Hägglund brer ut sig om sin egen och KD:s förträffliga människosyn, samt Sd:s ”förfärliga människosyn. Vad KD:s människosyn består i och vad SD:s människosyn skulle innebära blev aldrig Hägglund pressa på under ”Korseld” med Sanna Rayman och Katrine Kielos. Inte mycket till korseld kan man tycka.
I den smyginspelade filmen från Uppdrag granskning (2002-09-10) så går kristdemokraten Daniel Wistrand ut och säger ” Alla som kommer från öststaterna i princip bluffar” detta gäller vid asylansökan. Wistrand som många andra säger en sak när kameran är på, en helt annan sak när de tror att ingen kamera rullar. En socialdemokrat brer ut sig om Sverigedemokraternas människosyn (Ingemar Hultin), därefter säger han så här när han tror att inget spelas in
Det som är livsfarligt i dag, det är muslimerna. Deras syn på världssamfundet, det är en otäck syn. Släpper man in mer såna, då blir det problem i samhället. Men det står jag för, muslimerna är ett hot.
Mängder med politiker säger en sak när de tror de pratar med vanliga väljare, sedan säger de helt andra saker när kameran är på. Man kan undra vad ett sådant beteende skvallrar om för människosyn, för att inte tala om etik och moral. Du har rätt Hägglund, Sverigedemokraternas människosyn ”är ljusår” från detta.
Sanna Rayman och Katrine Kielos intervjuade Göran Hägglund i ”Korseld” efter sitt framträdande i Almedalen. Kielos frågade Hägglund om han kunde råda homosexuella att adopterade. Hägglund svarade att han inte kunde ge något råd i frågan. Jag tolkar det som om att Hägglund är för homoadoptioner, annars skulle han väl avråda från sådana adoptioner.
Ridå! En kristdemokrat gick t.o.m. ut på Pridefestivalen och tog fighten med Sahlin om homoadoptioner. Hon åkte på duktigt med stryk eftersom debatten skedde på Pridefestivalen. Nu kan jag inte annat än förstå att Hägglund och KD accepterar homoadoptioner. I sådana fall är det under alla kritik. Alla organisationer, inklusive regeringens egna utredare, avrådde från homoadoptioner för barnens skull. De adopterades organisation avrådde bestämt från homoadoptioner. Den politiskt korrekta riksdagen kunde naturligtvis inte annat än att klubba igenom adoptioner för homosexuella, annars skulle de ju kunna anklagas för att vara bakåtsträvare eller för att diskriminera homosexuella. Det är viktigare att vara politiskt korrekt än att värna de barn som blir adopterade. Kvar stod KD bland riksdagspartierna som ensam slogs för barnen, trots all kritik om att vara homofober och allt möjligt annat.
Jag kan inte tolka Hägglund svar annat än som att KD svängt i frågan och nu accepterar homoadoptioner. Det är möjligt att jag missat just denna fråga i allt politisk brus som översköljer oss. Det är förfärligt om KD och Hägglund offrat de barn som adopteras för att vara politisk korrekta. Det skvallrar om en människosyn som är ljusår från min människosyn och jag hoppas att KD åker ut från riksdagen vid nästa val. När det är viktigare att vara politisk korrekt och undvika kritik än att värna de barn som fått en urusel start i livet, då har man visat upp en människosyn som är ”fruktansvärt” för att citera Hägglund själv. Det här med ”människosyn” är något man måste visa i praktiken Hägglund, det skall inte enbart vara ett tillhygge i den retoriska debatten.
Paulina Neuding Ställer på ledarsidan i SvD frågan om det finns könsskillnader när det massmediala drevet går. Ebba Lindsö har tydligen påstått att mansblod smakar bättre än kvinnoblod när dreven går.
Jag blev besviken när jag läste detta om Lindsö måste jag säga. Jag uppfattade henne som tuff och framåt på den tiden hon var VD för Svenskt näringsliv. Här avslöjar hon sig som kverulant med ett uttalande som detta. Lindsö blev inte tvingad att avgå p.g.a. något drev, tvärtom hon blev mycket bra behandlad av media som första kvinna på posten i Svensk näringsliv. Lindsö fick inte förtroende från styrelsen på Svensk näringsliv helt enkelt. Lindsö har innehaft ett mycket stort antal topposter för olika organisationer i vårt land. Är det någon som inte är förfördelad så är det nog Lindsö. Så här skriver Neuding i sin artikel.
Medan vi till exempel tycks kunna acceptera att en manlig minister struntar i att betala tv-licensen för att han är mot tv-licensen (Tobias Billström), kan vi inte riktigt acceptera samma attityd från en kvinna (Cecilia Stegö-Chiló).
Det är bara det att detta inte är hela sanningen. Billström är en person jag absolut inte gillar, så det känns svårt att behöva försvara honom, men han gjorde faktiskt avbön direkt när media avslöjade honom med TV-licensfusket. Detta gjorde inte Stegö-Chiló, hon sprang från journalister och TV kameror på det mest löjliga sätt, hon försökte förklara bort sig. Som om inte det vore nog så kom det fram att hon på en tidigare arbetsplats gått omkring och skrutit med att hon hoppades ”åka fast” för att hon inte betalade TV-licensen. Nu gjorde hon verkligen det och hon gjorde en mycket slät figur. Stegö-Chiló blev tvungen att avgå p.g.a. hur hon hanterade ett avslöjande, inte för själva förseelsen i sig. Vidare skriver Neuding så här i artikeln.
Därför är det också rätt bedrövligt att Wanja Lundby-Wedin när hon nu gör bokslut över drevet väljer att känna sig illa behandlad som kvinna. Det var tydligen inte dubbelmoralen och det faktum att hon valde att skylla ifrån sig som upprörde allmänheten och drog igång mediehetsen – det var hennes kön och klassbakgrund.
–Det fanns både en klass- och en könsdimension i det sätt som jag blev behandlad på, sade Lundby-Wedin till DN igår. Ingen annan i styrelsen fick sin kompetens ifrågasatt, utom hon.
Lundby-Wedin saknar all verklighetsförankring, dessutom skyller hon från sig och tycker sig orättvist behandlad på det mest dagisaktiga sätt. Lundby-Wedin visar med all tydlighet att hon inte är en ledarfigur och att hon inte besitter rätt egenskaper för en LO-ordförande. En människa som blivit avslöjad på det sätt Lundby-Wedin blivit har normalt sett tvingats avgå. Jag tror att inte att Lundby-Wedin kunde sitta kvar p.g.a. att hon är kvinna, jag tror att Sahlins stöd betydde mer.
Kvinnor styrs av maktbegär lika mycket som män, har samma egenintressen som män. Arbetarrörelsen har två kvinnor på sina absoluta toppositioner, båda saknar förtroende från den del av befolkningen som de skall representera. Båda dessa kvinnor har suttit länge på diverse toppositioner men är svårt besudlade av olika händelser. Båda dessa kvinnor kravlar sig fast vid makten med näbbar och klor, det är väl ganska uppenbart. Leker vi med tanken att dessa två kvinnor skulle avgå från sina respektive befattningar och lämna över till nya och fräscha förmågor, så är det uppenbart att vänsterblocket skulle öka sina chanser ofantligt att vinna valet 2010. Då inställer sig frågan varför dessa två kvinnor inte helt sonika väljer att gå i pension och njuter sitt otium. Frågan är också om båda dessa kvinnor skulle suttit kvar på sina poster om de vore män, allt annat lika.
Roland Martinsson skriver i en artikel på DN att det finns en bas av konservativa väljare som KD i princip övergett och lämnat vind för våg. Det märkliga är ju att denna väljargrupp ändå är såpass stor att det förefaller märkligt att bara överge den, precis så som KD under Hägglund faktiskt gjort. Martinsson har t.o.m. anlitat Demoskop för att konstatera denna potentiellt mycket stora väljargrupp. I artikeln tycker Martinsson att KD borde vända sig till denna stora väljargrupp för att kanske bli det tredje största partiet. Nu är det ju så att KD faktiskt haft en del av denna grupp väljare, men övergett den.
Förklaringarna till varför KD har lämnat ett vinnande koncept och övergett den väljargrupp som borde varit deras bas är ju inte glasklara för den som själv inte är med i partiet, kanske inte ens för de som ÄR med i KD. Men vi kan konstatera att riksdagsmän i allmänhet och yrkespolitiker på riksnivå är liberalare än vad befolkningen är, som dessa politiker skall representera. Detta förhållande har gällt så länge jag kan minnas och tendensen har förstärkts efter tid. En annan förklaring är att det till stor del ändå är 40-talisterna som fortfarande styr och har satt sin prägel på svensk politik. Dessa 40-talister stod på barrikaderna 1968 och var allmänt ”vänster”. Det var dock inte arbetarklassens barn som gjorde sig hörda utan medelklassens barn. Ser vi tillbaka så får vi en otrevlig misstanke att hela upproret mest var ett föräldrauppror. Resterna av hela ”upproret” är en missriktad liberal humanism. Vidare skriver Martinsson skriver i sin artikel så här.
Ett parti som tar ställning för låga skatter, fri företagsamhet, starkt försvar, lag och ordning, men som också ser hur detta är beroende av värderingar som stöder en fri skola, personligt välfärdsansvar, färre aborter, ett gott klimat för familjen och över huvud taget ett starkt civilt samhälle.
Ja det finns potentiellt en stor marknad för ett sådant parti, det inser Martinsson och en hel del andra personer också. Nu är det så att ett annat parti har lagt beslag på dessa frågor. Ett parti som ekonomiskt för allt i världen står lite till vänster från det parti Martinsson målar upp, men i alla fall. Vidare i artikeln står det.
Jag bad Demoskop undersöka vilket underlag det finns för ett KD som intar det övergivna högerfältet. I samma veva fick jag hjälp av United Minds att studera samma människor i form av åtta fokusgrupper i fyra olika städer. Hypotesen var att dessa människor är konservativa men inte alls lockas av Sverigedemokraternas skräniga ölsjapps¬populism. De ser positivt på invandrare, är ointresserade av hbt och räds varken dagens myller eller framtiden. De är skeptiska till politikernas klåfingrighet, värnar traditioner och har kort tålamod med genusvetare. De ser företag och familjer som landets ryggrad och ser hur båda angrips hårt av den tyckande eliten.
Skränig ölsjappspopulism? Ett nytt ord, men exakt vad är det som skulle vara ölsjappspopulism? Sverigedemokraterna vill ha en liknande immigration som de flesta andra länder i Europa, drivs de flesta länder i Europa av ölsjappspopulism? Det är de etablerade politikerna "tyckareliten" som framställer SD på det vis Martinsson också vill framställa partiet. Det är ju propaganda och inget annat. SD:s partiprogram finns på nätet tillgängligt för alla, det är inte mer ölsjappspopulism än det Martinsson själv för fram, snarare mindre. Martinsson vill ju ”populistiskt” lägga beslag på en viss väljargrupp. Vidare skriver Martinsson så här i artikeln.
Enligt Demoskops mätning instämmer minst 7 av 10 (ofta fler) svenskar i följande: • Alla har lika värde och ska ha samma rättigheter oavsett ursprung, religion eller sexuell läggning. • Företagsamma invandrare är bra för Sverige. • Vuxna människor har en plikt att försörja sig själva. • Politiker ska inte bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas. • Många som lever på bidrag skulle kunna arbeta. • Sverige borde få exportera snus till resten av EU. • Det daltas för mycket med brottslingar. • Fler poliser och längre fängelsestraff ökar tryggheten i samhället. På det hela taget handlar det om en konservativ och tolerant grupp som skär genom alla åldrar, träffar kvinnor och män lika, återfinns inom varje utbildningsnivå och bland både oppositionens och alliansens väljare.
Ser ni vad den stora finurligheten är med frågorna? Ja, precis, få människor skulle svara att det är dåligt för Sverige med företagsamma invandrare. Men hur många skulle svara att det var rätt att hälften av alla irakier som flydde till väst under oroligheterna där flydde till det lilla landet Sverige? Hur många skulle tycka det var bra att Södertälje under samma period tog emot fler immigranter än hela Nordamerika? Som man ställer frågor får man ju som sagt svar. Sedan kan man fråga sig hur tolerant Martinsson är, han verkar ju inte tolerera människor eller partier som råkar ha en lite annan åsikt om den påbjudna immigrationspolitiken. Tog toleransen slut där Martinsson? Till sist så skriver då Martinsson så här.
Skillnader finns – storstadsbor tycks lockas mera av de politiska ideologernas planer, medan människor i resten av landet förhåller sig självständigare till den livsstil tyckareliten föreskriver.
Det är just denna ”tyckarelit” som påbjudit att vi får ha åsikter om alla politiska områden, utom ett, nämligen immigrationspolitiken. Martinsson tillhör själv en konservativ skara, en skara som Martinsson helt riktigt bedömt som stor. Men Martinsson vill inte på allvar stöta sig med denna ”tyckarelit” som han själv talar om. Alla vet ju att priset kan bli högt om man på fullaste allvar utmanar denna elit. Martinsson är ju smart som försöker ta sig runt denna ”farlighet”. I långa loppet kan vi dock inte ha en demokrati där ett eller flera viktiga politiska områden inte är tillåtna att ha åsikter om. Den allra minsta demokratiska tolerans påbjuder att människor också måste få ha åsikter om immigrationspolitiken utan att straffas för det.
Det var inte länge sedan jag besökte Skansen. Det var ganska lätt att konstatera vilket djur som röner mest intresse bland besökarna. Det är utan tvivel vargarna, detta trots att man nästan aldrig får se dem på Skansen. Vargen är det djur som väcker mest känslor hos oss människor, antingen kärlek eller hat. Jag brukar roa mig med att testa människors uppfattning om vargen när jag vill veta mer om någon person, inställningen till vargen skvallrar nämligen en del om personen i frågan. Det tråkiga är att vargdebatten innehåller så många myter och falska antaganden. Det är nästan jämförbart med immigrationsdebatten när det gäller osaklighet och falska påståenden.
Lite bakgrundsfakta
Vargen kom till Sverige efter senaste istiden och var här före människan. Vargen, räven och människan har funnits på hela norra halvklotet och är de landdjur som har störst utbredning i världen. De tidiga folken som levde på jakt här i norden kände vördnad inför vargen som den skicklige jägaren, men med boskapsskötseln förändrades synen till att den var glupsk, falsk och farlig.
I landskapslagarna från 1200-talet står det om skottpengar på varg, men ända in på 1600-talet var vargen vanlig i Europa. På Linnés tid hade jakten satt sina spår och vargen var sällsynt, men tiden därefter var landet präglat av krig och hungerår och det gjorde att trycket på vargen minskade. Folk hade annat att göra än att jaga varg. Vargarna kunde öka och under 1800-talet ledde det till stora konflikter kring tamboskap som blev rivna och vargen bekämpades med bössa och giftet stryknin. Förföljelsen ledde till att vargarna nästan försvann helt, redan vid början av 1900-talet var de bortträngda från hela Sverige utom längst i norr. 1965 fridlystes vargen, men det var för sent. Några år senare var vargen helt borta både i Sverige och i Norge.
Vargen idag
På 1980-talet invandrade några vargar från Finland av en slump och vargen började etablera sig i Sverige igen. I dag har vi en fast vargstam i Mellansverige på ungefär 150 djur. De senaste inventeringarna har visat att vargstammen vuxit så att det nu finns ca 20 föryngringar eller ca 200 vargar i Sverige och Norge, varav de allra flesta i Sverige. Därmed är riksdagens etappmål för vargstammen uppnått.
Gamla föreställningar lever kvar uppseendeväckande mycket i dagens upplysta samhälle. En sådan myt är vargens farlighet. Det finns inga säkra uppgifter om att vargar dödat människor i Sverige de senaste 300 åren, med ett enda undantag: Gysingevargen 1820. Men den var uppfödd i fångenskap och van att förknippa människor med mat.
Jägare pratar ofta om hur deras hundar blir angripna och dödade av varg. Så här ser fakta ut. Vi har 150 vargar i vårt land i dag, samtidigt har vi ungefär 200,000 jakthundar. Från år 2000 till år 2005 så skadades eller dödades det 7508 hundar i landet. Av dessa var trafiken skyldig i 7252 fall, vådaskott, ofta från den egna hundägaren var skyldig i 135 fall, skador eller dödsfall p.g.a. rovdjursattacker förekom i 78 fall, skador p.g.a. andra djur än rovdjur stod för 43 fall. Läs gärna denna statistik en gång till. Statistiken kommer inte från någon vargälskare från Skansen utan från Agria djurförsäkringar.
Under 2005 undersökte man tamdjursattacker. Man kom fram till att drygt hälften av alla attacker gjordes av hundar och inte vargar. Ofta förekom stora rubriker i tidningarna om en vargattack. Lite senare konstaterades det att attacken ofta hade utförts av hundar. Tyvärr blev ofta den senare upptäckten inte föremål för några rubriker i tidningarna. Människor hade alltså kvar uppfattningen att attacken var utförd av varg och inte av hund som det senare konstaterades.
Det pågår en civil olydnad i sensationell omfattning när det gäller vargen och de jaktlagar vi har. Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade en rapport om illegal rovdjursjakt i höstas. Den visade på en "civil olydnad i närmast sensationell omfattning" och spårade flera faktorer bakom attityden: rovdjuren ses som konkurrenter om jaktbart vilt, ett hot mot livsstilen och symboler för en centralmakt man inte vill kännas vid. Det är fullständigt oacceptabelt att de jaktlagar vi har kan brytas och ignoreras i den omfattning som sker när det gäller tjyvjakt på varg. Om vissa grupper kan tillåtas att bryta mot de lagar vi har på ett område, så minskar motivationen att följa andra lagar för övrig befolkning.
Vargen finns i våra sagor och berättelser. Vargen finns i vår historia och kultur, den ÄR en del av vår kultur. Att förgöra vargen är att förgöra en viktig del av vår egen kultur och historia. Samtidigt visar varghatet på människans sämsta egenskaper. Den visar på närighet, egoism och intolerans.
Jag läste med stigande intresse en ledare på SvD av en skribent som heter Paulina Neuding. Jag vet med säkerhet att jag aldrig läst något av henne tidigare, hennes efternamn skulle jag komma ihåg, alltså ännu en sommarvikarie på SvD. Dessa sommarvikarier har inte direkt rosat marknaden men denna artikel får hon godkänt för, utan tvekan. Även om de slutsatser hon drar är relativt självklara för den normalintelligenta allmänheten, dock inte för våra yrkespolitiker.
Artikeln har rubriken ”Minoriteter kan också hata”, vilket de ju bevisligen kan. Ledaren handlar om den publikation BRÅ kom fram med i går, där de tagit med statistik när minoritetsgrupper trakasserat majoritetsgrupper. Alla människor som bott eller bor i storstädernas ytterområden vet detta lika självklart som att natt följer på dag, dock är våra yrkespolitiker inte heller informerad av detta faktum. Dessa politiker med sin svans av tjänstemän bor ju också på helt andra ställen än i de aktuella förorterna, det skall sägas till deras försvar. I artikeln kommer vi då till en springande punkt, så här skriver Neuding i artikeln.
Man glömmer lätt att rasism kan vara en drivkraft även när invandrarungdomar i Rosengård kastar sten på svenska brandmän.
Självklart är det så Neuding, och vi är nog några som dessutom inte glömmer det i brådrasket. Men har BRÅ tagit upp alla de gånger brandmän blivit utsatta för denna stenkastning när de försökt göra sitt jobb? Jag tvivlar starkt på det, då skulle nämligen inte BRÅ:s statistik se ut som den gör, det finns inte en chans till det. Alltså noteras det som hatbrott om någon arg frustrerad bilist skriker ”svartskalle” till en medtrafikant av utländsk härkomst som missat högerregeln i en korsning, emedan denna stenkastning mot brandmännen inte förs upp på detta konto. Denna stenkastning mot tjänstemän som försöker sköta sitt jobb förekommer dessutom i både Göteborg och Stockholm, medierna har bara valt att inte rapportera om den. Jag vill för säkerhets skull säga att jag tycker uttrycket ÄR olämpligt i exemplet med bilisten ovan, det är bättre att välja ett lite mer etniskt neutralt kraftuttryck.
I övrigt ställer denna Neuding en del relevanta frågor i sin korta artikel. Hon tar upp det faktum att BRÅ endast nämner ”vit makt” som ideologiskt motiv. Dessutom ställer sig Neuding rätt skeptisk till många andra saker i BRÅ:s rapport om jag får ta mig friheten att läsa lite mellan raderna. Artikeln är kort men välskriven och ställer en del bra och självklara frågor. Jag tror denna nya skribent på SvD har framtiden för sig och mycket väl kan bli en framtidens journalist. Vi får hoppas att hon inte klampar på för mycket utanför de osynliga gränslinjerna vi har i svensk politik och journalistik, då lär hon aldrig få anställning.
I Almedalen tävlar de politiska partierna om att synas och höras. Det minglas och konfereras på både tvären och längden. Frågan är hur viktigt det är för de politiska partierna att längre delta i Almedalen. Kan deltagandet från Ohly göra att Vänsterpartiet får en enda tusendels procent mer i valet 2010? Jag är tveksam till det faktiskt. Den kommande valrörelsen betyder allt och det är nu man skall forma en bra politik samt engagera partiarbetare, detta låter sig inte göras från Almedalen längre. De stora vinnarna är i stället olika lobbygrupper som påverkar de politiska företrädarna.
I dag var det Björklunds tur att hålla tal i Almedalen. Han kom med ett nytt förslag om lärlingssystem, liknande det man har i Danmark. Det innebär att ungdomar blir anställda som lärlingar under två år. Första året anställs ungdomarna med halv lön, andra året med två tredjedelars lön. Björklund fick förklara det faktum att det måste vara bättre med att ungdomar arbetar med lite lägre lön än är arbetslösa och lever på socialbidrag. Det är självklart en mycket stor vits med att ungdomarna som går ur gymnasiet med yrkesutbildning får en chans att komma in på arbetsmarknaden. Har ett företag väl anställt en ung människa som vuxit in i företaget och visat framfötterna är det mycket lättare att anställa denna person. Från Danmark har man enbart goda erfarenheter från detta lärlingssystem.
En annan åtgärd för att kratta manegen en smula för våra ungdomar vore att skrota det förslag till arbetskraftsinvandring Billström presenterade häromdagen. I stället för att våra ungdomar skall få börja sin yrkeskarriär med lite enklare jobb så skall man alltså importera arbetskraft utanför Europa. Det är ett beklämmande dåligt förslag, främst för våra ungdomar som borde få en chans i arbetslivet i stället för att gå och slå dank samt känna sig onyttiga.
I SVT1 nu på morgonen meddelar BRÅ att antalet hatbrott ökar. Det beror delvis på att man utökat definitionen. Nu räknas även hatbrott mot svenskar utfört av människor med utländsk härkomst. När Klara Klingspor från BRÅ intervjuas av TV så kommer så chocken, enligt Klingspor så är 72 procent av alla hatbrott riktade mot människor av utländsk härkomst emedan 3 procent av alla hatbrott är riktade mot människor av svensk härkomst.
Enligt BRÅ så är i princip alla hatbrott riktade mot människor av utländsk härkomst, i princip inga hatbrott riktas mot svenskar av människor med utländsk härkomst, allt enligt BRÅ:s statistik. Dessa siffror är helt enkelt inte trovärdiga. Man undrar hur de satt samman sin statistik och vilka parametrar de använt sig av. Det finns ingen presentation på BRÅ:s hemsida vad jag kan se. Med statistik kan man som bekant visa vad som helst.
Hur BRÅ kan få fram sina siffror såg vi ett exempel på när två svenska homosexuella människor knivskar i Tantolunden under Pridefestivalen. När den ena av de angripna personerna knivskars så sade gärningsmannen som var av utländsk härkomst så här.
Alla svenskar är bögar
Att det var ett allvarligt brott riktat mot svenskar av rasistiska skäl måste stå utom allt tvivel. Dock rapporterade inga medier om orsaken till attacken, detta trots att både polis och media informerades. Denna attack räknades sannolikt i BRÅ:s statistik som ett homofobiskt brott. Innan hade gärningsmännen utfört rån av mobiltelefoner, det var svenskar som rånades. Man kan förmoda att även detta rån utfördes av rasistiska skäl, det räknas såklart i BRÅ:s statistik som rån och inget annat.
Jag tvivlar starkt på att BRÅ:s statistik stämmer. Att de justerat resultatet så grovt gör att man genast misstänker någon form av snedvriden statistik. Hade de varit lite smartare så hade de inte justerat sin statistik såpass grovt, nu misstänker nog de flesta direkt att något är fel.
Alliansen och Miljöpartiet inledde ett samarbete om generösare regler för arbetskraftsinvandrare utanför EU för 5 år sedan. Nu har man inlett en parlamentarisk kommitté som skall utreda alla positiva effekter av en sådan invandring. Man vill införa dessa generösare regler för att möta en förmodad brist på arbetskraft i framtiden, enligt migrationsminister Billström. Så här står det i DN.
På så sätt tar regeringen ett stort steg i arbetet med att ytterligare öppna Sverige och ta tillvara de möjligheter som kopplingarna mellan migration och utveckling erbjuder. Ökat globalt utbyte är positivt för såväl enskilda som för hela samhällen. Utgångspunkten för den framtida migrations- och utvecklingspolitiken ska vara en positiv syn på mobilitet och globalisering.
Man utgår från att ökat globalt ”utbyte” är positivt för samhället. Men är det inte just det man först av allt skall utreda förutsättningslöst? Man utgår från att denna migration är positiv som en självklarhet innan man ens har undersökt om vi vårt land tjänar på den ökade globala rörligheten, som främst då blir en ström in i landet. En del människor reser också ut från vårt land för att arbeta i något annat land. Dessa svenskar som reser till andra länder för att arbeta behöver dock inga ändrade regler än de vi har i dag. Man skriver också i artikeln att ”utgångspunkten skall vara positiv på mobilitet och globalisering”. Det innebär att vi inte ens undersöker om vi tjänar på en större arbetskraftsinvandring än den vi har i dag. Det blir alltså inte tal om någon förutsättningslös undersökning. Vidare står det i artikeln.
Allianspartierna och Miljöpartiet de gröna enades redan för fem år sedan om att öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det har lett till att Sverige sedan december 2008 har ett av världens öppnaste och mest flexibla regelverk för arbetskraftsinvandring. Ökad arbetskraftsinvandring kan möta behovet av arbetskraft för svenska företag och den offentliga sektorn. Samtidigt kommer fler människor att kunna skapa sig en framtid i Sverige.
Vi hade under brinnande högkonjunktur 290,000 arbetslösa. Vad är det för företag som inte får sitt behov av arbetskraft tillgodosedda redan med de arbetslösa vi har i dag? Själv har jag sett att en massa polska byggjobbare tagit över de jobb som den inhemska arbetskraften tidigare hade. Många som byggt hus vittnar om att de polska byggjobben är betydligt billigare, om än av sämre kvalité. Det handlar då om att lönenivån sannolikt är för hög för de svenska företagen, inte någon brist på arbetskraft. Samtidigt som de polska byggjobbarna får jobb så kommer de svenska byggjobbarna att leva på arbetslöshetsunderstöd. Jag ifrågasätter starkt om detta är en samhällsekonomisk vinst.
När det gäller arbetskraft till den offentliga sektorn så är det i hög grad sådana arbeten som ungdomar tidigare startade sin yrkeskarriär med. Det talas mycket från alla partier om att bekämpa ungdomsarbetslösheten. I stället skall man alltså importera arbetskraft till de jobb som ungdomar utan hög utbildning skulle kunna få.
Till sist skriver man att ”Samtidigt kommer fler människor att kunna skapa sig en framtid i Sverige” det innebär ju att färre kommer att kunna skapa sig en framtid i sina hemländer naturligtvis. Det ligger ett inneboende förakt mot andra länder och kulturer att se Sverige som det enda landet där man kan skapa sig en framtid värd att leva. Det kan också innebära att ungdomar i Sverige inte får jobb och därigenom inte ens kan skapa sig en framtid i sitt eget land.
Naturligtvis skall vi göra det möjligt för arbetskraft att komma in i landet som vi saknar själva och som vi drar nytta av. Denna form av arbetskraftsinvandring är möjlig redan i dag, speciellt med de generösare regler som infördes förra året. Nu talar man dock om en import av arbetskraft som arbetslösa i vårt eget land skulle kunna taga. Vi talar om jobb som ungdomar skulle behöva för att inleda sin yrkesbana. Samtidigt som vi mer och mer ser oss om efter människor utifrån som skall ta vissa vårdjobb och andra enklare jobb, så ställer vi inte krav på att våra egna ungdomar skall taga dessa arbeten. Det är oerhört viktigt att ungdomar som gått ut gymnasiet får ett normalt jobb och kan tjäna sina egna pengar. I stället kommer de som inte studerar vidare att bli arbetslösa samtidigt som vi importerar arbetskraft.
Den förmodade arbetskraftsbrist som regeringen talar om har vi faktiskt inte sett överhuvudtaget. Just nu går 446,000 människor öppet arbetslösa. Vore det inte smartare att försöka få dessa i arbete än att starta en import av arbetskraft som inte behövs nu, utan i en förmodad framtid som vi ännu inte sett något av?
