GOD JUL!!

GOD JUL alla bloggläsare och alla bloggare.
Vill peka på en rolig artikel av Paulo Roberto när han polemiserar med en hjärnforskare. jag tycker personligen att Roberto vinner på poäng över den högutbildade hjärnforskaren, bedöm själva.

Nyhetskommentarer

Finns en del korta kommentarer till flera nyheter jag vill göra. Jag kommenterar allt i en artikel. Förts ut är den braskande nyheten att fetma orsakas av en tarmbakterie, denna nyhet är inte längre en nyhet i USA, där har artiklarna om detta varit uppe ett tag. Låt mig säga så här, massvis med ståuppare i USA har kastat sig över denna rapport med dräglande munnar, jag förstår dem. De flesta feta människor jag känner äter mycket mat ofta och rör sig alldeles för lite, vräker man i sig chips och Cola, samt inte tar ett steg i onödan är det klart som fan att man blir smällfet med tiden. Så bra att allt beror på en lömsk bakterie, då kan alla smällfeta fortsätta sitt destruktiva leverne och börja med medicin mot bakterien i stället, hurra!

Vägsträckan som jag tidigare skrev om är omtalad i DN och andra massmedier, pappan till den dotter som avled har tydligen lagt förslag på trafikljus i korsningen där flickan blev påkörd. En märklig sak är att alla är medvetna om att många kör alldeles för fort på vägsträckan, ingen verkar dra den slutsatsen att dessa bilister faktiskt bryter mot lagen och att det borde åtgärdas, jag kan helt enkelt inte förstå att vi eroderat vårt samhälliga samvete så till den milda grad att vi accepterar systematiskt klockrent lagbrott på detta vis, dessutom har det förödande konsekvenser. Jag kan för mitt liv inte förstå detta.

Kina ändrar sina regler angående adoption, det kommer att bli svårare att adoptera barn från Kina. Bl.a. kommer ensamstående inte att få adoptera från Kina, nära hälften av dem som adopteras i Sverige kommer från Kina. Medierna i Sverige verkar vara mycket kritiska till dessa regeländringar, de menar, verkar det som, att diktaturregimen i Kina medvetet sätter käppar i hjulen för svenskar som ser det som sin rättighet att adoptera barn från Kina. Myndigheterna i Kina säger själva att regeländringarna beror på det ökande välståndet i landet och att behoven därigenom minskat. Ingen verkar tycka att detta är det minsta positivt, det enda som medierna reagerar på är att marknaden för att skaffa adopterade barn minskar genom illvilliga beslut av en illasinnad regering.

Jag skrev tidigare om att jag tyckte Lambertz JK var en tomte som borde avsättas. I kommentarerna på min blogg och på andra ställen menade några att jag svamlade och att jag var i princip ensam om att tycka så. Jag var först, men inte ensam om att betrakta Lambertz som ovederhäftig, i SvD anser Bodström att Lambertz inte håller mottet, i DN har tidigare flera jurister sagt samma sak, bl.a. Diesen professor i straffrätt, han säger ju nästan exakt samma sak som jag skrev, kan vi få en kommentar Leyla?

Betraktelser av vårt samhälle

Var på väg till jobbet i morse. Cyklade med god fart genom skogen, träden flimrade förbi i halogenlampans sken, kände vinddraget mot kinderna. När det började gå lite nerför och vägen blev rakare ökade jag farten till nästan farlig hög, kände hur pulsen anpassade sig lätt till den ökade belastningen, kände styrkan i benen och att konditionen var stark. Svängde efter ett par kilometer ut på stora vägen, märkte direkt att något var fel. Långa bilköer som sniglade sig fram för att till slut stanna helt, jag passerade säkert en kilometerlång kö. I en lätt dalsänka med en korsning såg jag orsaken till köbildningen, räddningstjänsten var på plats och hade stängt av vägen, en helikopter sänkte sig mycket lågt, tänkte "nu kan den väl ändå inte gå lägre", det kunde den, mitt framför ögonen på mig landade helikoptern mitt på vägen. Jag tittade åt sidan, där låg en utsträckt kropp orörlig på vägen, räddningstjänsten hade tydligen redan gett upp, de stod runt om utan att jag såg att de utförde några livräddande uppgifter. Det var svårt att se om de inte behövde göra något eller om det redan var meningslöst, det var mörkt, det var kaos. Ut från helikoptern kom en läkare springande, det var samma läkare som vi sett så många gånger på TV i serien om räddningshelikoptern stationerad i Mälardalen. Jag var tvungen, rent av tillsagd, att stanna cykeln då helikopterns rotorblad gick för fullt. Jag kunde inte låta bli att titta på den orörliga kroppen, det såg definitivt ut att vara en ung människa, det såg ut att vara för sent.

Senare på jobbet serverades det julmat till lunch, mitt i den utsökta kallrökta laxen flimrade bilden av den livlösa unga kroppen förbi, där blev det ingen jul, varken för den påkörda människan och förmodligen inte heller för hennes familj, jag fick senare veta att det varit en femtonårig flicka som omkommit av kollisionen. Jag färdas efter samma väg varje dag, till och från jobbet. Jag kan inte låta bli att fundera över den stress och den jäkt som präglar trafiken på denna överbelastade vägsträcka. Folk stressar till jobbet varje morgon, på kvällen stressar de hem efter ett välförrättat värv. Det är mörkt, det är halt, ingen, absolut ingen, följer de hastighetsbestämmelser som finns, om inte en synlig polisbil står efter vägen. Bilisterna följer inte heller andra trafikregler, vansinniga omkörningar ser man alltför ofta, bilar som står på övergångsstället innan de kör ut är legio, dessutom tittar de inte åt båda håll innan de gasar ut, de tittar bara åt vänster och skiter högaktningsfullt i cyklister och fotgängare.

Jag har flera gånger ringt till både vägverket och kommunen och påtalat farliga vägavsnitt, dessutom har jag påtalat den fart som många bilister har på denna vägsträcka. Vid en kontrollmätning av vägverket så hade yrkestrafiken en snittfart som låg 16 km/t över den tillåtna. Hur har samhället och dess människor hamnat i denna stress? Är det en ofrånkomlig samhällsutveckling som vi inte kan göra något åt? Är det priset för vår välfärd och produktivitetsökning? Är priset då värt denna s.k. välfärd? Hur har dessutom vår respekt för de trafiklagar och förordningar som finns blivit så urholkad?

Det var dessa tankar som fyllde mitt dystra sinne när jag cyklade hem för kvällen. Jag lade plötsligt märke till att trafikrytmen denna kväll var lugnare än den brukar. Det verkade som att alla de bilister som färdas efter denna olycksdrabbade väg visste vad som inträffat denna morgon och tog det betydligt lugnare än vad de annars brukar göra, mycket märkligt må jag säga, det är ju för fan så här ni skall köra, alltid. Vid själva olycksplatsen fladdrade ett tjugotal marschaller som seden är, där var trafikrytmen ännu lugnare, det skulle på något sätt vara att skända den döda flickan att gasa på just vid marschallernas flämtande lågor. Och alla ni föräldrar till både barn och tonåringar, se för fan till att de bär reflexer, oavsett hur töntigt de tycker det är, jag menar allvar, det är en fråga om liv eller död.

Isaksson om maktförskjutningen inom den svenska demokratin

Enligt Isaksson har det skett en maktförskjutning från de representativa församlingarna till de exekutiva organen. Denna förskjutning präglar alla nivåer i det demokratiska systemet, denna förskjutning har ytterligare förstärks av vårt medlemskap i EU. Själva andemeningen med vårt parlamentariska demokratiska system var att varje nivå i det demokratiska systemet företräddes av folkvalda representanter. I dag har den reella makten alltmer tagits över av icke folkvalda människor, män och kvinnor i de exekutiva organen har tillskansat sig den makt som fordom de folkvalda ledamöterna hade.

En orsak till detta är att statens uppgifter är så oerhört många nuförtiden, statens alla institutioner är så många, hela statsapparaten är oerhört mycket större än vad någon kunde tänka sig i demokratins barndom. Alla utredningar, propositioner, promemorior och motioner kan i dag närmast liknas vid en evigt forsande vårflod, detta innebär att ingen kan överblicka allt, detta gör att ytterligare makt förskjuts till de exekutiva organen.

Från början var det meningen att statsministern skulle utse sina ministrar från de folkvalda riksdagsmännen, det var underförstått i grundlagen, dock skrev man inte ut detta explicit, denna lucka i lagen gjorde det möjligt för statsministern att hämta sina ministrar utanför riksdagen. Den första att sätta detta i system var Olof Palme, den som utnyttjade denna möjlighet till fullo var dock Göran Persson, han har hämtat två tredjedelar av sina ministrar utanför den folkvalda riksdagen. Persson har plockat sina ministrar från sitt tidigare kontaktnät, från sin tid i SSU och från andra håll. Persson lär enligt rykten vara missnöjd med den kompetens som riksdagsgruppen besitter, även Pär Nuder lär vid tillfällen ha hyst åsikten att viktiga jobb inte kan tillsättas av folk från riksdagsgruppen.

Allt detta gör att den parlamentariska demokratin urholkas, eller i varje fall inte fungerar som det en gång var tänkt. Besluten påverkas och tas av experter, de folkvalda får allt mindre att säga till om, det spelat mindre roll vilka som väljs in i riksdagen, riksdagsmännen uppgift blir mer eller mindre att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle.