I DN (24/1) träder Tino Sanandaji fram för att göda konspirationsteorin om att vi centerpartister är fjärrstyrda och inte själva har kapacitet att fatta väl övervägda beslut om de värderingar vår politik ska baseras på.
Det är en övertolkning av vad Sanandaji verkligen skrev, men för allt i världen. Både undertecknad och en hel del andra tvivlar verkligen på om centern av i dag kan fatta väl övervägda beslut. Det sista utspelet om idéprogrammet visar just på detta. Om ett redan lågt sympatistöd för C störtdyker i opinionsmätningarna och halva centerrörelsen hotar med revolution så tyder det inte riktigt på ”väl avvägda beslut”. Vidare i Ankersjös text.
I Centerpartiets nuvarande idéprogram från 2001 står att vi eftersträvar en värld utan gränser. Vad vi menar med detta förtydligades genom vårt migrationspolitiska program 2011, där vi slår fast att Centerpartiet på lång sikt ska verka för fri invandring. Det är också denna vision som står i det förslag till nytt idéprogram som nu diskuteras.
Så Ankersjö och de övriga runt Stureplan förstod inte att detta med ”fri invandring” var att likna med ”jag önskar mig fred på jorden”? Det är precis vad som menas med att inte ta ”väl avvägda beslut”. Vidare skriver Ankersjö.
Centerpartiets vision om fri migration bygger i första hand på den humanistiska värdegrunden om alla människors lika rätt och värde. Om man anser att mänskliga fri- och rättigheter är någonting som gäller alla, oavsett var man befinner sig i världen, är den rimliga slutsatsen att man också ska ha rätt att flytta från en plats där dessa inte respekteras.
Ja alla människor har ett lika unikt värde, vilket inte innebär att vi kan resa runt och bosätta oss i det land som faller oss in. Ankersjö kan själv testa att packa resväskorna och försöka flytta till valfritt land utanför Norden. Att man har rätt att flytta från en plats, innebär givetvis inte att man har rätt att flytta till en plats. Det finns miljoner skäl till detta, som gäller allt från kriminalpolitik till vår skattefinansierade välfärd. Detta måste varje vuxen människa bara förstå. Vidare i texten så står det följande.
Sanandajis implicerade slutsats att fri migration skulle vara något kostsamt och icke eftersträvansvärt är därmed ett tråkigt inlägg i debatten. Där Sanandaji ser kostnader ser vi människor.
En väldigt trovärdig replik av Ankersjö som ju tillhör den beryktade Stureplanscentern, känd för sin nyliberala agenda. Ayn Rand såg säkert också människor, där andra elaka människor enbart såg kostnader. Snarare ser Ankersjö, det som Sanandaji var inne på i sin artikel, pressade löner p.g.a. ökad konkurrens på arbetsmarknaden och ett avvecklat välfärdssystem. Vidare i artikeln.
Vår utgångspunkt kommer alltid vara att dessa människor är precis lika mycket värda som de människor som råkat födas i ett rikt och tryggt land som Sverige.
Självklart är alla människor lika mycket värda och det är glädjande att nyliberaler tvingas säga detta för att försvara sin ståndpunkt. Men det har inte med migrationspolitiken att göra. Samma regler för immigration gäller ju för svenskättlingar från USA som för människor från Gambia. Till slut tar vi med detta i Ankersjös artikel.
De strukturer som idag håller människor utanför arbetsmarknaden måste förändras så att fler får möjlighet att skaffa sig ett arbete, bygga sin egen framtid och bidra till vår gemensamma välfärd.
Precis, det Ankersjö menar är en agenda typ Ayn Rand, i light-version möjligen. Att människor kanske kan bygga sig en framtid i sina hemländer är väl ingen tanke som slagit Ankersjö. Att människor med tiden fått det bättre i många underutvecklade länder är heller inget som debatteras särskilt ofta. Inte heller debatteras det att genom migration så kan inte ens en liten bråkdel av befolkningen i underutvecklade länder få det bättre, det gör helt enkelt ingen skillnad i det stora hela. Dessutom lär de initiativrika unga människor som vi dränerar vissa länder på behövas i den inhemska utvecklingen. Det är ändå en smula roande att nyliberaler som Ankersjö börjar prata om att ” Där Sanandaji ser kostnader ser vi människor”. Så skulle husguden Margaret Thatcher aldrig ha uttryckt sig.