En politisk sköka som vägrar flirta

I DN, denna liberalismens flaggskepp finns i dag en artikel där Mona Sahlin får ge uttryck för sina idéer och visioner ganska fritt. För säkerhets skull är det två journalister som skrivit artikeln, Hans Olsson och Ewa Stenberg. I artikeln så står det att Sahlin i princip är en äkta politisk broiler som med all nödvändighet måste sakna den nödvändiga kontakten med verkligheten, fast både författarna och Sahlin själv förmodligen inte inser hur klart det lyser igenom i artikeln. I övrigt står det inte ett ord om alla tvivelaktiga affärer och misstag Sahlin genom åren gjort sig skyldig till, bara hur hon själv upplevt allehanda kriser. 

Eftersom valet närmar sig så finns det ju ett syfte med artikeln, nämligen att bekämpa alla de som vänt det politiska etablissemanget ryggen i allt större antal de senaste åren. Så här står det t.ex. i artikeln när samtalet mellan Sahlin och journalisten direktciteras.

Det var Olof Palme och Vietnamkriget som gjorde att jag blev socialdemokrat. Den generation jag tillhör var verkligen upprörd över kriget och man såg i hans ögon när han talade att han var lika upprörd. 

När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du? 

I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

Man kan säga vad man vill om Vietnamkriget, det var i alla fall ett verkligt krig med bomber, kulor och napalm. Människor sårades, dog, invalidiserades och blev traumatiserade för livet. Sahlin tvekar inte, som den politiska sköka hon är, att försöka göra egna politiska poäng på detta tragiska krig. Vi har både rasism och homofobi i vårt land, utan tvekan. Men att jämföra dessa problem, som snarast blivit mindre med tiden, med ett krig som Vietnamkriget är löjligt. Sahlin är dessutom inte trovärdig när hon pratar om problem som skamvåldet i vårt samhälle, vad har hon gjort för att bekämpa detta när hon själv satt som minister?

Naturligtvis missar inte de liberala journalisterna och Sahlin att ge en känga till de som vänt visionen om det mångkulturella samhället ryggen de senaste åren. Så här avslutas artikeln när intervjun återigen direktciteras.

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna? 

–    Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

När Mona Sahlin säger ”Ja det låter så korrekt, men det är verkligen sant” så pinglar inte en liten varningsklocka i huvudet, hela alarmsystemet med sirener och blinkande rödljus slås på för fullt. Sahlin har inte ens följt utvecklingen i sitt eget land på nära håll, hon har fjärmat sig från verkligheten fullständigt och använder sig av klyschor när hon pratar. Sahlin försöker naturligtvis koppla ihop kritiken mot en fullständigt vansinnig och misslyckat immigrationspolitik med rasism, annars skulle alla se att kejsaren är fullständigt naken.

Förövrigt tror jag inte att ens verklig rasisms skulle få Sahlin att ligga vaken en endaste natt, orsaken till sömnsvårigheterna är sannolikt scenariot att förlora valet samt tvingas avgå som partiledare. I boken ”Stolt men inte nöjd” skriver partikamraten Pär Nuder hur oerhört intresserad Sahlin var av att bli partiledare. Hon tvekade inte att intrigera och manövrera ut en partikamrat som varit hennes kamrat sedan 30 år (Nuder) för att själv stå överst på den politiska maktpyramiden. Sverige är förmodligen ett av de minst rasistiska länderna på jorden, i alla fall om vi ser till ursprungsbefolkningen. När man läst Nuders bok och i övrigt studerat Sahlins politiska CV så blir det absurt att denna maktlystna kvinna skulle ligga vaken för den verkliga eller påstådda rasism som ändå finns i vår förhållandevis toleranta nation.

Länk DN

Landet jag växte upp i

Jag växte upp i ett land där ingen ifrågasatte skolböckernas beskrivning av andra världskrigets judeförföljelser, ingen tidning eller journalist ifrågasatte heller den allmänna beskrivningen av vad som hänt under kriget eller att det var förfärligt. Ingen som kom hem till oss i vår familj eller någon granne uttalade någonsin något tvivel om den etablerade historiebeskrivningen. Ingen uttalade heller någon ringaktning om judar eller någon annan folkgrupp förutom zigenare som det ibland talades illa om, allt var inte rosenrött i det samhälle jag växte upp i heller. Nu kan det stå så här i våra tidningar, Willy Silberstein uttalar sig i en artikel på SvD.

När Israels regering drar på sig världens fördömande aktiveras antisemitismen, den slår ut i full blom. Den finns nog ständigt där, under ytan. Men i mindre dramatiska tider är det färre som vågar säga något. Samtidigt som det är självklart med legitim kritik av Israel utan att det blir antisemitism.

Antisemitismen slår ut i full blom! Den finns nog ständigt där under ytan! Jag vet inte om Silberstein har rätt men när jag växte upp fanns den inte, det VET jag. Var har den kommit ifrån? Vad har hänt? Vem är i så fall ansvarig för att vårt samhälle blivit intolerantare och fördomsfullare? Jag tycker väl att Silberstein överdriver en smula, det är en annan sak som förändrats. I det land där jag växte upp (ett land som försvunnit) var överdrifterna inte alls lika vanliga och lika grova i våra tidningar. Saklig ton i TV och tidningar var en dygd, nu är det en dygd att uttala sig så dramatiskt som möjligt så att man väcker så mycket uppseende som möjligt. Jag tycker inte om förändringen. Vidare så skriver Silberstein så här i sin artikel.

Svenska kommittén mot antisemitism ordnar bland annat resor för skolelever till koncentrationsläger. Där tas inte bara antisemitism upp utan också bland annat islamofobi och homofobi och det personliga ansvaret.

Skolelever åker på dyra resor för att inte hemfalla åt ”islamofobi” eller ”homofobi”. I landet där jag växte upp fanns inga ”islamofober”. Vi barn läste om islam, eller ”muhammedanerna” som det hette då. Vi tyckte de var lite märkliga men vi hade inga åsikter om religionen eller utövarna. Vi förstod att människor är olika på olika platser i världen och ingen hade något behov av att hemfalla åt det man nu kallar ”islamofobi” tvärtom, det var spännande att läsa om de märkliga ”muhammedanerna” som gick omkring i långa särkar.

Inte heller fanns det några ”homofober” i den förort jag växte upp i, vi var märkligt fria från allehanda fobier kan man tycka. Vi som visste med oss att vi var ”straighta” hade svårt att förstå homosexuella, men vi erkände det utan att skruva till det. Vi hade inte en tanke på att trakassera någon homosexuell. En vanlig ståndpunkt var att ”de får leva som de vill bara de inte tafsar på mig”. Korrekt uttryckt på dagens politiska korrekta språk betyder det ungefär att ”om jag får ha min heterosexuella läggning i fred så får homosexuella ha sin läggning i fred”. En ganska juste inställning kan jag tycka än i dag.  Typiskt för dagens skruvade politiska klimat är annars att man skall bejaka de homosexuellas läggning mer än sin egna heterosexuella läggning, bara för att vara riktigt övertygande, och sedan blir allt fel och förljuget i vanlig ordning.

Jag måste ställa mig frågan, vad har hänt med det förhållandevis toleranta samhälle jag växte upp i? Vem tog det ifrån mig? Är det vi som kritiserar dagens utveckling och tycker att gårdagens mer toleranta samhälle hade sina klara fördelar, som är intoleranta? Ja, jag vet att det inte går att vrida klockan tillbaka, jag trodde bara att i en demokrati så skall människor, folket, de röstberättigade få vara med och styra riktningen för vårt samhälles utveckling.

Länk SvD

Vad verklighets folk önskar

Enligt SvD har KD som förslag inför valrörelsen att införa domstolsplikt enligt amerikansk modell. Enligt KD så speglar inte nämndemännen befolkningen i vårt land, vilket de otvivelaktigt har rätt i. Det är Maria Larsson som enligt tidningen tagit fram det nya förslaget och systemet skall bygga på någon slags tvåårig ”domstolsvärnplikt”. Så här uttalar sig Larsson i SvD.

Vi har utgått från resonemanget om verklighetens folk. Det blir ett slags civil värnplikt i domstolen. Det ska vara mycket tunga skäl, cancerbehandling till exempel, för att inte delta om man blir utvald

Det låter tufft, man kan inte slippa det hela p.g.a. förkylning. Men man har definitivt INTE utgått från verklighetens folk. KD missar hela tiden det väsentliga i hela resonemanget om verklighetens folk, det går som en röd tråd genom hela deras ”nya” politik. Vad är det man verkligen diskuterar vid köksborden och på arbetsplatser? Ja inte är det att införa domstolsplikt för befolkningen (jag har aldrig hört det i alla fall). Den fråga som hela tiden står i fokus för samtalen som verklighetens folk för är den perverst låga straffpraxis vi har för våldsbrott i vårt land, samt då de nästan sjukligt höga straffrabatter unga förövare får av rättssystemet.

Nästan alla laglydiga och strävsamma personer upprörs gång på gång av de hånfullt låga straff våldsbrottslingar, och speciellt unga sådana, får i vårt land. Vi har det groteska fallet där en ung man mördade en ung flicka vid en busstation och sedan slängde den ännu levande flickan i ett vattendrag som om hon vore sopor. Straffet blev oerhört lågt för ett så bestialiskt dåd. Dessutom verkar det inte gå att få upp artiklar om händelsen genom sökning på sökmotorer, det är mycket märkligt då nästan allt annat går att få upp, oftast mycket lätt.

Det har någon gång skymtat förbi en artikel i våra tidningar om att moderaterna föreslagit eller utrett en skärpning av straffpraxis vid våldsbrott, men därefter har det blivit tyst. Förslag om skattesänkningar följs upp och blir verklighet mycket snabbt, men förslag som vi väntat på i decennier (där utesluts inte skattesänkningar heller) dammas av lite snabbt inför valrörelser för att sedan snabbt falla i glömska.

En annan taktik borgarna använder sig av, speciellt på integrationsområdet, är att ett enskilt parti driver en ganska populär fråga, med tyst gillande av de andra alliansbröderna. När sedan kampanjen är över och tillräckligt mycket publicitet skapats för förslaget, så mals hela förslaget ned av de övriga allianspartierna och vi får aldrig höra något mer om förslaget. På direkta frågor angående förslaget så hänvisar sedan partiet till att man sitter i en koalition och att man inte kan få igenom allt. Det måste nog ses som en uttalad taktik numera att föra fram förslag som man redan i förväg vet aldrig kommer att genomföras, och kanske aldrig avser att genomföra. 

Taktiken är egentligen vattentät, då man redan i förväg vet (vi får väl hoppas att det inte förekommer tysta överenskommelser dessutom) att vissa förslag aldrig kommer att godkännas av de övriga allianspartierna. Men KD släpper alltså inte ens ett förslag om straffskärpning för våldsbrott, som man vet kommer att falla i förhandlingar med övriga allianspartier enligt gängse taktik. Något som ”verklighetens folk” tjatat om i decennier.

Länk SvD

Dessa genusfundamentalister

Jag har sett rubriken skymta förbi ögonen på SvD när jag skummat nätupplagan för att eventuellt försöka hitta något intressant. Rubriken heter ” Nästan bara män i fysikböckerna” och jag är så innerligt trött på dessa genusfundamentalister , så ända fram till denna morgon har jag lyckats att undvika artikeln. Nu tog jag mig dock tid att skumma artikeln i alla fall, kanske ett misstag. Alla negativa förväntningar infrias med råge, finns det något tristare än när så sker? Så här skriver de två kvinniga författarna Ann-Marie Begler och Josefin Brüde Sundin (två kvinnor, skall det inte vara en man åtminstone?) i sin artikel.

I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män.

Så typiskt att inte ens tala om vilket läromedel de har valt ut för sitt lilla exempel, så kvinnligt. Ja, egentligen skall ju hälften vara kvinnor, hälften av utländsk härkomst, ety annars kan vi associera vetenskap till den vita rasen. Kanske några skall vara handikappade också, annars kan man få idén att handikappade är ointelligenta, o.s.v. i all oändlighet. Vidare i den genuscertifierade artikeln.

Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om.

Att naturvetenskapliga resultat väger tyngre än pikanta detaljer hur en viss princip används är kanske inte så konstigt för en man, det är kunskaper som skall läras in och inte en massa lustigheter, som kanske kan äga ett visst kuriosavärde. Det förefaller alldeles naturligt att lära sig hur t.ex. en laserstråle är uppbyggd i stället för att lägga undervisningens tyngd på att AFA kan använda dessa laserstrålar mot poliser och andra vid demonstrationer. Vi läser med förfäran vidare i artikeln.

Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften.

Nu kom det, det riktiga feministiska grundskottet mot allt vad kunskap heter. Fakta är det hemskaste som finns och kvinnor anställda på det statliga skolinspektionen skall helst visa förakt för allt vad fakta och kunskaper heter tydligen. Dessa två kvinnor spär på alla genusbaserade fördomar en stackars vit medelålders man kan tänkas ha. Bara satsen ”som fastnat i historiska lagar och samband” säger det mesta och här borde man sluta läsa helt enkelt. Ja tyngdlagen är trist och tråkig, 9,8 m/s² (en kropps acceleration vid markytan) har gällt väldigt länge, ja sedan vårt solsystems uppkomst faktiskt (och ännu längre tillbaka självklart), borde man inte hotta upp denna lag nu? Kanske 9,8 m³ vore mer spännande. Jag önskar mig mer än något annat att andra personer än de två artikelförfattarna får bestämma vad som skall vara ”utbildningens grundläggande syften”. Till sist så dräper författarna till med denna slutreplik.

Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.

Ju roligare (över en viss gräns i alla fall) lärarna försöker göra undervisningen, ju tråkigare kommer omotiverade elever tycka att den är. Det blir som att ge ett barn onsdagsgodis för att det tjatar så mycket, är det någon som tror tjatet kommer att upphöra? Vissa saker måste man helt enkelt lära sig, oavsett vissa elevers särintressen. Hur skall elever som försiktigt tassat omkring på en tusendel av det kunskapsområde som kallas fysik kunna styra undervisningen på ett vettigt sätt? Skall t.ex. ett gäng avmagrade finniga tonåringar med hoodtröjor få styra fysikundervisningen till laser, och speciellt då vad man kan göra med gröna laserstrålar, bara för att de är påstridiga mot lärarna?

Själv är jag nyfiken på varför Sverige hela tiden rasar i internationella kunskapstester gentemot andra (måhända mindre politiskt korrekta) länder. Kreativitet för mig är att komma med vettiga förslag för att hejda denna utveckling, och de två författarnas förslag och idéer lär bara öka hastigheten i raset. Om sådana personer som de två artikelförfattarna får styra vår utbildning, så lär raset för vår skola i internationella tester anta den gamla trista lagen om accelerationen hos en fallande kropp, 9,8 m/s².

Länk SvD

Citatet

I programmet ”Vem vet bäst” frågade programledaren, Rickard Olsson en SO-lärare som har religioner som expertområde vilken religion som är mest på frammarsch i Sverige just nu. Svaret från religionsexperten blev enligt följande ”tror det är islam faktiskt”.

Svar till Billström - SD:s skuggbudget

I en artikel på SvD så beskrivs SD:s skuggbudget. Som väntas kritiseras budgeten av både media och av politiska partier. En given stridsfråga är immigrationens kostnader. Eftersom inga offentliga uträkningar gjorts så är det en given tvistefråga. Jag tror själv att de verkliga kostnaderna i princip är omöjliga att räkna ut. Det är så mycket som kan kosta, som i praktiken orsakats av vår slappa och slarviga immigrationspolitik. Vi var några som i internets barndom räknade på kostnaderna för immigrationen. Jag och andra satt varje kväll i ett par månader och räknade samt kontrollerade olika offentliga uppgifter. Jag kom fram till ungefär samma kostnadsspann som Åkesson presenterade, fast Åkessons uppgift då var i underkant.

Tobias Billström kritiserade SD:s skuggbudget och han anförde mycket märkliga åsikter om immigrationspolitiken. Så här sade han enligt SvD.

Sverige kan naturligtvis minska invandringen till noll genom att bli så oattraktiva att ingen vill komma hit, men det är ingen utveckling som jag och regeringen vill se och jag tror inte att svenska folket vill se sitt land utvecklas till Europas Mordor, säger Billström.
- Det här skulle kräva att Sverige isolerar sig från omvärlden och från samarbetet med både FN och EU och det är varken realistiskt eller en politik som tryggar jobben och välfärden i Sverige.

Sverige kan naturligtvis minska invandringen utan att bli så oattraktivt som möjligt. Det är just det vi har regering och riksdag till, att besluta i sådana frågor som regler för flykting och immigrationspolitik. Förmodligen skulle Sverige bli oerhört mycket attraktivare utan den vansinniga immigrationspolitik vi just nu för. Om Billström tycker Rosengård och Fittja gör Sverige attraktivare kan ju hans och hans partikamrater kanske själva flytta dit (på prov i alla fall).

Att det är EU som driver på Sveriges unika immigrationspolitik kan omöjligt vara sant. De övriga europeiska länderna bromsar ju sin immigrationspolitik medan Sverige driver på för en generösare politik för de övriga (ovilliga) EU-länderna. Jag har mycket svårt att tänka mig att t.ex. Polen och Estland skulle kräva att Sverige lämnar EU för att vi inför en striktare immigrationspolitik. Om nu Sverige skulle ”isolera sig” om vi införde en stringentare immigrationspolitik måste det ju innebära att t.ex. Finland och Danmark, som ju redan har en sådan politik, redan är ”isolerade”.

Länk SvD

Shachar om genuscertifiering och moderaterna

Nathan Shachar har skrivit en mycket bra artikel på Newsmill om den genushysteri och den vansinniga genuscertifierings-kampanj som just nu härjar våra universitet. Allt skall vara genuscertifierat på våra universitet enligt Shachar, också sådana saker och avhandlingar som enligt allt sunt förnuft omöjligt kan ha något med genus att göra. Det märkliga är dock att politiker, som helt uppenbart inte kan vinna några väljare på genushysterin, ändå flörtar med genustalibanerna. Så här skriver Shachar i sin utmärkta artikel.

Vad man än anser om Moderaternas finansminister Anders Borg och om deras partisekreterare Per Schlingmann så inte är de dumma. Ingen av dem betraktar världen utifrån genus-talibanernas grodperspektiv. Om mindre än 1% av svenska folket står bakom Feministiskt initiativ, hur många av moderaternas väljare gör det? 0,1%? 0, 001? Siffran är så låg att den knappt torde vara åtkomlig för statistisk mätning. Inga moderater vill höra talas om åsiktsreglering på universiteten, men flera av partiets ledande talesmän kurtiserar med de destruktiva tendenserna. Av taktiska skäl? Illa övertänkt taktik i så fall, med tanke på de egna väljarnas böjelser.

Det är en gåta varför ledande moderater flörtar med hysteriska genusfundamentalister och de idéer dessa står för. Det måste vara uppenbart även för en förståndshandikappad partistrateg att ett parti som Moderaterna inte kan vinna några väljare på denna märkliga flört. En orsak till att man ändå vill hålla sig väl med genusfundamentalisterna är sannolikt att man nog räknar med att inte tappa så många väljare på det heller.

Lösningen på gåtan kan sökas i att vi har en kraftfull spelare till på den politiska spelplanen, förutom partierna och det röstande folket, nämligen media. Dagens politiskt korrekta media speglar inte bara det politiska spelet i vårt land, de deltager uppenbarligen själv i spelet. Man behöver bara titta på medias roll i flyktingpolitiken för att glasklart kunna konstatera detta. Ekvationen kan möjligen se ut enligt följande, genom att flörta med de hysteriska genusfundamentalisterna så varken vinner eller tappar man väljare, däremot slipper man få arga och hungriga journalister på halsen om man släpper lagom stora munsbitar till fundamentalisterna.  Det som skulle kunna göra ekvationen felaktig är att ett nytt parti dyker upp som alternativ till trötta moderatväljare, som fått nog av genustalibanerna.

Länk Newsmill