Skytte om media och den politiska korrektheten

Göran Skytte var enligt hörsägen kamrat med Guillou, de två stod under sextiotalets sista år och sjuttiotalets första år tillsammans på barrikaderna för att bekämpa det ”etablerade samhället”. Vid någon tidpunkt under resans gång har de dock blivit ovänner. Skytte har definitivt gjort upp med sitt upproriska förflutna medan Guillou på något sätt försöker klamra sig kvar på någon form av barrikad. Det ironiska är väl att Guillou närmast är en karikatyr av den vänstermänniska som stod på barrikaderna under slutet av sextiotalet. Guillou har faktiskt en gedigen överklassbakgrund med en mor som stammar direkt från den norska överklassen och en far från den franska diplomatklassen, han hade även en styvfar från den svenska överklassen. Numera är Guillou skriven på Östermalm, med en andra bostad på landet, som det anstår en framgångsrik författare av hans kaliber.

Både Guillou och Skytte målar ibland upp träffande bilder av både medias makt och den politiska korrektheten i vårt land, båda dessa herrar är till viss del klarsynta och intelligenta herrar. Dock är Skytte den klarsyntare av dessa två, han har ju definitivt gjort upp med sitt förflutna. I en krönika på SvD så skriver Skytte om Pridefestivalen och hur hela Priderörelsen liknar den gamla vänsterrörelsen när det begav sig. Skytte borde veta, han var en del av den själv. Så här skriver Skytte i SvD.

Tydligare kan det inte visas. Vissa blir kelgrisar i medierna, andra blir totalt ignorerade och ibland trakasserade. Och sedan några år är Pride den kanske mest omgullade rörelsen och händelsen i den svenska medievärlden – i vart fall den med bas i huvudstaden. Hbt är idag en medial maktfaktor, de marginaliserade och förföljda finns på annat håll. Årets upplaga av Pride bjöd mig emellertid på en sällsam vision av déjà vu . Jag känner igen mig från vänstertiden.

Att det är media som styr vad som för tillfället är korrekt kan inte vara en hemlighet för läsarna på denna blogg. Vi stackare som inte råka tycka som det mediala och politiska etablissemanget i vissa samhälliga frågor har fått lära oss detta den hårda vägen. Vi vet också att vindarna brukar vända vad det lider, ingen gullar längre med flumvänstern och den våg av nyliberalism som kom på 80-talet har väl ebbat ut den också. Nu är det snarast den ”humana” form av Westerbergliberalism som håller på att gå under. Vad som kommer i stället vet vi inte ännu, men det lär visa sig. HBT och Pride-rörelsen skall snarast ses som en del av Westerbergliberalismens ideologi med frigörelse in absurdum och att allt som är fel egentligen är rätt. Vidare skriver Skytte så här i dagens artikel.

Och då som nu: medierna kapitulerar totalt. Då invaderades landets redaktioner av vänsterjournalister (jag var en av dem) som såg som sin uppgift att föra klasskamp och förändra samhället i och genom medierna.
Alla som på minsta sätt ifrågasatte att Sverige skulle omvandlas till ett socialistiskt samhälle kallades för ”fascister”, ”borgare”, ”reaktionärer” och tystades. Idag framstår vissa delar av medierna som megafoner för HBT-rörelsen, och den som eventuellt vågar ifrågasätta kallas rutinmässigt för ”homofob”. Jag har även sett uttrycket ”hetero-fascist”.
Själv är jag glad och tacksam över att – denna gång – ha distans till det som – för ögonblicket – är det politiskt mest korrekta.

Nu ser landets journalister som sin självpåtagna uppgift att bekämpa den ”elaka” systemkritiska rörelsen skulle jag vilja lägga till. Att Skytte inte skriver detta är förståeligt, men jag tror han håller med. Det är mer målande och lite ofarligare att beskriva den mediala psykosen utifrån Prideperspektivet. Allt som Skytte skriver om medias förhållande till den gamla flumvänstern stämmer in på den situation vi har i dag mellan media och den typ av liberalism som Bengt Westerberg stod för. Den som inte håller med om Sveriges immigrationspolitik benämns även i dag som ”fascist”, det är t.o.m. samma ord som används i dag.

Vi som dagligen läser tidningarnas ledarsidor och en massa andra artiklar kan dock skönja sprickor i den politiskt korrekta muren. Dessa sprickor blir större för varje dag och min ödmjuka gissning är att den form av Westerbergsliberalism som förtryckt varje fritt åsiktsutbyte i detta land är på väg mot sin grav inom en ganska snar framtid.

Länk SvD

Sverige är unikt

Sverige är unikt på flera sätt, vi har vår allemansrätt som innebär att alla människor har rätt att vistas i privata skogar. Allemansrätten ger också människor rätt att plocka bär och nötter. Allemansrätten är urgammal och kom till för att möjliggöra resor genom landet under medeltiden, därav rätten att plocka bär och nötter. Till vår allemansrätt har vi strandskyddet som skall göra det möjligt för allmänheten att bada och vandra längs stränderna. Utan strandskyddet skulle denna möjlighet endast ges till mycket rika människor.

I en artikel i SvD står det att ansökningarna om dispens för strandskyddet ökar stadigt. Människor som får avslag överklagar allt oftare till våra miljödomstolar. En av orsakerna till ökningarna är sannolikt den nya uppluckrade lag om strandskydd som regeringen infört. Enligt Alliansen så skall lagen gälla främst i glesbygder och inte i t.ex. Stockholms skärgård. Dock är alla politiska beslut signaler till befolkningen om vad som gäller i fråga om lagar och regler.

Dispenser från inflytelserika privatpersoner som kunnat sätta press på kommunerna har alltid varit ganska stort och vårt strandskydd har varit hotat redan innan regeringens nya förslag om uppluckrat strandskydd. Det har absolut inte blivit bättre efter att regeringen ändrade lagen om strandskydd. Så här står det i SvD.

Ansvaret läggs nu på kommunerna. Dels ska de lättare kunna undanta områden som är viktiga för landsbygdsutvecklingen, dels ska det bli tuffare att få bygga i de områden där trycket är störst.

Men Mikael Karlsson på Naturskyddsföreningen menar att kommunerna gnuggar händerna och planerar att bygga ut rejält, även i högexploaterade områden.

– Jag antar att Marianne Samuelsson påverkats av vågen av dispenser som riskerar att skölja in över landet. Redan idag så kan det vara svårt att komma ner till vattnet och bada i södra Sverige och runt de stora sjöarna och det kommer att bli värre.

Enskilda kommuner har visat på många sätt att de helt enkelt inte klarar av att stoppa trycket från mäktiga kommuninvånare, om de ens vill det. I min hemkommun tar kommunledningen inga som helst hänsyn till miljölagar eller andra naturvärden. Skulle t.ex. min hemkommun få fria händer vore det en katastrof.

Som det står i artikeln så kan fallet med det forna miljöpartistiska språkröret, Samuelsson påverka utvecklingen positivt, ingen ont som inte har något gott med sig. Dock har fallet med Samuelsson klart negativa effekter för hela miljörörelsen. Marianne Samuelsson har varit språkrör för Miljöpartiet, hon har varit med om att skapa de skrivningar som miljöbalken har i dag. Samuelsson har i princip brutit mot de lagar hon själv har varit med och stiftat. Hennes handlande skadar i princip alla politiker och ökar sannolikt på politikerföraktet. Hennes agerande skadar dessutom hela miljörörelsen. Det är mycket lätt för olika människor och intressegrupper att efter detta påstå att även ”miljömuppar” och andra förespråkare för miljörörelsen ändrar ståndpunkt så fort de har andra intressen att ta hänsyn till.

Tyvärr har vi på många platser inte mycket kvar av det en gång instiftade strandskyddet. Våra tjänstemän och politiker har misslyckats med att göra våra stränder tillgängliga för allmänheten och vi kan snudd på anse slaget definitivt förlorat.

Länk SvD ”Skadar Gotland”

Länk SvD ”Bygga i Gotland”

Länk DN ”Omöjlig hövding”

Länk DN ”Gräddfil”

Två ledarskribenter på samma tidning debatterar mot varandra

Det roliga har uppstått att två ledarskribenter på samma tidning debatterar mot varandra. Neuding är för omskärelse och Rayman är klart emot. Det hör faktiskt till ovanligheterna att så sker helt öppet, i den mån ledarskribenter hyser motsatta åsikter så har de tidigare försökt dölja det. Det kan i sig indikera att frågan kanske ändå inte har allra högsta vikt i svensk politik, trots allt. Tidningen i sig har sannolikt allt att vinna på att dessa debattörer står mot varandra helt öppet i en sådan här relativt perifer fråga. Det ger intrycket av ”högt i tak” och fri åsiktsbildning, dessutom har man ju tillfredsställt ”alla läger” på ett smart sätt. Vi väntar med spänning på när någon ledarskribent debatterar mot Gudmundson i inte fullt lika perifera frågor.

I sak håller bloggen glasklart med Rayman i denna fråga, ställningstagandet är lätt att göra. Även rent objektivt så förefaller Neudings argument som ihåliga och hon skulle sannolikt förlora en muntlig debatt med Rayman på ett närmast förnedrande sätt. Så här skriver Neuding i dagens ledare på SvD.

När Charlotte i Sex and the City i ett avsnitt får veta att killen hon dejtar inte är omskuren säger hon förfärat att hon inte vill ha en kille vars penis kan förvandlas till sitt eget omslag. Och att han ser ut som en mopsliknande liten hund.

Att referera till ”Sex and the city” vinner man nog inga debatter på. Sannolikt är regissören eller manusförfattaren av tvåloperan omskuren och det är hans privata syn som kommer fram. De uppdiktade figurerna i serien skulle förmodligen nobba både mig och de flesta andra tråkiga oglamorösa svenskar utan Armanikostym i alla fall. Vi med lite smutsigare fantasi kommer också genast på en del mindre smickrande epitet vi skulle slänga i ansiktet på Charlotte om vad hennes könsorgan understundom kan förvandlas till. Vidare skriver Neuding så här i artikeln.

Den manliga omskärelsen bygger på helt andra idéer, ursprungligen den om ingreppet som en symbol för det judiska folkets förbund med Gud.

Två sakfel i samma mening Neuding, det var inte bra. Den manliga omskärelsen är ofta religiöst betingad när den sker på småbarn, precis som den kvinnliga. Ingen påstår att den manliga omskärelsen är lika traumatisk dock. Sedan så bygger den manliga omskärelsen på att det fordom var ont om vatten i Mellanöstern, människor kunde inte sköta sin hygien och männen i området drogs med ständiga infektioner. Man började med omskärelse för att slippa infektioner i en tid och i ett område där man i princip inte kunde tvätta sig. Efter något århundrade blev detta till religion då människan har en tendens genom sin historia att just göra om levnadsregler till religion. Vidare i artikeln står det så här.

Omskärelse är heller ingen liten detalj inom judendom och islam. Ett förbud skulle innebära att judar och muslimer hindrades från att ”utöva sin religion”, som det heter i grundlagens skydd för religionsfriheten.

Vill vi inte ändra grundlagen och frånträda Europakonventionen återstår frågan om ingreppet ska utföras inom landstingen, eller om vi hellre riskerar att pojkar får komplikationer när de omskärs utanför sjukvården

Klockrent fel! Ett förbud mot omskärelse på småpojkar skulle innebära att föräldrar hindrades från att påtvinga sin religion på en omyndig person. Religionsfriheten är just ett argument MOT omskärelse på omyndiga småpojkar. Religionsfriheten gäller INDIVIDEN Neuding, INTE familjer. Denna i grunden liberala princip (som jag också är anhängare av) måste gälla i vårt land om vi inte skall kasta fundamenten till våra principer om individens rätt överbord till förmån för ett främmande synsätt som bygger på helt andra principer. Även omyndiga småpojkar omfattas väl av Europakonventionen Neuding? Är det fullständigt omöjligt att tänka sig att en pojke som växer upp i ett muslimskt hem senare vänder just den religionen ryggen?

På frågan om slarvigt utförda omskärelser i privat regi så refererar jag till vad Björn Eriksson sade i går på Aktuellt angående den Gotländske landshövdingen (Marianne Samuelsson) som åsidosatt lagen efter eget skön, ”i Sverige gäller svensk lag, lika för alla utan undantag”. Med ett sådant klargörande och kraftfullt uttalande avslutar vi vår argumentation denna gång.

Länk SvD

Länk Samuelsson DN

Dublinförordningen, gäller den ännu?

Det står i dagens DN om ensamkomna Afghanska pojkar som kommer till Sverige och Norge i en strid ström. Strömmen av dessa flyktingar har ökat enligt DN, förmodligen p.g.a. oroligheterna i Afghanistan. Deras resa hit är äventyrlig och sannolikt inte helt ofarlig och i många enskilda fall är det tragiska händelser som ligger bakom denna ström av pojkar som anländer till väst.

Tyvärr så löser inte denna flyktingström några problem i hemlandet för samhället i stort. Tvärtom så är det ofta människor som skulle behövas i hemlandet om landet någonsin skall kunna klyfta sig ur kaos och förtvivlan. En långsiktig lösning på problemen i Afghanistan kan ju inte vara att tömma landet på pojkar som inte är fundamentalister, kvar skulle ju enbart vara flickor och talibanpojkar. Dessutom står det i artikeln att våra svenska kommuner inte längre förmår ta emot fler barn, både boende och kompetens saknas. Så här står det i artikeln.

Från Turkiet åkte han gummibåt till en grekisk ö – han vet inte vad den hette. De grekiska myndigheterna låste in honom i fem dagar. Sedan bodde han i flera månader tillsammans med hundratals andra afghaner i en kåkstad i Patras innan han lyckades gömma sig på en lastbil.

Det här är en typisk historia enligt DN för de barn som kommer hit till vårt land. Det står att de grekiska myndigheterna låste in denna pojke i fem dagar. Då är det enligt Dublinförordningen Grekland pojken skall söka asyl i och inte i Sverige. Gäller inte Dublinförordningen längre? Eller är det så att Svenska myndigheter struntar i Dublinförordningen? Vi i detta land är de som enligt flera källor är noggrannast med att följa alla märkliga EU-direktiv, ofta regler som missgynnar oss själva. När det så råkar finnas ett direktiv från EU som skulle avlasta vårt eget land och våra kommuner, DÅ följer vi det inte. Sverige är ett underbart land som styrs av märkliga politiker.

Länk DN

Du glömde en parameter Rayman

Sanna Rayman skriver i ledaren på SvD i dag om trångboddheten i samband med den mycket tragiska branden i Rinkeby där inte mindre än sju personer avled. Det sjunde offret för branden krävdes i dag då en 13-årig flicka avled och den ödesdigra branden har därmed ökat ännu mer i proportion.

Rayman skriver om att trångboddheten är ett problem i dessa miljonprogramsområden och att det ytterligare är en försvårande faktor vid sådana olyckor som den i Rinkeby. Så här skriver Rayman i artikeln.

Familjen i fråga hade förvisso en förhållandevis stor etagelägenhet, men om vi lyfter blicken ovan det aktuella fallet – hur många lägenheter finns det i miljonprogramsområdena som täcker en sjubarnsfamiljs utrymmesbehov? Gissningsvis alldeles för få.

I sak har Rayman alldeles rätt, utan tvivel. Men miljonprogrammets lägenheter byggdes inte för sjubarnsfamiljer, det byggdes för två och trebarnsfamiljer. De flesta inhemska familjer har tre barn och det var dessa Tage Erlander ville ge en egen bostad en gång i tiden när han initierade miljonprogrammet. Därefter har sentida politiker fört en politik som ställt dåvarande bostadspolitik på ända. Frågan inställer sig om det är miljonprogrammet det är fel på eller de sentida politikernas ändrade kurs vad gäller immigration. Jag har ju ofta framställt Sveriges immigrationspolitik som oansvarig, detta är ju en aspekt på att den just varit oansvarig. Vidare skriver Rayman så här.

Svenska byggnormer och standarder grundar sig på mindre familjer, men dessa är faktiskt inte hela sanningen om vårt samhälle. Sverige befolkas också av sjubarnsfamiljer och det måste finnas plats för dem. När miljonprogramsområdena får sin välbehövliga upprustning bör detta ligga högt på arkitekternas prioriteringslistor. Vi behöver fler åttarummare – för trygghet såväl i vardags- som katastrofsituationer.

Rayman har alldeles rätt ur en aspekt, dessa familjer behöver absolut mer utrymme. Det är knappast värdigt dagens standard att bo åtta, nio människor i en fyrarummare. Men Rayman glömmer en viktig parameter, dessa familjer måste ha råd att bo i sina lägenheter också. Hur mycket kommer dessa nybyggda alternativt nyrenoverade åttarummare att kosta? En trea som inte är direkt nyrenoverad kostar väl en 6000 per månad. Jag kan tänka mig, mellan tummen och pekfingret, att en nyrenoverad åttarummare som Rayman pratar om, kommer att kosta en 14,000 per månad. Nu känner inte jag till reglerna för bostadsbidrag men jag tror att få av dessa familjer som nu befolkar miljonprogrammets lägenheter kommer att ha råd med dessa lägenheter som Rayman pratar om, rätta mig gärna om jag har fel Rayman.

Länk SvD

En liten reflexion om Pride och vår officiella politik

Nu står det med braskande rubriker i våra tidningar om hur Pridefestivalen invigs med hångel i det offentliga rummet. Något som inte stod i tidningarna men som sades i SVT1, 19:30, var att deltagarna skulle hångla med vem som helst, kanske den som stod närmast. För mig är det att gå över gränsen till det promiskuösa. Man skulle lika gärna kunna erövra det offentliga rummet om man ”hånglade” med sin partner. Hångel och liknande är för mig och de som växte samtidigt något man förbehåller de man hyser känslor för, inte första bästa person på gatan. Dessa principer om att man skall hysa känslor för den man ”hånglar” med gäller ju även HBT-personer, det finns ju ingen principiell skillnad.

Våra politiker från riksdagspartierna deltar gärna i Pridefestivalen och låter sig fotograferas med de mest spektakulära personer i festivalen. Antagligen tror de att de vinner politiska poäng på detta. En minimalt intelligent partistrateg skulle kunna tala om för våra politiker att de skulle ta mångdubbelt fler politiska poäng om de vägrade delta i festivalen.

En annan aspekt av aktiviteter som det offentliga ”hånglet” är att samtidigt som våra riksdagsmän stödjer och hyllar dessa företeelser, så stiftar riksdagen världens hårdaste sexköpslagar. Vad är den stora moraliska skillnaden mellan att ”hångla” offentligt med första bästa person och att köpa sex av en person man i alla fall aktivt väljer ut? Jag har svårt att se den stora moraliska skillnaden och det minskar trovärdigheten hos både sexköpslagen och våra politiker. Det framstår med glasklar skärpa att våra riksdagsmän bara följer den politiskt korrekta vind som blåser, antingen vindriktningen går i riktning mot offentligt ”hångel” eller världens hårdaste och mest ologiska sexköpslag.

Till sist så visade SVT2 ett inslag om hur förtryckta och förföljda HBT-personer är i Litauen. Det var ett klart och statligt initierat förtryck av HBT-rörelsen, de befinner sig i ungefär samma situation som Sverigedemokraterna i Sverige.

Länk DN

Länk SvD

Länk SvD Sexköpslagen

Varmt välkomna?

Efter att riksdagen infört den globalt fullständigt unika sexköpslagen som kriminaliserade köparen av sex så avtog den öppna prostitutionen för att i stället förmedlas på nätet och olika ”massageinstitut”. Nu märker socialarbetare en ökning av gatuprostitutionen, ökningen märks i städer som Stockholm och Göteborg. Det är tydligt att det finns en efterfrågan på de tjänster som bjuds ut, trots att kunderna riskerar straff och social brännmärkning. I DN står det så här.

En kvinna i vita åtsittande byxor med mycket eyeliner kring ögonen säger att hon är 23 år och från Albanien. Mer vill hon inte säga. En man i en sportbil sitter och betraktar oss när vi pratas vid och kör därifrån med en rivstart.

Prostitution har förekommit i alla tider och påstås vara världens äldsta yrke, vi har sannolikt alltid haft en viss prostitution och kommer väl alltid att ha det. Vilka straff som vår riksdag i sin upplysning än kan stifta så kommer nog denna verksamhet att fortgå, i en eller annan form. Men vi undrar om den albanska kvinna DN träffade är här som turist eller har hon andra skäl att vara här? Det nya med dagens prostitution är att de som väljer att prostituera sig är utländska kvinnor. Vidare står det i DN.

Panida som står i hörnet Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan är välsminkad och har många smycken. Hon är över 50 år och har två vuxna barn som inte vet att hon är här.
Hon är ensamstående och har försörjningsansvar för släkten i Thailand. Hennes syster ligger på sjukhus och har behövt göra flera kostsamma operationer. Det är Panida som betalar.

Det är tufft att ha försörjningsansvar för en familj och jag känner vederbörlig sympati för Panida. Men hur kan hon vistas i vårt land och uppehålla sig utan giltiga skäl? För prostitution är väl inget skäl man får visum eller uppehållstillstånd för? Vidare i DN står det så här.

Nyrekryteringen kommer från utländska tjejer, framför allt från Nigeria, säger Mats Paulsson, kriminalinspektör vid Göteborgspolisens prostitutionsgrupp.

Jaha, då vet vi det, men hur får dessa nigerianska tjejer uppehållstillstånd? Eller är de här olagligt? Om de är här olagligt skall de väl avvisas så fort de påträffas av polisen. Min poäng är att de öppna gränserna vi har med Schengenavtalet och annat också skapat en massa problem och negativa effekter i vårt land. Globaliseringen har en hel del negativa effekter som våra politiker sällan pratar om. Dessutom är de positiva effekterna av mer ogripbar form, att t.ex. resa genom Europa för en svensk medborgare har gått enormt lätt och problemfritt redan innan vi gick med i EU. Rörlighet av arbetskraft har också, i hög grad, betytt rörlighet för kriminalitet och prostitution. Dessutom så är de positiva effekterna av den legala arbetskraften inte problemfri den heller.

Det verkar som om de negativa effekterna av globaliseringen överväger de positiva. Det är ingen vettig människa som vill att Sverige skall isolera sig som en eremitisk udda nation. Men vi deltog fullt ut i olika internationella sammanhang redan innan våra politiker började använda ordet ”globalisering” som deras nya mantra. Det är inget negativt med gränskontroller vid nationens gränser, det är inget negativt med att människor vistas här lagligt, det är positivt att vi har kontroll på vad och vilka som kommer in i landets gränser och det är positivt för svenska politiker att i första hand bry sig om den befolkning den är satt till att företräda.

Länk DN

Politisk arbetskraftsinvandring

Ledaren i DN tar i dag upp de nya generösare regler som gäller för arbetskraftsinvandring och de förmodat positiva effekter detta skall ha för Sverige. Som redaktionen skriver i sin artikel så har arbetskraftsinvandringen ökat rejält efter att de nya reglerna trätt i kraft. Inte så förvånande så höjer redaktionen de nya reglerna till skyarna och spekulerar i positiva effekter av allehanda slag. Så här står det i redan i ingressen.

Arbetskraftsinvandringen till Sverige ökar, trots lågkonjunkturen. Regeringens nya regler har positiv effekt, både för inhemska och utländska arbetstagare.

Hur vet man att denna invandring har positiva effekter för inhemska arbetstagare? Redaktionen nämner inga skäl eller konkreta exempel på hur eller varför inhemska arbetstagare skulle gynnas av denna invandring. Redaktionen kommer helt enkelt med ett påstående som de helt fräckt låter hänga i luften. Snälla redaktion, kan ni inte förklara hur och varför den inhemska arbetskraften skulle gynnas av denna invandring? Vidare så står det så här i artikeln.

Sedan årsskiftet kan vi hälsa 710 indiska dataspecialister välkomna till den svenska arbetsmarknaden. Likaså övriga 13 467 arbetssökande från länder utanför EU som beviljats arbetstillstånd efter att den nya lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft i december.

Av de yrken som fick arbetstillstånd i Sverige var dataspecialister det vanligaste arbetet, följt av människor som jobbade inom restaurangbranschen. En lista presenterades på SVT med yrkena snyggt uppställda efter storlek. Varför nämner ni i ledarredaktionen inte yrke nummer två, restaurangnäringen med ett enda ord i er artikeln? Kanske för att det förmodligen är solklart för de flesta att det mycket väl skulle gå att hitta inhemsk arbetskraft inom just restaurangbranschen. Vidare så står det så här i artikeln.

Att som utlänning söka arbete i Sverige har blivit enklare. När fler får jobb och företag växer skapas också i förlängningen ytterligare arbetstillfällen. En dynamisk ekonomi är inget nollsummespel där antalet jobb är konstant. Tvärtom.

Men varför då inte låta fler ”få jobb” bland alla våra arbetslösa i vårt eget land? Det finns bostadsområden i vårt land där nästan hälften av den arbetsföra befolkningen är arbetslös. När skall dessa ”få jobb” alternativt sättas i arbete? Hade vi inte haft den ansvarslösa immigrationspolitik vi faktiskt haft skulle vi kunna se denna arbetskraftsinvandring med andra ögon, nu har vi redan en enorm kader av arbetslösa i vårt land. Våra politiker har hela tiden deklarerat hur positiv denna immigration är för Sverige. Nu har dessa deklarationer tystnat och i stället börjar vi med en ny typ av invandring. Vidare så står det så här i artikeln.

Sverige är ett föregångsland i EU vad gäller arbetskraftsinvandring. Det ger oss trovärdighet när vi som ordförandeland leder diskussionerna om en gemensam asyl- och migrationspolitik.

Precis, Sverige har varit ”föregångsland” när det gäller flyktingpolitik också. Förmodligen har vi inte alls någon trovärdighet i de andra européernas ögon, de tycker sannolikt att vi är ovanligt dumma och blåögda. Sverige är ett delat land, vi har en kultur och politisk elit som höjer all invandring till skyarna, vad det än är för invandring. Den inhemska befolkningen börjar så smått undra vad det är för fel på den i eliternas ögon. Det står i artikeln att regeringen och Miljöpartiet tydligt visat att migrationens positiva effekter skall tillvaratas. Ja då är ju frågan fortfarande varför vi inte tar tillvara den kader av arbetslösa som redan finns. Regering och Miljöpartiet tycker att denna invandring är toppen, likaså de flesta chefredaktörer på landets tidningar, men är det aldrig någon som frågar vad det svenska folket tycker? Till slut så står det så här i ledaren.

Oavsett konjunktur finns det alltid arbetsgivare som har svårt att få tag i rätt kompetens inom det egna landet. De indiska dataspecialisterna är ett exempel på det. Välkomna hit, hoppas ni stannar.

Är det verkligen så svårt att få folk till restaurangnäringen bland den inhemska befolkningen? När det gäller dataspecialisterna så är det svårt att göra något uttalande innan man vet vad det rör sig om för specialister. I TV intervjuades en indisk datakonsult, vad nu dessa gör för arbete. I alla fall skulle det behöva utredas exakt vad det är för specialister som importeras och vad det finns för kompetens inom landet.

Slutorden (hoppas ni stannar) från redaktionen skvallrar om vad det kanske är frågan om egentligen, en politisk invandring med politiska förtecken. Vi lever i ett delat Sverige, vi har en politisk och kulturell elit som inte tycker som övriga delar av befolkningen. Tyvärr får enbart en del av Sverige komma till tals, den politiska eliten. David Eberhard skriver på Newsmill så här.

Det finns en annan form av makt. En makt som inte ens "maktmänniskan" David Eberhard rår över, nämligen kulturelitens makt. En makt som regelmässigt missbrukas.

Ja alla har rätt till sin åsikt, även kultureliten och den politiska eliten. Problemet är när inte de som tycker annorlunda får komma till tals eller blir stigmatiserade. Jag kan inte heller undanhålla er dessa ord från Eberhard.

Hur gör gemene man för att komma till tals i media? I vilken tidning skriver folket? Var framförs folkets åsikter? Debatten i tidningarna är inte öppen för vem som helst. Det tillhör inte vanligheterna att någon annan än de som redan besitter makten får framföra sina åsikter. Och därför är det knappast konstigt att människorna förefaller sluta bry sig.

Vi har redan svaret på Eberhards frågor, det enda som ”gemene man” kan göra är att på valdagen visa vad man tycker. Det finns i princip bara en känslig och svag punkt i det system kultureliten och den politiska eliten byggt upp, det är att på valdagen så får precis alla säga sitt.

Länk DN

Länk Newsmill Eberhard