En ny intressant men lite märklig grupp kvinnor publicerar sig i dag på DN. Gruppen består av relativt unga yrkesverksamma kvinnor i åldern 25 till 40 år. Gruppen kallar sig naturligtvis inte för Sex & the city sossarna utan de har ett såpass komplicerat namn som ”sq2540sthlm”, i sanning ett mycket underligt namn. Gruppen, eller nätverket som de själva vill kalla sig står socialdemokraterna mycket nära, närmare än de själva vill kännas vid. I den Youtube - film de har på sin hemsida så framträder Wanja Lundby-Wedin. Om Wedin framträder på deras hemsida så måste de stå det Socialdemokratiska partiet mycket nära. Wedin skall också tala på ett ”event” som anordnas av nätverket. Språket på deras hemsida är lite barnsligt häftigt och vi citerar ett typiskt avsnitt från hemsidan här.
Detta är ett event för grymma brudar i Stockholm som gillar att nätverka och träffa nya människor samt tycker att det vore en bra idé om det blev regeringsskifte år 2010.
Ja det är inga djupare politiska analyser vi stöter på när vi läser denna hemsida. Det är mest tal vi hört många gånger förut i olika tappningar. Förpackningen är annorlunda men man har svårt att förstå vitsen med detta nätverk, det finns ju redan ett socialdemokratiskt kvinnoförbund. Går vi till artikeln nätverket publicerat så står det så här.
Dagisplatser, arbetsmarknad och glastak diskuteras visst inte utanför etablissemangets väggar. Det gick upp för oss att debatten förs långt från vanliga svenskars vardag. Den politiska diskussionen förs i partier som rör sig allt längre bort från människors verklighet.
Återigen är det en grupp människor som i alla fall upptäckt att våra nuvarande riksdagspartier befinner sig allt längre bort från vanliga människors verklighet. Då har nätverket i alla fall fått något rätt. Nu har ju Socialdemokraterna rört sig lika långt, eller ännu längre bort från verkligheten än de övriga partierna i riksdagen. Dessa kvinnor har ju fler poänger i sin politik, men vi hittar inga djupare analyser över tillståndet i landet. Dagisplatser och arbetsmarknad diskuteras visst av vanliga svenskar, det är bara det att politikerna inte deltar i dessa samtal, eller ens visar något intresse för dem.
Länk DN
Stellan Bojerud har börjat skriva på sin egen blogg vilket förtjänar att uppmärksammas. Bojeruds blogg heter Mopsen's Blogg. Bojerud är en känd militärhistoriker och han har tidigare varit med i Moderata samlingspartiet under många år. Numera sitter Bojerud med i SD:s partistyrelse.
Bojerud väckte också uppmärksamhet i systemkritiska kretsar när hans redan färdigskrivna och beställda artiklar refuserades av Militärhistorisk tidsskrift, som orsak nämndes han engagemang i SD. Jag är sedan länge prenumerant på "Allt om historia" och jag var inställd på att även prenumerera på Militärhistoriska tidsskrift. Jag tvingades självklart tacka nej till alla de erbjudanden om en prenumeration på Militärhistorisk tidsskrift som kom. Det är ju omöjligt för mig att prenumerera på en tidsskrift som aktivt tagit politisk ställning för de etablerade nuvarande riksdagspartierna.
Fadimes bror, som bl.a. hotade Fadime inför sittande rätt har återigen utmärkt sig. Han har hotat och utpressat en författare som skrivit om skamrelaterat våld. Så här står det i DN.
Enligt stämningsanökan ska brodern ha hotat författaren genom att rikta en pistol mot hans huvud. Händelsen inträffade i Kista centrum i september förra året.
Så går det alltså till när det fria ordet hotas i vårt land. Brodern har enligt artikeln gjort sig skyldig till ytterligare en lång rad brott. Brodern till Fadime gör som han vill, struntar i alla lagar och regler. Om man kommer undan med att hota sin syster inför sittande rätt mitt under en rättegång så måste man ju tro att man kommer undan med allt annat också, jag har en viss förståelse för att man till slut faktiskt tror det. Vidare så står det så här i artikeln.
Brodern dömdes också för grovt vapenbrott, rattfylleri, narkotikabrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Han har haft flera skarpladdade revolvrar, ett avsågat hagelgevär samt ammunition till dessa vapen, utan att ha rätt till det. Han har även haft explosiva varor, till exempel sprängkapslar, sprängdeg och krutstubin.
Svenska politiker är medskyldiga till de brott som Fadimes bror gör sig skyldig till. Fadime sade i sitt tal till riksdagen att hennes familj inte hade flyktingskäl utan flyttade hit av ekonomiska orsaker. Våra politiker har helt uppenbart tillåtit en immigration som bryter mot de regler de själva vill påskina råder. De för en immigrationspolitik som saknar folkligt stöd och människor får asyl utan några som helst sakliga skäl. När vissa immigranter gör sig skyldiga till allvarliga brott så blir de inte utvisade, inte ens när de hotar sin syster till livet inför en sittande rätt. Jag måste dra den slutsatsen att våra politiker måste göras medskyldiga till de brott Fadimes bror gör sig skyldig till.
Länk DN
Nuder skriver i sin bok ”Stolt men inte nöjd” om ett tal han höll i Almedalen 2005. Talet handlar om samhällsutvecklingen och såg ut så här.
Under många år fanns en stark framtidstro baserad på egna erfarenheter:
Eftersom mina föräldrar fick det bättre än sina föräldrar, skulle också jag få det bättre än mina föräldrar. Framtiden var inte något skrämmande. Människor visste – av egna och andras erfarenheter – att förändringarna var en förutsättning för förbättringar.
Idag är stämningsläget ett annat. Färre och färre tror på någon slags automatisk, historisk garanti för att nästa generation kommer att få det bättre än föräldragenerationen. Förändringar har snarast blivit synonymt med försämringar.
Jag och mina jämnåriga är långt ifrån övertygade om att våra barn per automatik kommer att få leva i ett bättre samhälle än det vi växt upp i.
Nuder är snarast lite för försiktig i sin pessimism. Vi har redan vandrat en bit på den breda väg som leder till ett sämre samhälle för majoriteten av vår befolkning. En stor del av ansvaret för denna negativa utveckling har våra politiker. Till en del beror utvecklingen mot ett sämre samhälle av politiska beslut, även om vi naturligtvis också påverkas av vår omvärld.
Exempel på att vårt samhälle fungerar sämre än på sextio och sjuttiotalet är många. Tillgängligheten i sjukvården är sämre än någonsin. Jag känner familjer som väntat nästan ett dygn för att deras barn skall få vård. Det skall sägas att avancerad vård för svåra sjukdomar nog aldrig varit bättre än i dag, där har utvecklingen gått framåt.
I vinter kunde vi konstatera att enkla samhällsfunktioner som snöplogning fungerade oerhört mycket bättre för. Verksamheten har ”avknoppas” för att spara pengar men man får ändå den plogning man betalar för. Pendeltågen går sönder i en takt så att man undrar om man befinner sig i en bananrepublik. T.o.m. de moderna men billiga bussar man använder i dag är sämre än de gamla, de tar sig inte upp för rätt modesta backar om det ligger snö på dessa.
Läser vi böcker om ”Tumba-tarzan” så jagade hela Stockholms poliskår honom för några inbrott i sommarstugor där han tillgripit några konservburkar p.g.a. akut hunger. Det kan tyckas skrattretande i dag, men nu har vi faktisk kommit dithän att inbrott inte utreds alls, inte ens om tjyven har blivit filmad i närbild under själva brottet. Otryggheten i vissa av våra etniska enklaver är monumental. Artiklar och TV-inslag om brinnande bilar och nedbrända skolor har blivit vardagsmat. Den negativa utvecklingen när det gäller vår trygghet är så tydlig så den står skriven i blinkande neon.
Skolornas förfall är omskrivet i våra tidningar, om än något överdriven. Det spelar ingen roll hur hårt lärarna arbetar eller hur duktiga de är om en stor ström av nya medborgare kommer till vårt land som varken behärskar vårt språk eller de kulturella koder och informella regler som gäller. Dödsstöten för en meningsfull undervisning blir det när samhället och våra politiker lägger rent föräldraansvar på redan hårt ansträngda lärare. Listan på exempel kan göras ännu längre men de av oss som är lite äldre ser ändå denna utveckling mycket tydligt.
Hur ser då framtiden ut för vår nation? Det finns olika scenarion naturligtvis, mycket beroende på de politiska krafternas olika styrkepositioner. Ett scenario står VD för Scania, Leif Östling för. Vi tar Leif Östlings politik som exempel för att det är ett tydligt exempel på en utvecklingslinje som redan börjat. Dessutom intervjuades Östling i Uppdrag granskning onsdag den 20 januari 2010. Där gav han tydliga signaler för hur han ser på ett framtida idealsamhälle.
Uppdrag granskning handlade om den nya trenden med bemanningsföretag som hyr ut personal. Leif Östling VD på Scania tyckte man kunde skrota all arbetslagstiftning. Han minskade själv personalstyrkan avsevärt när den senaste krisen kom men sade inte upp någon p.g.a. att Scania med Östling i spetsen använde sig av inhyrd personal. Scania och Östling sparade många miljarder på att använda sig av bemanningsföretag i stället för fast anställd personal. Det är samma Östling som i tidningar gått ut och propagerat för fri invandring (Dagens Industri, tisdagen 14 mars 2006 sid 4).
Det är lätt att skissa på det samhälle Östling vill se. Det är ett samhälle där i princip laglöst land råder utanför de gated communities där Östling själv skulle bo. Utanför de communities som vaktas av beväpnade män i uniform skulle människor bo i ghetton och slum. Människor skulle arbeta för en spottstyver för att klara livhanken. Vårt land skulle förfalla utanför de luxuösa inhägnade öar där Östling och hans gelikar skulle bo. Slum och ghetton skulle breda ut sig och det land vi i dag kallar Sverige skulle förfalla likt en falnad kvinna som inte bara ägnat sig åt löst leverne i största allmänhet, utan dessutom börjat missbruka narkotika och alkohol.
Här kommer allt tal om den oundvikliga globaliseringen in på ett mycket passande sätt. Att Östling inte bara hyllar globaliseringen, utan att han heller inte hyser några som helst känslor för den nation som fött honom är alldeles uppenbart. Hur skulle han kunna det? Om man strävar efter ett samhälle med gated communities med en tilltagande slum utanför dessa små minisamhällen så kan man helt enkelt inte hysa några känslor varken för det inhemska folket eller den egna nationen som sådan. Det är övertydligt att Östlings tal om fri invandring är raka motsatsen mot allt vad humanism står för.
Samtidigt som rapporterna haglar över oss att hjälpen till de jordbävningsdrabbade i Haiti inte kommer fram så börjas det talas om flyktingströmmar. USA förklarade tidigare att de under inga omständigheter kommer att ta emot några flyktingar från Haiti. Däremot har ett antal jordbävningsoffer tagits emot av både USA och andra grannländer för vård.
Det är bra att Haitis grannländer redan nu sätter ned foten vad gäller att lösa de fruktansvärda problem som Haiti befinner sig genom att fly landet. Lösningen måste vara att så småningom bygga upp landet igen och då kanske samtidigt försöka skapa en demokrati och ett samhälle som är värd namnet, samt bygga upp en nation och förvaltning som människor kan känna stolthet över. Första lösningen vid en katastrof kan aldrig bli att lämna sitt fosterland. Om man läser de svenska tidningarna kan man annars lätt få den uppfattningen att lösningen på snart sagt alla problem stavas emigration.
Både i TV och i våra tidningar talas det hela tiden om att den massiva hjälp som i princip hela världen sänt till Haiti, inte kommer ut till invånarna. Varför då undrar jag? Journalister har tydligen inga problem att komma fram i Port-au-Prince. En svensk journalist på SVT tog sig till ett sjukhus där absolut ingenting fanns av sjukvårdsutrustning, flugor surrade i öppna djupa sår hos jordbävningsoffren. Men vår journalist från världens tryggaste samhälle lyckades ju ta sig fram till sjukhuset, varför klarar då inte hjälporganisationer av samma uppgift? Är det så att alla humanister i dessa hjälporganisationer inte riktigt består av människor med de rätta egenskaperna för att klara jobbet? Någon gång måste vi faktiskt ställa oss den frågan. Ligger det lik på vägen så kör man väl över dem om man har antibiotika och morfin i bagaget som måste fram till ett sjukhus där människor trots allt fortfarande lever. Det står i SvD att det råder brist på morfin och antibiotika på sjukhusen i Port-au-Prince, hur är det möjligt? Det landar flygplan hela tiden med dessa varor. Det är fullkomligt obegripligt.
Rapporterna från Port-au-Prince är dessutom väldigt divergerande. SVT:s Bert Sundström säger gång på gång att läget i Port-au-Prince är lugnt och relativt tryggt, bättre än för 10 år sedan trots jordbävningen. Han verkar dock alltid befinna sig på flygplatsen när han ger sina intervjuer. Andra rapporterar om kriminalitet och upplopp i staden, en stad som mest likande en soptipp, även innan jordbävningen. En pikant detalj var när SVT rapporterade om förtvivlan och desperation, samtidigt filmade man människor som kastade omkring sig tomma kartonger, det var bara det att man på TV tydligt kunde se hur människorna skrattade när de kastade kartonger på varandra. Det var en klockren dramaturgisk miss, de måste ha blivit ombedda av filmteamet att kasta omkring sig kartongerna.
Det talas om adoption av föräldralösa barn från Haiti. Har barn inga anhöriga i livet så återstår ju inget annat än adoption för dessa barn självklart, i annat fall så skall sådana adoptioner inte ske, det är självklart.
Vi hoppas ändå att denna fruktansvärda tragedi ändå så småningom kan bli en nystart för det plågade och fattiga landet som i princip alltid lidit av ett demokratiskt underskott och svår misskötsel. Det finna andra exempel välden över där en katastrof blivit en vändpunkt till det bättre för nationer som gått kräftgång i misär och konflikter.
Man blir full i skratt när man läser hur Stieg Larssons kvinna Eva Gabrielsson kivas och bråkar med Kurdo Baksi. Båda lär höra till gruppens mångkulturens främsta förespråkare och Expofantaster. Så här säger Gabrielsson i dag på SvD.
Jag har reagerat på att Kurdo försöker göra ett karaktärsmord på Stieg som journalist och säga att han var oseriös, fibblade med fakta, inte var objektiv - att han kort sagt inte gjorde sitt jobb vare sig på TT eller Expo. Jag vill bara säga att det här är inte sant.
Det här är väl enda gången jag håller med Baksi, men Larsson ”fibblade” verkligen med fakta och att han skulle ha varit objektiv är ju skrattretande. Däremot gjorde han nog sitt jobb på Expo, det hörde liksom till med en hel del fibblande och ljugande just för att han skulle kunna ägna sig åt den politiska smutskastning Expo ägnar sig åt. Det hela tenderar att bli komiskt, för att inte säga tragikomiskt. Ingen av de här människorna vet vad verklig objektivitet och journalistisk stringens egentligen är. Det är som om en narkotikasmugglare anklagar en bankrånare får att bryta mot lagen, sant men ändå lite märkligt.
Förresten så sade Daniel Poohl på Expo att Larsson verkligen misskötte sitt jobb på Expo. I det program som handlade om arvet efter Larsson så sade Poohl rent ut att Larsson skrev på sina deckare under den arbetstid han skulle ägnat åt Expo. Nu skall jag vara helt ärlig och säga att min moraliska upprördhet är ytterst begränsad. Jag kan överse med att Larsson plitade på sina deckare i stället för att spionera och smutskasta t.ex. mig själv. Farsen går vidare så här i SvD.
Kurdo Baksi säger till SVT att han absolut inte ljuger om Stieg Larsson, men tillbakavisar samtidigt att han sagt att Larsson var en dålig journalist.
- Men han var inte heller en väldigt, väldigt bra journalist. Han var en medioker journalist och det tycker jag att vi alla kan vara överens om, säger han till "Kulturnyheterna".
Det här är underhållning mina vänner. Ja Baksi, vi kan vara överens om att Larsson var en förljugen medioker journalist, han borde ha hållit sig till deckarförfattandet på heltid. Till slut fäller Baksi detta mycket intressanta och festliga uttalande.
Kurdo Baksi säger också att han kan visa konkreta exempel på när Stieg Larsson ska ha intervjuat sig själv i sitt arbete som journalist.
Ja, då får vi kanske svaret på hur Larsson har hittat alla nazister överallt, även i en del partier som är helt emot denna avskyvärda ideologi. Larsson har helt enkelt intervjuat sig själv som bevis på högerextremism och annat obskyrt, så finurligt.
Länk SvD
I en mycket bra artikel skriver Merit Wager om bakgrunden till hur det kan komma sig att en grov krigsförbrytare upptäckts i Sverige nyligen. Det första Wager tar upp i sin artikel är hur en man från Bosnien-Hercegovina kan få asyl i Sverige år 2001, långt efter att kriget tagit slut. Jag ställer mig också oerhört undrande till detta faktum. Bosnien-Hercegovina räknas som en demokrati och har kommit ganska långt i sina förhandlingar om medlemskap i EU, hur kan en människa från Bosnien-Hercegovina få asyl i Sverige? Vad är nästa steg, ge asyl till någon som flyr från Danmark? Jag kräver att Migrationsverket och regeringen svarar på denna fråga. Som om inte allt detta vore nog har mannen fått svenskt medborgarskap, att något är sjukt i vår politik behöver ingen längre tvivla på. Så här skriver Wager i sin artikel.
Det lär vara omkring 1000 krigsförbrytare som har fått asyl eller skydd i Sverige. En del har också blivit medborgare. Det förklaras bland annat av att Sverige accepterar att en överväldigande majoritet av dem som söker asyl inte visar äkta id-handlingar. Det är väl känt ute i världen och en av anledningarna till att så många söker sig just hit.
Sverige utmärker sig som vanligt internationellt, inte för att vara särskilt humana utan för att bete sig särskilt dumt. Wager tror att ungefär 1000 personer som kommit hit och fått asyl är krigsförbrytare, hur är det möjligt? Jo för att vi inte kräver ID-handlingar av de som söker asyl.
Historierna om hur människor gör sig av med sina ID-handlingar innan och efter att de landat på svensk mark är så många att varenda svensk politiker MÅSTE känna till att detta satts i system sedan länge. Ändå låter de denna systematiska brottslighet fortgå år efter år. Det är ju inte bara krigsförbrytare som kommer hit, det är massvis med människor som inte skall ha asyl som gör sig av med sina ID-handlingar och förbättrar sina chanser att erhålla asyl. Detta är fullkomligt oacceptabelt och våra regeringar bär det fulla ansvaret. Så här står det till slut i Wagers artikel.
Om Sveriges riksdag och regering tycker att det är acceptabelt att 96 procent av alla utomeuropeiska personer, som kommer hit och söker asyl, vägrar att visa vilka de är, då är det bara att fortsätta som hittills. Då är det sanktionerat från högsta ort att något tusental krigsförbrytare och ett antal terrorister får vi tåla. Och att lagarna inte behöver följas på just det här området.
Om Sveriges riksdag och regering tycker det är i sin ordning att fortsätta som hittills så beter sig både regering och riksdag brottsligt mot Sverige och dess folk. Alla VET att många får asyl fast de inte borde få det, just p.g.a. att de gjort sig av med sina ID-handlingar medvetet. Detta är fullständigt oacceptabelt och är inget annat än ett brott mot nationen Sverige. Regeringen fullgör inte sitt jobb och sina skyldigheter när de inte åtgärdar detta omedelbart. Det finns inget annat sätt än att med valsedeln visa att man inte accepterar detta, det är sannolikt det enda språk våra självgoda politiker förstår.
Länk SvD Wager
Ingen har väl missat att det är valår detta år och att valrörelsen så smått börjat komma igång. Situationen är minst sagt spännande inför det stundande valet. Tre nuvarande riksdagspartier hamnade under riksdagsspärren i den senaste opinionsmätningen och ett parti utanför riksdagen hamnade långt över denna spärr, nämligen SD. De scenarion som kan tänkas uppstå är nära nog oändliga och hur en kommande regering ser ut är svårt att ens gissa. Som om inte allt detta vore nog så har Socialdemokraterna rätt bra siffror i opinionsundersökningar, samtidigt som partiledaren Sahlin är tydligt impopulär i breda befolkningslager. Frågan hur de nuvarande riksdagspartierna skall möta Sverigedemokraterna samtidigt som de skall bekämpa det motsatta blocket är också högintressant. Jag vill påstå att det kommande valet är det intressantaste och mest spännande i modern tid.
Med anledning av att valrörelsen drar igång har SvD intervjuat två partiledare, Ohly från V och Hägglund från KD. Båda dessa partier hamnade under riksdagsspärren i den senaste opinionsundersökningen. Om Hägglunds valturné står det så här i artikeln.
Göran Hägglund är på Köksbordsturné och har bjudit in sig till familjen Mete, kristna syrianer som bor i Södertäljeförorten Hovsjö.
Mamma Semire, ordförande för de syrianska kvinnorna, har bullat upp med frukt och kakor åt sin gäst. Men hon har också en lång lista på sådant som socialministern bör rätta till. Remisstiderna i vården är för långa och det är svårt att få kontakt med vårdcentralen.
Det är ingen slump att Hägglund besöker en syriansk familj i Hovsjö där kvinnan är ordförande för ”de syrianska kvinnorna”. Människor som kommer till vårt land härstammar från långt mer autoritära kulturer än vår. Lyckas Hägglund övertyga ”mamma Semire” att rösta på KD är det mycket troligt att väldigt många syrianska kvinnor kommer att rösta på detta parti i valet. Människor från många kulturer röstar helt enkelt som den lokala auktoriteten röstar. Vidare så står det i artikeln.
KD-ledaren är på besök hos Verklighetens folk, den väljargrupp han har varit på jakt efter sedan begreppet lanserades förra året.
–Det handlar om människor som tycker att det finns en överhet, en överhet som talar om hur folk ska leva och som styr och ställer med människor, förklarar han.
Göran Hägglund vill att KD ska vara det parti som tar spjärn mot etablissemanget, oavsett om det är en kulturell elit eller hans egen politiska.
Det här är röstfiske av nästan osmaklig art. Självklart så tillhör både KD och Hägglund det etablissemang han säger sig vilja ”ta spjärn mot”. KD har så tydligt tagit etablissemangets ställning i fråga efter fråga, antingen det gällt äktenskapslagar eller adoptionsfrågor så det blir nästan roande när Hägglund lägger ut texten om det etablissemang han så tydligt tillhör själv.
Den ”överhet” Hägglund nämner, som talar om hur folk skall leva, talar även om för människor vilket parti de helst inte skall rösta på. I högerspalten har SD fått det pikanta prefixet ”populistiska”, det enda parti som i SvD fått ett prefix. Skall Hägglund vända sig emot detta också? På tal om detta prefix undrar vi förresten om inte Hägglund är en smula populistisk själv som både försöker rida på det etablissemangshat som finns bland människor, samt försöker köpa röster genom att vända sig till auktoriteter inom vissa befolkningsgrupper för att därigenom få hela gruppens röster.
Nu tror ju inte jag att Hägglund är ensam om denna taktik. Vi kommer att få se flera partiers företrädare på besök hos auktoriteter inom vissa befolkningsgrupper för att därigenom vinna hela gruppens röstetal. Eftersom det ser ut som det gör i våra etniska enklaver så är det svårt att klandra våra politiker för själva beteendet i sig, det är logiskt och rationellt. Men att då ge prefixet ”populistiskt” till ett av partierna som deltar i det kommande valet är inte bara oärligt, det är också osmakligt och väldigt magstarkt.
Länk SvD
