massa rena tydliga slag som han inte fick poäng för. Killen från Dominikanska republiken fick betalt för allt, träffar jag inte såg t.o.m. Detta fungerar helt enkelt inte, något är mycket lurt med dessa poängtryckningsmaskiner. Ibland är det så att det blir fel, en domare ser inte en träff ur en viss vinkel, men någon måtta får det vara.

Mannen från Armenien måste känna sig mycket olycklig, han vet ju hur många träffar han fick på motståndaren, som han i princip inte fick något betalt för. Det är ett stort problem med subjektiva domare i olympiska spel. Vi minns spelen i Los Angeles som nästan blev lite pinsamma i alla dessa bedömningssporter där publiktrycket fick domarna att tappa fattningen. En svensk boxare Lotfi Ayed, blev klockrent bortdömd mot en amerikan. Jag glömmer det aldrig, något så fruktansvärt oärligt och osportsligt har jag aldrig varit med om i hela mitt liv. Den svenska domarbasen Ronge, fick försvara domarna på olympiaden, fast men märkte att han själv var skakad. Lotfi blev klockrent bortdömd. Den svenska debatten efteråt var påtagligt tam och lågmäld. Jag undrar fortfarande varför.

Vi har ett problem i alla bedömningssporter, domarna sviktar alltför ofta och alltför påtagligt. Vi som ser matcherna och tävlingarna från TV-soffan är också subjektiva och vill gärna skylla svenska nederlag på domarna om det är möjligt. Men i matchen mellan armeniern och killen från Dominikanska republiken var jag fullständigt objektiv och höll definitivt inte på någon av boxarna.

Dagens boxning - OS

Det gick väldigt dåligt för de svenska boxarna i dagens matcher. Två svenska boxare blev tydligt utslagna av två ryska boxare som var ett par klasser bättre. De båda svenska boxarna Kennedy Katende och Naim Terbunja fick lite dåligt betalt av domarna. Det spelar dock inte någon större roll, de hade förlorat även utan denna minusbonus. En annan boxare som jag inte tog namnet på boxades i dag också mot en indier. Boxaren bor och lever i Sverige men har dubbelt medborgarskap, han valde att boxas för sitt hemland Gambia. Frågan är återigen varför man väljer att boxas för det land man i princip skall ha flytt ifrån, när man fått svenskt medborgarskap. Jag kunde inte hålla på den "svenske" boxaren utan blev nästan glad när han blev utboxad av indiern.

UPPDATERING:

Enligt SVT så försökte Badou från Gambia att ta sig in i den svenska OS-truppen, men misslyckades. Då kommer ju saken i ett annat läge och jag får ta tillbaka det jag skrev ovan om honom. Ber om ursäkt Badou;-)


Länk DN

Tännsjö har aldrig idrottat

Filosofen Torbjörn Tännsjö skriver på DN-debatt och för fram åsikten att dopning av idrottsmän bör tillåtas. Kriget mot dopning är ändå förlorat resonerar Tännsjö. I framtiden, om inte redan i dag, så kommer det bli omöjligt att upptäcka idrottsmän som dopar sig. Dessutom för Tännsjö ett resonemang om att idrott och politik verkligen hör ihop. Det måste man hålla med om efter alla politiska demonstrationer som skett i idrottssammanhang. Tännsjö menar att vi accepterat att idrott och politik numera hör ihop. Det är ofta andra politiska intressen som skall snylta på idrotten dock, intressen som aldrig ställer några krav på näringslivet och handel. Detta skall vi aldrig acceptera och det krävs nog inte så mycket samhällsdebatt för att människor i gemen skall ställa sig bakom åsikten att intressen som aldrig ställer krav på politiker och näringsliv inte plötsligt skall snylta på idrotten när tillfälle uppenbarar sig.

Åsikten att vi har förlorat mot dopningen verkar tunn den också. Inom vissa idrotter på sjuttiotalet och åttiotalet var man helt enkelt tvungen att dopa sig för att kunna ta medalj på större mästerskap. Denna utveckling har helt klart gått tillbaka och de flesta segrare i dessa idrotter är rena från dopning i dag, om än inte alla. Det som verkligen är fullständigt vansinnigt i Tännsjös resonemang visar sig när han skall förklara vad som skall ersätta dagens dopningskontroller. Så här skriver Tännsjö.

Om man införde en högsta tillåten gräns för muskelmassa skulle (elit)idrotten dessutom bli jämställd. Kvinnliga idrottare skulle få möjlighet att inhämta männens försprång i muskelstyrka. Olika system av klasser, baserade inte på kön utan på sådant som längd, vikt och muskelmassa, kan också bidra till att avliva manschauvinistiska och homofoba fördomar i samhället, eftersom de medför att kvinnor och män kan tävla mot varandra på lika villkor.

Ha, ha, bara en akademiker som aldrig tävlat eller idrottat själv kan komma med ett så fullständigt vansinnigt förslag, det är faktiskt något av det värsta jag hört. Inte ens från småbarn har jag någonsin hört ett så tokigt förslag. Införa en högsta tillåten muskelmassa? Hur skulle man mäta den då? Om någon tyngdlyftare hade tränat tillräckligt hårt skulle han helt enkelt inte få tävla, en mindre träningsvillig person skulle vinna tävlingen för att han låg under högsta nivån. Eller så skulle bara kvinnor vinna alla klasser då de avgjort har en mindre muskelmassa än män. Kul tävlingar Tännsjö, men inte en normalt funtat människa på hela jordklotet skulle vilja se en sådan tävling. Varför inte införa en maxstorlek på testiklarna, och en högsta nivå för testosteronproduktionen hos idrottsmannen. De med för stora testiklar producerar för mycket testosteron och kvinnor som ju inte har några alls skulle få en jättechans i jämställdhetens tecken. Det skulle i ett slag avliva alla manschauvinistiska tendenser. De män som skulle tillåtas delta i tävlingarna skulle alla vara någon slags halvfjollor och ses som föredömen hos det uppväxande släktet. Tännsjös idéer är i grunden sjuka. Akademiker som inte har en aning om vad idrott handlar om skall kanske lämna över debatten till andra. Jag förstår att frestelsen är stor att få publicera sig på DN-debatt inför en olympiad, men det är inte värt att förstöra sitt rykte bara för att tillgodose denna frestelse. Vidare skriver Tännsjö som fullständigt tappat alla koncepter.

Till fördelarna hör, tvärt emot vad människor i allmänhet tycks anse, att en atavistisk föreställning om rättvisa, vilken härskar inom idrottsrörelsen, en gång för alla kommer på skam. En huvudidé inom elitidrotten är att den individ som rent genetiskt är bäst lämpad att vinna också ska göra det. Och, som en följdsats, att den som är dåligt genetiskt utrustad ska finna sig i sitt öde.

En huvudidé inom idrotten är att du väljer din idrott efter dina förutsättningar och den som tränar hårdast och smartast samt har bäst tävlingsnerver vinner. Du har inte en aning om vad idrott handlar om Tännsjö. Återvänd till ditt akademiska kall och lämna över sportsliga debatter till den som vet vad det handlar om, du har ingen aning Tännsjö. Den som är undermåligt genetiskt utrustad kan förövrigt ägna sig åt att bli filosof, inget dåligt "öde". Men då skall dessa med "dålig" genetisk utrustning inte hämnas på idrotten genom att komma med förslag liknande Tännsjös. Vidare skriver Tännsjö så här.

Prestationshöjande preparat och medicinska interventioner kan också medföra en fortsatt slakt på olika rekord, ständigt mer hisnande upplevelser för oss som betraktar spektaklen. Uppgiften är inte längre att utröna var gränsen för vad som är mänskligt möjligt går, utan att tänja på den.

Nja, den enda hisnande upplevelsen är nog att läsa denna fullständigt vansinniga artikel. Skulle man införa de regler som Tännsjö beskriver här med högsta tillåtna gränser för alla naturliga parametrar så att kvinnor skulle tävla på lika villkor som män, men fullproppade med kemiska medel, skulle det nog inte bli någon rekordslakt alls. Man får hela tiden känslan av att Tännsjö inte har en aning om vad han talar om. Dessutom kommer Tännsjö själv in på aspekten att ingen människa skulle viljan se på den typ av idrott han målar upp här. Det Tännsjö gjort med denna artikel är att fullständigt ha eroderat sitt rykte och trovärdighet, detta med en enda artikel.

Länk DN